Naumanns tidskrift 1877 s. 362

Genom K. bef:des i Gefleborgs län den 26 Juni 1839 meddelade utslag, som af Kammarkollegium den 26 Maj 1841 faststäldes, hade förordnats om indelning af den på statens bekostnad anlagda nya Kårböle-vägen inom förenämnda län till underhåll på samtlige väghållningsskyldige i Ljusdals tingslag; men genom K. Br. den 6 Oktober 1845 undanröjdes dessa utslag och ärendet visades åter till K. bef:de, hvars åtgärd tills vidare och intill dess annorlunda af Kongl. Maj:t förordnades, skulle inskränkas dertill att först afgöra hvad andel i underhållandet af den nya vägen borde tillkomma innehafvarne af de i närheten deraf belägna hemmanen emot det att deras skyldighet att underhålla skiften å de äldre vägarne blefve på öfrige väghållningsskyldige, enligt sockenfullmäktiges inför här.r:n gjorda åtagande, öfverflyttad, samt att sedan, i den mån andra nyhemman blefve till väghållning inom tingslaget indelade, i behörig ordning besluta om och hvilka lotter af nya vägen borde indelas till underhållande antingen af dessa hemmansinnehafvare eller — der det funnes lämpligt — af andra väghållningsskyldige, emot det att deras lotter på andra vägar i stället på nyhemmanen indelades.

Uti särskildt K. Br. af sistnämnde dag, den 6 Oktober 1845, förklarades, att Kongl. Maj:t beslutat att, i anseende till ifrågavarande vägs betydliga aflägsenhet från bygdelagen och svårighet att besörja dess behöriga underhållande, hvilken skyldighet ej kunnat enskilde åläggas, vägen endast behöfde underhållas på det sätt, att vägbanan hölles öppen och farbar medelst dikenas upprensning, broarnes underhål-

s. 363 Sida 363 i årgången börjar härKopiera citering

lando och fyllning â kafvelbroar, i hjulspår och utskärningar, samt att för år 1845 och sedermera tills vidare årligen, intill dess, i följd af ökade bosättningar och lifligare rörelse å de orter, der vägen blifvit anlagd, annorlunda kunde blifva förordnadt, skulle af allmänna medel åt Ljusdals tingslag utgå för underhållandet af den — efter afdrag af väglotterne för nyhemmanen — till 4 mil 13,210 alnar beräknade vägsträckan 515 rdr 30 sk. bko och ett särskildt anslag för en gång för broars iståndsättande till belopp af 700 rdr bko; samt att, derest Färila socknemän gemensamt icke skulle vilja, emot erhållande af i nåder beviljade medlen, åtaga sig vägens underhållande på föreskrifvet sätt, K. bef:de borde föranstalta, det sådant blefve genom entreprenad eller på annat lämpligt sätt besörjdt.

I anledning häraf blef öfverenskommelse om vägens underhållande mot ersättning af de nämnda medlen ingången med Loos socknemän samt Kårbole och Kårböle-skogs byamän samt af K. bef:de faststäld för 20 år eller till 1870 års utgång.

Då sedermera ny öfverenskommelse ej kunde träffas och ej heller antagligt anbud vid hållen entreprenadauktion gjordes, lät K. bef:de i frågan höra Ljusdals tingslags väghållningsskyldige å 1871 års hösteting; och, sedan fråga tillika förekommit om ny reglering af vinterväghållningen i hela tingslaget, hvarvid Färila socknemän jemte andre bestredo att i vägens underhåll deltaga, yttrade i afgifvet utlåtande här.r:n: att, då såväl inom Ljusdals tingslag som, efter hvad här.r:n vore kunnigt, äfven i provinsen i öfrigt, i allmänhet hvarje socken sjelf vidkändes underhållet af de för socknen behöflige vägar inom dess område, och ifrågavarande. väg, hvilken utan jordegares betungande blifvit för .allmänna medel bruten, ostridigt vore af allra största vigt isynnerhet för den trakt, den genomlöpte, men vägen deremot icke hade enahanda betydelse för Ljusdals tingslag i öfrigt; alltså och med stöd af föreskrifterna i 25 kap. Byggningabalken funne här.r:n sig böra föreslå, att samma väg dädanefter öfvertoges af Loos’s till vägunderhåll pligtige

