Tillämpning af stadgandet i 27 kap. 10 § Byggningabalken, att om bonde, då fardag inne är, hafver foder öfver och vill det sälja, skall han bjuda det jordegaren, eller honom, som efter kommer.
10 oktober 1877
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1878, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 204–206 i årgången 1878. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Expropriationslagen. Stadganden och Förordnin- gar angående boställen, skogar, vägar, sjösänkning och i allmänhet vattenrätten, jagt, fiske, stängsel, bergshandtering, eldskada, försäkrings- bolag, skjuts, ordningsstadga för rikets städer, brandordningar.*), nr 6 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 36 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Expropriationslagen. Stadganden och Förordnin- gar angående boställen, skogar, vägar, sjösänkning och i allmänhet vattenrätten, jagt, fiske, stängsel, bergshandtering, eldskada, försäkrings- bolag, skjuts, ordningsstadga för rikets städer, brandordningar.*), nr 6.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femtonde årgången, 1878 i litteraturen — s. 204–206 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning den 10 Oktober 1877». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Enligt transport af den 21 December 1869, tecknad å ett emellan här.höfdingen F. Hjorth och J. Kull den 21 Juni 1865 upprättadt kontrakt, öfvertog A. Möller i Gärslöf arrende af 3/4 mtl af det ät Hjorth i lön anslagna boställshemmanet N:o 20 Skörpinge.
Någon tid före fardagen den 14 Mars 1876 hembjöd Möller den vid bostället qvarvarande vinter- och vårsädeshalm, enligt hans uppgift utgörande 4,680 lisp., dels till К. bef:de i Christianstads län, som dock förklarade att Kongl. Maj:t och Kronan icke ville lösa halmen, dels åt tillträdande arrendatorn L. Kallenberg efter det för året gällande markegångspris, 1 kr. pr cntr, hvarvid Kallenberg bjöd allenast 100 kr. för hela halmförrådet eller tillstånd för Möller att på stället utfodra 10 nötkreatur till den 15 påföljande Maj, hvilket erbjudande Möller dock icke kunde antaga, hvarför han ånyo utbjöd halmen till Kallenberg för 50 öre pr cntr, men utan resultat.
Med anmälan att Möller fardagen till andra personer försålt halmen, anhöll Kallenberg hos K. bef:de om anställande af åtal mot Möller för berörde förfarande, hvarefter v. här.höfd. J. S. Bruzelius, på grund af K. bef:des förordnande, till Södra Äsbo här.rätt instämde förenämnde Hjorth och Möller under yrkande, att de, hvilken af dem som dertill lagligen kunde kännas skyldig, måtte ej mindre dömas till ansvar för fodrets bortförande från bostället än äfven åläggas att dit återföra lika mycken och enahanda beskaffad halm, som blifvit derifrån bortförd.
Härå svarade Hjorth, att han icke bortfört, låtit bortföra eller haft del i bortförandet af foder från bostället,
s. 205 Sida 205 i årgången börjar här
samt Möller, att då Kongl. Maj:t och Kronan icke velat lösa halmen och Kallenberg icke gjort något antagligt anbud, han icke haft annan utväg än att sälja halmen; anseende sig Möller hafva i allo efterlefvat stadgandet i 27 kap. 10 § Byggninga-Balken.
Kallenberg uppgaf, att halmen, som varit upplagd i högar under bar himmel, till största delen varit oduglig till foder, samt fäste uppmärksamhet å det menliga för en jordegendom, att inbergad halm bortfördes och försåldes.
I utslag den 26 Juni 1876 yttrade här.r:n: att, som icke någon bevisning förekommit derom, att här.höfd. Hjorth från bostället bortfört foder eller dertill lemnat tillåtelse, blefve åtalet, såvidt detsamma anginge honom, ogilladt; och ehuru upplyst vore, att Möller omstämde dagen till åtskilliga utom bostället boende personer försålt och från bostället bortfört tillsamman 930 cntr halm af hvete, korn och hafre; likväl och då ostridigt vore, att Möller derförinnan dels åt åklagaren i egenskap af Kronans ombud och dels åt Kallenberg, den der såsom arrendator skulle bostället öfvertaga, till inlösen hembjudit den vinter- och vårsädeshalm, som Möller vid afträdet af bostället kunde hafva öfrig, men att K. bef:de genom Möller delgifven resolution förklarat, att Kongl. Maj:t och Kronan icke ville af lösningsrätten sig begagna, och att Kallenberg för halmen bjudit ett belopp, hvarmed Möller skäligen icke kunnat åtnöjas; ty och som stadgandet i 27 kap. 10 § Byggninga-Balken, att om bonde å kronohemman, då fardag inne är, hade foder öfver och ville det sälja, han skulle bjuda det jordegaren eller honom, som efterkomme, icke kunde annorlunda förstås, än att, derest vederbörande vägrade att qvarvarande foder köpa, afträdaren egde att detsamma efter godtfinnande använda; samt följaktligen Möllers åtgörande, att ofvanberörda myckenhet halmfoder från bostället bortföra, icke kunde medföra någon påföljd för honom, funne här.r:n de emot Möller framstälda påståenden icke kunna bifallas.
Såväl Kallenberg som Bruzelius klagade hos hofr:n öfver Skåne och Blekinge under anhållan om bifall till stäm-
s. 206 Sida 206 i årgången börjar här
ningspåståendena; anförande den förstnämnde: Enligt 27 kap. 10 § Byggninga-Balken hade en afträdande arrendator rätt att sälja qvarvarande foder först om tillträdaren vägrade köpa, hvilket dock här icke varit fallet. Då af- och tillträdaren icke kunnat komma öfverens om priset, hade gode män efter besigtning hort bestämma om Kallenbergs anbud varit antagligt eller ej; och då Möller icke haft rätt att ensam bestämma priset, hade Kallenberg icke gått förlustig sin lösningsrätt.
Enligt utslag den 4 Augusti 1876 fann hofr:n skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i här.r:ns öfverklagade utslag.
Bruzelius och Kallenberg fullföljde målet till Kongl. Maj:t, dervid den förre yrkade bifall till sina stämningspåståenden, dels med afseende å den skada, skötseln af ifrågavarande slags boställen skulle lida, derest Möllers åtalade förfarande blefve utan påföljd, dels på den grund att, då särskild förordning om här.höfdingsboställen ej funnes, gällande förordning angående andra boställen uti ifrågavarande fall egde tillämplighet.
Kallenberg åter upprepade hufvudsakligen hvad han i hofr:n anfört samt yrkade att varda bibehållen vid sin rätt att till sig lösa halmfodret för pris, som gode män kunde finna rättvist bestämma, äfvensom att Möller måtte varda ålagdt till bostället återföra hvad han af fodret utan rätt bortfört.
Vid målets föredragning den 10 Oktober 1877 inför H. D. (i närvaro af just.-råden Carleson, Wretman, Naumann, von Hofsten, Olivecrona och Wedberg) fann H. D. skäl ej vara anfördt, som i hofr:ns öfverklagade utslag kunde verka ändring.