Skuldebref à högre belopp lemnadt som pant för mindre fordran m. m
31 oktober 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 38–43 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Nummer saknas i OCR-lagret: bandet trycker ett löpnummer över varje post, men just det här numret har inte gått att läsa. Posten är avgränsad på kolumntiteln — sidhuvudets rubrik, som byts där nästa post börjar — och inget nummer har gissats.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Avgränsning osäker: numret saknas i OCR-lagret och rubrikraden gick inte att hitta på sidan, så referatet är avgränsat vid sidans början. Står det ett stycke av föregående post först, är det därför. Kontrollera mot det tryckta bandet innan du citerar början.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 38–43 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 31 Oktober 1876»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
■ H. D., med undanrödjande af domstolarnes beslut, det emot J. anstälda åtalet hafva förfallit.
Skuldsedel å 4,000 kronor lemnad såsom pant för ett lån af 3,000 kronor. Pantemottagaren öfverlåter panten på tredje man, och denne lagsöker de dera tecknade löftesmännen för hela beloppet 4.000 kronor, hvilket de måste gälda. Löftesmännen lagsöka derefter pantemottagaren, som invänder att han för 3,000 kronor köpt skuidebrefvet å högre belopp och derigenom blifvit oinskränkt egare af detsamma.
Handlanden C. Aberg i Halmstad utgaf den 18 Oktober 1873 en till innehafvaren stäld skuldförbindelse å 4,000 kronor jemte ränta, att betalas 6 månader från nämnda dag. För denna förbindelses fullgörande till kapital och ränta ingingo Jöns Henriksson i Påarp, Johannes Henriksson och Carl Larsson derstädes samt Johannes Larsson i Tönnersa full borgen såsom för egen skuld. Reversen lemnades derefter af Aberg till Hallands enskilda bank såsom hypotek för Abergs skuld till banken å 4,000 kronor.
Abergs skuld till banken blef efter omsättning minskad till 3,000 kronor, hvarefter Åberg i slutet af Oktober eller början af November 1874 af postiljonen J. Andersson erhöll såsom försträckning 3,000 kronor, hvarmed Åberg infriade banklånet. Det hypotiserade skuidebrefvet, som Åberg dervid återbekom, öfverlemnade han till Andersson, hvilken senare öfverlät detsamma på skrifvaren G. Persson.
I början af år 1875 blefvo löftesmännen af Persson lagsökte hos K. bef:de i Jönköpings län för skuldebrefvets hela innehåll 4,000 kronor. Löftesmännen bestredo krafvet, i hvad det öfverstege 3,000 kronor, men genom utslag den 15 Februari nämnda år förpligtades de att, hvilkendera bäst gälda gitte, mot återfående af skuldsedeln och borgensför-
s. 39 Sida 39 i årgången börjar här
bindelsen, genast till Persson utgifva 4,000 kronor jemte 6 proc, ränta derå från den 18 Oktober 1873, till dess liqvid skedde, äfvensom ersättning för lagsökningskostnaden. Detta utslag vann laga kraft..
Samma dag detta utslag gafs utfärdade Aberg en handling af hufvudsakligt innehåll, att ifrågavarande skuldebref å 4,000 kronor blifvit i November 1874 af Åberg öfverlemnadt till Andersson såsom säkerhet för ett lån å 3,000 kronor, hvilket senare belopp erfordrats för att betala Abergs då återstående skuld till banken, men att Andersson afhändt sig samma skuldebref utan att derå göra anteckning för huru stort belopp det rätteligen gälde, i följd hvaraf löftesmännen blifvit för skuldebrefvets hela innehåll lagsökte. I anledning deraf och på det att löftesmännen måtte kunna söka behörig upprättelse af den, som på sagda sätt missbrukat ifrågavarande skuldebref, öfverläte Åberg sin rätt och talan i sådant hänseende på löftesmännen, med rättighet för dem att sjelfva eller genom ombud godvilligt eller genom rättegång vända sig till Andersson för utfående af det belopp, som öfverstege 3,000 kronor, jemte ränta derå för 3 månader.
