Naumanns tidskrift 1878 s. 179

I sammanhang med försäljning af 2/16 mtl Lilla Häftings från handlanden Ferdinand Nyström till husbonden Carl Nyström vid Häftings upprättades dem emellan angående en del af skogen ett särskildt kontrakt af den 18 April 1872 af innehåll, att den senare till den förre emot en qvitterad köpeskilling af 500 rdr uppläte rättighet att under 3 år afverka »all skog i de s. k. Tellarne, Storhagen och Sojdhagen samt alla färdighuggna och till virke nedfällda träd i Strandskogen under 2/16 mtl Lilla Häftings», med förbehåll endast att den skog i nämnda hagar, som hölle »24 verktum och derunder 1/2 aln från roten rundt om trädet», skulle qvarstå samt all qvistved qvarlemnas.

Den 9 September samma år transporterades detta kontrakt af Ferdinand Nyström å handlanden Fredrik Kahl vid Kappelshamn eller order; hvarjemte dem emellan samma dag upprättades särskildt kontrakt, enligt hvilket den förstnämnde emot en qvitterad köpeskilling af 3,500 rdr till Kahl eller hans rättsinnehafvare öfverlät all den rätt Ferdinand Nyström enligt kontraktet med Carl Nyström hade till ifrågavarande

s. 180 Sida 180 i årgången börjar härKopiera citering

skog, med förbehåll, att till Cari Nyström, utom hvad 1:sta kontraktet innehöll, skulle lemnas alla s. k. balkspånar och de torra tallar, som funnos i Storhagen, såsom ersättning för hvilka Kahl af Ferdinand Nyström skulle erhålla 50 kaster af i Tellarne färdighuggen kalkugnsved; ocli förband sig Ferdinand Nyström dessutom att ansvara’ för dittills möjligen begången öfverträdelse af det med Carl Nyström upprättade kontrakt.

Med anledning af en utaf t. f. länsmannen J. Smedberg gjord anmälan »om skogsförödelse» å Carl Nyströms 3/16 mtl Häftings, lät K. bef:de i Gotlands län anställa behörig undersökning; och innehåller undersökningsinstrumentet: att skogen omfattade omkring 400 tid i ett skifte — östra delen benämnd Telleskogen och den vestra Strandskogen; att Carl Nyström, efter upprättandet af skogsafverkningskontraktet den 18 April 1872, som angick skogen på östra delen, hösten 1872 till en annan person försålt rättigheten att å återstående hälften eller Strandskogen under 6 års tid afverka all skog Öfver 24 verktums omkrets 1/2 aln från marken; att den östra skogen blifvit genom såväl nästföregående som dåvarande egarens afverkningar starkt utgallrad eller nära nog blottad på timmer; att huggning af sleepers, sparrar och kalkugnsved vid undersökningstillfället pågått till den utsträckning, att flerstädes icke funnits qvar tillräckligt med dugliga träd för åstadkommande af återväxt; att äfven ett och annat undermåligt träd blifvit fäldt; att genom mätning af åtskilliga stammar utrönts, att, såvida de alla å östra skogen »säljaren förbehållna» träd afverkades, marken skulle blifva nära nog totalt blottad på skog, enär högst få träd funnes under meranämnde groflek, och således återväxten åtminstone i hög grad äfventyrad; att å den andra delen — strandskogen omfattande omkring 200 tid — äfvenledes den gröfre skogen vore afverkad och sleepershuggning påginge; att, då skogen äfven der hufvudsakligen bestode af träd öfver 24 tums omkrets vid roten, blefve naturligen följden den, att, såvida köparen uttoge sin rätt enligt kontraktet, hela skogen i sistnämnda trakt blefve så godt som af-

s. 181 Sida 181 i årgången börjar härKopiera citering

verkad och återväxten nära nog omöjliggjord; samt att besigtningsmännen, pä grund af hvad vid förrättningen förekommit, ansåge, att, såvida ej de båda afverkningskontrakten ändrades derhän, att alla träd af till och med 36 verktums omkrets 1 fot från marken och dessutom å trakten, der skogen vore gröfre, minst 30 fröträd å tunnlandet qvarlemnades, så skulle hemmanet för framtiden blifva i saknad af nödigt husbehofsvirke till stängsel och bränsle.

I ingifven förklaring anförde Carl Nyström hos K. bef:de, att den skog han sålt varit gammal och mogen, men att han, sedan »köparen» fält undermåliga träd, ansåge köpet vara förverkadt ocli skogen böra sättas under qvarstad.