s. 364 Sida 364 i årgången börjar härKopiera citering

socknemän till så stor del, som den genomlöpte deras område, och af väghållningsskyldige inom Färila socken till återstående delen, att för framtiden, och intill dess en stigande rörelse härutinnan påkallade förändring, underhållas på samma sätt som hittills varit vanligt; men, som de väghållningsskyldige i Loos och Färila härigenom — i anseende till vägens längd jemförd med den ännu ringa odlingen i dess närhet — blefve mera betungade än öfriga väghållningsdistrikt i tingslaget, föresloge här.r:n tillika, att till dem framgent och så länge sådant kunde anses af behofvet påkalladt måtte utgå »nu» bestämda statsanslag till den fördelning å hvardera vägsträckan, som förr egt rum; och borde, vid det förhållande, att Ljusdals tingslag i afseende å vinterväghållningen utgjorde ett distrikt, de å ifrågavarande vägsträcka underhållsskyldige jemväl i tingslagets ploglagsindelning dädanefter intagas, dock med rättighet att tills vidare få åtnjuta de för vägens underhåll vintertiden dittills utgående belopp.

Genom K. bef:des utslag den 22 Januari 1872 gillades och faststäldes här.r:ns förslag i afseende å skyldigheten för Loos’ och Färilas till vägunderhåll pligtige socknemän att, för framtiden och intill dess en stigande rörelse deri påkallade förändring, underhålla den inom dessa socknar framlöpande del af nya Kårböle-vägen så väl vinter- som sommartiden i enlighet med de, på sätt ofvan är nämndt, af Kongl. Maj:t meddelade föreskrifter; hvarjemte bestämdes att, så länge det, enligt K. Br. den 6 Oktober 1845 till vägens underhållande anslagna årliga belopp af 773 rdr 44 öre rmt af allmänna medel utginge, bemälde väghållningsskyldige egde att, såsom ersättning för vägunderhållet, komma i åtnjutande af den årliga godtgörelse i förhållande till vägens längd inom hvardera socknen, som den 20 December 1850 för sedermera tilländalupen tid blifvit af K. bef:de faststäld för så väl vinter- som sommarhållet, med vilkor, att de väghållningsskyldige inom berörde socknar gemensamt, hvar för sin socken, ansvarade för vägens behöriga underhållande, derå det ålåge vederbörande länsman att hafva tillsyn.

s. 365 Sida 365 i årgången börjar härKopiera citering

Kammarkollegiet, der Färila socknemän besvärade sig under yrkande, att antingen Ljusdals socknemän måtte deltaga i vägunderhållet eller målet återförvisas för ny undersökning, fann, i utslag den 12 December 1872, skäl ej vara anfördt, som kunde verka ändring i K. befedes öfverklagade utslag; och, enligt Kongl. Maj:ts resolution den 21 November 1873, uppå samma klagandes besvär, fann Kongl. Maj:t skäl icke hafva förekommit att göra ändring i Kammarkollegiets utslag.

Till 1875 års vårting med Ljusdals tingslags här.rätt uttogo Färila sockens väghållningsskyldige stämning å Kongl. Maj:t och kronan under yrkande, att, som underhållsskyldigheten för dem, enligt Kongl. Maj:ts resolution den 21 November 1873, antagligen ej kunde utsträckas längre än till framgent underhåll af förut bruten och i laggildt stånd varande väg; men ifrågavarande vägsträcka inom Färila befunnes i så dåligt skick, att, enligt sakkunnige mäns utlåtande, kostnaden för dess försättande i lagenligt skick uppginge till 11,534 kronor 54 öre, samt genom vägens öfvertagande i nuvarande skick socknemännen skulle få sig pålagd en forpligtelse, som till stor del innefattade brytning och rödjande af väg, hvartill de ingalunda ansåge sig förbundne, Kongl. Maj:t och kronan, som först brutit och »hittills underhållit» vägen, måtte förklaras skyldig att genast och innan sommarväghållningen derå på socknemännen öfverflyttades, i füllgodt dugligt skick låta försätta och till dem afsyna den ifrågavarande delen af Kårböle-vägen.

