Tvist mellan Drätselkammaren i Norrköping, å stadens vägnar, och tomtegare derstädes, angående förment inkräktning af jordområde. Uppslamning i Motala ström. Strid mellan gammal plankarta och tomtegarnes erhållna fastebref.
6 november 1877
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1878, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 207–212 i årgången 1878. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, Lagfartslagen. Om hemmans klyfning och Jordafsöndring, nr 4 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 37 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 4 för det här referatet, men referatet börjar på s. 207 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, Lagfartslagen. Om hemmans klyfning och Jordafsöndring, nr 4.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femtonde årgången, 1878 i litteraturen — s. 207–212 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Majts dom utgafs den 6 November 1877»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Norrköpings garfveriaktiebolag, som enligt köpebref den 25 Januari 1872 af A. W. Ternell förvärfvat eganderätten till tomterna N:r 1 och 2 i Norrköpings stads Strandqvarter, qvadraten Gåsen, erhöll å detta köp den 17 Juni nämnda år fastebref, deri det heter, att omförmälda tomter enligt fastebref af den 23 Juli 1855 och den 1 Juli 1861 innefattade, tomten n:o ett 7,112 qvadratfot och tomten n:o två 19,290 qv.-fot, eller tillhopa 27,032 qv.-fot.
Sedan bolaget hos magistraten begärt tillstånd att utmed tomten n:o 1 invid Motala ström anlägga en kaj af sten, förklarade stadsfullmäktige, öfver denna ansökning hörde, att stadsfullmäktige väl funne, att genom stenkajens anbringande tomtegaren skulle från stadens jord inkräkta ett område af 5,225 1/2 qv.-fot, äfvensom att en föregående egare till tomten n:o 2 redan förut inkräktat 4,952 qv.-fot, men att stadsfullmäktige icke ville lägga hinder i vägen för bolaget att förvärfva eganderätt till denna sammanlagda areal af 10,177 qv-fot, såvida bolaget derför erlade lösen med 50 öre för hvarje qv.-fot, hvilken löseskilling borde vid köpets afslutande betalas. Genom utslag den 13 Mars 1873 lemnade magistraten sitt bifall till bolagets omförmälda begäran, derest bolaget begagnade sig af berörda lösningsförmån. Häröfver klagade bolaget hos K. bef:de i Östergötlands län och yrkade befrielse från det stadgade vilkoret om utgifvande af lösen för marken; hvarjemte bolaget tillkännagaf, att stenkajen emellertid blifvit uppförd. K. bef:de fann ej skäl att göra ändring i magistratens utslag.
Drätselkammaren i Norrköping uttog derefter stämning till rådst.r:n å bolaget med yrkande, att som bolaget, såsom
s. 208 Sida 208 i årgången börjar här
egare till ifrågavarande tomter, innehade och begagnade utöfver den areal, som enligt stadens s. k. »planta» och äldre fastebref tillkomme dessa tomter, ett område af tillhopa 10,177 1/2 qv.-fot, hvilket, uppkommet genom uppslamning och utfyllning i Motala ström, blifvit af föregående egare till tomterna från strömmen inkräktadt och utan vederbörligt tillstånd tillagdt tomterna, men detta område, oansedt en del af detsamma eller 4,952 qv.-fot (till tomten n:o 2) syntes vara inbegripne i det för bolaget utfärdade fastebref, likväl måste anses såsom en staden tillhörig jord, bolaget alltså måtte varda ålagdt att till staden genast afträda omförmälda obehörigen inkräktade egoområde eller ock till staden utgifva 50 öre för hvarje qv.-fot deraf med tillsamman 5,088 kr. 75 öre, utgörande det belopp, hvarför enligt stadsfullmäktiges här ofvan omförmälda beslut det medgifvits bolaget att området till sig lösa.
