Naumanns tidskrift 1878 s. 502

Den 7 April 1875 drog A. Morén på kyrkoherden J. B. Bergqvist en vexel å 2,000 kr. att betalas till Morén sjelf eller order 6 månader derefter, hvilken vexel af Bergqvist accepterades att betalas i Skånes enskilda bank i Helsingborg; och var berörde vexel, som af Morén endosserades, försedd med ett ytterligare endossement, så lydande: »transporteras på herr K. Eskilsson eller order. C. F. Möller.»

Sedan vexeln blifvit den 8 påföljde Oktober af notarius

s. 503 Sida 503 i årgången börjar härKopiera citering

publicus i Helsingborg protesterad, uttog Eskilsson stämning till rådst.-r:n i Lund med yrkande om åläggande för Möller att till honom utgifva vexelbeloppet jemte ränta, vexelprovision och ersättning för protestkostnaden.

Möller förklarade, att han icke endosserat vexeln eller om densamma egde någon kännedom.

Med anledning häraf företedde Eskilsson 2 ostridigt af Möller skrifna bref till Bergqvist rörande en vexelaffär, deri Eskilsson egde del; och hette det i det ena brefvet: »innan jag uppgör någonting med Eskilsson, får jag hafva reda på utställaren herr Morén, som i första rummet är den skyldige och jag har aldrig tillåtit mitt namns underskrift, om jag vetat, att Eskilssons namn icke var antecknadt, men för sent är förspildt.»

Möller förklarade, att han icke kände, huruvida den i brefven omnämnda vexel vore densamma, som i stämningsansökningen afsåges, men medgaf, att han haft flera vexeltransaktioner med Bergqvist, deraf en jemväl angått Eskilsson.

Af Eskilsson åberopade vittnen intygade:

Kyrkoherden L.: att vittnet, som fått kännedom om ett rykte, att en vexel tillkommit under besynnerliga omständigheter och af sådan orsak ansett sig pligtig, i egenskap af kontraktsprost, taga reda på huru med saken sig förhölle, med anledning häraf besökt Bergqvist och om förhållandet tillsport honom; att denne dervid medgifvit, att han med Möllers tillstånd skrifvit dennes namn å en vexel, hvartill Möllers sjukdom vid tillfället varit anledning; att skolläraren Frennesson gått med bud mellan Möller och Bergqvist beträffande affären; att vittnet vid ett annat tillfälle frågat Möller om förhållandet, hvarvid denne i kronofogden E:s närvaro svarat, det han gifvit Bergqvist rättighet att teckna Möllers namn å vexeln, under vilkor, att han icke skulle tillskyndas förlust och att Eskilsson iklädde sig lika ansvar med honom; att Möller tillagt, att han icke vid tillfället varit sjukare, än att han sjelf skulle kunnat teckna sitt namn, samt att af samtalet med Möller framgått, att

s. 504 Sida 504 i årgången börjar härKopiera citering

anledningen till det Bergqvist gifna medgifvandet varit, att Möller velat hemlighålla berörda penningetransaktion.

Kronofogden E.: att vittnet, med anledning af det uppkomna ryktet om ifrågavarande vexelaffär, vid det af kyrkoherden L. omvittnade tillfälle efterskickat Möller; att denne till en början förnekat sig hafva tecknat sitt namn ä vexeln, men efter en stunds begrundande medgifvit, att han lemnat Bergqvist tillstånd att teckna Möllers namn å en vexel pä 2,000 kr., dock med vilkor, att Möller icke skulle komma att lida någon förlust och att jemväl Eskilsson iklädde sig ansvarighet för vexeln.

