Hemmansklyfning. innehafvet eller hemmantalet delningsgrund ?
15 oktober 1877
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1878, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 272–275 i årgången 1878. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femtonde årgången, 1878 i litteraturen — s. 272–275 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning den 15 Oktober 1877». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Efter vederbörligt förordnande och med biträde af gode män företog kommissionslandtmätaren P. S. Herbst klyfning å egorna till det i Köpinge socken af Kristianstads län belägna & hemmanet 1/s mtl N:o 33 Stora Köpinge by, hvilket hemman egdes af Anders Månsson och Per Andersson till hälften hvardera. Vid bestämmandet af delningsgrunden för hemmanet, som endast hade inegor, uppstod tvist emellan delegarne, i det Anders Månsson ville hafva egor efter hemmantalet, hvaremot Per Andersson påyrkade att få egor efter innehafvet, eller med iakttagande af de gränser, efter hvilka han köpt sin hemmansdel.
Enligt förrättningsprotokollet var »den redan skedda sämjedelningen så uppgjord, att Per Andersson hade egor vid vestra sidan och Anders Månsson vid östra». Förrättningsmannen förklarade emellertid, att hemmantalet skulle vara delningsgrund, hvarefter delningen verkstäldes ocli för-
s. 273 Sida 273 i årgången börjar här
rättningen afslutades. Då Per Andersson häremot anförde besvär, under yrkande att innehafvet måtte utgöra delningsgrund, förklarade Ingelstads och Jerrestads härads egodeln.- rätt genom utslag den 20 December 1873, att delegarnes innehaf, jemlikt 69 § skiftesstadgan och K. F. den 14 November 1766, skulle utgöra den delningsgrund, hvarefter skifte borde verkställas. Anders Månsson fullföljde sedermera ärendet till Kongl. Maj:t, som i utslag den 15 Maj 1874 yttrade: »Som Per Andersson till stöd för påståendet att vid ifrågavarande skifte få tillgodonjuta egor, motsvarande efter uppskattning hans nuvarande innehaf af hemmanets område, åberopat, hvad likväl å Anders Månssons sida är bestridt, att med parternes fång till deras hemmansdelar varit förenad eganderätt icke till viss andel i hemmanets mantal utan till viss jordrymd; men det icke tillkommit förrättningsmännen eller egodeln.-r:n att stridigheten härom till bedömande upptaga, pröfvar Kongl. Maj:t, med undanrödjande af egodeln.-r:ns utslag, skäligt hänvisa parterna att vid vederbörlig domstol tvista om beskaffenheten af deras eganderätt i hemmanet; dock skall skiftesfrågan hvila till dess genom laga kraft vunnet beslut blifver bestämdt huruvida parterne kunna anses vara egare till visst hemmantal eller viss jordrymd i hemmanet».
Med anledning häraf uttog Anders Månsson stämning å Per Andersson till här.-r:n under påstående, att, som Anders Månsson genom sitt köp förvärfvat sig eganderätt till We mtl, han måtte berättigas komma i åtnjutande af så stor andel i hemmanet, som motsvarade 1/16 mtl; och yttrade här.r:n, att som parternes åtkomsthandlingar utvisade, att de inköpt och fått uppbud å visst mantal af ifrågavarande hemman, och Per Andersson icke styrkt, att motparten eller hans företrädare i eganderätten åtkommit allenast visst jordområde af hemmansnumret med bestämda gränser, hvarefter hemmantalet skulle rättas, förklarades Anders Månsson berättigad att vid delning af parternas hemman komma i åtnjutande af den andel deri, som efter delningsgrund belöpte Naumann, Tidskr. f. lagstiftn, etc. 15:de årg. 18
s. 274 Sida 274 i årgången börjar här
på hans Vie mtl. Sedan berörda utslag blifvit den 17 Mars 1876 af hofr:n fastståldt, företogs förrättningen åter i Juli 1876 af v. kommissionslandtmätaren P. Thorell.
Då delegarne jemväl nu fortsatte sina förut framstälda yrkanden, förklarade förrättningsmännen, som ansågo att hofr:ns dom vore i ärendet bestämmande, att hemmantalet, 1/16 mtl för hvardera delegaren, skulle utgöra delningsgrund vid förrättningen, hvadan således icke någon häfdeförteckning komme öfver parternes stridiga innehaf att upprättas.
Efter förrättningens afslutande öfverklagades densamma af Per Andersson, som hos egodeln.-r:n yrkade att få sina egor efter innehafvet, enär han genom omsorgsfull odling förbättrat sin jord, hvilket deremot ej vore förhållandet med motparten, samt dessutom den gräns, efter hvilken parterne häfdat sina hemman, varit uppdragen långt förr än någon af dem fått del i hemmanet, hvartill komme, att Per Andersson genom skiftet förlorat en jordremsa af 8 alnar längs efter sitt hela skifte.
Anders Månsson åberopade Kongl. Maj:ts och hofr:ns domar.
Landtmätaren åter yttrade, det 69 § i skiftesstadgan, borde så förstås, att innehafvet blefve delningsgrund endast der detsamma grundades på urminnes häfd, hvilket ej i detta fall vore förhållandet, enär hela hemmanet N:o 33 för 30 år tillbaka egdes af en person, som sålde detsamma i mindre lotter.
Genom utslag den 19 December 1876 yttrade cgodelnr:n, att, på grund af 69 § i skiftesstadgan den 9 November 1866, jemförd med K. F. den 14 November 1766, funne egodeln.-r:n, med ändring af förrättningsmännens utlåtande och bifall till besvären, skäligt föreskrifva, att hvarje delegares innehaf borde utgöra den delningsgrund, hvarefter skiftet uti ifrågavarande endast af inegor bestående hemmansdel skulle verkställas, hvadan egodeln.-r:n, med undanrödjande af skiftesläggningen, visade förrättningen åter till landt-
s. 275 Sida 275 i årgången börjar här
mätaren och gode män, hvilka hade att densamma åter företaga och dermed lagligen förfara.
Anders Månsson fullföljde saken till Kongl. Maj:t, anmärkande, att egodeln.-r:ns utslag stode i strid med de redan laga kraftvunna domsluten; att stadgandet i 69 § skiftesstadgan och K. F. den 14 November 1766 om innehafvet såsom delningsgrund icke vore tillämpligt vid hemmansklyfning; att gränsen emellan de båda jordlotterna endast vore en af delegarne, utan landtmätares biträde, provisoriskt uppdragen linie, att tjena till efterrättelse, intilldess lotterna blefvo i laga ordning skiftade. På grund häraf yrkades att, med ändring af öfverklagade utslaget, förrättningen måtte för fastställelse återförvisas.
Per Andersson åberopade hvad förut af honom i ärendet anförts.
N. Rev. (t. f. rev.-sekr:ne Westman, föredragande, Cöster och Lilliestråle) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t ej måtte finna skäl att i egodeln.-r:ns utslag göra ändring.
Vid ärendets föredragning den 15 Oktober 1877 inför H. D. i närvaro af just.-råden Södergren, Carleson, Wretman, Naumann, Olivecrona, Lindhagen och Hernmarck, biföll H. D. det underdåniga betänkandet.