Löftesmännen uttogo derefter stämning å Andersson till rådst.r:n i Jönköping med yrkande om åläggande för Andersson, som utsläppt ifrågavarande skuldebref utan att derå göra anteckning för hvad det rätteligen gälde, att till löftesmännen genast betala skilnaden mellan skuldebrefvets innehåll 4,000 kronor och det belopp 3,000 kronor Andersson lemnat Åberg såsom lån, jemte den ränta, som öfverstege hvad honom borde tillkomma för hans fordran hos Åberg.
Andersson, som instälde sig genom ombud, genmälde: Då Åberg hösten 1874 af Andersson begärt att få låna 3,000 kronor för att dermed infria sin ofvanomförmälda skuld till banken, hade Andersson till en börjat vägrat lemna sagda lån, enär Andersson förut stode i borgen för ett annat af Aberg hos banken erhållet lån å 3,000 kronor. Andersson hade dock sedermera villfarit Åbergs begäran, efter det den sistnämnde erbjudit Andersson att såsom säkerhet för det
s. 40 Sida 40 i årgången börjar här
äskade länet få öfvertaga den för Abergs skuld i banken hypotiserade, nu omstämda skuldförbindelsen å 4,000 kronor. Dä Andersson kort derefter fått af Åberg mottaga berörda skuldebref, bade Åberg förklarat, att detsamma skulle tjena Andersson till säkerhet jemväl för hans nyssnämnda borgen för Åberg. Sedan Andersson, på sätt af honom företedda handlingar ock utmärkte, den 28 December 1874 infriat sin borgen, hade han utlemnat omstämda skuidebrefvet till inkassering och för detsamma jemväl uppburit valuta, hvaraf han, i öfverensstämmelse med Åbergs löfte, ville tillgodogöra sig hvad som öfversköte lånet å 3,000 kronor för att sålunda i någon mån blifva betäckt för hvad han till följd af sin borgen för Åberg måst utbetala. På dessa grunder bestreds k äromålet.
Af löftesmännen åberopades två vittnen, som sammanstämmande intygade, att vittnena, hvilka den 4 Januari 1875 å Åbergs kontor sammanträffat med Åberg, Andersson, två af löftesmännen och tvenne andra af Åbergs borgenärer, under samtal om ordnandet af Åbergs affärer hört Åberg yttra till Andersson, att han af Åberg bekommit omstämda reversen såsom säkerhet endast för hvad densamma häftat i banken; att Andersson dertill genmält, att han icke bestrede detta, men att, då reversen gälde för 4,000 kronor, han vore dum om han icke tillgodogjorde sig det öfverskjutande beloppet såsom afbetalning på sina öfriga fordringar hos Åberg.
Andersson, hvilken uti en af honom undertecknad, till rådst.r:n ingifven skrift yttrade sig angående berörda vittnesmål, dem han dock icke bestred, anförde vidare: Åbergs omvittnade yttrande kunde ej förringa Anderssons rätt att utsöka skuldebrefvets hela belopp 4,000 kronor, helst »ostridigt vore» att Åberg, sedan han i banken infriat hypoteket, lemnat det till Andersson dels såsom säkerhet för försträckningen å 3,000 kronor och dels såsom godtgörelse för hans öfriga fordringar. För öfrigt hade Åberg icke gjort någon anteckning å reversen derom att den skulle gälla endast för 3,000 kronor.
s. 41 Sida 41 i årgången börjar här
Genom utslag den 19 April 1875 utlät sig rådst.r:n: att enär, emot löftesmännens bestridande, Andersson icke i eo någon mån styrkt sin uppgift, att omstämda utaf Aberg den 18 Oktober 1873 till innehafvaren utstälda samt af löftesmännen på grund af deras borgen inlösta skuldsedel å 4,000 kronor med ränta blifvit af Aberg lemnad Andersson såsom hypotek äfven för andra dennes fordringar af Åberg, än det lån å 3,000 kronor, som Aberg icke före den 25 Oktober 1874 af Andersson bekommit till infriande af sin skuld å sistnämnda belopp till Hallands enskilda bank; samt Andersson medgifvit, att han uppburit full valuta för samma skuldsedel å 4,000 kronor med ränta; alltså blefve, med bifall till stämningspåståendet, Andersson dömd att genast, emot qvitto, till löftesmännen utgifva det belopp, som af 4,000 kronor med ränta från den 18 Oktober 1873 återstode efter afdrag af 3,000 kronor med ränta från den 25 Oktober 1874.
