Kan det felsteg, att arrendator, i strid mot kontraktets lydelse, fört hö och halm från det arrenderade hemmanet, men i stället från annat håll ditfört åtminstone lika mycket foder, inköpt andra födoämnen för kreaturen till betydligt värde samt i allo omsorgsfullt skött egendomen, för-
31 juli 1877
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1878, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 155–165 i årgången 1878. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, Lagfartslagen. Om hemmans klyfning och Jordafsöndring, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 28 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 3 för det här referatet, men referatet börjar på s. 155 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, Lagfartslagen. Om hemmans klyfning och Jordafsöndring, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femtonde årgången, 1878 i litteraturen — s. 155–165 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 31 Juli 1877»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Enligt kontrakt af den 23 April 1873 utarrenderade godsegaren H. G. Hullegård egendomen Tufvan på 20 års tid räknadt från den 24 April 1873 till landtbrukaren Emil Edsberg »eller bans arfvingar» mot en årlig arrendesumma af 5,000 rdr för de första 10 åren och 7,000 rdr för de återstående, under vilkor, bland andra:
l:o) »Egendomen med underlydande torp samt kreatur, inventarier, höst- och vårutsäde samt allt på egendomen varande spanmål, deri inberäknad utsådd hafre äfvensom nu befintliga potater, tillträdes den 24 April detta år 1873, sådan den då till hus och jord befinnes, enligt syn och taxering af å ömse sidor utsedde gode män, och bibehålles i 20 år eller till den 14 Mars 1893, vid hvilken tid allt lemnas efter ny syn och värdering i samma skick som det emottogs, hvarvid särskildt anmärkes, att kreaturen lemnas till lika antal och storlek och ålder, som de af nuvarande arrendatorn emottagas.»
7:o) »Arrendatorn öfvertager det efter den 24 April qvarblifne halm och hö, och förbinder han sig att vid afträdet aflemna ett tillräckligt qvantum till vårfoder såväl af hö som halm.»
8:o) Hö, halm och gödsel få under arrendetiden icke bortföras från egendomen.»
9:0) I skogen får arrendatorn, efter anvisning af egaren, endast taga till eget bruk 20 famnar ved årligen.» ---------
13:o) »Detta kontrakt får arrendatorn icke transpor-
s. 156 Sida 156 i årgången börjar här
tera på annan person utan egarens samtycke; och i den händelse han icke uppfyller sina förbindelser i alla afseenden, är han skyldig afträda arrendet på den laga fardag, som efter ett års uppsägelse derefter inträffar.»
17:o) »Arrendatorn skall på egen bekostnad lägga nytt tak af inpregnerad spån på östra sidan af ladugården, hvartill det på gården uppkörda virke får begagnas.»
Den 8 December 1874 lät Hullegård skriftligen uppsäga Edsberg att »på grund af kontraktsbrott» afträda egendomen den 14 Mars 1876, deremot Edsberg emellertid anmälde protest, under förklarande, det han icke ansåge sig skyldig att, på grund af den skedda uppsägningen, från egendomen afträda.
Med anledning häraf uttog Hullegård stämning å Edsberg till Kinnevalds här.rätt under yrkande, att enär uti det parterna emellan upprättade arrendekontrakt stadgats bland annat, att hö, halm och gödsel icke finge från egendomen afföras, samt att, för den händelse Edsberg icke uppfylde sina förbindelser i alla afseenden, han vore skyldig afträda arrendet den laga fardag, som efter ett års uppsägning infölle, men Edsberg under åren 1873 och 1874 från Tufvan bortfört hö, takhalm och bräder, Edsberg, som i anledning häraf den 8 December 1874 blifvit till afflyttning uppsagd, alltså måtte förpligtas att den 14 Mars 1876 afträda arrendet samt till Hullegård utgifva ersättning för det bortförda höet och bräderna.
Edsberg bestred att han brutit sina förbindelser enligt kontraktet, under förmälan, att han tvärtom med stora kostnader förbättrat egendomen till egen och Hullegårds fördel; åberopande Edsberg, till stöd derför att han icke olofligen bortfört bräder, tillhörige Hullegård, lydelsen af 17:de punkten i arrendekontraktet.
