Yrkande om aftals ogillande på den grund att detsamma skulle hafva tillkommit inom trettio dagar före början af ena kontrahentens konkurs.
14 februari 1878
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1878, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 552–555 i årgången 1878. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, Om de s. k. »förlagsinteckningarna», se under rubriken Handelsbalken, nr 5 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 87 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Om de s. k. »förlagsinteckningarna», se under rubriken Handelsbalken, nr 5.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femtonde årgången, 1878 i litteraturen — s. 552–555 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 14 Februari 1878»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Stadsfiskalen C. Bourdin, som förordnats till syssloman i handlanden A. A. Almgrens i Mariestad konkursbo, uttog i nämnda egenskap och pä uppdrag af borgenärerne stämning till Wadsbo här.rätt i Hofva tingslag ä handlanden Lars Erik Andersson från Berget med påstående, att ett emellan Andersson och Almgren den 18 Mars 1875 träffadt aftal, enligt hvilket Almgren skulle till Anderson för 2,500 kr. sålt ett parti tyg, måtte ogillas på den grund, att det tillkommit inom 30 dagar före början af Almgrens konkurs, hvarom ansökning ingifvits den 2 nästpåföljande April, och tygpartiet förklaras tillhöra konkursboet.
Efter genstämning yrkade Andersson, att Bourdin, som i April månad 1875 utan Anderssons lof tillegnat sig omförmälda parti tyg, för hvilket Andersson till Almgren erlagt full betalning, måtte förpligtas återlemna detsamma.
Till bevis derom att Andersson af Almgren köpt och till honom erlagt betalning för ifrågavarande tygparti, åberopade Andersson en handling, så lydande: »Jag undertecknad har denna dag till handlanden Lars Erik Andersson försålt ett parti varor, hvilka jag har innestående på gästgifvaren Anderssons magasin, för en köpesumma af 2,500 kr. och hvilka han alltså eger der afhemta, hvilket härmed till bevis lemnas och qvitteras af, Mariestad den 18 Mars 1875, A. A. Almgren (sigill). Vittnen: Carl Axelsson.»
Under rättegången upplystes, att varorna, som förvarats uti ett magasin vid Hofva gästgifvaregård, derifrån utbekommits af Andersson den 4 April 1875 på grund af en utaf Almgren redan den 16 Mars samma år utfärdad handling af följande lydelse: »Var god och låt Andersson uttaga mina varor, som stå i magasinet, så slipper jag att resa
s. 553 Sida 553 i årgången börjar här
med, ty jag skall försöka här uppe, i fall jag ej kan sälja af mina bitar. Örebro den 16 Mars 1875. A. А. Almgren (sigill).» Den 5 April hade dock Bourdin infunnit sig hos Andersson och fråntagit honom varorna för Almgrens konkursbos räkning. Om förloppet dervid berättade tvenne afhörda vittnen följande:
l:o) Stadsfiskalen Linroth: Sedan vittnet på Bourdins anmodan den 5 April 1875 åtföljt honom till Hofva gästgifvaregård för att taga i besittning omförmälda varor, hade gästgifvarens son uppgifvit att varorna nästföregående dag aflemnats till Andersson på grund af Almgrens ofvanberörda fullmakt af den 16 Mars. Efter det Bourdin och vittnet i anledning deraf begifvit sig till Anderssons hem, hade denne på tillfrågan förnekat sig innehafva några Almgren tillhöriga varor. Då Bourdin vid undersökning påträffat varorna å ett gafvelrum i Anderssons bostad, hade Andersson förklarat, att varorna tillhörde honom, samt uppgifvit först att han köpt dem för 1,500 kr. af åtskillige okände personer, sedermera att priset utgjort 2,500 kr., och slutligen att han tillhandlat sig varorna af en vestgötahandlande vid namn Pettersson, hvilken derefter afrest till Amerika. På Bourdins yrkande att Andersson och hans dräng skulle vara Bourdin behjelplige att till hans åkdon nedföra varorna, hvilka han igenkände såsom Almgren tillhörige, hade Andersson frivilligt och utan någon invändning efterkommit denna begäran samt sjelf lemnat säckar och mattor till varornas inpackning. Ortens kronolänsman hade efterskickats, hvarefter alla varorna upptecknats och numrerats; och
2:o) länsmannen: att Andersson vid nämnda tillfälle uppgifvit att han köpt varorna af en gårdfarihandlande Pettersson, som sedermera rest till Amerika.
