Naumanns tidskrift 1878 s. 397

Till 1875 års vårting med Skellefteå härad uttog torparen J. G. Hedqvist stämning å bonden A. Hedlund under påstående, att som, vid år 1872 afslutadt laga skifte å Morö by, en lägenhet, hvilken Hedqvist innehaft å Hedlunds hemman 3/16 mtl N:o 2 i samma by, frångått honom, Hedlund måtte varda ålagdt att till Hedqvist för berörda lägenhet lemna vederlag i lika beskaffad jord samt ersätta honom för mistad afkastning af samma lägenhet under 2 år eller ock till Hedqvist utbetala 140 rdr 75 öre, som Hedlund skulle i odlingsersättning uppburit jemte ränta å nämnda belopp.

Beträffande den ifrågavarande lägenheten och Hedqvists rätt till densamma företedde denne ett den 19 April 1844 upprättadt köpebref, hvarigenom landskamreraren E. Lindemark till J. Lundgren försålt kr.-sk.-hemmanet 3/16 mtl N:o 2 Morön, i hvilket köpebref det bland annat heter: »Hemmanet med hvad dertill hörer får af köparen genast tillträdas och såsom annan lagfången egendom deröfver fritt disponera, nu och framtidligen, utom jordeganderätten till

s. 398 Sida 398 i årgången börjar härKopiera citering

Blymalmsgrufvan och den kring densamma varande, s. k. Kalkbergshägnaden samt dervarande hus, hvilka tillhöra nämnde grufva, så länge egaren af grufvan årligen betalar 24 sk. rgs för besagde jordeganderätt och hägnaden, till högst 50 år härefter beräknadt»; och upplystes vidare, att Lundgren den 5 April 1845 sålt berörde 3/16 mtl till Hedlund, dervid ett ordagrant lika förbehåll om jordeganderätten till Blymalmsgrufvan och Kalkbergshägnaden, som det ofvannämnda, intagits i afhandlingen jemväl om detta köp.

I ändamål att visa, att den af Lindemark, vid försäljningen af hemmanet, undantagna lägenhet sedermera kommit i Hedqvists hand, åberopade denne dels en afhandling af den 20 Mars 1845, hvarigenom Lindemarks sterbhus till Anders Mattsson afyttrat sin »å Morons egor befintliga åbyggnad med dertill hörande gärda att genast tillträdas med den rätt, aflidne landskamreraren Lindemark dertill haft», mot viss köpeskilling och »skyldighet att till det hemman, hvarunder gärdan lyder, årligen betala den afgift af 32 sk. bko, som derför är bestämd», dels en afhandling af den 16 September 1854, hvarigenom Anders Mattsson, å egna och öfriga sterbhusdelegares efter fadern vägnar, till Hedqvist sålt »en gärda å Morö bys egor, som min aflidne fader Anders Mattsson innehaft, med den rätt och skyldigheter, som bemälde min fader densamma sig af framlidne landskamreraren Lindemark förvärfvat, äfvensom derå befintlig åbyggnad, utan undantag, jemte dertill hörande gärdesgårdar; — — — åliggande köparen att till det hemman, hvarunder gärdan lyder, årligen betala den afgift af 32 sk. bko, som derför är bestämd».

Hedlund genmälde: Så vidt han visste, hade Hedqvist hvarken såsom egare èller under arrenderätt lagligen innehaft jord från N:o 2 Moron. Väl hade landskamreraren Lindemark år 1844, vid hemmanets försäljning till Lundgren, förbehållit sig jordeganderätten till Blymalmsgrufvan och den kring densamma varande så kallade Kalkbergshägnaden med derå befintliga hus, men detta förbehåll skulle enligt köpebrefvet ega bestånd endast »så länge egaren af

s. 399 Sida 399 i årgången börjar härKopiera citering

grufvan ärligen betalade 24 sk. rgs för besagde jordeganderätt och hägnaden». Den ärliga afgälden hade emellertid icke blifvit ens för ett enda är betald, i följd hvaraf omförmälde förbehåll upphört att gälla. De af Hedqvist åberopade afhandlingarne af den 20 Mars 1845 och den 16 September 1854 hade för Hedlund hittills varit alldeles okända och saknade, såsom af honom icke godkända, all gällande kraft.