Till stöd för käromålet företeddes:

l:o) besigtningsinstrument, afgifvet af kommissionslandtmätaren J. A. Hartman och byggmästaren J. Eriksson i Wallsta; och inhemtades deraf, att besigtningsmännen, som den 21 Maj 1874 synat den del af landsvägen emellan Kårböle by och Loos socken, som Färila socknemän ålagts underhålla, dervid utrönt, att vägen, som antagligen blifvit bygd 18 fot bred, vexlade emellan 18 och 20 fots bredd och somligstädes derutöfver; att densamma synbarligen vore illa, delvis ej

s. 366 Sida 366 i årgången börjar härKopiera citering

alls, underhällen; att landsvägen nästan öfverallt saknade tillstymmelse till »höjnad» på midten och flerstädes vore högre utefter kanterne, till följd hvaraf vattnet nedflöte i körbanan och flödade öfver vägen; att vägkanterne icke vore stensatta, utan bevuxna med mossa, ljung och buskar; att å flera ställen i dikena, som nästan öfverallt voro igenvuxna och fyllda med mossa och dy, låge stora stenar; att de flesta broar voro förfallna och nödvändigt måste ombyggas, hvilket jemväl vore fallet med trummorna; samt att vägen öfver några myrar låge så lågt, att den höst och vår öfversvämmades, hvadan flere fots höjning der erfordrades;

2:o) kostnadsförslag, upptagande för iståndsättande af vägsträckan, till likhet med andra landsvägar inom Westra Helsingland, tillsamman 11,534 rdr 54 öre.

Besigtningsmännen jemte åtskilliga andra personer åberopades af käranderne såsom vittnen i målet oclr bekräftadeinnehållet af förenämnde besigtningsinstrument.

Kronofogden T. N. I. Lidén, som af K. bef:de förordnats att föra Kongl. Maj:ts och kronans talan, genmälde, att ifrågavarande väg väl blifvit år 1812 på allmän bekostnad anlagd, men att underhållet dock ej enbart ålegat Kongl. Maj:t och kronan; att af föreskrifterna i K. Br. den 6 Oktober 1845 tydligen framginge, att redan då vissa delar af vägen skulle utan statsbidrag underhållas, ehuru vissa årliga belopp beviljats såsom understöd; att i berörde K. Br. tillika föreskrifvits huru vägen skulle underhållas; att vid sammanträde den 3 Juli 1850 Loos och Kårböle kapellbygd åtagit sig att, i stället för underhållsskyldighet af allmänna landsvägen, genom plogning uppehålla nya Kårböle-vägen och underhålla de större broarne; att med den nya vägen underhållsskyldigheten af den gamla genom Färila och Loos upphört; samt att, då staten aldrig förbundit sig att iståndsätta vägen, stämningen vore till alla delar obefogad.

I utslag den 30 Juli 1875 yttrade här.r:n: att som den förutsättning, hvarunder käromålet syntes hafva tillkommit, att ifrågavarande väg skulle hållas i samma skick, som andra allmänna vägar, ej vore med verkliga förhållandet öfverens-

s. 367 Sida 367 i årgången börjar härKopiera citering

stämmande, enär, såsom ock af den företedda K. Res. den 21 November 1873 framginge, de genom K. Br. den 6 Oktober 1845 rörande vägens underhåll gifna föreskrifter, att vägen endast behöfde underhållas på det sätt, att vägbanan hölles öppen och farbar medelst dikenas upprensande, broarnes underhållande samt fyllning å kafvelbroar, i hjulspår och utskärningar, vore gällande; alltså blefve käromålet af här.r:n ogilladt.