Andersson vädjade till Göta hofrätt: Rådst.r:n hade icke bort, på sätt som skett, på Andersson öfverflytta bevisningsskyldigheten. Andersson hade icke medgifvit, att han mottagit ifrågavarande skuldebref såsom hypotek. Han hade nemligen lemnat Aberg de 3,000 kronor, hvarmed denne infriat banklånet, för att blifva oinskränkt égare af skuidebrefvet med rättighet att efter godtfinnande använda detsamma. Om Anderssons ombud vid rådst.r:n yttrat sig annorlunda eller hans svaromål blifvit på annat sätt förstådt, så berodde detta på missuppfattning å ena eller andra sidan. Rätta förhållandet vore det, att Andersson för c
3,000 kronor köpt en skuldsedel å högre belopp. Om Aberg möjligen förfarit mindre hederligt mot sina löftesmän, vore sådant hans och icke Anderssons sak.
I dom den 17 December 1875 yttrade hofr:n: att enär två i målet hörda vittnen sammanstämmande intygat, att Andersson vid ett sammanträffande med tvenne af löfteso. männen å Abergs kontor medgifvit, att Andersson emottagit ifrågavarande skuldsedel å 4,000 kronor såsom hypotek endast för ett belopp, motsvarande det, hvarför densamma
s. 42 Sida 42 i årgången börjar här
varit hypotiserad i Hallands enskilda bank, funne hofr:n ej skäl meddela ändring i det slut, hvari rådst.r:n genom motvädjade utslaget stannat.
I denna dom sökte Andersson ändring.
N. Rev. (rev.-sekr. Poignant, föredragande, och Lagergren samt t. f. rev.-sekr. Norberg) hemstälde i afgifvet betänkande, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom.
Vid sakens föredragning den 5 Oktober 1876 inför H. D. blef N. Rev:s betänkande bifallet af H. D:s fleste ledamöter (just.råden Naumann, von Hofsten, Olivecrona, Lindhagen och Svedelius).
Just.rådet Wretman yttrade: »Emedan upplyst är, att Andersson, sedan han af Aberg, såsom hypotek för en denne lemnad försträckning af 3,000 kronor, fått emottaga omförmälda af Aberg å 4,000 kronor med ränta utfärdade skuldebref, derå svaranderne tecknat borgen, öfverlåtit skuidebrefvet på annan person, till följd af hvilkens kraf svaranderne måst samma skuldsedel till fullo infria; finner jag väl Andersson, för det han sålunda förskingrat den honom lemnade panten, vara pligtig ersätta Aberg den skada, honom dymedelst tillskyndats, och sålunda betala pantens öfverskjutande värde; men enär Andersson med hos rådst.r:n företedda handlingar styrkt, att han, som, på grund af tecknad borgen å ett annat Abergs skuldebref, måst detsamma inlösa, derför hos Aberg egt fordran till belopp större än Anderssons ofvanomförmälda skuld till Aberg, samt svaranderne, hvilka i denna sak icke emot Andersson o
ega annan eller bättre rätt, än Aberg, ej visat, att Andersson, hvilken förmält sig hafva å sin fordran hos Aberg afqvittat hvad Andersson i nämnda hänseende varit Aberg skyldig, på annat sätt blifvit för berörda fordran godtgjord, pröfvar jag rättvist, med ändring af domstolarnes beslut, förklara någon betalningsskyldighet icke kunna Andersson, i anledning af svarandernes i denna sak förda talan, ådömas».
s. 43 Sida 43 i årgången börjar här
Just.rådet Bolin pröfvade rättvist fastställa hofr:ns dom; Andersson derigenom icke betaget att i liqvid om ådömda beloppet tillgodonjuta den qvittningsrätt för uppgifven genfordran hos Åberg, hvartill sådan fordrans beskaffenhet lagligen kunde föranleda.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 31 Oktober 1876.