Naumanns tidskrift 1878 s. 187

Bergsmannen Olaus Korsgård, som den 13 December 1862 afled i Sala, efterlemnade icke-några kända arfvingar och hade genom testamente förordnat blott om en del af sin qvarlåtenskap, hvilken enligt instrumentet öfver bouppteckningen den 23 Januari 1863 uppgick till ett värde af 4,372 kr. 6 öre, sedan från qvarlåtenskapen afräknats beloppet af de testamentariska dispositionerna.

Rådst.-r:n förordnade den 15 December 1862 handlanden J. W. Sandström och rådmannen P. D. Ekbaum att omhändertaga och förvalta boet efter Korsgård. Sedan Ekbaum affidit, inkom Sandström, som varit den egentlige förvaltaren af boet, den 15 November 1869 till magistraten med redovisning, slutande med behållning af 617 kr. 53 öre, som nedsatts i Westmanlands läns ränteri.

Advokatfiskalsembetet i kammarkollegium uttog derefter å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar särskilda stämningar till rådst.-r:n å Sandström och sterbhusdelegarne efter Ekbaum med påstående, att, då den del af Korsgårds qvar-

s. 188 Sida 188 i årgången börjar härKopiera citering

låtenskap, om hvilken han icke genom testamente förordnat’ tillkomme Kronan såsom danaarf, vederparterne måtte förpligtas att, förutom redan aflemnade behållningen 617 kr. 53 öre, redovisa för åtskilliga belopp, som ytterligare borde af svarandene utbetalas på grund af anmärkningar mot åtskilliga punkter i redovisningsräkningen, i hvilket afseende advokatfiskalsembetet yrkade, bland annat, enligt 20:de stämningspunkten, att, enär utredningsmännen icke godtgjort Korsgårds sterbhus någon ränta för influtna medel, redovisningsräkningen måtte på det sätt uppställas, att 5 proc, ränta komme att beräknas å hvarje post såväl i debet som i kredit från den dag, hvarunder samma post funnes i den klandrade räkningen uppförd eller i ny räkning borde uppföras, och intill den dag, då nöjaktig redogörelse med liqvid blefve aflemnad, samt dervid tillika iakttagas, att sterbhusets vid dödsfallet utestående och sedermera influtna fordringar inginge i räkningens kredit med det värde i kapital och ränta, som de egde den dag, då inbetalningen skedde, och icke, såsom i den afgifna redovisningsräkningen förekomme, allenast till det värde de egde vid bouppteckningstillfället.

Sandström genmälde: Berörda i 20:de stämningspunkten framstälda yrkande saknade stöd af lag. Då Sandström af rådst.-r:n förordnades till utredningsman, hade han ej erhållit några föreskrifter om sättet att göra sterbhusets medel fruktbärande. Räkningens kreditposter vore upptagna till deras rätta värden.

Advokatfiskalsembetet åter ansåg, att utredningsmännen haft laglig skyldighet att göra medlen fruktbärande t. ex. genom att insätta dem uti bankinrättning i Sala på deposition mot 5 proc. Åtminstone borde ränta godtgöras från slutet af den månad eller det år, då medlen influtit.

Genom utslag den 5 Juli 1875 utlät sig rådst.-r:n: att enär till en omsorgsfull förvaltning obestridligen hörde, att sysslomän jemväl skulle tillse, det inflytande medel, der sådant kunde ske, gjordes fruktbärande, samt utredningsmännen i Korsgårds bo haft tillfälle att åtminstone uti den i Sala varande bankinrättning insätta hvad som influtit och de icke

