Angående skyldighet att i egoskifte ingå.
10 januari 1878
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1878, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 522–525 i årgången 1878. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femtonde årgången, 1878 i litteraturen — s. 522–525 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning den 10 Januari 1878». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Egarne af den inom Ösmo socken af Stockholms län belägna Kängsta by, bestående af 1 mtl frälse n:r 1 Södergården och 1 mtl skattefrälse n:r 2 Norrgården, ingingo år 1751 en förening af innehåll, att egorna skulle byamännen emellan fördelas på sätt föreningen närmare bestämde, men mulbetet och fiskevattnet framgent förblifva samfäldt. Denna förening, som af Sotholms här.rätt faststäldes, blef likväl icke genom faststäldt skifte beståndande, utan förrättades år 1763 ett tegskifte, hvarå fastställelse dock ej följde.
Vid ett år 1789 företaget storskifte i Kängsta uppstod tvist mellan egarne till Södergården och Norrgården, huruvida storskiftet borde ega rum, hvilken tvist hänsköts till
s. 523 Sida 523 i årgången börjar här
här.r:n, som genom utslag den 17 April 1790 förklarade, att 1751 års förening borde genom ordentligt storskifte sättas i verkställighet, utan hinder af 1763 års landtmäteriförrättning, hvilken ogillades. Detta utslag faststäldes af Södermanlands lagmansrätt genom utslag den 1 Juni 1790 och af Svea hofrätt genom utslag den 5 November samma år.
I enlighet med ofvannämnda förening verkstäldes derefter storskiftet, hvarå fastställelse meddelades af här.r:n den 18 Mars 1791.
På ansökning af Lars Olof Nilsson blef kommissionslandtmätaren Herman Holmström år 1876 förordnad att förrätta laga skifte å alla egorna till Kängsta, hvaraf n:r 1 Södergården då tillhörde kyrkovärden C. H. Wretman och n:r 2 Norrgården var fördeladt sålunda, att ofvanbemälde Lars Olof Nilsson egde 1/2 mtl, Wretman 1/4 mtl, Anders Olof Andersson 1/8 mtl och Jan Erik Andersson Vs mtl.
Vid förrättningens början den 1 April 1876 yrkade Wretman, såsom égaré af Södergården, att då detta hemman icke intagits uti det storskifte, som år 1824 öfvergått Norrgården, vid hvilket skifte, som af här:r:n faststälts den 9 Maj 1826, delning af åkerjorden och skogsmarken mellan de särskilda fjerdedels mantalen i Norrgården verkstälts, Södergården äfven nu måtte från laga skiftet uteslutas.
Landtmätaren och gode männen, hvilka ansågo att Wretman icke kunde emot sitt bestridande förpligtas att med Södergården i skiftet ingå, förklarade att skiftet komme att omfatta endast Norrgården.
Efter förrättningens afslutande den 21 Juni 1876 blef, för afgörande af uppkommen stridighet i fråga om in- och afrösningsjordens urskiljande samt pröfning af Lars Olof Nilssons yrkande om vidsträcktare egoutbyte, ärendet hänskjutet till egodelningsrätten, der Nilsson uti anförda besvär äfven yrkade, bland annat, att skiftet måtte omfatta hela byn.
Genom utslag den 18 Oktober 1876 utlät sig egodeln.- r:n, bland annat, att som upplyst vore, att hemmanet Kängsta n:r 1 hade sina egor i ett sammanhängande skifte och
s. 524 Sida 524 i årgången börjar här
jemväl vid storskiftesdelning af hemmanet n:r 2 blifvit ansedt såsom enskiftadt, hvadan dessa hemman då varit betraktade såsom särskilda skifteslag, samt den af Lars Olof Nilsson åberopade omständighet, att hemmanen samfäldt begagnade mulbete å skogsmarken, mot stadgandet i 1 kap. 6 § i skiftesstadgan ej berättigade Lars Olof Nilsson att fordra, det sådan rättighet skulle genom laga skifte utbrytas, funne egodeln.r:n egaren af hemmanet n:r 1 icke kunna mot sitt bestridande förpligtas att för sitt berörda hemman ingå i egoskifte med hemmanet n:r 2 såsom ett skifteslag.
Öfver detta utslag anfördes und. besvär af Lars Olof Nilsson och Anders Olof Andersson, å ena, samt Wretman, å andra sidan.
I und. betänkande yttrade N. Rev. (rev.sekr. åbergsson, föredragande, samt konst. rev.sek:ne Norberg och Lilienberg): »Emedan, vid Kängsta by åren 1789 och 1790 öfvergånget storskifte, hemmanen n:r 1 och 2 betraktats såsom ett skifteslag samt, enligt då verkstäld fördelning, hafva dels sammanblandade, dels samfälda egor; ty och som hvarken den omständighet, att hemmanet n:r 2 år 1824 undergått särskild delning, eller hvad handlingarne i öfrigt innehålla, föranleder dertill, att hemmanen nu böra såsom särskilda skifteslag anses; alltså och då, vid det förhållande, att enligt hvad den år 1791 faststälda storskifteskartan jemte delningsbeskrifningen utvisar, hemmanet n:r 1 vid storskiftet fått, utom den af samfäld mark omslutna tomten, sig tilldelade egor på tre skilda ställen, någon inskränkning af skyldigheten att i skifset ingå icke heller kan på grund af andra mom. i 85 § skiftesstadgan berörda hemman medgifvas, hemställer N. Rev. i und., att Kongl. Maj:t måtte pröfva skäligt, med upphäfvande af egodeln.r:ns utslag och undanrödjande af landtmätarens och gode männens åtgärder, med undantag af ägomätningen å hemmanet n:r 2, visa ärendet åter till landtmätaren och gode männen, hvilka torde hafva att dermed lagligen förfara.»
Vid ärendets föredragning den 10 Januari 1878 inför
s. 525 Sida 525 i årgången börjar här
H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, Naumann, Olivecrona, Huss, Lindhagen, Svedelius och Östergren), blef N. Rev:s betänkande af H. D. bifallet.