Beträffande påståendet, att Edsberg skulle hafva låtit från egendomen bortföra bräder, lät Hullegård afhöra vittnen, hvilka intygade:
l:o) P. Stubb: att vittnet hade sig bekant, att Edsberg låtit från Tufvan till sin enskilda gård i Thelestad bort-
s. 157 Sida 157 i årgången börjar här
föra 7 à 8 tolfter friska bräder, 6 eller 7 alnar länga, der de användts vid torfberedning.
2:o) J. Abrahamsson: att vittnet, som uppräknat de inventarier, som Edsberg vid arrendets öfvertagande emottagit, iakttagit, att deribland icke funnits några bräder, utan endast det rundvirke, som varit uppkördt på gården, hvaremot bräderna varit Hullegårds enskilda egendom; att Edsberg låtit, enligt livad vittnet hade sig bekant, från Tufvan till Thelestad bortföra minst 5 tolfter bräder, deraf en del blifvit använd till ett vid sistberörde egendom befintligt lusthus; samt att återstoden begagnats vid torfberedning å Thelestad, men sedermera återförts till Tufvan, ehuru då i det närmaste utslitna.
3:0) P. J. Tillström: att vittnet vid ett tillfälle fört 2 lass bräder från Tufvan till Thelestad för att der, enligt hvad Edsbergs drängar för vittnet uppgifvit, användas till reparation af en ladugård.
4:o) J. Petersson: att vittnet, uppå anmodan af Edsberg, vid Thelestad förfärdigat dörrar till lusthuset, reparerat spanmålsmagasinet och ladugården äfvensom uppsatt 2 torfhäckar, dertill virke, enligt Edsbergs befallning, tagits af bräder vid Tufvan, samt att till dörrarne åtgått 2 plankor, till magasinet 4 bräder och till torfhäckarne 11/2 tolft.
Edsberg medgaf att han väl tagit bräder från Tufvan till lusthuset och torfberedningsanstalten, hvartill han dock ausett sig fullt berättigad, enär bräderna hört till »det på gården uppkörda virke», som han egt begagna efter behag, om han allenast fullgjorde sin skyldighet, enligt 17 punkten i kontraktet, att lägga nytt spåntak på ladugården vid Tufvan. I allt fall vore Edsbergs berörde beteende icke något kontraktsbrott, eftersom han varit i god tro, om han ock misstagit sig.
I fråga åter om Hullegårds uppgift, att Edsberg skulle låtit från gården bortföra halm, medgaf Edsberg, att han låtit derifrån hemta några lass takhalm, men förklarade, att, som detta skett med Hullegårds begifvande, och halmen ersatts genom inköp af många lass vårsädeshalm, hvilket Hulle-
s. 158 Sida 158 i årgången börjar här
gärd, som vid samma tid bott på Tufvan, sjelf kunde intyga, vore tillvitelsen om kontraktsbrott fullkomligt obefogad, helst i betraktande toges det ofantliga öfverflöd på halm, som de senaste 6 årens goda skördar lemnat.
De af Hullegård i denna del af målet åberopade vittnen intygade:
l:o) Stubb och A. Pettersson sammanstämmande, att Edsberg låtit kort efter arrendets tillträdande nedtaga halmtaket från ladugården vid Tufvan, enär detsamma enligt kontraktet skulle förses med spåntak, samt att af den nedtagna halmen, som utgjort omkring 30 lass, en del körts till Thelestad.
2:o) Tillström: att minst 10 lass af takhalmen förts till Thelestad.
3:0) J. Pettersson: att takhalmen användts vid Thelestad till strö under kreaturen.
4:0) J. Magnusson: att vittnet hade sig bekant, att Edsberg låtit föra hafrehalm från Thelestad till Tufvan samt jemväl inköpt 12 lass halm vid Ulriksberg, som användts vid Tufvan.
