Naumanns tidskrift 1877 s. 352

Försvarsarbete, hvilostånd. Grufvestadgans 42, 43, 50 §§.

Den 7 Augusti 1868 utfärdade vederbörande bergmästare-embete tillståndsbevis för bruksförvaltaren I. S. Mörk å 28 namngifna stenkolsanledningar å egendomen Pålsjö, hvilka mutsedlar sedermera af Mörk transporterades på innehafvaren. A samma stenkolsanledningar, dock under andra namn, meddelades den 1 December 1870 tillståndsbevis för konsul J. C. M. Schmidt.

Till den 9 Juli 1872 uttog Schmidt stämning till Luggude här.rätt å Mörk äfvensom å brukspatronen C. af Ekström och grosshandlanden J. C. Billow, hvilka sistnämnde genom transport blifvit innehafvare af Mörks inmutningsrätt, med påstående, att, som Mörk icke verkstält de arbeten, grufvestadgan fôreskrefve såsom vilkor för bevarande af fortfarande rätt till inmutning, samt ej heller, på sätt 50 § i samma stadga bestämde, gjort anmälan om öfvergifvande för framtiden af de inmutade grufveområdena, men Schmidt erhållit vederbörligt tillstånd att, för enahanda ändamål som motparterne, bearbeta samma områden, Mörk, af Ekström och Billow måtte dömas förlustiga all rätt till bearbetning af ifrågavarande områden för upptagande af derstädes befintlige stenkolslager.

Mörk och hans medparter genmälde, att, efter ifrågavarande mutsedlars utfärdande för Mörk, försvarsarbete å alla de inmutade områdena blifvit den 2 och 3 Augusti 1869 verkstäldt.

Berörde uppgift bekräftades jemväl af flere i målet afhörde vittnen med förklarande, att detta arbete sålunda utförts, att, sedan de särskilda grufområdena blifvit utstakade, hade å hvarje område blifvit med 8 à 10 spadtag uppkastad en mindre grop.

s. 353 Sida 353 i årgången börjar härKopiera citering

Härjemte anmärktes å svarandesidan, att Schmidt, enligt 11 § grufvestadgan, icke egde rätt föra talan rörande beskaffenheten af detta arbete, som verkstälts för längre tid tillbaka än 2 år före sakens instämmande till domstol; samt att Billow och af Ekström den 31 Juli 1870 till bergmästareembetet ingått med ansökan om hvilostånd å ifrågavarande grufvor, hvilken begäran dock afslagits, med förständigande för dem, att återupptaga arbetet inom 8 månader från den 15 Oktober 1870; till bevis hvarom åberopades bergmästareembetets resolution af sistnämnda dag, hvaraf inhemtades, att Billows och af Ekströms ansökan om 3 års hvilostånd å alla ifrågavarande stenkolsinmutningar blifvit, enär inmutningarne ej voro försedda med utmål samt jordegaren vägrat lemna sitt samtycke till det begärda hviloståndet, afslagen, med föreläggande för dem att återupptaga arbetet inom den tid, som vore i 59 § grufvestadgan bestämd (8 månader från resolutionens datum), så vida de ville bevara sin möjliga eganderätt till ifrågavarande områden.

I ändamål att styrka, det arbetet återupptagits inom den bestämda tiden, som utgått den 15 Juni 1871, läto svaranderne afhöra två vittnen, hvilka intygade, att den 8 och 9 Juni 1871 försvarsarbete påbörjats inom gränserna till alla ifrågavarande stenkolsinmutningar, hvilket arbete bestått i borrning till 5 à 6 fots djup och verkstälts medelst handborr.

Mörk och medparter anförde vidare, att deras afsigt varit, att arbetet skolat i Maj månad år 1872 fullbordas till sådan myckenhet, som i 43 § grufvestadgan föreskrefves, men att detsamma af kronofogden i orten förhindrats; och företeddes till stöd härför protokoll, hållet af kronofogden Aberg den 27 Maj 1872, hvaraf framginge, att, sedan, med anledning deraf att åtskilliga personer infunnit sig å Pålsjö egor under uppgift, att de skulle verkställa försvarsarbete, utan att dock visa sig dertill berättigade eller derförinnan ställt föreskrifven säkerhet för den jordegaren tillkommande ersättning, egaren till Pålsjö hos kronofogden anhållit om hand- Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 14:de årg. 23

s. 354 Sida 354 i årgången börjar härKopiera citering

räckning för nämnde personers utvisande frän egendomen, hade kronofogden å stället sig infunnit; att Billows och af Ekströms ombud, som jemväl tillstädesvarit, på kronofogdens fråga, medgifvit, att han samma dag med en arbetsstyrka af 32 personer låtit på 7 särskilda ställen å Pålsjö egor påbörja försvarsarbete, samt att kronofogden, enär ombudet ‘ icke gittat visa behörig fullmakt eller hufvudmännens mutsedlar, förbjudit arbetets fortsättande.