För att styrka, det afgäld för lägenheten verkligen blifvit betald, företedde Hedqvist:

l:o) qvitto af Hedlund af den 14 Oktober 1848, sä lydande: »Till innevarande år har undertecknad erhållit arrende för jordeganderätten till Blymalmsgrufvan, som innehafves af Andars Mattsson. Hedlund».

2:o) 5 särskilda af Hedlund utfärdade qvitton från år 1852 till och med år 1856, hvartdera innehållande, att Hedlund bekommit 1 års arrende »för jordeganderätten till Blymalmsgrufvan».

Till utredning af frågan om lägenhetens användande vid laga skiftet 1871 och om odlingsersättningen, företedde Hedqvist åtskilliga kartor öch handlingar, hvaraf inhemtades, att egofigurerne 741—746, upptagne såsom åker i »Nybergsgärdan», vid skiftet blifvit afsatte till rotetorp för byens fältjägare; att de omkring blymalmsgrufvan befintliga, å kartan med benämning »grufplats» betecknade egofigurerne 747 —751 före skiftet varit och vid skiftet bibehållits såsom byns samfällighet; att Hedlund i odlingsliqviden blifvit tillerkänd odlingsersättning af fältjägareroten N:o 27 Lidström för åkerfigurerna 741—746 med .....................124: 50 och af byn för åkerfigurerna 747 och 748 med ........16: 25

kr. 140: 75, samt att, enligt emellan byamännen träffad förening, odlingsersättningen skulle gäldas i 3 terminer, nemligen V3 den 1 Oktober det år, då grödan första gången från de nya skiftena afbergades, och öfriga tredjedelarne år efter år till dess alla saldon blifvit guldne, med 6 proc, från första förfallotiden.

s. 400 Sida 400 i årgången börjar härKopiera citering

Hedqvist yrkade slutligen, att honom mätte tillerkännas 20 kr. i ersättning för det han under 2 år varit i mistning af jordens afkastning, men att, om detta yrkande icke kunde bifallas, Hedlund måtte förpligtas till honom betala den odlingsersättning, Hedlund för ifrågavarande jord fått uppbära med 140 kr. 75 öre jemte ränta derå från första förfallotiden.

Hedlund medgaf endast, att Hedqvist före laga skiftet innehaft och häfdat egofigurerne 741—748.

I utslag den 12 April 1875 utlät sig här.-r:n, att emedan den afhandling af den 19 April 1844, hvarigenom landskamreraren Lindemark vid försäljning till J. Lundgren af 3/16 mtl N:o 2 i Morön undantagit jordeganderätten till Blymalmsgrufvan och den kring densamma varande s. k. Kalkbergshägnaden samt dervarande hus, uttryckligen innehölle det vilkor, att dessa lägenheter skulle tillhöra grufvan endast så länge egaren af grufvan årligen betalade 24 sk. rgs för besagde jordeganderätt och hägnad till högst femtio år från nämnda dag, hvilket vilkor vore omförmäldt såväl i den afhandling af den 5 April 1845, hvarigenom Hedlund af Lundgren tillhandlat sig nämnda hemmansdel, som ock i de afhandlingar, genom hvilka den af Lindemark undantagna gärdan med åbyggnader öfvergått den 20 Mars 1845 från delegarne i Lindemarks sterbhus till Anders Mattsson och den 16 September 1854 från dennes sterbhusdelegare till Hedqvist, hvilken följaktligen icke innehaft lägenheterna med annan eller bättre rätt, än Lindemark i förstnämnda afhandling bestämt; ty och då Hedqvist icke styrkt, att han till hemmansegaren betalt ifrågavarande afgäld längre än till den 24 Oktober 1856, kunde Hedqvists påstående att af Hedlund erhålla vederlag för den vid laga skiftet i Morön Hedqvist frångångna Kalkbergshägnaden och ersättning för mistad afkastning af densamma icke bifallas; men enär upplyst blifvit, att Hedlund vid samma skifte blifvit tillerkänd odlingsersättning för omförmälda jordlägenhet med 140 rdr 75 öre, hvaraf 1/3 skulle få uppbäras den 1 Oktober det år, grödan första gången från de nya skiftena afbergades, och de öfriga tredjedelarne år efter år, tilldess saldon blifvit