Rörande slutligen påståendet i stämningen, att Edsberg skulle låtit från egendomen bortföra hö, bestred Edsberg berörde uppgift, under förmälan, att han allenast låtit torpare under Tufvan berga och till sina kreaturs utfodring använda en del hö af mindre god beskaffenhet, hvilket dock ersatts genom inköp af kraftfoder till belopp af flere tusen kr., allt till stor fördel för egendomen. Härom åberopade vittnen berättade:
l:o) Stubb: att vittnet, uppå befallning af Edsberg, kört ett lass hö om minst 15 lisp, från Tufvan till Thelestad; att vittnet dagligen under loppet af 5 à 6 veckor från den 24 April 1873 sett pigorna Eva Svensdotter och Kristina Pettersdotter föra en säck med ungefär 11/2 pund hö från Tufvan till Thelestad, der det användts till foder åt Edsbergs kalfvar; samt att vid Tufvan användts mäsk och rapskakor, som af Edsberg för betydliga belopp inköpts;
2:o) Eva Svensdotter och Kristina Pettersdotter sam-
s. 159 Sida 159 i årgången börjar här
manstämmande: att då vittnena vid ett tillfälle, sedan höet på Thelestad tagit slut, derom underrättat Edsberg, hade denne till den förstnämnda genmält: »då kan ni ta‘ en säck på Tufvan»; samt att vittnena sedermera utan vidare tillsägelse under någon tid — under 3 veckors tid, såsom Kristina Pettersdotter ville erinra sig — nästan dagligen, kort efter husbondens tillträde af arrendet, fört en säck, innehållande högst 2 lisp, hö, från Tufvan till Thelestad, der detsamma användts till uppfodring af Edsbergs kalfvar;
3:o) J. Abrahamsson: att vittnet vid ett tillfälle jemte Stubb kört ett lass hö, innehållande omkring 15 lisp., från Tufvan till Thelestad; samt att vittnet under loppet af omkring 3 veckor, kort efter Edsbergs tillträde af arrendet, sett att vittnena Eva Svensdotter och Kristina Pettersdotter plägat föra en säck hö af omkring 11/2 lisp, rymd från Tufvan;
4:0) J. Magnusson: att vittnet vid några tillfällen, på befallning af en hos Edsberg boende landtbrukselev, burit hö i en säck, som rymt omkring 1 lisp., från Tufvan till Thelestad; samt att Edsberg för kreaturens behof plägat inköpa kraftfoder och rapskakor.
Här.r:n utlät sig i utslag den 3 Juli 1875: att, enär Edsberg medgifvit, att han från Tufvan låtit bortföra bräder, som han vid sin enskilda egendom i Thelestad användt dels till reparation af ett lusthus och dels vid hans torfberedningsarbete, samt genom vittnena P. Stubbs och J. Abrahamssons intyg vore styrkt, att de bortförda bräderna utgjort minst fem tolfter; alltså och då Edsberg lemnat outredt, huruvida han, som å en Hullegårds ladugård lagt spåntak, dertill han enligt kontraktet egt använda å gården befintligt virke, till samma tak inköpt bräder till samma mängd, som han från Tufvan bortfört, förpligtades Edsberg att till Hullegärd genast och emot qvitto utgifva ersättning för fem tolfter bräder med 35 kr.; att beträffande det foder af hö och halm, som Edsberg skulle hafva från Tufvan bortfört, Edsberg vidgått, såväl att han af den halm, som blifvit nedtagen från ett ladugårdstak, låtit till sin egendom i Thelestad bortföra och der använda 10 lass, utan att Edsberg förmått
s. 160 Sida 160 i årgången börjar här