Skolläraren Frennesson: att vittnet någon dag i Februari, Mars eller April 1875, på begäran af Bergqvist, infunnit sig hos Möller, som till följd af sjukdom icke kunde lemna sin bostad, och anhållit om tillstånd för Bergqvist att skrifva Möllers namn såsom »tredje borgesman» på en vexel à 2,000 kr., stäld att betalas, såsom vittnet ville minnas, i Helsingborgs bank; att Bergqvist ombedt vittnet framhålla för Möller, att, då det funnes två »borgesmän» förut på vexeln, nämligen Bergqvists svåger Morén och — hvad vittnet dock icke med säkerhet kunde påminna sig, eftersom namnet då var vittnet obekant — K. Eskilsson, — ingen risk kunde uppstå för Möller att ansvara i tredje hand; att vexeln icke vid tillfället förevisats Möller, som emellertid lemnade den begärda tillåtelsen, ehuru vittnet icke kunde påminna sig huruvida Möller dervid upprepade de af Bergqvist erbjudna vilkoren; att vittnet, som derefter underrättat Bergqvist om Möllers medgifvande, sedermera sett Möllers namn tecknadt å vexeln med Bergqvists handstil; att vittnet, som under följande sommar af Bergqvist hört uppgifvas, att ett rykte blifvit utsatt, att Möller ämnade förneka sitt namn å vexeln, med anledning deraf om förhållandet tillsport honom, hvartill Möller genmält, att, då vexeln icke undertecknats af de 2 personer, som före honom skulle stått på vexeln, och densamma icke i banken belånats, Möller icke ansåge namnteckningen för sig bindande, men att, derest förutnämnda vilkor uppfylts, Möller skulle varit villig vidkännas

s. 505 Sida 505 i årgången börjar härKopiera citering

sitt namn och betala Уз af vexelbeloppet; och tilläde vittnet i en sednare till rätten ingifven attest, att vittnet icke utverkat Möllers tillåtelse för Bergqvist att teckna Möllers namn ä annan vexel i Skånes enskilda bank, än den af honom omvittnade, som skulle användas till omsättning af en annan vexel å 2,000 kr., förfallen till betalning den 7 April 1875.

Anders Jönsson: att Möller en söndag i Augusti 1875 velat rådföra sig med vittnet angående en vexel, som, enligt Möllers uppgift, skulle utgifvits af honom och accepterats af Bergqvist, samt att Möller dervid yttrat, »att han skrifvit på en vexel för Bergqvist, som borde belånas i Skånes enskilda banks kontor i Helsingborg, men att Möller icke ville godkänna någon vexel, som innehades af Eskilsson.»

Uti ett till här.-rm ingifvet skriftligt förklarande uppgaf Bergqvist, att han icke begärt och erhållit Möllers tilllåtelse att skrifva dennes namn å annan vexel, än en sådan, som omnämndes i Frennessons attest, samt att han ej heller skrifvit Möllers namn å annan vexel.

Möller, som bestred allt afseende å Frennessons attest och icke ville godkänna Bergqvists förklarande vidare än försåvidt det innefattade erkännande att Bergqvist skrifvit Möllers namn å omstämda vexeln, anmärkte, att af bevisningen skulle framgå, att det af Eskilsson åberopade fordringsbeviset tillkommit för att bereda Bergqvist utväg för betalning af en skuld till Skånes enskilda banks kontor i Helsingborg. Det representerade således icke någon tillgång. Möller hade aldrig sett eller innehaft vexeln. Det medgifvande Möller lemnat Bergqvist att skrifva hans namn hade afsett en borgen för 2,000 kr. och lemnades med vilkor, att minst 2 andra personer, bland dem Eskilsson, skulle framför Möller ikläda sig betalningsansvarighet, och detta till bankens, icke till Eskilssons säkerhet. Hade nu Bergqvist i stället tecknat Möllers namn å vexeln, hade han missbrukat medgifvandet, hvilket missbruk icke kunde binda Möller till betalningsskyldighet. Det vore Eskilssons skyldighet att visa, det den vexel, hvarå han grundade sitt kraf, vore den, hvarå med Möllers samtycke Bergqvist tecknat hans namn. Detta

s. 506 Sida 506 i årgången börjar härKopiera citering

hade emellertid Eskilsson icke förmått ådagalägga, lika litet som han kunnat styrka, att de vilkor Möller fästat vid medgifvandet blifvit uppfylda. På grund häraf bestreds käromålet.