Bolaget bestred käromålet och anförde: Staden hade icke så vidsträckt rätt till strömmen, att den med strandegarens uteslutande kunde tillegna sig mark, som uppkomme genom uppvallning, hvilken alltid tillhörde egaren af stranden. Den i fastebrefven icke uppgifna areal (till tomten n:o 1) hade ej uppkommit genom uppslamning eller utfyllning, enär det tvärtom vore strömmen, som inkräktat på jordområdet och inträngt på de sankare delarne, så att dessa ej kunnat upptagas i tomtarealen, innan de, efter påföring af grus och annan fyllning, blifvit höjda öfver strömmens yta. I händelse tomten n:o 2 i senare fastebref uppgåfves större än i äldre fastebref, så vore de äldre fastebrefven och de dem föregångna mätningar oriktiga. Sistnämnda tomt hade icke genom uppslamning eller utfyllning erhållit tillökning. Bolaget kunde icke erkänna någon annan karta, än den, som öfverensstämde med stadsingeniörens vid bolagets fastebref fogade mätbevis, och bestrede allt afseende å stadens åberopade plankarta eller s. k. »planta», hvilken såsom icke lagligen tillkommen ej egde något vitsord. För öfrigt betviflade bolaget, att staden hade eganderätt till strömmen. Staden kunde icke utestänga strandegarne derifrån, äfven om
s. 209 Sida 209 i årgången börjar här
vattnet uppgrundades och stranden till följd deraf blefve bredare.
Drätselkammaren genmälde: Stadsområdet vore vid särskilda tillfällen af kronan till staden doneradt. Tomterna vore af staden upplåtna till bebyggande. Deras läge och storlek utvisades af stadens planta eller grundritning jemte sedermera för staden faststälda regleringsplaner. Strömmen vore icke undantagen från de allmänna donationerna och tillhörde derföre, såvidt den genomflöte stadens område, staden. Strandegarne finge visserligen begagna sig af strömmen. De hade dock blott nyttjanderätt men icke eganderätt till densamma, enär något utmål af strömmen ej vore de särskilda tomterna tillagdt. Staden vore följaktligen egare till mark, som uppkommit genom uppvallning eller genom någon utan vederbörligt tillstånd gjord utfyllning. För stad gälde icke samma stadgande som för landet.
Bolaget invände, att ifrågavarande tomter varit enskild egendom långt innan staden af kronan bekommit sin donationsjord, hvilken senare låge utom stadens staket.
Genom utslag den 23 Juni 1875 utlät sig rådst.r:n: att alldenstund de åt stadens invånare till begagnande och nyttjande upplåtna tomter vore till storlek och gränser noga angifne i den öfver stadsområdet upprättade grundkarta eller så kallade planta, åt hvilken måste tillerkännas vitsord, samt tomtinnehafvares rätt således vore inskränkt till den en gång bestämda tomtarealen, hvilken icke utan särskildt tillstånd finge förändras, hvarföre, och då något utmål i strömmen ej blifvit tomterne tillagdt, denna, så vidt den genomflöte staden, vore att betrakta såsom en samfällighet eller allmänning, hvaraf stadens invånare hade frihet sig begagna endast i öfverensstämmelse med lag och af vederbörande stadsmyndigheter träffade anordningar, utan att, derest någon del växte till land, sådant tillkomme innehafvaren af angränsande tomt på grund af dennes eganderätt till sjelfva stranden; fördenskull och emedan i fråga om tomterne n:r 1 och 2 i qvadraten Gåsen, hvilka bolaget innehade, upplyst blifvit, att
Naumann, Tidskr. f, lagstiftn. etc. 15:de arg. 14
s. 210 Sida 210 i årgången börjar här
dessa tomter enligt derå senast utfärdade tre fastebref innehölle 27,032 qv.-fot, då de deremot enligt stadens grundkarta skulle innefatta allenast 22,080 qv.-fot, hvarigenom således utöfver den för tomterna afsatta areal förefunnes mark om 4,952 qv.-fot, men bolaget icke gittat visa, att bolaget eller föregående egare af tomterne i behörig ordning förvärfvat sig eganderätt till nämnde mark, hvilken, ehvad den uppstått genom uppslamning från strömmen eller utfyllning deri, måste tillhöra staden, hvars rätt dertill icke kunde förringas af den omständigheten att så beskaffad jord inbegripits i det bolaget meddelade fastebref; ty och som beträffande bolagets tilltag att genom utläggande i strömmen af en stenmur ytterligare tillvinna tomterne en areal af 5,225 1/2 qv.- fot, bolaget, efter hvad ofvan vore sagdt, varit dertill alldeles oberättigadt med mindre än att bolaget utverkat sig behörigt tillstånd till slikt förvärf, hvilket derförutan vore att anse för både olagligt och till sina följder vådligt; alltså förpligtades bolaget att till staden genast afträda omförmälda, obehörigt inkräktade egoområden om tillsamman 10,177 1/2 qv.-fot eller ock utbetala den lösen af 5,088 kr. 75- öre, hvaremot staden medgifvit bolaget att samma områden förvärfva och i afseende på hvilket belopp bolaget ej haft något att anmärka.