s. 401 Sida 401 i årgången börjar härKopiera citering

guldna, med 6 proc, ränta från första förfallotiden, blefve, jemlikt grunderna i 11 kap. 1 § J. B., Hedlund ålagdt att till Hedqvist betala berörda belopp med 140 kr. 75 öre jemte 6 proc, ränta derå från nyssnämnda 1 Oktober till dess betalning komme att ske.

Parterne vädjade ömsesidigt till Svea hofrätt, dervid Hedqvist fullföljde sitt yrkande om vederlag för den honom frångångna jorden och ersättning för mistad afkastning, i hvilket sistnämnde afseende han nu fordrade ersättning med 25 kr. årligen: hvarjemte Hedqvist lät, med hofr:ns begifvande, afhöra vittnen, hvilka intygade

3 vittnen: att vid ett landtmäterisammanträde i Morö by 1872, då fråga uppstått om att Hedqvist skulle af Hedlund få tillgodonjuta vederlag för sitt å dennes hemman innehafvande torp, som vid skiftet frångått Hedqvist, Hedlund tillfrågats om torparen alla åren betalt den afgäld, han vore skyldig till Hedlund utgöra, hvartill denne svarat ja, med tillägg, att afgälden vore så ringa, att den ej vore att räkna; anförande 2 af vittnena vidare: att, då vid ett annat landtmäterisammanträde inom skifteslaget Hedqvist företett sitt köpebref, förrättningsmannen förklarat, att Hedlund vore berättigad till odlingsersättningen, enär han i alla händelser vore pligtig lemna vederlag åt Hedqvist i lika beskaffad jord; att Hedlund medgifvit, att han alla år fått den kontraherade årliga afgälden för ifrågavarande jord; samt att egofigurerne 741—748 utgjorde just jordlägenheten kring Blymalmsgrufvan samt den jord, Kalkbergshägnaden kallad, som landskamreraren Lindemark, vid försäljning af sitt hemman till Lundgren, förbehållit sig.

Hedlund bestred vittnesmålen och åberopade till desammas vederläggande dels bevis af vederbörande landtmätare, som förrättat ifrågavarande laga skifte, att Hedqvist icke under berörda skiftesförrättning, som afslutats den 10 Maj 1872, sjelf eller genom ombud anmält sig såsom egare eller innehafvare af jord inom Morö by, dels attest af gode männen vid berörda skiftesförrättning, deruti intygades, att Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 15:de årg. 26

s. 402 Sida 402 i årgången börjar härKopiera citering

Hedqvist icke vid något sammanträde anmält sig såsom egare eller innehafvare af jord i Morö by eller derom företett några handlingar.