Färila socknemän fullföljde saken till Svea hofrätt och anförde, att föreskrifterne angående vägens underhåll just förutsatte Kongl. Maj:ts och kronans skyldighet att först sätta vägen i lagenligt skick, innan socknemännens underhållsskyldighet inträdde, samt att, då Kongl. Maj:t och kronan, till följd af sine tjenstemäns försumlighet, låtit vägen förfalla, måste Kongl. Maj:t och kronan jemväl låta iståndsätta och till socknemännen afsyna densamma.

Hofr:n utlät sig i dom den 30 December 1875: att, ehuru Färila sockens väghållningsskyldige genom deras i saken förebragta bevisning kunde anses hafva ådagalagt, att den ifrågavarande vägen befunne sig i sådant tillstånd, att densammas underhåll efter de särskilda grunder, som blifvit bestämda genom K. Br. den 6 Oktober 1845 och den 21 November 1873, skulle, derest åt underhållet gåfves den omfattning, som vore nödvändig för vägens försättande i ett med afseende å ortens förhållanden och behof tillfredsställande skick, äfven med beräknande af ofvan omförmälda statsbidrag, för de väghållningsskyldige medföra större kostnader, än som för laggild vägs underhållande i allmänhet erfordrades; likväl och som berörde förhållande icke i och för sig lagligen föranledde bifall till käromålet, samt Kongl. Maj:t och kronan genom de öfverenskommelser, hvilka å Dess vägnar blifvit angående underhållet af ifrågavarande väg med de väghållningsskyldige träffade, och de i sådant afseende meddelade bestämmelser icke, så vidt visadt vore, iklädt sig några förbindelser i afseende å vägens försättande i laggildt eller eljest farbart skick, hvilka genom stämning kunde göras

s. 368 Sida 368 i årgången börjar härKopiera citering

emot Kongl. Maj:t och. kronan gällande; ty funne hofr:n icke skäl göra ändring i det slut, hvartill här.r:n i saken kommit.

Om denna dom förenade sig hofrättsrådet O. H. Forssell, assessoren friherre O. W. Staël von Holstein och v. här.- höfdingen C. Wåhlin, hvaremot referenten, notarien J. L. Cöster yttrade: »Enär karandernes påstående om skyldighet för Kongl. Maj:t och kronan att försätta ifrågavarande väg i laggildt skick saknar stöd af lag, finner jag för min del icke skäl göra ändring i det slut, hvartill här.r:n i saken kommit».

Färila socknemän sökte ändring hos Kongl. Maj:t och anförde: att, då vägen blifvit ofarbar genom Kongl. Maj:ts och kronans tjenstemäns försummelse att tillse vägens årliga lagning, vore det, enligt deras förmenande, obilligt och orättvist att pålägga socknemännen de stora kostnader, som vore med vägens iståndsättande förenade samt att, enligt tydligt stadgande i 1845 års K. Br., socknemännen tillkommit allenast att underhålla färdig väg medelst upprensning af diken, hvilka följaktligen förut måste vara gräfda, lagning af broar, m. m.; och yrkades, på grund häraf, bifall till käromålet.

N. Rev. (rev.-sekr. Poignant och Lagergren samt konst, rev.-sekr. Norberg, den sistnämnde föredragande) hemstälde, att hofr:ns dom måtte gillas.

Saken föredrogs den 7 November 1876 infor H. I).

Just.råden Rabe och von Segebaden yttrade: att enär, med tillämning af stadganderne i 25 kap. B. B., K. Br. den 17 April 1828 samt instruktionerne för landshöfdingarne i rikets län och Kammarkollegium, det icke tillhört domstol att till prôfning upptaga den af sökanderne väckta fråga om kronans skyldighet att i fullgodt lagligt skick försätta den del af ifrågavarande väg, som sökanderne fått sig ålagdt underhålla, ansåge just.råden domstolarnes beslut böra undanrödjas.