Andersson anförde: Varorna hade sålts till honom ingalunda för pris, som understege deras då gällande värde. Detta framginge deraf att varorna blifvit i Almgrens konkursstat upptagna till allenast 2,222 kr. 22 öre. Då Andersson kontant betalat köpeskillingen och Almgren ej förnekat köpets verklighet, vore Anderssons eganderätt till fullo
s. 554 Sida 554 i årgången börjar här
styrkt. Varornas bortfraktande frän hans bostad hade ej skett med hans fria vilja. Andersson var vid detta tillfälle sjuk samt skrämd och förvirrad af polismännens inqvisitoriska tillvägagående.
Ofvan omförmälde Carl Axelsson, på vittnesed hörd, berättade: Vittnet, som af Almgren anmodats att bevittna handlingen af den 18 Mars 1875, igenkände denna handling, hvarunder vittnet, såsom ej skrifkunnigt, låtit teckna sitt namn. De tyger, som voro föremål för försäljningen och hvilka funnits i Anderssons hemvist, der bevittnandet skedde, hade då ej förevisats, hvaremot det yttrats, att de utgjorde ett sorteradt tyglager.
Sedan målet uppskjutits för Almgrens hörande, men denne dessförinnan aflidit, utlät sig här.r:n genom utslag den 14 Juli 1876: att enär vittnet Axelsson, som varit närvarande vid det tillfälle, då det af Andersson åberopade beviset utfärdats, icke kunnat intyga, att varorna, hvilka ej förevisats, blifvit kontant eller annorledes betalda, derom Andersson ej heller förebragt den ringaste bevisning, samt den omständighet att Andersson vid det tillfälle, då Bourdin hos honom afhemtade varorna, till en början förnekat, att han innehade dem, och sedermera, med fördöljande att han af Almgren emottagit varorna, sanningslöst föreburit, att han köpt dem af andra personer, tydligen gåfve vid handen, att han haft kännedom derom, att Almgren, hvilkens konkurs börjats den 2 April 1875 och således innan Andersson den 4 i samma månad afhemtat varorna, afhändt sig desamma till förfång för sina borgenärer, förklarades, i förmågo af 36 § 3 mom. konkurslagen, det emellan Almgren och Andersson enligt nämnda bevis träffade köpeaftal ogiltigt, med rätt för Bourdin att för konkursboets räkning använda varulagret.
Sedan Andersson aflidit, vädjade hans enka till Göta hofrätt, som i dom den 9 Mars 1877 yttrade: att som Bourdin icke bestridt rigtigheten af åberopade handlingen den 18 Mars 1875, hvarigenom Almgren erkänt sig hafva till Andersson sålt omstämda varorna, samt Bourdin, mot enkan
s. 555 Sida 555 i årgången börjar här
Anderssons bestridande, icke ådagalagt, att i förevarande sak vore för handen något af de i 36 § konkurslagen omförmälda fall, då egendom, som gäldenären sig afhändt, borde på yrkande af hans borgenärer till dem återlemnas, blef, med upphäfvande af här.r:ns utslag, Bourdins stämningstalan ogillad och honom ålagdt att till enkan Andersson genast utlemna ifrågavarande varor.
I denna dom sökte Bourdin i und. ändring.
N. Rev. (rev.sekr. von Bahr, konst, rev.sekr. Lilienberg, föredragande, och t. f. rev.sekr. Westman) hemstälde i afgifvet betänkande, att Kongl. Maj:t ej måtte finna skäl att i hofr:ns dom göra ändring.
Vid sakens föredragning den 15 Januari 1878 inför H. D. (i närvaro af just.råden friherre Leuhusen, Almqvist, Carleson, Naumann, Rabe, von Segebaden, och Hernmarck) blef N. Rev:s betänkande af H. D. bifallet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 14 Februari 1878.