Arfvinge försäljer fastigheter, som vid blifvande arfskifte kunde honom tillfalla. God man afyttrar likaledes sin myndlings blifvande arfslotter vilkorligen. Testamentstagare yrkar köpens ogillande. Förpligtande vid vite att gå i författning om bodelning och arfskifte. 1
4 april 1878
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1878, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 610–616 i årgången 1878. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, A) Giftermålsbalken, nr 4 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 96 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 4 för det här referatet, men referatet börjar på s. 610 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Giftermålsbalken, nr 4.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femtonde årgången, 1878 i litteraturen — s. 610–616 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 4 April 1878»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Landtbrukaren Anders Pettersson på Röå och hustru Katarina Pettersson, hvilka afledo, mannen den 28 April 1872 och hustrun den 19 Oktober samma år, efterlemnade såsom arfvingar tre barn, sonen sjökaptenen Emanuel Pettersson, dottern Kristina Pettersson, gift med kommissionslandtmätaren N. Wingård, och på okänd ort vistande sonen Anders Alexander Pettersson, för hvilken Gustaf Pettersson i Nolkärr blifvit förordnad till god man. Bland tillgångarne i boet upptogos 1 mtl Stora Röå, 116 mtl Mohemmanet, 1/2 mtl Lilla Röå, /4 mtl Rörsnäs, 1/16 mtl Ruderna, Bolets mjölqvarn, Skallhults såg och 1/4 af förpantningslägenheten Lillerud.
Genom köpekontrakt den 5 Mars 1873 sålde makarne Wingård till sjökaptenen Pettersson de andelar uti ofvannämnda fastigheter, som vid blifvande arfskifte kunde tillfalla hustru Wingård i arf efter hennes föräldrar. Den 8
s. 611 Sida 611 i årgången börjar här
Mars samma år sålde sjökaptenen Pettersson till grosshandlanden J. A. Stein ej mindre de från makarne Wingård inköpte fastighetslotter än äfven de andelar i samma fastigheter, som vid arfskifte kunde tillfalla Pettersson sjelf. Sedan gode mannen för Anders Alexander Pettersson den 9 i meranämnde månad till sjökaptenen Pettersson sålt Anders Alexander Petterssons arfslotter i fastigheterna, öfverlät sjökaptenen Pettersson samma dag köpet på Stein. I afseende å denna försäljning gjorde gode mannen det vilkor, att, derest försäljningen icke af vederbörande häradsrätt godkändes, densamma komme att förfalla. Sedan Stein sålunda inköpt alla arfvingarnes lotter uti ifrågavarande fastigheter, öfverlät han den 9 Mars 1873 ena hälften och den 4 Juni samma år den andra hälften af fastigheterna på C. J. Fogelin med samma rättigheter och skyldigheter, under hvilka Stein åtkommit fastigheterna.
Emellertid hade makarne Wingårds son Didrik Wingård bevakat ett af morfadern landtbrukaren Anders Pettersson den 17 December 1858 upprättadt testamente, som innehåller i första punkten, att, sedan all boets gäld och begrafningskostnaden guldits, hans hustru skulle under sin lifstid såsom sin egendom besitta och disponera 1/2 mtl Gärde med derå befintlig lösegendom, dock att hon icke egde att till förfång för barnen samma egendom afyttra eller förskingra, samt i andra punkten, att den öfriga egendomen, vare sig i löst eller fast, skulle till lika arfslott fördelas emellan de tre barnen, »dock så att ingendera af dem får lyfta kapitalet utan endast årliga räntan, hvaremot kapitalet först efter deras död må af deras laglige arfvingar egas ock disponeras». Med detta testamente hade hustru Katarina Pettersson skriftligen förklarat sig nöjd. Efter testamentets upprättande hade dock makarne Pettersson bortbytt hemmanet Gärde och annan fastighet mot egendomen Stora Röå med underlydande, dervid de lemnat en mellangift af 70,000 kr., så att vid Petterssons död Gärde ej längre tillhörde honom.