Just.rådet Svedelius, med hvilken just.rådet Södergren sig förenade, utlät sig, att enär sökandernes till här.r:n instämda och nu i underdånighet fullföljda talan innebure, att genom domstols beslut skulle stadgas, att Kongl. Maj:ts me-

s. 369 Sida 369 i årgången börjar härKopiera citering

delst resolution den 21 November 1873 gifna förpligtande för Färila sockens väghållningsskyldige till underhåll af nya Kårböle-vägen icke vore till efterrättelse förbindande innan Kongl. Maj:t och kronan låtit försätta och till sökanderne afsyna vägen i fullgodt lagligt skick; och följaktligen domstol måste tillse och bestämma, om densamma kunde och borde det yrkade stadgandet meddela, ansåge just.rådet, att domstolarnes nu öfverklagade beslut borde komma under pröfning.

Just.rådet Almqvist, med hvilken just.rådet friherre Leuhusen instämde, yttrade: »Enär, efter min uppfattning, här icke ar att afgöra om den så kallade Kårböle-vägen är att anse såsom allmän eller enskild väg, ej heller om vägens indelning till underhåll, uti hvilka omständigheter, derom pröfningsrätten tillkommer de administrativa myndigheterna, beslut blifvit i sådan ordning meddelade, utan saken gäller huruvida hemmansegare, som fått sig tilldelad allmän väg till underhållande, hafva lagligt anspråk på att vid denna skydighets öfvertagande få emottaga vägen i behörigt skick, finner jag, för min del, domstolarne hafva varit behörige att saken upptaga och pröfva».

Vid pröfning af det underdåniga ändringssökandet förenade sig H. D:s fleste ledamöter (just.råden Södergren, JRabe, von Segebaden och Svedelius) derom, att, enär sokandernes till här.r:n instämda och nu i underdånighet fullföljda talan innebure, att genom domstols beslut skulle stadgas, att Kongl. Maj:ts medelst resolution den 21 November 1873 gifna förpligtande för Färila sockens väghållningsskyldige till underhåll af nya Kårböle-vägen icke vore till efterrättelse förbindande, innan Kongl. Maj:t och kronan låtit försätta och till sökanderne afsyna vägen i fullgodt lagligt skick; men domstol lagligen icke tillkomme att sådant förordnande meddela, eller att ingå i något bestämmande af vilkor för fullgörande af hvad i detta förvaltningsärende sökanderne fått sig af Kongl. Maj:t ålagdt, kunde sökandernes klagan öfver hofr:ns dom icke föranleda ändring i det slut, hvaruti dom- Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc., 14:de årg. 24

s. 370 Sida 370 i årgången börjar härKopiera citering

stolarne stannat, i hvad det innefattade förklarande, att den af klaganderne yrkade åtgärd icke kunde af domstolarne vidtagas.

Just.råden friherre Leuhusen och Almqvist voro ense i den mening att, emedan de hemmansegare, hvilka blifvit förpligtade att allmän väg till underhållande öfvertaga, vare sig att densamma, såsom nu vore förhållandet, blifvit på allmän bekostnad af nyo bruten och hittills varit på kronans föranstaltande af enskilde personer, enligt med kronan träffade öfverenskommelser, vidmakthållen, eller vägen vore af gammalt upptagen och förut af andra väghållningsskyldige underhållits, efter just.rådens omdöme, måste anses, då annorlunda ej blifvit i sammanhang med underhållsskyldighetens bestämmande eller eljest i vederbörlig ordning förklaradt, hafva laglig rätt att få emottaga den å dem till underhåll indelade vägen i sådant behörigt stånd, hvari den sedermera skulle hållas; ty och då Färila socknemän, som styrkt att ifrågavarande väg befunnits i förfallet skick, genom den i saken åberopade K. Res. den 21 November 1873 icke blifvit ålagdt att vägen rödja eller från dess förfall iståndsätta, utan blott att densamma på föreskrifvet sätt underhålla, pröfvade just.råden rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, sålunda bifalla socknemännens talan, att de förklarades berättigade att få genom kronans försorg vägen iståndsatt och till de vägunderhållsskyldige öfverlemnad i det skick, densamma, enligt gifna föreskrifter, borde af dem framgent underhållas.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 4 December 1876.