Aftal träffadt makar emellan under äktenskapet, med afseende på en tillämnad skilsmessa.

29 november 1876


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 0,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 358–361 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avdelning: III. Lagskipning, A) Giftermålsbalken, nr 2 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 65 i bandet.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Giftermålsbalken, nr 2.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 358–361 där är samma sidor som här.
  • Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 29 November 1876»
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Domstolens referat

Genom domkapitlets i Lund skiljobref den 21 Januari 1874 blef åboen Jöns Larssons i Skogen och hans hustru Hanna Nilsdotters äktenskap upplöst.

Derförinnan hade makarne genom skriftlig, behörigen bevittnad afhandling af den 8 September 1870, undertecknad af dem och hustruns broder, John Nilsson, i egenskap af hennes gode man, med hvarandra öfverenskommit, att hustrun, som flyttade från boet, skulle till mannen öfverlemna 5/48 mtl Skogen, derå han egde söka lagfart, jemte all lösegendom, med undantag af den hon, enligt förteckning af den 9 Juli 1870, redan bekommit, hvaremot mannen skulle uppfostra barnen äfvensom årligen till hustrun betala 200 rdr till dess äktenskapsskilnad makarne emellan vunnit laga kraft, och dessutom till henne utgifva 1,800 rdr, hvaraf 750 rdr, då äktenskapsskilnaden vunnit laga kraft, och 750 rdr ett år derefter, samt återstående 300 rdr 1 år efter sistnämnde tidpunkt; och var å handlingen tecknad borgen af 2 personer för de bägge posterna å 750 rdr.

Till 1874-års hösteting med Östra Göinge härad instämde Larsson sin bemälda frånskilda hustru och John Nilsson med påstående, att som Nilsdotter icke blott före utan jemväl efter äktenskapets upplösning godkänt den afhandling, hvarigenom å mannen öfverlåtits henne tillhörige

s. 359 Sida 359 i årgången börjar här

5/43 mtl Skogen, men Nilsdotter vägrat lemna honom nödiga åtkomsthandlingar till fastigheten, Nilsdotter, eller, om hon det ej gitte, hennes gode man, måtte förpligtas att, vid vite, till Larsson utgifva i ocli för lagfart af fastigheten erforderliga åtkomsthandlingar jemte gravations- och taxeringsbevis.

Efter genstämning yrkade Nilsdotter, att, enär ifrågakomna afhandling af makarne upprättats under äktenskapet, densamma måtte för ogiltig förklaras, samt att Larsson måtte varda förelagdt att, vid vite, till uppteckning uppgifva deras bo, som ännu af honom omhänderhades, på det Nilsdotter genom skifte måtte komma i åtnjutande af sin på äktenskapsförord och giftorätt grundade lagliga andel i boet; och yrkades, i sammanhang härmed, att boet måtte varda i qvarstad satt.

Nilsdotter företedde dels K. bef:des i Christianstads län utslag den 11 November 1873, (således före äktenskapsskilnaden), hvaraf inhemtades, att, sedan Nilsdotter hos K. bef:de sökt att, på grund af afhandlingen den 8 September 1870, af Larsson utbekomma 150 rdr jemte ränta, men berörde yrkande af Larsson bestridts på den grund, att afhandlingen under äktenskapet tillkommit, så hade K. bef:de hänskjutit frågan om Larssons betalningsskyldighet såsom tvistig under domaren, dels utdrag af här.r:ns dombok för vårtinget 1874, utvisande att Nilsdotter i stämning af den 22 Januari 1874 (eller dagen efter skiljobrefvets utfärdande) yrkat, att af Larsson, enligt oftaberörda afhandling, utbekomma dåmera förfallna 200 rdr, samt att här.r:n genom utslag den 8 Juni 1874 förklarat, att, som åberopade öfverenskommelsen afslutats under parternes äktenskap och sålunda saknade förbindande kraft, blefve käromålet ogilladt.

Larsson bestred allt afseende å genkäromålet under förklarande, att, som Nilsdotter sökt tillämpning af omstämda afhandling så väl vid här.r:n som hos K. bef:de, måste hon anses hafva godkänt den i afhandlingen parterne emellan träffade öfverenskommelse.

Nilsdotter, som förmenade att Larsson läte dombrott komma sig till last, då han sökte få den genom här.r:ns

s. 360 Sida 360 i årgången börjar här

ofvanåberopade laga kraftvunna utslag ogillade afhandlingen upprifven, bestred, pä grund häraf, allt afseende å Larssons stämningspåstående och yrkade bifall till genkäromålet, under uppgift, att Larsson alltsedan 1870 omhänderhaft det gemensamma boet och vägrat att uppgifva detsamma till laga uppteckning.