Då detta testamente ansågs lägga hinder i vägen
s. 612 Sida 612 i årgången börjar här
för makarne Petterssons barn att fritt förfoga öfver fastigheterna, ville barnen ej stå vid de upprättade köpeaftalen. I anledning deraf yrkade Fogelin, efter stämning till Kåkinds här.rätt å sjökaptenen Pettersson, kommissionslandtmätaren Wingård och gode mannen för Anders Alexander Pettersson, dels att här.r:n måtte godkänna det af gode mannen afslutade köp, dels att Pettersson och hans medparter måtte förpligtas låta förrätta arfskifte efter aflidne makarne Pettersson och dels att sjökaptenen Pettersson och hans medparter måtte varda ålagdt att genast till Fogelin afträda fastigheterna, å dem utfärda köpebref och ersätta af kastningen af desamma. Efter stämning å Stein och Fogelin yrkade deremot Didrik Wingård, att, då makarne Petterssons barn på grund af stadgandena i testamentet ej varit berättigade sälja fastigheterna, de om dem upprättade köpeaftal måtte förklaras ogiltiga. I detta yrkande instämde sjökaptenen Pettersson och hans medparter under förklarande att de vid fastigheternas försäljning ej haft kännedom om testamentet. Här.r:n ogillade också köpeaftalen, och Göta hofrätt faststälde detta slut, såvidt det angick Anders Alexander Petterssons anlott i fastigheterna, hvaremot hofr:n beträffande sjökaptenen Petterssons och hustru Wingårds arfslotter väl fann stadgandena i testamentet utgöra hinder för försäljning af de fastighetslotter, som arffallit från landtbrukaren Pettersson, men förpligtade sjökaptenen Pettersson och kommissionslandtmätaren Wingård att föranstalta om arfskifte efter makarne Pettersson och till Fogelin afträda de efter hustru Pettersson arffallna andelar i fastigheterna. I dom den 15 Mars 1876 pröfvade Kongl. Maj:t rättvist att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, så vidt derigenom de omtvistade köpeaftalen förklarats ogiltige, och med ändring af samma beslut för öfrigt, ogilla sjökaptenen Petterssons, kommissionslandtmätaren Wingårds, gode mannen Petterssons och Didrik Wingårds i saken förda talan samt endast i så måtto bifalla Fogelins käromål, att sjökaptenen Pettersson och gode mannen Pettersson förpligtades, vid vite af 100 kr. för dem hvar, att i hvad på dem berodde gå i författning
s. 613 Sida 613 i årgången börjar här
derom, att bodelning och arfskifte efter landtbrukaren Pettersson och hans hustru inom tre månader efter domens datum förrättades och att inom en månad derefter instrumentet öfver förrättningen delgåfves Fogelin.
Med anledning häraf förrättades den 12 Juli 1876 efter makarne Pettersson arfskifte, dervid boets fastigheter fördelades sålunda, att en hvar af sjökaptenen Pettersson, Kristina Wingård och Anders Alexander Pettersson tilldelades i arf efter fadern 4/9 af boets alla fastigheter, hvilka lotter arfvingarne dock till följd af föreskriften i ofvanomförmälda testamente icke egde försälja eller för större gäld, än som derå redan funnes, förpanta, samt i arf efter modern 1/9 af samma fastigheter.
Sedan Fogelin den 29 Juli 1876 erhållit del af detta arfskifte, uttog han till Kåkinds här.rätt stämning å sjökaptenen Pettersson, gode mannen Pettersson samt kommissionslandtmätaren Wingård och hans hustru med påstående, att de två förstnämnde, som försummat ombesörja att arfskifte efter landtbrukaren Pettersson och hans hustru blifvit förrättadt inom den af Kongl. Maj:t stadgade tid, måtte fällas att utgifva såmedelst försutna vitet och att den i arfskiftet intagna bestämmelse, hvarigenom makarne Petterssons barns eganderätt till de efter fadern arffallne fastigheterna blifvit inskränkt, måtte, såvidt den på Fogelins rätt inverkade, förklaras olaglig och ogiltig samt vederparterne på grund af förut omförmälda köpeaftal förpligtas att till Fogelin genast afträda samtlige ifrågavarande fastigheter.