Hedlund anmärkte vidare: Det af landskamreraren Lindemark i hans salubref till Lundgren gjorda förbehåll om jordeganderätten till Blymalmsgrufvan och den deromkring belägna Kalkbergshägnaden jemte derå varande hus på högst 50 år afsåge, enligt salubrefvets ordalydelse, endast egaren af grufvan. Endast åt honom, grufegaren, hade nyttjanderätten till berörda lägenhet förbehållits, utan rätt för denne att å annan öfverlåta jorden. För mer än 30 år sedan ödelädes emellertid grufvan; och då grufeganderätten härmed upphörde, beröfvades i och med detsamma Lindemarks sterbhus äfven dispositionsrätten öfver ifrågavarande jord, hvilken då, såsom den befanns, återföll till hemmanet. Blott de å jorden uppförda hus, nämligen en byggnad och några mindre uthus, tillhörde derefter Lindemarks sterbhus. Allenast till dessa hus hade Anders Mattsson och, efter honom, Hedqvist förvärfvat rätt; och, ehuru Hedlund under flere år låtit husen qvarstå å sina egor, samt först Anders Mattsson och, efter honom, Hedqvist under denna tid obehörigen begagnat äfven den ifrågavarande jorden deromkring, kunde dock detta förhållande icke för Hedqvist grundlägga någon rätt till jorden.

För att visa, att grufvan redan för längre tid sedan blifvit ödelagd, företedde Hedlund:

l:o) en den 5 September 1868 utfärdad mutsedel, hvarigenom löjtnanten G. Brandt berättigats med arbete belägga en uppgifven fyndighet af bly- och silfvermalm å Hedlunds inegor i Morö by »i en derstädes belägen, för omkring 30 år sedan bearbetad grufva»;

2:0) en i Juni 1875 af 2 personer utfärdad attest af innehåll, att under minst 30 år något arbete icke varit nedlagdt på den s. k. Blymalmsgrufvan inom Morö by.

Hedlund å sin sida sökte den ändring i här.-r:ns utslag, att han måtte befrias från utgifvande af den ådömda odlingsersättningen.

s. 403 Sida 403 i årgången börjar härKopiera citering

I dom den 14 December 1876 utlät sig hofr:n: att’ som emot hvad de i saken hörde vittnen intygat derom, att Hedlund vid sammanträde under laga skiftet i Morön är 1872 medgifvit sig hafva alla år uppburit bestämda afgälden för den jord, Hedqvist å hans hemman innehade, Hedlunds invändning, att sådan afgäld ej blifvit efter 1856 erlagd, icke förtjenade afseende, samt Hedlund icke heller eljest ådagalagt något förhållande, på grund hvaraf förbehållet i afhandlingen den 19 April 1844 angående nämnda jord skulle upphört att gälla; alltså och då upplyst vore, att vid skiftet ifrågavarande, å skifteskartan under figurerna 741—748 bland åker upptagna jord från Hedlunds hemman tillagts byn samfäldt utan att något vederlag blifvit Hedqvist tilldeladt, samt följaktligen Hedlund, hvilken för sitt hemman erhållit jordrymd jemväl för hvad Hedqvist derå förut innehaft, vore pligtig att hålla Hedqvist skadeslös, pröfvade hofr:n rättvist, med ändring af här.-r:ns utslag, på det sätt bifalla Hedqvists i hufvudsaken förda talan, att Hedlund ålades från sitt hemman 3/16 mtl N:o 2 Morön till Hedqvist afträda så stor del inrösningsjord, som efter uppskattning motsvarade ofvanberörda egofigurer, hvilket vederlag borde, derest parterne icke annorledes åsämjdes, på Hedlunds bekostnad bestämmas af landtmätare; hvarjemte Hedlund förpligtades att till Hedqvist, hvilken ostridigt under 2 år varit i mistning af ifrågavarande lägenhet, härför utgifva ersättning med det af honom vid här.-r:n i sådant afseende fordrade, utan anmärkning lemnade belopp af 20 kr. för hvartdera året eller tillhopa 40 kr.

Om denna dom förenade sig hofr.-råden Ramsay och Hevelius, assessoren Geijer och fiskalen Christierson, referent.

