Borgen, ingången af Norska undersåter, för »kostnad och skada-, som Hofrätt kunde känna part i en rättegång skyldig att sin vederpart i saken gälda. Anmärkning deremot i nämnde domstol icke framställd å vederdelosidan.
14 mars 1877
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 677–679 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken. K. F. om stämpelpapper, nr 14 i årgångens innehållsförteckning. Bandets löpnummer gick inte att läsa ur OCR-lagret.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 1 för det här referatet, men referatet börjar på s. 677 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Nummer saknas i OCR-lagret: bandet trycker ett löpnummer över varje post, men just det här numret har inte gått att läsa. Posten är avgränsad på kolumntiteln — sidhuvudets rubrik, som byts där nästa post börjar — och inget nummer har gissats.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. K. F. om stämpelpapper, nr 14.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 677–679 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 14 Mars 1877»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Handelsbolaget under firma N. Jenssen et Sönner i Throndhjem instämde handlanden E. Wikén till Östersunds rådst.rätt under yrkande, att som Wikén den 23 Mars 1874 med firmans agent F. Dahl afslutat köp om ett parti kaffe att af firman vid första öppet vatten afsändas till Wikén, men denne sedermera, dä kaffet fallit i pris, tillkännagifvit, att han icke kunde detsamma använda, Wikén måtte förpligtas att till firman, som hållit kaffet liggande för Wikéns räkning och risk, genast utgifva prisskilnaden.
Genom utslag den 8 Februari 1875 blef käromålet af rådst.r:n ogilladt.
Jenssen et Sönner fullföljde, efter vad, saken i Svea hofrätt och fogade vid sin inlaga borgen för kostnad och skada af två norska handelsfirmor, hvilkas vederhäftighet blifvit af byfogden i Throndhjem styrkt.
Hofr:n yttrade i dom den 27 April 1876: att, emedan Jenssen-et Sönner till fullföljande af i vadehänvisningen meddelad föreskrift i afseende å ställande af borgen för kostnad och skada, som hofr:n kunde känna Jenssen et Sönner skyldige att sin vederpart i saken gälda, i hofr:n företett allenast en af personer, boende utom Sverige och svensk jurisdiktion, i berörda hänseende utgifven löftesskrift, men denna borgen icke emot grunderna för K. B. den 15 Juni 1768 finge anses gällande, funne hofr:n, jemlikt 26 kap. 1 § R. B. sådant detta lagrum lyder genom K. F. den 18 April 1849, Jenssen et Sönners fullföljda talan icke kunna till pröfning upptagas.
Jenssen et Sönner sökte ändring hos Kongl. Maj:t: Borgen för kostnad och skada afsåge allenast motpartens rätt. Om således denne icke, i den uti 27 kap. 3 § R. B.
s. 678 Sida 678 i årgången börjar här
stadgade ordning, gjorde anmärkning mot borgens beskaffenhet, saknade hofr:n befogenhet att ingå i pröfning angående borgens giltighet. Denna åsigt syntes uttalad i K. B. den 16 Februari 1737, deruti, för det fall att blott en löftesmän anskaffats, stadgades, att hof:rn, på svarandens påstående, borde förelägga motparten att komplettera sin borgen. I öfrigt vore det af hofr:n åberopade K. B. icke i förevarande fall tillämpligt, enär detsamma utfärdats i anledning af gjord förfrågan, huruvida i konkurstvist en af utländsk undersåte och borgenär utom riket stäld borgen finge vid svensk domstol antagas och lyftande af nedsatte konkursmedel på grund af sådan borgen beviljas. I allt fall kunde Norrmän icke anses såsom utländske undersåter, hvilken åsigt hofr:n sjelf i revisionsutslaget följt, i det tiden för fullgörande af præstanda blifvit utsatt till 60:de dagen från hofr:ns doms dag, icke till 6 månader från samma dag, såsom i 30 kap. 8 § R. B. stadgades.
Wikén uteblef.
N. Rev. (konst. rev.sekr:ne Herslow och Norberg, den förstnämnde föredragande, samt t. f. rev.sekr. Lilienberg) hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofr:ns dom.
Vid sakens föredragning den 14 Februari 1877 inför H. D., pröfvade H. D:s fleste ledamöter, (just.råden Södergren, von Hofsten, Lindhagen, Svedelius och Östergren) rättvist bifalla det underdåniga betänkandet.
Just.rådet Huss yttrade: »Då emot den af Jenssen et Sönner hos hofr:n företedda borgen för den kostnad och skada, som hofr:n kunde känna Jenssen et Sönner skyldiga att i saken gälda, något jäf ej blifvit hos hofr:n å vederdelosidan framstäldt, och vid sådant förhållande hofr:n, enligt min åsigt, saknat laglig anledning att på den af hofr:n anförda grund förklara Jenssen et Sönners der fullföljda talan ej kunna till pröfning upptagas, varder, med upphäfvande af hofr:ns berörda beslut, saken, meo voto, visad åter till hofr:n, som uppå anmälan har att densamma ånyo företaga och dermed lagligen förfara.»
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 14 Mars 1877.
s. 679 Sida 679 i årgången börjar här
Ang. orätt förfarande vid laga skifte i Vesterbotten. 67 9