I sammanhang härmed upplystes, att Billow och af Ekström sedermera hos K. bef:de i Malmöhus län sökt att, enär de voro innehafvare af Mörks inmutningsrätt till ifrågavarande stenkolsfyndigheter å Pålsjö egor, samt ett belopp af 500 rdr blifvit, såsom säkerhet för jordegaren, i länets ränteri nedsatt, men vederbörande kronofogde förbjudit deras, ombud att fortsätta försöksarbetet å berörde fyndigheter, K. bef:de mätte förklara dem till arbetets fortsättande berättigade; att K. bef:de den 12 Juli 1872 bifallit berörde ansökan; att hofr:n öfver Skåne och Blekinge, der egaren till Pålsjö sig besvärat, funnit den sökta tillåtelsen för det dåvarande icke kunna bifallas; och att Kongl. Maj:t genom dom den 15 Juli 1873 faststält det slut, hvartill hofr:n kommit, på den grund, att af Ekström och Billow i rättegången företett allenast afskrifter af ifrågavarande för Mörk utfärdade och af honom på innehafvaren transporterade mutsedlar samt sålunda icke, emot jordegarens bestridande, styrkt sig vara innehafvare af Mörks inmutningsrätt.

Slutligen förmälde Mörk och hans medparter, att arbetet ånyo påbörjats den 6 Juni 1873 (eller omkring 1 år efter målets instämmande till domstol), till styrko för hvilken uppgift afhördes åtskilliga vittnen, hvilka bekräftade förhållandet under förklarande, att arbetet på sådant sätt förrättats, att, sedan alla ifrågavarande grufveområden blifvit efter karta utstakade, ett par spadtag gräfts i hvarje hörn af de särskilda områdena.

Svaranderne ansågo, på grund af hvad sålunda anfördt och styrkt blifvit, att de icke låtit någon försummelse komma sig till last.

s. 355 Sida 355 i årgången börjar härKopiera citering

Schmidt åter anförde, att allt det arbete, som af motparterne från mutsedlarnes utfärdande den 7 Augusti 1868 verkstälts, vore af den obetydliga beskaffenhet, att det icke efterlemnat några synbara spår; att det den 8 och 9 Juni 1871 utförda arbetet, vare sig det sammanlades med det den 2 och 3 Augusti 1869 verkstälda eller det som i Juni 1873 företagits, långt ifrån motsvarade det i grufvestadgans 42 och 43 §§ föreskrifna försvarsarbete för 2 år; att härtill komme, det motparterne under tiden från den 3 Augusti 1869 till den 8 Juni 1871, eller under mer än 1 år, låtit arbetet helt och hållet ligga nere; samt att motparterne så mycket hellre måste anses hafva förlorat sin inmutningsrätt, som de icke kunde skydda sig dermed, att de 1870 sökt hvilostånd, då sådant, emot stadgandet i 15 § grufvestadgan, icke kunnat, till följd af bristande utmål och vägradt samtycke från jordegarens sida, dem meddelas.

Af Schmidt åberopade vittnen intygade,

1) Johannes Persson: att vittnet, som vore ladufogde å Pålsjö och ofta vistades ute å egorne, icke iakttagit något annat arbete för Mörks och hans rättsinnehafvares räkning, än att på hösten 1868 eller 1869 borrning verkstälts på 2 ställen å Pålsjö egor.

2) 4 Arrendatorer å Pålsjö sammanstämmande: att vittnena, som bodde i närheten af Pålsjö hufvudgård, icke under åren 1868—1871 bemärkt, att något försvarsarbete å Pålsjö egor för Mörks räkning och å hans inmutade fält egt rum; och att i intet fall under dessa år å berörde inmutningar verkstälts försvarsarbete af 4 à 5 kubikfamnars jordrymd eller 1 kubikfamns bergsprängning eller 200 dagsverken.

I utslag den 2 November 1874 yttrade här:rn: att emedan Mörk och hans medparter icke styrkt, att, sedan de den 2 ocli 3 Augusti 1869 börjat försvarsarbete å omstämda, å Pålsjö egendom befintliga 28 grufveområden, hvarå Mörk den 7 Augusti 1868 erhållit bergmästareembetets tillståndsbevis, samt bergmästareembetet, genom resolution den 15 Oktober 1870, afslagit deras ansökan om hvilostånd, annat arbete å

