Naumanns tidskrift 1878 s. 195

Vid en af länsmannen G. Krook hos hemmansegaren Olander Andersson i Holma den 13 November 1875 i dennes frånvaro verkstäld utmätning, skrefs bland annat i mät en läst koffert, som jemte det öfriga utmätta godset sattes i taka händer. Efter koffertens öppnande påträffades deri dels en af Ola Nilsson i Nötarp den 29 December 1874 utfärdad förbindelse å 5,500 kr., försedd med borgen af Anders Jönsson och Per Persson i Dagstorp, Lars Olsson i Jonstorp och C. M. Fredriksson i Rörum, jemte vittnes- och vederhäftighetsintyg af kyrkoherden J. Ohlsson och v. pastoren N. K. J. Ohlsson; och voro å reversen märken synliga efter aftryck af låntagarens och löftesmännens sigiller;

dels ett rekommenderadt kuvert, adresseradt till Ola Nilsson och försedt med riksbankens afdelningskontors i Malmö sigill;

s. 196 Sida 196 i årgången börjar härKopiera citering

dels ett från nämnda afdelningskontor till Ola Nilsson i Nötarp stäldt bref af den 12 December 1874, med återställande af en lånehandling å 5,500 kr., hvilken i anseende till oriktighet i borgensmeningen och otillräcklig säkerhet ej blifvit af kontoret belånad;

dels formulär till borgens- och vittnesmeningar samt vederhäftighetsbevis jemte en P. M.;

och dels sex sigillstämplar, försedde med initialerna till låntagarens, borgesmännens och ene vederhäftighetsbetygsgifvarens namn.

Som, efter anstälde efterforskningar, upplysning erhölls, att reversen vore falskeligen skrifven och att försök gjorts att få densamma vid afdelningskontoret belånad, blef Andersson af stadsfiskalen N. Aschan vid rådst.r:n i Malmö stäld under tilltal för förfalskningsbrott.

Andersson, som förnekade att han utfärdat ifrågakomne revers, uppgaf, att han hittat densamma jemte öfrige ofvanberörda handlingar under ett träd, då han Thorsdagen den 11 November 1875 på en jagt i sällskap med artilleristen Wennberg och inspektören G. Carlsson passerat emellan Boarp och Norra Rörum; att Andersson, efter det jagten slutats i Långtorp, begifvit sig direkte till sin bostad, der han, i afsigt att sedermera kungöra fyndet, inlagt reversen jemte öfriga handlingar i ifrågavarande koffert, samt att Andersson vid ett besök i Köpenhamn i September månad 1874 af en obekant person, med hvilken han sammanträffat vid Fredriksborg och hvilken talat ett främmande, för Andersson obekant språk, beställt sigillstämplarne, i afsigt att skänka dem åt några bekanta, hvilkas namn öfverensstämde med initialerna å stämplarne.

Bankombudet vid afdelningskontoret F. Lundqvist intygade, att reversen för låns erhållande inlemnats till kontoret, samt ombudsmannen W. F. Malmros, att skrifvelse i ämnet från kontoret till Ola Nilsson aflåtits.

Sedan under rättegången upplysts, att det rekommenderade bref, hvartill kuvertet påträffats i Anderssons koffert, uttagits på postkontoret i Sösdala af en person, hvilken upp-

s. 197 Sida 197 i årgången börjar härKopiera citering

gifvit sig heta Nils Persson, och för sådant ändamål företett en med namnet Ola Nilsson undertecknad och af A. G. Norström och A. Christoffersson bevittnad fullmakt, blefvo nedannämnda personer såsom vittnen i målet afhörde, dervid de berättade:

Ola Nilsson: att han hvarken sjelf underskrifvit eller låtit underskrifva lånehandlingen eller fullmakten att lyfta brefvet, samt att vittnet hade sin postgång på Höör — ej på Sösdala.

A. G. Norström och A. Christoffersson: att vittnena icke bevittnat ifrågakomne fullmakt, samt att Andersson ofta haft tillfälle att se deras namnteckningar.

De å reversen tecknade löftesmännen: att deras namn derå hvarken skrifvits af dem eller med deras tillåtelse.