Här.r:n yttrade i utslag den 30 November 1874: att, emedan, med afseende ä frågan om lagliga beståndet af åberopade afhandlingen den 8 September 1870, forekomme, att densamma blifvit upprättad under den tid Larsson och Nilsdotter voro genom äktenskap förenade, samt afhandlingen, ogiltig vid upprättandet, icke kunde hafva erhållit giltighet derigenom, att Nilsdotter, efter det äktenskapet emellan henne och Larsson blifvit upplöst, såväl vid här.r:n som hos K. bef:de i länet sökt att af Larsson utbekomma henne i afhandlingen tillförsäkrade penningebelopp, blefve, med bifall till Nilsdotters påstående derutinnan, samma afhandling till all kraft och verkan upphäfd; vid hvilket förhållande yrkandet om åläggande för Nilsdotter och John Nilsson att till Larsson öfverlemna åtkomsthandlingar samt taxerings- och gravationsbevis rörande hemmanet /48 mtl n:o 1 Skogen, hvilket förmenades hafva genom afhandlingen blifvit till Larsson öfverlåtet, af här.r:n ogillades; samt att, enär Larssons och Nilsdotters äktenskap blifvit genom lagligt skiljobref upplöst, Larsson, hvilken, enligt hvad ostridigt vore, qvarsutte i makarnes bo, förpligtades, vid vite af 50 kronor, att inom 1 månad efter här.r:ns utslags dag låta i vederbörlig ordning upprätta uppteckning å boets samtliga tillgångar och skulder, hvarjemte här.r:n, med stöd af 9 kap. 5 § Ärfdabalken, funne skäligt sätta boets tillhörigheter i qvarstad.

Larsson vädjade till hofr:n öfver Skåne och Blekinge.

I dom den 24 Mars 1876 utlät sig hofr:n: att, enär, hvad först anginge frågan om giltigheten af åberopade afhandlingen den 8 September 1870, samma afhandling tillkommit under det Larsson och Nilsdotter ännu voro i äktenskap förenade, samt bemälde parter icke, så vidt visadt vore, efter äktenskapets upplösning, å någon tid varit ense om det

s. 361 Sida 361 i årgången börjar här

aftal, afhandlingen innefattade, utan fast hellre Larsson, uti en efter äktenskapsskilnaden anhängig rättegång angående Nilsdotters pä berörda afhandling grundade anspråk att af Larsson utbekomma visst penningebelopp, vunnit befrielse frän samma anspråk af skäl att åberopade aftalet, såsom afslutadt under makarnes äktenskap, saknade bindande kraft, faststäldes det slut, här.r:ns utslag i denna del innehölle; samt att, beträffande Larssons i öfrigt fullföljda talan, hofr:n funne skäl ej hafva förekommit, ledande till ändring i här.r:ns utslag, i följd hvaraf det ålåge Larsson, vid den af här.r:n stadgade påföljd, att inom en månad från hofr:ns doms dag låta i vederbörlig ordning upprätta uppteckning å boets samtliga tillgångar och skulder.

Larsson sökte ändring hos Kongl. Maj:t under åberopande af handlingar, deraf framginge, att Nilsdotter i ansökan af den 11 April 1874 hos K. bef:de sökt att, på grund af oftaberörde, parterne emellan upprättade afhandling, hos löftesmännen utbekomma 750 rdr, förfallna till betalning den 21 Januari 1874; att löftesmännen, till befrielse från krafvet, invändt, att afhandlingen upprättats under äktenskapet och sålunda vore i allo ogiltig; och att Nilsdotter, under erinran, att hon dåmera vore från sin man i äktenskapet skild, yrkat att löftesmännen, utan afseende å invändningen, måtte forpligtas utgifva utsökta beloppet med ränta. Larsson uppgaf, att K. bef:de förklarat krafvet, såsom tvistigt, icke kunna handräckningsvis bifallas.

N. Rev. (rev.-sekr. Lagergren och Åbergsson, den förstnämnde föredragande, samt konst, rev.-sekr. Skarin) hemstälde att hofr:ns dom måtte gillas.

Saken föredrogs den 7 November 1876 inför H. D. (i närvaro af just.råden friherre Leuhusen, Carleson, Olivecrona, Huss, von Segebaden och Hernmarck), dervid N. Rev:s hemställan bifölls.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 29 November 1876.