styrka sin uppgift, att han härtill erhållit Hullegårds löfte, som att han tillsagt sin ladugårdspiga Eva Svensdotter i Thelestad att från Tufvan till Thelestad bortföra och der till utfodring af Edsbergs kalfvar använda en säck hö om ett och ett halft lisp.; hvarjemte vittnen intygat, P. Stubb: att han med Edsbergs begifvande kört ett lass hö om minst 15 lisp, vigt från Tufvan till Thelestad, samt att Edsbergs tjenstepigor, Eva Svensdotter och Kristina Pettersdotter, dagligen under 5 eller 6 veckor efter Edsbergs tillträde af Tufvan derifrån till Thelestad bortfört ett och. ett halft lisp, hö; J. Abrahamsson: att han varit Stubb behjelplig att från Tufvan till Thelestad bortföra ofvanberörda 15 lisp, hö, och att Edsbergs nyssnämnda tjenstepigor under en tid af 3 veckor dagligen fört ett och ett halft lisp, hö från Tufvan till Thelestad; samt bemälda Kristina Pettersdotter från Thelestad: att hon och Eva Svensdotter nästan dagligen under 3 veckors tid fört ett och ett halft lisp, hö från Tufvan till Thelestad, genom hvilka vittnesmål, med hvarandra jemförda, här.r:n ansåge vara lagligen styrkt, att Edsberg under arrendetiden från Tufvan till sin gård i Thelestad låtit bortföra dels ett lass hö, innehållande 15 lisp., och dels dagligen under minst 2 veckor ett och ett halft lisp, hö; att Edsberg mot hvad sålunda förekommit invändt, att han till Tufvan fört och der uppfodrat mångdubbelt mera foder, än han derifrån bortfört, i hvilket afseende vittnen intygat, P. Stubb: att Edsberg för betydliga belopp inköpt mäsk och rapskakor, som användts till utfodring af kreaturen å Tufvan; och J. Magnusson: att Edsberg fört hafrehalm från sin gård i Thelestad till Tufvan och å Ulriksberg vid Wexiö inköpt 12 lass halm, som förts till och utfodrats å Tufvan, samt att Edsberg dessutom köpt kraftfoder och rapskakor för utfodring af kreaturen å Tufvan; och alldenstund kontraktet i 8:de punkten innehöll ovilkorligt förbud för Edsberg att från den arrenderade egendomen under arrendetiden bortföra hö eller halm eller gödsel, samt den takhalm, som Edsberg låtit från Tufvan till Thelestad bortföra, vore att hänföra till gödselämne, om icke till halm; fördenskull och
s. 161 Sida 161 i årgången börjar här
utan afseende på det förhållande, att Edsberg till den arrenderade egendomen låtit föra halm och der på kreaturen användt kraftfoder, som i gödselvärde möjligen motsvarat det foder, Edsberg låtit derifrån bortföra, hvilket Edsberg dock lemnat outredt, pröfvade här.r:n, med stöd af 8:de och 13:de punkterna i kontraktet, lagligt förpligta Edsberg, som, genom bortförande af hö och halm från den arrenderade egendomen, brutit mot och förverkat kontraktet, att å den fardag, som infölle ett år efter det uppsägning till följd af kontraktsbrottet egt rum eller den 14 Mars 1876 egendomen afträda, hvarjemte Edsberg kändes skyldig att ersätta de från egendomen bortförda 36 lisp, hö med derför fordrade 18 kr.
Edsberg sökte ändring hos Göta hofrätt och lät, med hofrms medgifvande, vid rådst.r:n i Wexiö afhöra åtskilliga vittnen angående virke, som användts vid Tufvan, inköpt halm, gödningsämnen, hö samt kreaturens utfodring, äfvensom i fråga om förbättringar, som verkstälts å Tufvan.
Edsberg anförde vidare, att han ansåge sig hafva genom den åstadkomna bevisningen styrkt, dels att han lagt nytt tak å ladugården vid Tufvan och till derstädes befintliga byggnader användt virke för 1,200 kr., dels att han, i stället för den gamla odugliga takhalmen, ditfört halm och 500 t:r foder årligen, förutom gödningsämnen och kraftfoder för minst 3,000 kr.; att kontraktet måste tolkas efter dess rimliga mening; att Edsberg ingalunda kunde anses hafva brutit sina förbindelser såsom arrendator, då han ej skadat, utan tvärtom förbättrat egendomen; att kalfvarne, till hvilkas utfodring de 36 lisp, hö användts vid Thelestad, voro födda på Tufvan och flyttats till Thelestad för att bereda utrymme för det ökade antalet kor vid Tufvan; att mjölkhästar för Tufvan utfodrats vid Thelestad; samt att Hullegård i allt fall icke, emot Edsbergs bestridande, styrkt, att han låtit bortföra mera än 1 säck hö och 10 lass halm.