Rådst.-r:n yttrade i dom den 31 Januari 1876: att emedan upplyst blifvit, att Möller icke sjelf skrifvit sitt namn å ifrågavarande vexel, samt det vilkor, hvarunder Möller, enligt vittnet skolläraren P. Frennessons i Bosarp utsago, medgifvit annan person rättighet att teckna hans namn å en dylik handling, eller att två andra personer skulle framför Möller hafva iklädt sig betalningsansvarighet derför, icke med afseende å nämnda vexel iakttagits, funne rådst.-r:n Möller icke kunna åläggas infria samma vexel, hvadan käromålet ogillades..

Eskilsson vädjade till hofr:n öfver Skåne och Blekinge under anförande, att, sedan han för Bergqvist endosserat en vexel å 3,000 kr. och inlöst densamma, hade Eskilsson af Bergqvist bekommit 1,000 kr. kontant och nu ifrågavarande vexel i dess ofvannämnda skick; att Eskilsson icke egde någon kännedom huru eller under hvilka vilkor Möllers namn å densamma erhållits; att, då Möller icke varit känd i banken och Bergqvists namn ansetts mindre vederhäftigt, Eskilsson icke kunnat få vexeln diskonterad; att Eskilsson, som varit i god tro, icke kunde medgifva riktigheten af Möllers uppgift om vilkoren eller Frennessons vittnesmål i berörda afseende; att, äfven om Möllers uppgift vore riktig, qvarstode dock hans betalningsskyldighet, enär han underlåtit tillse, att vilkoren blifvit uppfylda eller å vexeln antecknade; att Eskilsson, med afseende å föreskrifterna i 89 § i vexellagen, icke kunde finna annat än att Möllers invändning icke vore grundad på vexelns beskaffenhet eller i vexelrätten, samt att Möller i allt fall icke kunnat förneka, att kan gifvit Bergqvist tillåtelse att teckna Möllers namn. Eskilsson yrkade på grund häraf bifall till käromålet.

Hofr:n yttrade i dom den 20 Oktober 1876: att som det genom hvad i saken förekommit vore ådagalagdt, att Möller bemyndigat annan person att å ifrågavarande vexel

s. 507 Sida 507 i årgången börjar härKopiera citering

teckna lians namn såsom öfverlåtare samt, äfven om vid detta bemyndigande fästats vilkor, som icke blifvit fullgjorda, sådant dock, jemlikt 89 § vexellagen, ej finge inverka på vexelinnehafvares rätt; alltså och då vexeln blifvit i stadgad ordning protesterad, pröfvade hofr:n rättvist att, med upphäfvande af rådst.-r:ns dom, förpligta Möller att till Eskilsson, mot vexelns återfående och betalningsbevis, genast utgifva vexelbeloppet 2,000 kr. jemte 6 procent ränta derå från den 7 Oktober 1875, provision efter 1/3 för hundra af vexelbeloppet samt ersättning för protestkostnaden.

Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Bergenstråhle, assessoren Lindencrona och vice häradshöfdingen von der Lancken.

V. här.-höfdingarne Senell och Kiellman, den förre referent, funno för sin del ej skäl hafva förekommit, ledande till ändring i motvädjade domen.

Möller sökte ändring hos Kongl. Maj:t, dervid han till en början erinrade, att då denna sak vore en vexelsak, det ålegat Eskilsson att inställa sig hos hofr:n sist på 20:de dagen eller, i anseende till mellankommande helgedag, den 21 Februari, men Eskilssons vadeinlaga till hofr:n inkommit först på den 39:de dagen från rådst.-r:ns utslags dag, eller den 10 Mars, rådst.-r:ns dom måste såsom laga kraftvunnen anses; och anmärkte Möller vidare, att då i denna sak betalning med vexelrätt af honom kräfdes, utan att han dertill sig förbundit, vore hans bestridande af krafvet en i vexelrätten grundad invändning; att styrkt vore, det Bergqvist anbragt Möllers namn å vexeln, samt att hofr:ns antagande, att Möller skulle bemyndigat annan person att å ifrågavarande vexel teckna Möllers namn, saknade allt stöd af bevisning.

