Om rätta förståndet af II § i K. F. den 6 Aug. 1864 angående hemmansklyfning och jordafsöndring: "Ej må innehafvare af jord, som på viss tid eller lifstid upplåten är, densamma på annan man öfverlåta utan tillstånd m. m.“
31 oktober 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 43–46 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, Lagfartslagen. Om hemmans klyfning och Jordafsondring, nr 2 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 12 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 6 för det här referatet, men referatet börjar på s. 43 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, Lagfartslagen. Om hemmans klyfning och Jordafsondring, nr 2.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 43–46 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 31 Oktober 1876»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom afhandling dén 25 Maj 1853 upplät Erik Andersson af sitt egande hemman n:o 3 i Myre till länsmannen C. G. Westman en jordlägenhet, bestående af tvenne sins emellan icke sammanhängande stycken, af hvilka det ena utgjorde något mera än 1/2 tunnland och det andra något mindre, att »innehafvas i 45 år, räknadt från den 1 Maj 1854, och för hvilka lägenheter Westman skulle årligen såsom afgäld till hemmansåboen utgifva 30 rdr rglds». Denna afhandling intecknades den 25 November förstnämnda år, men inteckningen förföll, hvarefter Erik Andersson, sedan Westman affidit, för »Westmans enka och arfvingar» medgaf ny inteckning, som faststäldes den 8 April 1867.
Efter enkan Westmans död förordnades kyrkoherden G. Lindberg till förmyndare för makarne Westmans barn.
A det större af omförmälda jordstycken hade uppförts åbyggnader, hvilka tillhörde Westmans sterbhus.
Den 19 Maj 1873 lät Lindberg å frivillig auktion, dervid Erik Andersson var tillstädes, försälja sina myndlingars ifrågavarande »gård» på följande vilkor: «Gården, som dea
s. 44 Sida 44 i årgången börjar här
nu befinnes med boningsrum, uthus och källare, försäljes med rättighet för köparen att under den tid Westmans arfvingars arrendetid räcker för den jordega, hvarpå gården är uppförd, som är 26 år från den 1 sistlidne Maj, låta gården (på sin nuvarande tomt) qvarstå». — — »Gården får tillträdas efter 14 dagar från denna dag»..
Sedan Erik Petter Persson i Höfven inropat »gården» och betalt köpeskillingen, blef den 19 September 1873 å auktionsprotokollet tecknadt följande, af säljaren och köparen underskrifna tillägg: «Till härofvan beskrifna försäljning af Westmanska gården må läggas den förklaring att med friheten för köparen att begagna nuvarande hustomterna ingalunda blifvit till honom afyttrad någon eganderätt till den jord, som utgör nämnda tomtplatser, hvaraf icke ens sterbhusdelegarne sjelfve varit i besittning, hvadan köparen icke har rätt att hvarken efter husens borttagande, om han så för godt finner, verkställa någon odling å de förra tomtplatserna eller nya sådana tomter intaga, hvilket i vittnens närvaro ömsesidigt godkändes».
Efter särskilda stämningar å såväl Lindberg som Erik Petter Persson till Sollefteå tingslags häradsrätt, yrkade Erik Andersson, bland annat, att, som Lindberg i sin egenskap af förmyndare för Westmans barn å omförmälda auktion till Erik Petter Persson upplåtit den till ifrågavarande lägenhet hörande tomt med derå uppförda byggnader, utan att Erik Andersson till sådan upplåtelse lemnat sitt samtycke, lägenheten eller åtminstone så stor del deraf, som till Erik Petter Persson upplåtits, måtte, jemlikt K. F. den 6 Augusti 1864 angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring, förklaras böra till stamhemmanet återfalla mot skälig lösen för de förbättringar, som kunde visas vara under arrendetiden verkstälda.