Enligt dom den 21 April 1876 gillade hofr:n här.r:ns utslag, såvidt Edsberg derigenom ålagts att för 5 tolfter bräder till Hullegård utgifva ersättning med 35 kr., samt yttrade,
Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 15:de årg.
s. 162 Sida 162 i årgången börjar här
beträffande öfriga fullföljda delar af saken, att, enär det i arrendekontraktet stadgade förbud mot bortförande af halm från arrenderade egendomen uppenbarligen endast afsåge sådan halm, som kunnat användas till foder, funne hofr:n väl den omständighet, att Edsberg af den halm, som blifvit nedtagen från ett ladugårdstak, hvaraf en del enligt föreskrift i kontraktet skolat af honom omtäckas med spån, bortfört 10 lass, icke kunna för Edsberg medföra förlust af arrenderätten till egendomen Tufvan; men emedan, på sätt här.r:n antagit, i målet blifvit styrkt, att Edsberg under arrendetiden låtit från Tufvan bortföra minst 36 lisp, hö samt Edsberg derigenom, enligt kontraktets ovilkorliga bestämmelse, förverkat arrenderätten; ty och som Edsberg icke haft något att anmärka mot beloppet af ersättningen för det bortförda höet, pröfvade hofr:n rättvist jemväl fastställa det slut, hvartill här.r:n i dessa delar af målet kommit, dock att tiden för arrendets afträdande bestämdes till den 14 Mars 1877.
Om denna dom förenade sig hofr.-rådet Ekermann, assessoren Hessle samt v. här.-höfd:ne C. Lothigius och Lindbäck.
Hofr.-rådet Westring, som biträdde beslutet, så vidt det innefattade fastställelse af motvädjade utslaget i fråga om Edsbergs skyldighet att för fem tolfter bräder till Hullegård utgifva ersättning med 35 kr., yttrade i öfrigt: »Ehuru Edsberg erkänt, att han af den halm, som blifvit nedtagen från ett ladugårdstak, hvaraf en del, enligt föreskrift i arrendekontraktet, skolat af honom omtäckas med spån, bortfört 10 lass samt, på sätt här.-r:n antagit, jemväl är styrkt, att af hö, som skördats å egendomen Tufvan, minst 36 lisp, användts till utfodring vid Edsbergs då innehafda hemmansdel i Thelestad; likväl och enär det i kontraktet stadgade förbud mot bortförande af halm uppenbarligen afser endast sådan halm, som vore till foder hänförlig, och således ej är i förevarande fall tillämpligt, samt afförandet af omförmälda obetydliga parti hö, vid det upplysta förhållande, att Edsberg å egendomen Tufvan haft flera kreatur än förut, att han till desses utfodrande jemväl tillsläppt mycket så kalladt
s. 163 Sida 163 i årgången börjar här
kraftfoder, att han till Tufvan fört både hö och halm och att han der användt artificiella gödningsämnen, ej kan anses hafva ens i ringaste mån tillskyndat egendomen någon skada och således ej heller bör medföra förlust af arrenderätten, finner jag Hullegårds påstående derom icke kunna bifallas, hvarföre här.-r:ns utslag härutinnan af mig upphäfves.»
Såväl Edsberg som Hullegård fullföljde saken till Kongl. Maj:t, hvarvid den förstnämnde anförde, att han icke kunde anses skyldig redovisa det uppkörda virket annorlunda än medelst uppsättande af nytt spåntak å ladugården, hvilket jemväl af honom fullgjorts; att det vid gården befintliga virket icke funnits upptaget å förteckningen öfver inventarier, dem Edsberg borde vid afträdandet redovisa; att ordalagen i 13:de punkten af kontraktet icke föranledde bokstaflig tolkning af 8:de punkten deri; att de anmärkta åtgärderna, hvilka vidtagits till Tufvans fördel, egt rum under Hullegårds egna ögon och med hans samtycke kort efter Edsbergs tillträde af arrendet; att Hullegård först sedermera, då han ville återtaga den betydligt förbättrade egendomen, begagnat sig af anmärkningen om den gamla takhalmen och 36 lisp, hö, värdt 18 kr.; att det bortförda höet blifvit mångdubbelt ersatt, samt att Edsberg i allt fall borde få åtnjuta laga uppsägningstid från det domen vunnit laga kraft, för att ej blifva ruinerad.