K. bef:de yttrade i utslag den 28 Februari 1873, att, som genom hvad vid besigtningen utrönts, borde anses ådagalagdt, att den till ifrågavarande hemman hörande, till skogsbörd egnade mark blifvit — utan att sådan anledning dertill förefunnits, som omförmäldes i 1 och 2 §§ i K. F. den 10 September 1869 — sköflad och förödd, så att skogens naturliga återväxt äfventyrades, pröfvade K. bef:de skäligt vid vite af 300 rdr förbjuda att skogen till ifrågavarande 5/16 mtl vidare anlitades för annat än husbehof.

Sedan vederbörande jägmästare efter ny besigtning i utlåtande af den 9 Januari 1874 förklarat skogens återväxt vara betryggad, om skogsafverkningskontrakterna ändrades derhän, att i allmänhet träd af till och med 36 verktums omkrets 1 fot från marken qvarlemnades och vissa andra bestämmelser iakttoges, ingåfvo Kahl och H. Högwall, såsom innehafvare af afverkningskontrakten, ansökan till K. bef:de, att »skogsförbudet» måtte i enlighet härmed jemkas; men, efter det Carl Nyström, i infordrad förklaring, förmält sig icke biträda berörde ansökning, fann K. bef:de i utslag den 13 Februari samma år — vid det förhållande att, jemlikt 3 § i K. F. den 10 September 1869, det ankomme på egare eller innehafvare af skog, som blifvit under förbud stäld, att söka återkallande af sådant förbud — den ingifna ansökningen icke föranleda vidare åtgärd.

Härefter uttog Kahl till Gotlands norra här.rätt stäm-

s. 182 Sida 182 i årgången börjar härKopiera citering

ning â Carl Nyström under yrkande, att dä genom K. bef:des ofvanomförmälda förbud Kahl blifvit förhindrad att disponera öfver en stor del af den inköpta skogen, hvilken alltså kommit bemälde Nyström såsom säljare och hemmanets innehafvare till godo, Nyström måtte varda ålagdt att inom viss tid till Kahl utgifva värdet af den försålda skog, som i följd af förbudet ej fått af Kahl användas.

Med anledning af invändning, som under rättegången af Carl Nyström framstäldes, blef jemväl Ferdinand Nyström i målet instämd med påstående om hans förpligtande att utgifva den fordrade ersättningen, för den händelse Carl Nyström icke kunde dertill förbindas.

Carl Nyström genmälde: Han hade icke sålt skogen, utan hade Ferdinand Nyström vid hemmanets försäljning förbehållit sig densamma. Förbudet mot afverkningen hade icke orsakats af Carl Nyström, utan hade föranledts deraf, att Kahl öfverskridit de till Ferdinand Nyström upplåtna rättigheter ocli förderfvat 375 undermåliga träd, hvarigenom han förverkat kontraktet. Kahl hade derjemte efter förbudets meddelande tillegnat sig åtskilliga kullblåsta träd. Då Carl Nyström blott till husbehof finge nyttja skogen, bestredes, att den upplåtna skogen genom förbudet kommit honom till godo. I allt fall finge Kahl hålla sig till Ferdinand Nyström.

Ferdinand Nyström förklarade, att han till Carl Nyström försålt hemmanet för 8,500 rdr, hvarå 500 rdr genom den lemnade afverkningsrätten gått i afräkning. Utöfver den till Ferdinand Nyström upplåtna skogen hade vid tiden för upplåtelsen funnits skog å hemmanet långt öfver husbehof, hvilket förhållande styrktes deraf, att Carl Nyström straxt efter köpet sålt skog för 4,000 rdr; och ännu, sedan skogen blifvit till stor del uthuggen, qvarstode så mycket, att det blifvit af värderingsman uppskattadt, såsom Ferdinand Nyström trodde, till omkring samma summa, som den, hvartill skogen sålts. Häraf framginge tydligt, att Carl Nyströms tillvägagående vid skogens försäljning föranledt skogsförbudet.

s. 183 Sida 183 i årgången börjar härKopiera citering

Kahl åter ansåg uppenbart, att förbudet föranledts icke af den första skogsförsäljningen, som ej omfattat fullt halfva skogen, utan af den andra försäljningen, hvilken afsett all den öfriga skogen, med undantag af några mindre parker.

