Lägenhet år 1825 afsöndrad från hemman på nittio (90) års tid.
28 februari 1877
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 697–701 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Skiftesstadgan. Expropriationslagen. Stadganden och förordningar angående boställen, skogar, vägar, sjösänkning och i allmänhet vattenrätten, jagt, fiske, stängsel, bergshandtering, eldskada, försäkringsbolag, skjuts, ordningsstadgan för rikets städer. Fattigvård, nr 27 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 121 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Skiftesstadgan. Expropriationslagen. Stadganden och förordningar angående boställen, skogar, vägar, sjösänkning och i allmänhet vattenrätten, jagt, fiske, stängsel, bergshandtering, eldskada, försäkringsbolag, skjuts, ordningsstadgan för rikets städer. Fattigvård, nr 27.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 697–701 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 28 Februari 1877». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Lägenhet år 1825 afsöndrad från hemman på nittio (90) års tid. Äro bestämmelserna i KK. FF. den (9 Dec. 1827 och den 6 Aug. 1864, att besittningsrätten ej må sträckas öfver femtio (50) år, tillämpliga på sådan afsondring, som blifvit verkställd innan förstnämnda K. F. bief till efterrättelse gällande? Godtgörelse för det innehafvaren icke finge behålla lägenheten till den betingade tidens slut.
Enligt afhandling den 19 Maj 1825 hade Olof Persson och hans hustru Ingar Petersdotter af sitt hemman ,8 mantal kr.sk.rusthåll n:o 16 Fleninge till soldaten Anders Rapp och hans hustru Bengta Nilsdotter på 90 års tid upplåtit en jordlägenhet af omkring 6 tunnland mot en köpeskilling af 288 rdr 42 sk. 8 rst banko och en årlig jordskyld till hemmanet af 1 rdr samma mynt. Den 4 Maj 1833 försålde Rapp till husmannen Per Olsson och hans hustru Botilla Pålsdotter besittningsrätten till nämnda lägenhet. Begge dessa afhandlingar blefvo den 12 November 1845 intagna i Luggude häradsrätts inteckningsprotokoll till den kraft och verkan K. F. den 9 November 1844 medgåfve, hvilka inteckningar sedermera vederbörligen förnyades.
Genom köpekontrakt den 21 Januari 1856 blef hemmanet Fleninge af dåvarande egaren försåldt till hemmansegaren Per Olsson, dervid, bland annat, stadgades att hus-
s. 698 Sida 698 i årgången börjar här
männen Per Olsson, hvilken innehade omkring 6 tunnland jord af hemmanets utmark, skulle bibehållas »vid denna sin rättighet enligt kontrakt och i öfrigt som lag och författningar medgifver».
Sedan hemmansegaren Per Olsson aflidit och eganderätten till hemmanet Fleninge öfvergått till hans omyndige barn, uttogo Nils Olsson och Jöns Bengtsson, såsom förmyndare för dessa barn, stämning till 1875 års vinterting med Luggude härad å husmannen Per Olsson med påstående, att, enär han innehade och brukade ofvan omförmälda enligt kontraktet den 19 Maj 1825 på 90 år från hemmanet afsöndrade lägenhet, men besittningsrätt till jord, som för viss tid från hemman afsöndrades, ej finge sträckas utöfver 50 år, Per Olsson måtte varda ålagdt samma lägenhet till jordegaren afträda.
Per Olsson bestred käromålet under erinran, att de omyndiges fader vid köpet af stamhemmanet förbundit sig att tåla ifrågavarande afsondring och att barnen voro lika med sin fader pligtige att uppfylla dennes förbindelser.
I utslag den 10 Maj 1875 utlät sig här.r:n: att emedan enligt 7 § i K. F. den 6 Augusti 1864 besittningsrätten till jord, som från hemman på viss tid afsöndrades, icke finge utsträckas utöfver 50 år, i följd hvaraf kontraktet af den 19 Maj 1825 måste, då påstående derom blifvit väckt, i enlighet med 18 § i berörda K. F. sålunda rättas och jemkas, att Per Olssons besittningstid inskränktes till den 19 Maj 1875; ty och som Nils Olssons och Jöns Bengtssons myndlingar icke innehade stamhemmanet med annan eller battre rätt än deras fader, hvilken vid inköpet af hemmanet iklädt sig skyldighet att låta Per Olsson tillgodonjuta sin rätt till lägenheten enligt kontraktet och gällande lag och författningar, samt detta dessutom varit genom inteckning offentliggjordt den 12 November 1845, eller innan myndlingarnes fader af stamhemmanet blef egare, hvilken inteckning sedermera vederbörligen förnyats; samt myndlingarne vid sådant förhållande icke kunde undgå att lemna Per Olsson skäligt skadestånd för hvad han genom ofvan stadgade rättelse
s. 699 Sida 699 i årgången börjar här
i kontraktet komme att lida, pröfvade här.r:n rättvist på det sätt bifalla käromålet, att Per Olsson, hvilkens besittningsrätt till omstämda lägenheten ginge till ända den 19 Maj 1875 och hvilken finge anses vara genom stämningen i målet till afflyttning uppsagd, förpligtades att efter åtnjutande af laga fardag, räknad från stämningsdagen, lägenheten till myndlingarne afträda, mot erhållande, före afträdet, af skälig godtgörelse för hvad han förlorade derigenom, att han ej finge lägenheten behålla till den betingade tidens slut, hvilken godtgörelse, i brist af åsämjande parterne emellan, skulle bestämmas af tre gode män, af hvilka parterne valde en å hvardera sidan och de sålunda valde utsåge den tredje; dock att, derest någon af parterne tredskades att god man utse, eller de af dem utsedde ej kunde om den tredje sig förena, vederbörande exsekutor egde att, på anmälan, sådan förordna; och finge den af parterne, som med gode männens beslut ej åtnöjdes, söka ändring deri genom stämning, som borde uttagas och motparten kungöras inom en månad efter det beslutet fallit, vid äfventyr att detta eljest skulle lända till efterrättelse.