Hullegård åter yttrade, att hofr:ns dom måtte i så fall rättas, att takhalmens bortförande förklarades medföra arrendets förlust, enligt kontraktets tydliga ordalydelse, samt förmälde vidare, att halm kunde antingen användas till foder, såsom jemväl skett vid Thelestad, eller ock ingå i gödseln; att jordegaren ingalunda vore skyldig hålla räkning öfver hvad arrendatorn bortförde eller tillförde af hö, halm eller gödsel; att artificiella gödningsämnen icke qvarlemnade någon näring såsom ladugårdsgödseln, utan tvertom utmattade jorden; samt att Edsberg i allt fall ingalunda motsvarat ens de billigaste anspråk på en arrendator, oaktadt det särdeles förmånliga arrendet.
N. Rev. (rev.-sekr. Åbergsson samt konst. rev.-sekr:ne
s. 164 Sida 164 i årgången börjar här
Norberg, föredragande, och Lilienberg) hemstälde i und., att Kongl. Maj:t måtte pröfva lagligt fastställa hofr:ns dom.
Saken föredrogs den 28 Juni 1877 inför H. D., och som utredt vore, att Edsberg under arrendetiden låtit från egendomen Tufvan bortföra ej allenast hö uppgående till minst 36 lisp., än äfven 10 lass från ett tak derstädes nedtagen halm, och sålunda brutit mot det i arrendekontraktet gifna förbud att från egendomen föra hö, halm eller gödsel, ansåge H. D:s fleste ledamöter (just.-råden Carleson, Wretman, Naumann, von Hofsten, Hernmarck och Wedberg) lika med domstolarne, Edsberg, jemlikt stadgandet i arrendekontraktet, hafva sin arrenderätt förverkat; och emedan Edsberg jemväl vore skyldig att för ofvanomförmälde, af honom för enskild räkning använde, fem tolfter bräder gälda ersättning, men med afseende å hvad upplyst blifvit angående den myckenhet foder, som Edsberg inköpt och å egendomen låtit uppstilla, det icke kunde antagas, att egaren genom Edsbergs åtgärd ätt derifrån föra omförmälde hö och halm, tillskyndats någon skada, funno H. D:s fleste ledamöter ej skäl att i hofr:ns domslut göra annan ändring, än att Edsberg befriades från utgifvande af honom ådömd godtgörelse för värdet af nämnda hö med 18 kr. samt från den af hofr:n Hullegård tillerkända kostnadsersättning 30 kr.; och blefve tiden för arrendets afträdande bestämd till den 14 Mars 1878.
Just.-rådet Lindhagen gillade domstolarnes beslut i fråga om ersättning för bräder, men yttrade i öfrigt: »Det emellan parterne upprättade arrendekontrakt innehåller i 8:de punkten, att hö, halm och gödsel icke finge under arrendetiden bortföras ifrån egendomen, och i 13:de punkten att, i den händelse arrendatoren icke uppfylde sina förbindelser i alla afseenden, han vore skyldig afträda arrendet på den laga fardag, som efter ett års uppsägelse derefter inträffade. Som emellertid i det afseende, hvarom sålunda är fråga, något annat icke kunnat föras arrendatoren Edsberg till last, än att han, som enligt kontraktet hade till åliggande att lägga nytt tak på en uthusbyggnad, från gården bortfört 10 lass af den takhalm, som vid takets omläggning måst borttagas, samt att
s. 165 Sida 165 i årgången börjar här
han under samma är frän gården bortfört 36 lisp, hö; men i saken är upplyst, att Edsberg under nämnde år ej blott från annat håll till gården fört hö och foderhalm åtminstone till lika mängd, som den ofvan uppgifna, än äfven inköpt och vid gården uppfodrat andra födoämnen för kreaturen till betydligt värde, äfvensom att han ej obetydligt ökat kreaturens antal vid gården samt omsorgsfullt och väl skött egendomen, finner jag det icke vara ådagalagdt, att Edsberg brustit i uppfyllande af sina förbindelser, och pröfvar förty rättvist, att, jemte det Hullegårds ändringssökande lemnas utan afseende, med ändring af domstolarnes beslut, ogilla de af Hullegård mot Edsberg väckta påståenden.»
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 31 Juli 1877.