Kahl lät härefter såsom vittnen afhöra de besigtningsmän, hvilkas utlåtande af K. bef:de åberopats, äfvensom, beträffande värdet af den qvarstående skogen, 2:ne hemmansegare, hvilka uppskattade densamma till 1,500 kr.:

Den 2 November 1875 meddelade här.r:n utslag af innehåll: att, enär, genom hvad i saken förekommit, ådagalagdt vore, att Carl Nyström genom kontrakt den 18 April 1872 för erhållne 500 kr. till Ferdinand Nyström på 3 år, räknade från nämnde dag, försålt afverkningsrätten till alla uti de till Häftings hemman lydande egorna Tellarne, Storhagen och Sojdhagen växande träd, som voro öfver 24 verktum i omkrets en half aln från roten; att Ferdinand Nyström den 9 September nämnda år med full rätt öfverlåtit samma kontrakt på Kahl under vilkor, bland andra, att utom ofvannämnda 500 kr. ytterligare åt Ferdinand Nyström betala 3,500 kr., som qvitterats, och att denne ansvarade för de öfverträdelser, hvilka möjligen blifvit begångna mot kontraktet med Carl Nyström; äfvensom att före afverkningstidens slut all skogen, växande å förenämnda egor, blifvit af K. bef:de satt under förbud att användas till annat än husbehof; ty och som Kahl i följd af Ferdinand Nyströms ofvannämnda öfverlåtelse inträdt i samma rätt, som denne haft i afseende på skogen å förberörda egor, men Kahl förhindrats att till fullo begagna sig af den utaf Carl Nyström försålda afverkningsrätt, derför denne likväl åtnjutit full betalning efter öfverenskommelse; alltså och utan att ingå i pröfning om hvilkendera af parterna kunde hafva föranledt förbudet mot skogsafverkningen, förpligtade här.r:n Carl Nyström att efter gode mäns bestämmande till Kahl utgifva värdet af den ännu å förberörda egor qvarstående betalda skogen utaf ofvannämnda dimensioner, med afdrag dock af värdet för den skada, som vid den redan skedda skogsnedfällningen kunde hafva Carl Nyström tillskyndats; och skulle till gode män

s. 184 Sida 184 i årgången börjar härKopiera citering

parterne ega att hvardera utse en, derefter de två sålunda utsedde sjelfve egde tillkalla den tredje; men försummade Carl Nyström att inom 14 dagar efter det här.r:ns utslag vunnit laga kraft å sin sida utse god man, egde den af Kahl utsedde sig till biträde kalla två andra.

Carl Nyström sökte ändring hos Svea hofrätt och anförde: att han ej hade med annan att skaffa än Ferdinand Nyström; att Kahl sjelf vore vållande till förlusten genom sin vårdslöshet och öfverträdandet af den för Gotland gällande skogslag; samt att stor orättvisa uppstode, derest Carl Nyström, som blott godtgjorts med '500 kr. för skogen, skulle få betala långt mer än han erhållit, fastän han icke kunnat förhindra skogsförödelsen. På grund häraf yrkades befrielse från käromålet.

Hofr:n yttrade i dom den 23 Juni 1876, att, emedan Kahl icke, emot Carl Nyströms bestridande, lagligen styrkt, att K. bef:des ofvanberörda förbud, hvarigenom Kahl förhindrats att till fullo begagna sig af den afverkningsrätt till skog å ifrågavarande till Carl Nyströms hemman i Lilla Häftings hörande egor, som Kahl förvärfvat sig genom afhandling den 9 September 1872 med Ferdinand Nyström, tillkommit i anledning af något Carl Nyströms förfarande, ty funne hofr:n skäligt, med ändring af här.r:ns utslag, Kahls i saken mot Carl Nyström förda talan att ogilla.

Om denna dom förenade sig v. här.-höfd:ne Krook och frih. J. Staël von Holstein, referent.

V. här.-höfd. Groll anförde: »Som den omständighet, att handlanden Kahl i följd af K. bef:des omförmälda förbud blifvit förhindrad att till fullo begagna sig af ifrågavarande afverkningsrätt, icke, vid det förhållande att samma förbud ej, emot Carl Nyströms bestridande, kan anses hafva tillkommit i anledning af något dennes åtgörande, är af beskaffenhet att för Carl Nyström kunna föranleda till den skyldighet, som Kahl i denna sak påstått; alltså varder, med ändring af här.r:ns utslag, Kahls emot Carl Nyström förda talan af mig ogillad.»

Assessoren Gripensköld utlät sig: »För min del finner

s. 185 Sida 185 i årgången börjar härKopiera citering

jag ej skäl att i här.r:ns utslag ändring göra, dock att den ersättning Carl Nyström skall till Kahl utgifva icke må bestämmas högre än till så stor del af den utaf Carl Nyström betingade köpeskillingen, 500 kr., som belöper sig på den icke afverkade skogen i förhållande till all den skog, som genom åberopade kontraktet den 18 April 1872 blifvit af Carl Nyström föryttrad.»