Lindberg genmälde, att han icke föryttrat sjelfva lägenheten eller någon del deraf, utan endast åbyggnaderna. Då de egentliga torpegorna fortfarande innehades och brukades af Lindberg, såsom Westmans barns förmyndare, kunde den af Erik Andersson åberopade författning icke anses i före-
s. 45 Sida 45 i årgången börjar här
varande fall tillämplig. På denna grund bestredes käromålet.
Erik Petter Persson bestred att afstå från den rätt, han genom auktionen förvärfvat, eller att afträda de tomter, der husen varit och ännu vore stående.
Genom utslag den 20 Februari 1875 utlät sig här.r:n: att då Lindberg, i sin egenskap af förmyndare för Westmans omyndiga barn, å auktion den 19 Maj 1873 till Erik Petter Persson upplåtit den del af myndlingarnes från Erik Anderssons hemman i Myre på viss tid afsöndrade torplägenhet, som upptoges af de vid samma auktion jemväl försålda och på samma lägenheter uppförda byggnader, till begagnande under den tid sjelfva torpupplåtelsen ännu egde bestånd, samt Lindberg, hvilken icke åberopat det tillstånd till hela lägenhetens föryttrande, som skulle före auktionen blifvit af Erik Andersson lemnadt och sedermera återtagits, icke i öfrigt styrkt sig hafva erhållit Erik Anderssons medgifvande till upplåtelse af nu ifrågavarande beskaffenhet; alltså och i förmågo af 11 § i K. F. den 6 Augusti 1864 blefve käromålet i så måtto bifallet, att Lindberg och Erik Petter Persson kändes skyldige att till Erik Andersson afträda ofvanomförmälda vid auktionen upplåtna tomter mot skälig lösen, hvars belopp borde bestämmas af tre gode män, af hvilka parterne skulle välja en hvardera och de sålunda valde utse den tredje.
Lindberg vädjade till Svea hofrätt, som i dom den 18 November 1875 fann ej skäl att i här.r:ns utslag göra ändring.
Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Forssell, assessoren friherre O. W. Staël von Holstein och notarien Cöster, den sistnämnde referent.
V. här.höfd. Wåhlin, med hvilken assessoren Boivie instämde, yttrade: »Som Lindberg hvarken derigenom, att han vid försäljningen af några, å ifrågakomna lägenhet uppförda byggnader tillerkänt köparen rättighet att, så länge Lindbergs myndlingars legostämma räckte, icke behöfva flytta byggnaderne från deras gamla plats, eller annorledes, såvidt visadt är, öfverträdt det i 11 § af K. F. den 6 Augusti 1864
s. 46 Sida 46 i årgången börjar här
stadgade förbud för innehafvare af på viss tid från hemman afsöndrad jord att den utan hemmansegarens samtycke på annan man öfverlåta, pröfvar jag, med ändring af här.r:ns utslag, rättvist ogilla Erik Anderssons i saken förda talan».
I hofr:ns dom sökte Lindberg ändring.
N. rev. (rev.sekr. Poignant, föredragande, och Lagergren samt konst, rev.sekr. Norberg) hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom.
Saken föredrogs den 3 Oktober 1876 inför H. D.; och som Lindberg derigenom att han, vid försäljning af några hans myndlingar tillhöriga, å ifrågavarande lägenhet uppförda byggnader, tillika medgifvit, att samma byggnader finge derstädes qvarstå under den tid sjelfva jordupplåtelsen egde bestånd, icke kunde anses hafva å annan öfverlåtit den hans myndlingar tillkommande rätt till sjelfva jorden; samt följaktligen den för slik, utan jordegarens tillåtelse skedd öfverlåtelse i 11 § K. F. den 6 Augusti 1864 stadgade påföljd icke vore i denna sak tillämplig; alltså pröfvade H. D:s fleste ledamöter (just.råden Wretman, Naumann, Bolin, von Hofsten, Olivecrona och Lindhagen) rättvist, med ändring af hofr:ns dom, ogilla den af Erik Andersson i saken instämda, talan.
Just.rådet Svedelius biföll N. Rev:s betänkande.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 31 Oktober 1876.