. st
15 november 1877
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1878, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 513–516 i årgången 1878. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femtonde årgången, 1878 i litteraturen — s. 513–516 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 15 November 1877». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
l:o) telegram frän Öhrström till Lürman den 9 Juli 1875: »Kan ytterligare användas omkring 2,200 ctnr Westansjö tackjern, Strömsholm liggande, håller endast 17/100 delar fosfor. Telegrafera högsta anbud. Säljaren här afvaktande svaret. Öhrström;»
2:o) svarstelegram samma dag från Lürman till Öhrström: »Högsta priset vi kunna betala för 2,200 ctnr Westansjö, hållande I7/100 fosfor — — är 2 kr. 75 öre, bordfritt Strömsholm, 6 månaders räntefri accept efter jernets mottagande. Lürman;»
3:o) telegram från Öhrström till Lührman den 10 Juli 1875: »Säljaren hemreste i går; befullmäktigade mig antaga lägst 3 kr., hvilket pris tillstyrker betala. Öhrström;»
4:o) bref från Öhrström till Lürman den 10 Juli 1875: »I går hade jag besök af en tillverkare af Westansjö tackjern, som levererat mig circa 2,200 ctnr i Strömsholm; men då man i år är försigtig med jernleveranserna från Westansjöbergslagen, lät jag undersöka jernets fosforshalt och fann, att det höll 0,17 fosfor. — — Till följd häraf ville jag ej godkänna jernet, utan kom nu egaren hit för att rådgöra om huru det skulle kunna säljas; och då jag för honom omnämnde, att jag till h. h. försålt ett parti med högre fosforshalt å 3 rdr pr ctnr, anmodade han mig fråga om äfven detta parti kunde användas. Jag telegraferade då till h. h. härom; men svaret anlände så sent, att min man redan var hemrest. Före sin afresa bemyndigade han mig att i värsta fall acceptera rdr 3 pr ctnr; dock trodde vi båda, att h. h. för detta parti skulle kunna betala 3 rdr 25 öre. — — Af h. h:s svar finner jag likväl, att endast 2 rdr 75 öre bjudes för jernet; och då jag till nämnda pris ej eger att sälja jernet, telegraferade jag ----; tillstyrkande att taga jernet à 3 rdr pr cntr samt afvaktar nu h. h:s vidare meddelanden härom. Öhrström;»
5:o) telegram från Lürman till Öhrström den 10 Juli 1875: »Vi antaga till 3 kr. och alla ôfriga vilkor enligt vårt gårdagens telegram. Lürman;»
6:o) telegram från Öhrström till Lürman den 11 Juli
s. 515 Sida 515 i årgången börjar här
1875: »8 dagar efter tillsägelse finnas disponible 2,200 cntr i Strömsholm. Öhrström;»
7:o) bref från Christine Larssons ombud L. E. Larsson till Öhrström den 13 Juli 1875: »Ärade brefvet af den 10 Juli har jag bekommit och ser deraf, att anbud å jernet inkommit från Gunnebo. Ehuru det är bra svårt för oss, som verkligen äfven i vanligt fall nätt och jemnt kunna beräkna ersättning för materialierna och arbetet, att vidkännas ett så betydande återslag, antaga vi anbudet å 3 rdr pr cntr. Telegrammen följa. L. E. Larsson ;»
8:o) följande räkning:
»herrar G. et A. Lürman debet.
1875 Aug. 19. Sålt och afsändt från Strömsholm 2,224,90 cntr Westansjö tackjern à 3 kr. 6,674: 70.
p. p. A. Öhrström.
Leonard Björkman.»
G. och A. Lürman genmälde: Tackjernet, hvarför ifrågavarande vexel lemnades såsom liqvid, hade de köpt, icke af Christine Larsson, utan af Öhrström, som af sådan anledning i eget namn dragit vexeln, hvilken icke varit å Christine Larsson öfverlåten. Då ifrågavarande fordran alltså tillhörde Öhrström, vore han, enligt öfverenskommelsen vid borgenärssammanträdet, pligtig att jemväl för denna fordran ingå i det nybildade aktiebolaget, hvadan käromålet om kontant betalning bestredes.
Öhrström ansåg sig hafva genom den företedda korrespondensen styrkt, att jernpartiet tillhört Christine Larsson och blifvit för hennes räkning af Öhrström försåldt. Den omständighet, att Öhrström utstält vexeln, kunde ej förändra rättsförhållandet emellan jernets égare och köparen; och hade motparterne i allt fall icke företett laga dom derom, att fordringen tillhörde Öhrström.
Rådst.-r:n yttrade i utslag den 22 Januari 1877: att som G. och A. Lürman medgifvit riktigheten af den till grund för krafvet åberopade vexeln, samt det ej kunnat ådagaläggas, att omstämda fordringen tillhörde Öhrström personligen
s. 516 Sida 516 i årgången börjar här
och att han således enligt åtagande vore pligtig att ingå såsom delegare i Gunnebo bruks aktiebolag och åtnöjas med aktier i detta bolag, ålades G. och À. Lürman, jemlikt 6 kap. 35 och 39 §§ vexellagen den 23 Augusti 1851, vid tvång af utmätning, att emot vexelns återfående i hufvudskrift till Öhrström såsom ombud för Christine Larsson utgifva 6,674 kr. 70 öre jemte 6 procent ränta derå från den 19 Februari 1876 tills betalning komme att ske.
G. och À. Lürman vädjade till Göta hofrätt under yrkande af bifall till sin i målet förda talan.
Enligt dom den 18 Maj 1877 fann hofr:n skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i råds.r:ns utslag.
G. och A. Lürman fullföljde saken till Kongl. Maj:t: Sedan Öhrström endosserat vexeln på Skandinaviska kreditaktiebolaget, hade densamma åter kommit i hans hand. Det vore icke éns påstådt, än mindre visadt, att vexeln någonsin tillhört eller innehafts af Christine Larsson. Det bestredes, att vexelbeloppet utgjorde betalning för tackjern, som blifvit för hennes räkning af Öhrström försåldt. På grund häraf yrkade G. och A. Lürman, att Kongl. Maj:t måtte bifalla deras i saken förda talan eller att de åtminstone måtte förpligtas betala skulden till Öhrström personligen och ej till honom såsom ombud för Christine Larsson.
Öhrström bestred ändringssökandet och anmärkte, att, om motparterne ålades att betala till honom personligen, skulle han i följd deraf nödgas för ifrågavarande fordran ingå i aktiebolaget.
N. Lev. (rev.sekr:ne von Bahr ocli Herslow, den senare föredragande, samt konst, rev.sekr. Lilienberg), hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofr:ns dom.
Saken föredrogs den 15 November 1877 inför H. D., i närvaro af just.råden Södergren, Naumann, von Hofsten, Olivecrona, von Segebaden, Svedelius och Wedberg, dervid N. Revis betänkande bifölls.
Kongl. Majits dom utgafs den 11 December 1877.