Länsmannen Krook: att Andersson vid häktandet uppgifvit, det han hittat papperen och att han haft för afsigt att låta från predikstolen kungöra fyndet, men att han af glömska försummat detta; att Andersson, gjord uppmärksam derå, att sådant varit öfverflödigt, då gäldenärernes namn funnits på reversen, visat förlägenhet; att Andersson vid samma tillfälle uppgifvit, att han låtit förfärdiga sigillstämplarne i Helsingborg för att skänka dem till åtskilliga personer, ehuru han icke kunde redogöra för hvem som skulle hafva en af stämplarne; att Andersson förklarat, att det med bokstäfverne C. M. F. märkta sigill varit ämnadt åt en person vid namn Carl Fritzen, men icke kunnat uppgifva hvad bokstafven M. skulle betyda; att bland de i kofferten anträffade handlingar jemväl påträffats blanketter till lånereversaler i riksbanken och Christianstads enskilda bank äfvensom en papperslapp, hvarå ombudsmannen Malmros’ adress var tecknad; samt att Andersson visat sig särdeles angelägen att återfå de i kofferten förvarade papper och för sådant ändamål sändt två särskilda bud till vittnet jemte fullmakt att hemta de papper, som saknade värde, hvilken fullmakt varit skrifven med samma handstil, som den i kofferten påträffade P. M.

Fjer dingsmannen J. Holmgren: att vittnet, som jemväl

s. 198 Sida 198 i årgången börjar härKopiera citering

närvarit vid Anderssons häktande, kunde vitsorda vittnet Krooks berättelse i fråga om Anderssons uppgifter angående sigillstämplarne, men att Andersson deremot för vittnet uppgifvit sig hafva hittat papperen å marken emellan Gällaröd och Holma, eller omkring 1 mil från den plats, der han inför rätten påstått sig hafva funnit desamma.

Snickaren C. Engdahl: att Andersson dagen efter utmätningsförrättningen frågat vittnet hvilket ansvar kunde drabba den person, som innehade en oriktig borgensförbindelse.

Artilleristen Wennberg: att Anderssons uppgift, att han hittat papperen i vittnets närvaro, icke vore med sanna förhållandet öfverensstämmande, ehuru vittnet vid åtskilliga tillfällen varit på jagt med honom, fastän ej på den af Andersson uppgifna trakt..

Stationsförmannen P. Björk från Sösdala: att vittnet, som innevarit i postlokalen vid det tillfälle, då fullmakten för brefvets uttagande derstädes företeddes, icke tilltrodde sig kunna igenkänna den person, som aflemnat fullmakten; att vittnet hvarken kunde erinra sig huruvida Andersson vid Sösdala aflemnat något bref till lånekontoret eller afhemtat något derifrån till honom aflåtet bref; samt att kort innan det rekommenderade, till Ola Nilsson adresserade brefvet uttogs, till stationsföreståndaren ankommit en skrifvelse med begäran att, om ett så beskaffadt bref ankomme, detsamma skulle få qvarligga till dess det blefve hemtadt.

Handlanden A. Ströbeck: att vittnet, som sammanträffat med Andersson i Köpenhamn, dervid sett honom köpa åtskilliga sigiller, dem Andersson, på fråga, förmält sig skola skänka sina fästeqvinnor.

Inspektoren G. Carlsson: att Anderssons uppgift, att vittnet skulle närvarit vid det tillfälle, då handlingarne upphittades, vore sanningslös, samt att vittnet väl varit i hans sällskap ifrågakomne den 11 November 1875, men att de åtskiljts omkring 1/4 mil från den plats, der fyndet skulle hafva skett.

Drängen Per Pålsson från Holma, som hördes utan

s. 199 Sida 199 i årgången börjar härKopiera citering

ed, förnekade till en början, att han på postkontoret i Sösdala afhemtat något rekommenderadt, till Ola Nilsson adresseradt bref eller ens derom anmodats af Andersson; men, sedan han vid rätten fått skrifva namnet Nils Persson och, i anledning af den gjorda namnteckningens likhet med den, som fanns å det till postkontoret aflemnade brefqvitto, uppmanats att tala sanning, berättade han, att Andersson, med förmälan, att han af en person vid namn Ola Nilsson fått i uppdrag att å postkontoret afhemta ett till Ola Nilsson adresseradt bref, innehållande 5,000 kr., anmodat Per Pålsson »väl hundrade gånger» att afhemta detsamma; att, sedan Per Pålsson förklarat sig villig härtill, Andersson lemnat honom fullmakten med tillsägelse att qvittera brefvet i Ola Nilssons namn, hvarvid Per Pålsson invändt, att han allenast i sitt eget namn ville qvittera brefvet; att, då Per Pålsson med fullmakten infunnit sig å postkontoret och uppmanats att å qvittenset teckna Nils Perssons namn, hade Per Pålsson gjort detta, utan att tänka på, att det kunde vara något orätt; att Per Pålsson emellertid på hemvägen börjat misstänka, att fullmakten icke vore riktig, samt i anledning deraf till Andersson vid brefvets aflemnande yttrat: »det ser besynnerligt ut och jag hemtar aldrig några bref mera»; att Andersson derefter i Per Pålssons närvaro öppnat brefvet, som innehållit bankkontorets skrifvelse af den 4 Januari 1874 och reversen, som varit försedd med sigill under alla namnen; att Per Pålsson ofta sett Andersson under loppet af år 1874 sitta uppe om nätterna, dervid han haft bredvid sig en del verktyg, på hvilkas beskaffenhet Per Pålsson dock icke gifvit närmare akt; att Andersson vid ett tillfälle år 1875 frågat Per Pålsson om han ville för dennes räkning i någon inrättning i Malmö lyfta en större penningesumma, mot löfte att erhålla 500 kr. för sitt besvär och att få låna kläder af Andersson att begagna på resan; att Andersson tillika förklarat sig villig medfölja på resan för att anskaffa bostad i händelse det skulle dröja innan penningarne utfölle; samt att Per Pålsson sedermera icke af Andersson erhållit någon godtgörelse för brefvets afhemtande; tilläggande Per