Eskilsson genmälde, att, enligt 25 kap. 1 § R. B., det ålegat Möller, som vunnit, att underrätta sig om det erlagda vadet, samt mottaga föreskrift om dagen, då han hade att inställa sig i hofr:n, hvilket Möller dock försummat; att Eskilsson icke kunde medgifva, att rådst.-r:ns dom tagit åt sig laga kraft, då han icke försummat något, som rådst.-r:n

s. 508 Sida 508 i årgången börjar härKopiera citering

föreskrifvit; att Möller i allt fall icke förlorat något, då han ju hade öppet, att få saken pröfvad af Kongl. Maj:t; anmärkande Eskilsson, hvad sjelfva saken anginge, att Möller medgifvit, det han icke med Bergqvist haft mer än en vexeltransaktion, samt att af bevisningen i saken framginge, att ifrågavarande vexel vore densamma, hvarå Bergqvist, enligt Möllers begifvande, tecknat dennes namn.

N. Rev. (rev.-sekr:ne Poignant och von Bakr samt t. f. rev.-sekr:n Cöster, föredragande) yttrade i afgifvet betänkande: »Enär rådst.-r:n uti den med anledning af Eskilssons vad mot rådst.-r:ns dom meddelade hänvisning föreskrifvit, att Eskilsson skulle till hofr:n ingifva sin inlaga sist före klockan 12 den 11 Mars 1876 samt, enligt hvad anteckning å den från Eskilsson till hofr:n inlemnade vadeinlaga utvisar, samma inlaga blifvit till hofr:n ingifven redan den 10 i förenämnda månad, torde Kongl. Maj:t finna hvad Möller i de underdåniga påminnelserna anmärkt derom, att Eskilsson icke iakttagit behörig tid för inställelse i hofr:n, och att rådst.-r:ns dom förty mot Eskilsson vunnit laga kraft, icke förtjena vidare afseende.

Beträffande ändringssökandet, hemställer N. Rev. i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom.»

Sedan handlingarne cirkulerat, föredrogs saken den 13 November 1877 inför H. D., dervid just.-råden frih. Leuhusen, Rabe och von Segebaden yttrade, att, hvad anginge Möllers anmärkning, att rådst.-r:ns dom mot Eskilsson vunnit laga kraft, bemälde ledamöter biföllo N. Rev:s betänkande. Vidkommande sjelfva saken; så emedan emellan parterne ostridigt vore, att icke Möller sjelf, utan annan person, kyrkoherden Bergqvist, tecknat Möllers namn å ifrågavarande vexel, samt Bergqvists behörighet dertill icke blifvit, emot Möllers bestridande, ådagalagd, pröfvade bemälde ledamöter rättvist att, med ändring af hofr:ns dom, gilla det slut, hvari rådst.-r:n stannat.

Just.-råden Södergren och Almqvist förenade sig i det yttrande, att, enär i denna sak, som anginge den på ifråga-

s. 509 Sida 509 i årgången börjar härKopiera citering

varande vexels beskaffenhet och sålunda på den yrkade vexelrättens verklighet syftande invändning derom, att Möller icke å vexeln tecknat sitt namn eller till dess tecknande gifvit annan person sådant bemyndigande, att den verkstälda namnteckningen kunde gälla såsom vore den af Möller gjord, det icke vore emot Möllers bestridande lagligen utredt, att han, som ostridigt icke skrifvit sitt namn å vexeln, åt annan meddelat så beskaffadt bemyndigande, instämde just.-råden i det slut, just.-råden frih. Leuhusens, Rabes och von Segebadens yttrande innefattade.

Just.-råden Huss och Svedelius biföllo det underdåniga betänkandet.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 4 December 1877.