Per Olsson vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blehinge, som i dom den 28 April 1876 yttrade: att emedan längsta tiden för arrende- och landbokontrakters bestånd, enligt K. F. den 13 Juni 1800, blifvit bestämd till 50 år, och denna tid i afseende å ifrågavarande den 19 Maj 1825 gjorda upplåtelse tilländalupit den 29 Maj 1875, funne höfr:n ej skäl göra ändring i motvädjade delen af här.r:ns utslag.
Om denna dom förenade sig assessorerne Gyllensköld och Anderberg samt v. här.höfd. Kiellman, den sistnämnde referent.
V. här.höfd. Horneg yttrade: »Emedan de genom KK. FF. den 19 December 1827 och den 6 Augusti 1864 meddelade bestämmelser, att besittningsrätten till jord, som från hemman afsöndras på viss tid, ej må sträckas öfver 50 år, och att derest jorden blifvit afsöndrad på annat sätt eller under andra vilkor än omförmälda KK. FF. bestämma, afsondringen skall rättas och jemkas, icke ega tillämplighet i
s. 700 Sida 700 i årgången börjar här
fråga om jordafsondring, som skett innan förstnämnde K. F. blef gällande till efterrättelse; samt den i saken åberopade, af Olof Persson och hans hustru den 19 Maj 1825 utfärdade handling, hvarigenom ifrågavarande lägenhet blifvit för en tid af 90 år afsöndrad från 1/8 mantal n:r 16 Fleninge, efter min mening, icke innefattar något så beskaffadt arrende- eller landbokontrakt, som åsyftas i K. F. den 13 Juni 1800, hvadan icke heller denna K. F:s stadgande angående längsta tiden för beståndet af dylika kontrakt är tillämpligt å berörda handling, pröfvar jag för min del rättvist att, med upphäfvande af här.r:ns utslag, ogilla det instämda yrkandet om skyldighet för Per Olsson att afträda lägenheten.»
I hofr:ns dom sökte Per Olsson i und. ändring.
N. Rev. (rev.sekr:ne Lagergren och Glimstedt, den senare föredragande,) afgaf und. betänkande af följande innehåll: »Enär afhandlingen den 19 Maj 1825, hvarigenom ifrågavarande lägenhet blifvit för en tid af 90 år från hemmanet 1/8 mantal n:r 16 Fleninge afsöndrad, icke lärer innefatta något så beskaffadt aftal, som afses i K. F. den 13 Juni 1800; samt det i KK. FF. den 19 December 1827 och den 6 Augusti 1864 förekommande stadgande, att besittningsrätten till jord, som på viss tid från hemman afsôndras, ej må sträckas öfver 50 år, icke torde vara tillämpligt i afseende å afsondring, som skett innan 1827 års K. F. blef gällande, hemställer N. Rev. i und., att Kongl. Maj:t måtte prôfva rättvist, med upphäfvande af domstolarnes beslut, förklara svarandenas i saken instämda påstående om lägenhetens återgång till stamhemmanet icke kunna bifallas.»
Härifrån var t. f. rev.sekr. Westman skiljaktig och yttrade: »Jag hemställer i und., att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom; och torde Per Olsson åligga att lägenheten afträda fardagen efter det den af domstolarne faststälda godtgörelse blifvit erbjuden eller betald.»
Saken föredrogs den 28 Februari 1877 inför H. D. (i närvaro af just.råden frih. Leuhusen, Almqvist, Rabe, Huss, von Segebaden och Hernmarck), dervid just.rådet Hernmarck pröfvade på de af här.r:n anförda skäl rättvist fastställa
s. 701 Sida 701 i årgången börjar här
domstolarnes beslut, hvarigenom Per Olsson förklarats skyldig att lägenheten till svarandenes myndlingar afstå; och skulle Per Olsson fardagen är 1878 lägenheten afträda på de vilkor, som i här.r:ns, af svarandene icke öfverklagade utslag blifvit bestämda.
Just.rådet von Segebaden instämde med just.rådet Hernmarck.
Just.rådet Huss pröfvade rättvist fastställa hofr:ns dom. Just.rådet Rabe biföll det und. betänkandet.
Just.rådet Almqvist förenade sig med just.rådet Hernmarck.
Just.rådet frih. Leuhusen instämde med just.rådet Raie.
Kongl. Maj:ts dom, som skulle utfärdas i enlighet med den af just.råden Almqvist, von Segebaden ock Hernmarck yttrade mening, utgafs den 23 Mars 1877.