Bolaget vädjade till Göta hofrätt under anhållan om vittnesförhör med tvenne uppgifne landtmätare till bestyrkande af bolagets uppgifter angående »plantan» samt om tomternas utsträckning och läge m. m.
I dom den 10 Mars 1876 fann hofr:n ej skäl bifalla bolagets anhållan om vittnesförhör samt yttrade vidare: att emedan drätselkammaren icke visat, att den af drätselkammaren åberopade plankarta öfver det till staden hörande område vore af beskaffenhet att kunna tilläggas vitsord i strid emot det för bolaget å ifrågavarande tomter utfärdade fastebref, hvilket måste antagas hafva efter behörig uppmätning af tomterne tillkommit, pröfvade hofr:n lagligt, med upphäfvande af rådst.r:ns utslag, så vidt detsamma anginge de 4,952 qv.-fot af omstämda jordområdet, som i nämnda fastebref
s. 211 Sida 211 i årgången börjar här
inbegripits, ogilla drätselkammarens påstående om skyldighet för bolaget att omförmälda 4,952 qv.-fot afträda eller för desamma erlägga lösen; men enär, i fråga om återstående 5,225 1/2 qv.-fot, den del af Motala ström, som genomflöt staden, måste betraktas såsom en samfällighet, hvaraf stadens invånare egde sig begagna endast i öfverensstämmelse med lag och af vederbörande stadsmyndigheter träffade anordningar, samt i följd häraf, derest någon del växte till land, sådant icke tillkomme innehafvare af angränsande tomt på grund af dennes eganderätt till stranden, utan måste anses tillhöra staden; alltså och då bolaget ej visat, att detsamma eller föregående egare till dess tomter förvärfvat sig eganderätt till nu ifrågavarande mark, pröfvade hofr:n rättvist fastställa det slut, hvartill rådst.r:n i denna del af saken kommit, i följd hvaraf bolaget ålåge att genast till staden afträda ifrågavarande 5,225 1/2 qv.-fot eller ock att i lösen derför till staden erlägga 2,612 kronor 75 öre.
I denna dom sökte begge parterne i und. ändring.
Bolaget förnyade sin anhållan om vittnesförhör med landtmätarne samt yrkade upphäfvande af hofr:ns dom i hvad den gått bolaget emot, under förklarande att den i fastebrefven icke inbegripna marken, som tillförene varit vattensjuk, blifvit genom bolagets bekostnad nyttig.
Drätselkammaren anförde: De äldre fastebrefven öfverensstämde med plantan. Eganderätt kunde ej förvärfvats genom senare mätningar, som oriktigt följt den då uppkomna stranden. Bolaget hade ej visat med hvad rätt tillökningen i området inberäknats till tomten eller att staden varit i tillfälle att vid mätningarne sin rätt bevaka. Drätselkammaren yrkade förty bifall till sin instämda talan i hela dess vidd.
N. Rev. (rev.-sekr. Åbergsson, föredragande, konst, rev.- sekr. Norberg och t. f. rev.-sekr. Westman) hemstälde i und. betänkande, att Kongl. Maj:t måtte, med afslag å bolagets fullföljda anhållan om vittnesförhör, pröfva rättvist gilla hofr:ns dom.
Saken föredrogs den 4 Oktober 1877 inför H. D. (i
s. 212 Sida 212 i årgången börjar här
närvaro af just.-råden Carleson, Naumann, von Hofsten, Rabe, Olivecrona, Hernmarck och Wedberg), dervid H. D., med afslag å bolagets fullföljda anhållan om vittnesförhör, fann skäl icke vara af parterne å någondera sidan anfördt, som kunde verka ändring i hofr:ns dom.
Kongl. Majts dom utgafs den 6 November 1877.