s. 200 Sida 200 i årgången börjar härKopiera citering

Pålsson, på fråga om anledningen hvarför han icke genast omtalat verkliga förhållandet, att Anderssons slägtingar, som fått veta att Pålsson skulle höras i målet, sökt öfvertyga honom, att sådant kunde vålla honom ansvar för delaktighet i Anderssons brott.

Andersson bestred allt afseende å Per Pålssons berättelse och sökte göra troligt, att det varit denne, som verkstält förfalskningen.

Medelst utslag den 26 Maj 1876 förklarade rådst.r:n Olander Andersson icke kunna fällas till ansvar för förfalskningens verkställande och utlät sig i öfrigt: att, som Olander Andersson ostridigt innehaft ifrågavarande lånehandling, hvilken för belåning varit insänd till riksbankens lånekontor i Malmö i December månad 1874, samt ej gittat i ringaste mån styrka eller ens göra sannolik sin uppgift att han hittat densamma; ty och då på grund såväl häraf som af öfriga i målet förelupna omständigheter finge antagas, att det varit Olander Andersson, som till lånekontoret insändt handlingen, dömdes, i förmåga af 12 kap. 4, 6 och 21 §§ Straff-Lagen, Olander Andersson att för bruk af merberörda falska lånehandling i afsigt att bereda sig fördel, hållas till straffarbete i ett år samt vara medborgerligt förtroende förlustig i tre år utöfver strafftiden.

Andersson klagade hos hofr:n öfver Skåne och Blekinge med yrkande att varda från ansvar i målet frikänd.

I utslag den 6 Juli 1876 yttrade hofr:n, att, ehuru i målet förekommit särdeles bindande omständigheter och liknelser dertill, att Olander Andersson sig till nytta begagnat ifrågavarande falskligen skrifna handling; likväl och som full laga bevisning clerom icke blifvit förebragt, pröfvade hofr:n rättvist att, med upphäfvande af rådst.r:ns utslag, förklara Olander Andersson icke kunna åt saken fällas.

Aschan fullföljde saken till Kongl. Maj:t under anhållan om fastställelse af rådst.r:ns utslag.

I ingifven förklaring uppgaf Andersson, att han sedermera dragit sig till minnes, att han haft Nils Lundström i Håkantorp i sitt sällskap vid det tillfälle, då handlingarne

s. 201 Sida 201 i årgången börjar härKopiera citering

upphittades, hvilket förhållande Lundström jemväl i afgifven attest vitsordat med tillägg, att Andersson vid tillfället sagt sig skola påföljande Söndag i socknens kyrka kungöra fyndet; och företedde Andersson, till bestyrkande af att detta varit hans afsigt, en af honom underskrifven kungörelse om fyndet, daterad den 12 November 1875 och försedd med intyg af Måns Olsson i Färingtofta, att han nämnde dag sett Andersson skrifva kungörelsen och underteckna densamma med sitt namn.

Vid målets föredragning den 11 Oktober 1877 inför H. D., funno H. D:s fleste ledamöter (just.-råden Carleson, Wretman, Naumann, von Hofsten, Lindhagen och Wedberg) skäl ej vara anfördt, som kunde verka ändring i hofr:ns öfverklagade utslag.

Just.-rådet Olivecrona pröfvade skäligt, med ändring af hofr:ns utslag, fastställa rådst.r:ns beslut.