Hofr.-rådet Montelius fann icke skäl att i anledning af den klagan, Carl Nyström hos hofr:n fört, göra ändring i här.r:ns utslag. -

Kahl fullföljde saken till Kongl. Maj:t och anförde, att den uppgifna köpeskillingen 500 rdr vore fingerad samt att Carl Nyström erhållit en nedsättning af hela köpeskillingen, motsvarande den upplåtna skogens fulla värde; att, då genom förbudet, som ej föranledts vare sig af Kahl eller Ferdinand Nyström, en del af den upplåtna skogen, derför Kahl betalt 3,500 rdr, återfölle till Carl Nyström, boide väl deraf följa, att denne skulle ersätta Kahls förlust, helst afverkningstiden vore tilländagången; att anledningen till förbudet visserligen icke borde på saken inverka, men att i allt fall tydligt vore, det Carl Nyström både föranledt förbudet och hindrat återkallelsen deraf, hvilket framginge af K. bef:des båda utslag; att på Carl Nyström fortfarande berodde att få förbudet återkalladt; samt att uppgiften, att Kahl skulle huggit undermåliga träd, vore fullkomligt sanningslös. På grund häraf yrkade Kahl fastställelse af här.r:ns utslag.

N. Rev. (rev.-sekr. Åbergsson samt konst. rev.-sekr:ne Norberg, föredragande, och Lilienberg) yttrade i afgifvet betänkande: »Som upplyst är att — efter det Carl Nyström genom afhandling den 18 April 1872, emot honom tillgodokomna 500 rdr, till Ferdinand Nyström föryttrat rätt att under 3 år från nämnda dag afverka all den å »Tellarne», »Storhagen» och »Sojdhagen» under Carl Nyströms hemman /16 mtl Lilla Häftings växande skog, som hölle öfver 24 verktum i omkrets 1/2 aln från roten, äfvensom de i »Strandskogen» under samma hemman fällda träd, samt denna rätt blifvit den 9 September 1872 af Ferdinand Nyström till Kahl

s. 186 Sida 186 i årgången börjar härKopiera citering

öfverlåten — K. bef:de i länet, uppå anmälan derom, att skogsförödelse påginge å berörda hemman, genom utslag den 28 Februari 1873 förbjudit, att skogen derå tillsvidare finge begagnas till annat än husbehof; alltså och dä till följd af nämnda förbud, derigenom Kahl förhindrats att till fullo begagna den honom eljest tillkommande afverkningsrätt, värdet å en del af den upplåtna skogen kommit Carl Nyström, såsom hemmanets egare, tillgodo, utan att, såvidt ådagalagdt blifvit, samma förbud föranledts af någon utaf Ferdinand Nyström eller Kahl företagen åtgärd utöfver den, enligt upplåtelsehandlingen, af Carl Nyström medgifna skogsafverkning; hemställer N. Rev. i und., att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med ändring af hofr:ns dom, på det sätt bifalla Kahls ifrågavarande ersättningsanspråk, att Carl Nyström förpligtas till Kahl utgifva så stor del af ofvannämnda köpeskillingsbelopp, 500 rdr, som, enligt bestämmande af gode män, motsvarar värdet å den upplåtna, men ej afverkade skogen, i förhållande till allt hvad Carl Nyström enligt upplåtelsehandlingen föryttrat, skolande till gode män parterne utse en hvardera och dessa två tillkalla en tredje; dock att part, som ej åtnöjes med gode männens beslut, må ega att derom vid domstol särskildt anställa talan efter befogenhet.»

Saken föredrogs den 29 Juni 1877 inför H. D., dervid just.-rådet Wedberg, med hvilken just.-råden Lindhagen och Hernmarck instämde, yttrade: »Jag pröfvar rättvist att, med upphäfvande af hofr:ns dom, fastställa här.r:ns utslag; dock så, att värdet af den qvarstående skogen ej må bestämmas högre, än Kahl yrkat, eller 1,500 kr., samt att, derest Carl Nyström försummar att utse god man, sådan må af vederbörande underexsekutor utses; och eger den af parterne, som ej nöjes åt gode männens utlåtande, att sin talan deremot efter stämning särskildt utföra.»

Just.-rådet von Hofsten anförde, att, då Kahl icke med Carl Nyström träffat något aftal om afverkning af skog å dennes hemman, just.-rådet pröfvade rättvist fastställa hofr:ns dom.

s. 187 Sida 187 i årgången börjar härKopiera citering

Just.-råden Naumann och Wretman biföllo det und. betänkandet.

Just.-rådet Carleson yttrade: »Då sättet, hvarpå afverkningen af den genom ifrågavarande kontrakt upplåtna skogen verkstälts, föranledt det inträffade hindret i afverkningen och berott, icke af Carl Nyström, utan af Kahl sjelf eller hans fångesman, pröfvar jag rättvist fastställa hofr:ns dom.»

Kongl. Maj:ts dom, som skulle utfärdas i enlighet med den af just.-råden Lindhagen, Hernmarek och Wedberg yttrade mening, utgafs den 31 Juli 1877.