Aterkalladt ansvarsyrkande mot gäldenär, dömd till fängelse under ett år för det han visat uppenbar vårdslöshet mot sina horgenärer.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 36–37 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, K) Konkurslagen, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 10 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Konkurslagen, nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 36–37 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Sedan landthandlanden Carl Jacobsson i Bonarp, på yrkande af Handlanden H. W. Christensson, blifvit den 5 Juli 1875 försatt i konkurs, instämde Christensson i Novem- .O
ber månad samma år Jacobsson till Norra Asbo hät.rätt med påstående, att som Jacobsson dels underlåtit ordentligen fullgöra honom åliggande skyldighet med afseende å bokförring, dels, sedan han på sådant obestånd kommit, att han bort inse, det han ej kunde rätt för sig göra, i uppenbar afsigt att fördröja konkursens utbrott, försålt egendom till underpris, dels ock efter konkursens början, till Christensson förfång, gynnat annan borgenär med säkerhet för fordran, hvilken veterligen ej förfallen varit, Jacobsson måtte dömas till ansvar för oredlighet och uppenbar vårdslöshet mot sine borgenärer.
Den i anledning af J:s konkurs upprättade bouppteckningen angaf tillgång till värde af 331 kronor och skulder till belopp af 5,282 kronor. Ostridigt var, att J., som, efter det behörig anmälan i Maj månad 1870 egt rum, i öppen bod idkat handel med manufaktur- och kramvaror, ej fört annan bok än en förteckning öfver verkstälda utborgningar. Tillika erkände J., att han, som icke något år anstält inventering öfver varulagret, år 1874 funnit att han var på obestånd, hvartill hufvudsakliga orsaken varit den att han nedlagt flera tusen kronor på byggandet af ett boningshus; att han i April månad 1875 sålt samma hus för 2,400 kronor till två personer, hvilka stått i borgen för ett J:s sparbankslån, som löftesmännen åtagit sig att med köpeskillingen infria; att, då kort derpå annan borgenär yrkat J:s försättande i konkurs, J. aftalat med husköparne att till samme
s. 37 Sida 37 i årgången börjar här
borgenär betala 50 proc, af dennes fordran, för hvilken utgift de skulle anses vara godtgjorda genom husköpet, och genom hvilken åtgärd konkurs den gängen undveks; att J. emellertid, sedan huset var försåldt, i anledning af Christenssons kraf, tillskrifvit denne angående sin dåliga affärsställning och dervid angifvit skulderna till 11,300 kronor samt tillgångarne till 6,550 kronor, i hvilket belopp ingått 6,000 kronor för boningshuset, »hvartill detta kunde säljas enligt anbud», hvarjemte J. i brefvet förmält, att, om konkurs inträffade och huset måste säljas till underpris, borgenärerne icke kunde beräkna ens 25 procent utdelning å sina fordringar; samt att J. äfven derefter, före konkursen, infriat åtskilliga bland de i nyssberörda bref upptagna, till betalning icke förfallna skulder till sammanlagdt belopp af 1,926 kronor.
Medelst utslag den 20 December 1872, dömde, med åberopande af 23 kap. 3 § Strafflagen, här.r:n J., som, på grund af eget erkännande, vore förvunnen att hafva visat uppenbar vårdslöshet mot sina borgenärer, att härför undergå fängelse i ett år.
Hofr:n öfver Skåne och Blekinge, der J. anförde besvär, förklarade, i utslag den 25 Februari 1876, skäl icke hafva förekommit till ändring i här.r:ns öfverklagade utslag.
Jacobsson fullföljde underdåniga besvär och visade att samtliga i konkursen bevakade fordringarne dåmera voro guldna förutom hans hustrus, på äktenskapsförord grundade fordran, 750 kronor, hvilka hon dock efterskänkte. Med åberopande häraf »bönföll» J. att varda från ådömda straffet befriad.
I infordrad förklaring förmälde Christensson sig icke hafva något att erinra emot denna J:s begäran.
Målet föredrogs inför H. D. den 30 Maj 1876 (i närvaro af just.råden friherre Leuhusen, Almqvist, Naumann, Rabe, Olivecrona, Huss och Svedelius); och som handlanden Christensson förklarat sig icke hafva något att erinra mot den af Jacobsson sökta befrielse från den honom ådömda bestraffningen och således återkallat ansvarsyrkandet, fann