s. 356 Sida 356 i årgången börjar härKopiera citering

inmutade områdena för deras räkning egt rum innan stämningen i saken ågick, än de obetydliga borrningar med handborr och gräfningar, som de låtit derstädes verkställa, dels under den 8 och 9 Juni 1871 och dels den 27 Maj 1872, hvilka sistnämnda likväl icke vore att anse såsom laga försvarsarbeten, då de blifvit obehörigen företagna och derföre, på jordegarens framställning, af vederbörande exsekutor med rätta förbjudna; ty och då Mörk och hans medparter, hvilka varit skyldiga att senast inom åtta månader från den 15 Oktober 1870, då afslag å det af dem sökta hvilostånd meddelades, hafva återtagit och fullföljt grufarbetet, således icke visat, att de, efter det grufvearbetet den 2 och 3 Augusti 1869 påbörjats och till den 9 Juli 1872, då stämningen i saken ågick, verkstält sådant arbete till den utsträckning, som 42 § i grufvestadgan föreskrefve, ålades Mörk och hans medparter, hvilka följaktligen, enligt 43 § i nämnda stadga, förlorat sin inmutningsrätt, att till Schmidt, som den 1 December 1870 erhållit tillståndsbevis å ifrågavarande grufveområden, desamma afstå.

Mörk och Billow, den sistnämnde jemväl for under rättegången aflidne af Ekströms sterbhus, vädjade till hofr:n öfver Skåne och Blekinge under åberopande af hvad förut i saken anfördt och yttradt blifvit.

Hofr:n faun, enligt dom den 9 Juli 1875, skäl ej hafva förekommit, ledande till ändring i här.r:ns utslag.

Mörk och Billow, den sistnämnde fortfarande jemväl å af Ekströms sterbhusdelegares vägnar, sökte ändring hos Kongl. Maj:t, anförande, att grufvestadgan icke gåfve anledning dertill, att större arbete, än som af dem år 1871 verkstälts, behöfde utföras; att det icke med fog kunde läggas dem till last, att arbetet icke under år 1872 kunnat fullbordas, samt att grufvestadgans föreskrifter om försvarsarbete i allt fall icke kunde anses tillämpliga med afseende å stenkolsfyndigheter; och yrkades, på grund häraf, ogillande af Schmidts i saken framställda påståenden.

Under vidhållande af sin i saken förda talan genmälde Schmidt, att sådana hinder för försvarsarbetets fullbordande

s. 357 Sida 357 i årgången börjar härKopiera citering

är 1872 icke förekommit, att ju icke motparterne lätteligen bort kunna, med företeende af giltiga handlingar, undanrödja desamma.

N. Rev. (rev.-sekr. von Bahr, konst, rev.-sekr. Herslow, föredragande, och t. f. rev.-sekr. Westman), hemstälde, att hofr:ns dom mätte gillas.

Sedan handlingarne emellan H. D:s ledamöter cirkulerat, föredrogs saken den 7 November 1876 inför H. D., hvars fleste ledamöter (just.råden Södergren, Huss, von Segebaden och Svedelius) biföllo N. Revs, hemställan.

Just.råden friherre Leuhusen och Rabe förenade sig i det yttrande, att alldenstund grufvestadgan i 10 § innehölle, att, om flere inmutare hvar för sig erhållit mutsedel å samma fyndighet, inmutningsrätten tilkomme den, som sig dertill först i stadgad ordning anmält, så framt han derjemte inom behörig tid fullgjort föreskriften i mutsedeln om dess kungörande, samt sökanderne, hvilka icke förts till last någon försummelse i afseende å anmälan om eller kungörande af den åt Mörk den 7 Augusti 1868 meddelade mutsedel, inom den i 15 § grufvestadgan föreskrifna tid börjat grufvearbetet; vid hvilket förhållande sökandernes inmutningsrätt icke kunde antagas hafva, när mutsedeln för svaranden den 1 December 1870 utfärdades, varit förlorad; fördenskull och emedan af grufvestadgans föreskrifter i 1, 11 ocli 50 §§, jemförda med hvarandra, efter just.rådens omdöme, följde, att rättighet till öfvertagande och bearbetande af nedlagd och öfvergifven eller sönad grufva icke tillkomme någon med mindre han hos vederbörande bergmästare anmält sig att grufvearbetet öfvertaga och fortsätta, eller, under uppgift att grufvan vore sönad eller ödelagd, utverkat sig mutsedel å den förut af annan inmutade fyndigheten, men, så vidt handlingarne utmärkte, svarandens anmälan till erhållande af mutsedeln den 1 December 1870 icke afsett öfvertagande och bearbetande af nedlagd och öfvergifven grufva, eller innehållit uppgift, att sökandernes äldre inmutningsrätt skulle vara förverkad; ty och. som följaktligen sökanderne, äfven om de icke skulle hafva, sedan de börjat grufvearbetet, fortsatt och uppehållit

s. 358 Sida 358 i årgången börjar härKopiera citering

detsamma på sätt grufvestadgan bestämde, likväl icke vore, efter just.rådens tanke, skyldige vika för svaranden, pröfvade just.råden lagligt att, med ändring af domstolarnes beslut i sjelfva saken, ogilla svarandens instämda talan.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 13 December 1876.