Brottmål underkastadt allmänt åtal, eller ieke? Stadsfiskal erhåller förständigande att om ett domstolens uppskofsbeslut i målet underrätta parterna. Fiskaliskt åtal.
30 oktober 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 271–275 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, F) Strafflagen och dertill horande förordningar, nr 2 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 50 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Strafflagen och dertill horande förordningar, nr 2.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 271–275 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 30 Oktober 1876». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Till rådst.r:n i Hernösand uttog åkaren J. Lundqvist stämning å arbetskarlen J. Sundqvist med påstående om ansvar för hemgång och dervid föröfvad misshandel samt för åstadkommande af förargelse och oljud.
Vid målets företagande tillstädeskom icke någondera af parterne, men Lundqvist lät till domstolen ingifva stämningsansökningen, derå fanns tecknadt ett så lydande, af 2 personer bevittnadt erkännande: Den å andra sidan stående stämning får jag undertecknad hos vällofliga rådst.r:n min åtalade förseelse erkänna, underkastande mig derför laga ansvar. Hernösand den 7 Augusti 1875. J. Sundqvist».
Rådst.r:n ansåg dock nödigt höra parterna om förloppet af åtalade våldet och uppsköt af sådan anledning målet till annan dag, då Lundqvist vid laga påföljd och Sundqvist vid hemtningsäfventyr skulle tillstädeskomma; och förständigades stadsfiskalen S. E. Hultin att om rättens beslut i god tid låta bevisligen underrätta Lundqvist och Sundqvist.
Hultin besvärade sig i Svea hofrätt under yrkande, att hofr:n måtte finna rättvist förklara det Hultin af rådst.r:n gifna förständigande obefogadt och i saknad af laga stöd, såsom skäl hvarför anfördes: att hemfridsbrott, jemlikt 11 kap. 13 § Strafflagen, icke finge åtalas af allmän åklagare, der det ej af målsegande till åtal angåfves; att misshandel, som i 14 kap. 12 och 13 §§ nyssnämnde lag omförmäldes.
s. 272 Sida 272 i årgången börjar här
icke heller finge af åklagare åtalas utan särskild angifvelse eller om brottet blifvit föröfvadt under sabbat eller vid sådant tillfälle eller å sådan ort, som i 11 kap. 9 och 15 §§ samma lag sägs; att Lundqvist sjelf instämt saken; samt att Hultin således, i saknad af Lundqvists angifvelse, varit obehörig att deri å tjenstens vägnar uppträda.
Genom beslut den 9 September 1875 fann hofr:n besvären icke till annat yttrande föranleda, än att handlingarne i målet skulle till advokatfiskalsembetet öfverlemnas för vidtagande af den åtgärd, hvartill embetet kunde anse sig befogadt.
Advokatfiskals-embetet afgaf den 16 September 1875 memorial, deri yttrades, att, då ifrågavarande mål blifvit af enskild part till rådst.r:n instämdt samt stadsfiskalen Hultin icke, å tjenstens vägnar, deri fört talan eller ens, såvidt handlingarne upplyste, varit behörig att, utan särskild angifvelse af målseganden, såsom allmän åklagare deri uppträda, och rådst.r:n följaktligen saknat stöd af lag att meddela Hultin omförmälda förständigande, så tilltalades, å embetets vägnar, de ledamöter af rådst.r:n i Hernösand, som i anmärkta beslutet deltagit, för det rådst.r:n uti ifrågavarande hänseende olagligen förfarit.
Rådmännen E. F. Holm, J. K. A. Westman och J. V. Liedberg, hvilka såsom ledamöter i rådst.r:n deltagit i oftanämnda beslut, anförde i afgifven förklaring: att ifrågavarande brott syntes höra under allmänt åtal, då målseganden, långtifrån att tillgifva den brottslige hans fel, i stället sjelf anhängiggjort målet; att det derföre ålegat Hultin, som varit vid rätten närvarande, att, då brottet vore skriftligen erkändt och målseganden uteblifvit, deltaga i åtalet; att, utom det att Hultin vore allmän åklagare, ålåge honom äfven, att enligt instruktionen för polisbetjeningen i Hernösand af den 29 Februari 1.868, biträda polischefen, borgmästaren, och i sådan egenskap jemte den under stadsfiskalen stående polisbetjeningen handhafva ordningens upprätthållande, hvarför han jemväl uppbure särskild aflöning, och hvartill måste räknas omsorgen att gröfre brott icke undginge beifran
s. 273 Sida 273 i årgången börjar här
och laga näpst; och att i Hernösand tillginge sålunda, att rättens kallelser och beslut i brottmål delgåfves vederbörande af stadsfiskalen genom polisbetjeningen. Vid förklaringen fogades dels ofvanåberopade instruktion, hvars 1 § innehölle, att stadens borgmästare såsom polischef hade med biträde af stadsfiskalen närmaste ledningen öfver polisväsendet; och dels stadsfullmäktiges i Hernösand beslut af den 20 April 1872, derigenom Hultin på ansökan fått sig beviljad en lönetillökning af 250 kronor årligen med vilkor, att han egnade den tid, hans öfrige tjenstegöromål kunde medgifva, till öfvervakande af stadens polisväsende.