s. 189 Sida 189 i årgången börjar härKopiera citering

visat att hinder härför mött, funne rådst.-r:n Sandström och Ekbaums sterbhusdelegare icke kunna undgå att å hvar och en af de i räkningen intagna poster, rättade till det belopp, de med upplupen ränta rätteligen skolat hafva den dag, de till boet influtit, redovisa ränta efter 5 proc, från första dagen i månaden efter den, hvarunder medlen inbetalts, hvaremot Sandström och Ekbaums sterbhusdelegare å andra sidan berättigades godtskrifva sig enahanda ränta å utgiftsposterna ifrån den dag de afförts, till slutlig uppgörelse komme att ske; hvarjemte rådst.-r:n, som funne Sandström vara pligtig att i främsta rummet ansvara för redovisningen af boets tillgångar samt Ekbaums sterbhusdelegare icke kunna undgå att ansvara för hvad hos Sandström kunde brista, ålade Sandström att, med ledning och tillämpning af hvad rådst.-r:n i saken till följd af påståendena i denna och öfriga stämningspunkter föreskrifvit, ofördröjligen och senast inom 2 månader efter det rådst.-r:ns utslag gafs, upprätta ny redovisningsräkning öfver förvaltningen af Korsgårds bo och att hålla uppkommande behållning, med afräkning af hvad förut vore lemnadt, Kongl. Maj:t och Kronan såsom danaarf tillhanda.

I denna del af målet vädjade Sandström till Svea hofrätt och anförde: I bankinrättning erhölles icke 5 proc, ränta å insatta medel, såvida de ej deponerades på lång uppsägningstid. Om Sandström på sådant vilkor insatt sterbhusets medel, hade han varit nödsakad att antingen upplåna penningar mot 6 proc, ränta eller ock tillsläppa egna medel för bestridande af sterbhusets utgifter. Sandström hade dock ej enligt lag varit pligtig att göra sterbhusets medel fruktbärande.

I dom den 20 April 1876 yttrade hofr:n: att emedan å Kongl. Maj:ts och Kronans sida icke, emot Sandströms bestridande, vore ådagalagdt, att eller i hvad mån de Korsgårds fordringar, som vid hans död varit utestående och sedermera influtit, blifvit i redovisningsräkningen upptagna till mindre belopp än vederbort; ty och då Sandström hvarken på grund af lag eller särskilda i saken förekomna om-

s. 190 Sida 190 i årgången börjar härKopiera citering

ständigheter kunde anses hafva varit pligtig att förränta de medel, som influtit, pröfvade hofr:n rättvist, med ändring af rådst.-r:ns utslag, ogilla den i berörda stämningspunkt väckta talan, såvidt Sandström rörde; hvarjemte hofr:n föreskref, att den tid af 2 månader, inom hvilken ny redovisningsräkning skulle upprättas och den behållning, som uppkomme, hållas Kongl. Maj:t och Kronan tillhanda, borde beräknas från hofr:ns doms datum.

Advokatfiskalsembetet fullföljde i und. talan hos Kongl. Maj:t och yrkade, beträffande 20:de stämningspunkten, att, med ändring af hofr:ns dom, det slut, hvari rådst.-r:n i denna del af saken stannat, måtte fastställas. Till stöd för påståendet om skyldighet för Sandström att redovisa ränta åberopade advokatfiskalsembetet bestämmelserna i 18 kap. 3 § H. B. och 63 § Konkurslagen.

А. Rev. (rev.-sekr. Abergsson, föredragande, samt konst, rev.-sekr. Norberg och t. f. rev.-sekr. Westman) hemstälde i und. betänkande, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofr:ns dom, i hvad den blifvit öfverklagad, äfvensom förklara, att den tid af 2 månader, inom hvilken ny redovisningsräkning skulle upprättas och uppkommande behållning Kongl. Maj:t och Kronan tillhandahållas, komme att beräknas från den dag, Kongl. Maj:ts dom utfärdades.

Vid sakens föredragning den 9 Oktober 1877 inför H. I). (i närvaro af just.-råden Carleson, Wretman, Naumann, von Hofsten, Olivecrona, Lindhagen och Wedberg) blef N. Rev:s betänkande af H. D. bifallet.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 6 November 1877.