Ifrån beslutet var assessoren Böök skiljaktig och yttrade: »Emedan det blifvit upplyst, att genom laga skiftet i Morön i fråga varande lägenhet, som, efter hvad ostridigt är, då innehades af Hedqvist, frångått honom till så stor del, som å skifteskartan är såsom åker betecknad med figurerna n:r 741—748, i det dessa blifvit från Hedlunds 3/16 mtl n:o 2 dels utlagda till rotejord åt en fältjägare och

s. 404 Sida 404 i årgången börjar härKopiera citering

dels eljest afsatta för skifteslagets behof, utan att Hedqvist. härför bekommit något vederlag å det Hedlund för nämnda hemman vid skiftet tilldelade ego-område; ty och som hvad Hedlund anmärkt derom, att han ej godkänt den till Hedqvist gjorda öfverlåtelse af lägenheten, icke kan medföra den påföljd, att Hedqvist skulle, på sätt Hedlund påstått, vara pligtig att utan ersättning afstå lägenheten, samt, enligt hvad i saken hörda vittnen intygat, Hedlund vid ett tillfälle år 1872 under skiftesförrättningen medgifvit sig hafva för alla år uppburit den afgäld, Hedqvist varit skyldig att för lägenheten erlägga; alltså, och jemväl utan afseende å hvad Hedlund för öfrigt i saken invändt, biträder jag det slut, hvari pluraliteten i sjelfva saken stannat. I fråga om kostnaderne å saken äfvensom beträffande Hedqvists i hofr:n framstälda påstående om ersättning för afkastningen af ifrågavarande lägenhet för längre tid än hvarför han vid här.-r:n fordrat sådan ersättning, instämmer jag i pluralitetens yttrande».

Hedlund sökte ändring hos Kongl. Maj:t: Oriktigheten af vittnenas uppgift, att han skulle medgifvit, det han uppburit afgiften för alla åren, kunde ådagaläggas, derest Kongl. Maj:t tilläte vittnesmål med vederbörande landtmätare samt gode männen jemte andra uppgifne personer, hvilka närvarit vid skiftesförrättningen och kunde intyga, att Hedqvist icke bevistat något landtmäterisammanträde eller anmält sig såsom innehafvare af jord, ej heller uppvist någon afhandling derom, helst frågan om afgäld dervid aldrig varit väckt. De i saken företedde qvitton på afgälden afsågo endast blymalmsgrufvan och den närmast derintill belägna jord, — ingalunda gärdan, hvilken motparten, såvidt Hedlund vetat, aldrig egt. Domstolarne hade emellertid ansett dessa båda lägenheter vara en och samma, hvilket dock icke vore med verkliga förhållandet öfverensstämmande; och, ehuru Hedqvist icke vid här.-r:n i ersättning för mistad afkastning fordrat mer än 20 kr. för båda åren, hade likväl hofr:n, fastän jorden icke lemnade hälften af den afkastning Hedqvist uppgifvit, tillagt honom 20 kr. för hvartdera året.

s. 405 Sida 405 i årgången börjar härKopiera citering

På grund häraf yrkades ogillande till alla delar af käromålet.

Hedqvist bestred ändringssökandet under hufvudsakligt upprepande af livad han förut i saken anfört.

N. Rev. (rev.-sekr. Poignant, konst, rev.-sekr. Herslow, föredragande, och t. f. rev.-sekr. Lilienberg) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t, med afslag å Hedlunds anhållan om vittnesförhör, måtte finna skäl icke hafva förekommit till annan ändring i hofr:ns dom, än att, enär Hedqvist i ersättning för det han under två år varit i mistning af ifrågavarande jord icke vid här.-r:n fordrat mera än tillhopa 20 kr., den honom för båda åren tillsamman tillkommande godtgörelse bestämdes till allenast nämnda belopp.

Vid sakens föredragning den 7 November 1877 inför H. D., i närvaro af just.-råden Södergren, frih. Leuhusen, Wretman, Naumann, von Hofsten, Huss och Lindhagen, bifölls det underdåniga betänkandet.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 11 December 1877.

(Insändt.)