Advokatfiskals-embetet genmälde härtill, att brottet ej vore af beskaffenhet, att allmän åklagare egde derå tala, att den omständigheten att målseganden sjelf vid domstol beifrat förbrytelsen, icke i och för sig medförde något berättigande för allmän åklagare att taga sig talan i saken; att, om Hultin, enligt den för polisbetjeningen i Hernösand gällande instruktion, hade åliggande att biträda borgmästaren i dennes egenskap af polischef, syntes han derigenom dock icke vara skyldig att såsom rättens betjent gå dess ärenden, och, då rådst.r:n icke haft någon giltig anledning till det Hultin meddelade förständigande att om rättens uppskofsbeslut gifva parterne del, yrkades, å embetets vägnar, det ofvanbemälde ledamöter måtte, då de öfverskridit sin myndighet och på samma gång åsidosatt aktningen för annans ratt och anseende, dömas att, hvar för sig, böta i enlighet med grunderne i 25 kap. 17, 21 och 22 §§ Strafflagen.
Vid häröfver afgifven förklaring fogades 2:ne bevis, det ena af stadens borgmästare, af innehåll, att uti mål angående af Hultin anhängiggjorda åtal rådst.r:n i Hernösand alltifrån år 1864 ålagt stadsfiskalen att, då parter skolat underrättas om rättens beslut, sådant ombesörja, och att Hultin vid fullgörandet deraf användt den under honom lydande polisbetjeningen; samt det andra, utfärdadt af stadskassören, att Hultin ifrån 1872, enligt stadsfullmäktiges beslut, åtnjutit löneförhöjning af 250 kronor.
Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc, 14:de årg. 18
s. 274 Sida 274 i årgången börjar här
I förklaringen anfördes, att stadsfiskalens rätt ej blifvit för nära trädd ej heller hans anseende, enär rådst.r:n nästan hvarje ordinarie rättegångsdag nödgades, då för utfärdande af sådane uppdrag icke funnes vid rätten antagen och aflönad särskild stadstjenare, gifva stadsfiskalen dylika förständiganden i alla de af honom instämda brottmål, der svarandeparten skulle om uppskofsbeslutet underrättas; och yrkades, på grund häraf, att advokatfiskals-embetets ansvarspåstående måtte lemnas utan afseende.
Hofr:n yttrade i utslag den 21 Mars 1876, att som stadsfiskalen Hultin hvarken såsom allmän åklagare eller i egenskap af biträde åt stadens polischef haft laglig skyldighet att uti ifrågavarande till domstol instämda mål, deri han icke vore part och icke ens hade rätt att tala, låta delgifva parterne rättens dem gifna föreläggande, samt rådst.r:n, genom åtgärden att det oaktadt meddela Hultin förständigande i sådant hänseende, följaktligen öfverskridit sin befogenhet, pröfvade hofr:n rättvist, likmätigt 25 kap. 17 § Strafflagen, döma rådmännen Holm, Westman och Liedberg, hvilka i åtalade beslutet deltagit, att för fel i embetet hvar för sig böta 25 kronor, hvilka böter skulle tillfalla kronan.
Om detta beslut förenade sig hofrättsrådet Retzelius, assessoren Munthe och v. här.höfd. Selling.
Referenten, hofrättsrådet Widström var ifrån beslutet skiljaktig och yttrade: »Med afseende ej mindre å beskaffenheten af omförmälda mål, deri allmän åklagare under vissa förhållanden egt att föra talan, än äfven å de för stadsfiskalen Hultins och polisbetjeningens i Hernösand tjenstgöring gällande föreskrifter, samt enär, enligt hvad förklaranderne tillkännagifvit, särskild betjening för utförande af uppdrag af ifrågavarande beskaffenhet ej finnes hos rådst.r:n anstäld, anser jag att det af advokatfiskalen anmärkta förfarande icke må läggas rådst.r:ns ledamöter såsom tjenstefel till last, i följd hvaraf åtalet af mig ogillas».
Rådmännen Holm, Westman och Liedberg sökte i underdånighet ändring hos Kongl. Maj:t.
s. 275 Sida 275 i årgången börjar här
Målet föredrogs den 30 Oktober 1876 inför H. D., hvars flesta ledamöter (just.råden Carleson, Wretman, Naumann, von Hofsien, Svedelius och Östergren) funno skäl icke vara anfördt, som i hofr:ns utslag kunde verka ändring.
Just.rådet Lindhagen fann hvad i målet förekommit icke utgöra skälig anledning att bötfälla klaganderne för tjenstefel; och pröfvade just.rådet derför rättvist att, med ändring af hofr:ns utslag, befria klaganderne från det emot dem yrkade ansvar.