Sjökaptenen Pettersson och hans medparter bestredo käromålet, i hvad det afsåge de från landtbrukaren Pettersson arffallna fastighetsandelarne, enär Fogelin ej egde rätt att klandra arfskiftet, det der för öfrigt vore upprättadt i full öfverensstämmelse med föreskrifterna i Petterssons godkända testamente. Hvad åter anginge de från hustru Pettersson arffallne lotterna, vore sjökaptenen Pettersson och kommissionslandtmätaren Wingård villige att afträda dessa lotter, i hvilket förklarande äfven gode mannen Pettersson
s. 614 Sida 614 i årgången börjar här
instämde, så framt vederbörande domstol mot förmodan komme att godkänna hans utan nöd och trångmål vidtagna försäljningsåtgärd. För befrielse från vitet för dröjsmål med arfskiftets upprättande företedde sjökaptenen Pettersson och gode mannen Pettersson ett af skiftesförrättaren utfärdadt bevis af innehåll, att sjökaptenen Pettersson å egna och sina medarfvingars vägnar redan i April 1876 vidtalat skiftesförrättaren att så fort ske kunde upprätta ifrågavarande arfskifte, men att den sistnämnde dels med afseende å de vidlyftiga redovisningar, som måst uppgöras rörande den fyraåriga förvaltningen af arfvet emellan makarne Petterssons död och skiftet, dels ock på det att alla sterbhusdelegarnes lagliga kallande till förrättningen och erhållande af intyg derom skulle medhinnas, utsatt skiftet först till den 12 Juli.
Sedan Fogelin närmare utvecklat, hurusom det åberopade testamentet, rätt tolkadt, enligt hans mening, långt ifrån att lägga hinder i vägen för en försäljning af fastigheterna, tvärtom förutsatte och stadgade en sådan, samt Fogelin bestridt allt afseende å skiftesförrättarens bevis, enär, om denne ej haft tillfälle att inom föreskrifven tid förrätta skiftet, arfvingarna kunnat dertill anlita någon annan lämplig person, utlät sig här.r:n genom utslag den 27 November 1876: att emedan testamentet icke innefattade någon föreskrift, medförande berättigande för hustru Pettersson att efter mannens död taga i besittning de mot hemmanet Gärde tillbytta fastigheterna, hvaraf följde att bestämmelserna i andra punkten af testamentet borde i afseende på samma fastigheter tillämpas och att således de delar af dem, som efter landtbrukaren Pettersson arffallit till hans barn, ieke finge afyttras, men att deremot de andelar i fastigheterna, som i arf efter hustru Pettersson tillkommit sjökaptenen Pettersson och hans syskon, med oinskränkt eganderätt dem tillfallit; ty och som vid arfskiftet den 12 Juli 1876 tilldelats en hvar af sjökaptenen Pettersson och hans syskon i arf efter fadern 2/9 och efter modern 1/9 af fastigheterna; alltså och då gode mannen Pettersson utan nöd och trångmål sålt Anders Alexander Petterssons efter modern ärfda andel i fastig-
s. 615 Sida 615 i årgången börjar här
heterna, i följd hvaraf samma försäljning icke kunde af här.r:n godkännas, samt sjökaptenen Pettersson och gode mannen Pettersson, i hvad pä dem berott, gått i författning om förrättande af bodelning och arfskifte efter makarne Pettersson inom 3 månader från Kongl. Maj:ts doms dag, blefve Fogelins talan endast på det sätt bifallen, att sjökaptenen Pettersson och kommissionslandtmätaren Wingård förpligtades att, emot det att Fogelin, i öfverensstämmelse med köpeafhandlingarne, liqviderade de på sjökaptenen Petterssons och hustru Wingårds efter modern ärfda fastighetslott belöpande köpeskillingarne, till Fogelin afträda samma fastighetslotter eller tillhopa 2/s af omstämda fastigheterna.
Fogelin vädjade till Göta hofrätt och yrkade ändring i här.r:ns utslag i de delar, som honom emot gått.
Medelst dom den 6 Juli 1877 fann hofr:n skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i här.r:ns utslag, så vidt talan deremot fullföljts.
Fogelin sökte i und. ändring och yrkade bifall till alla af honom vid här.r:n framställda påståenden.
N. Rev. (t. f. rev.sekr:ne Westman, Lilliestråle och Hasselrot, den sistnämnde föredragande) afgaf följande betänkande: »Då den försäljning af Anders Alexander Petterssons ärfda fastighetslotter, som vidtagits af dennes gode man Gustaf Pettersson, icke, såvidt visadt är, varit af nöd och trångmål föranledd och försäljningen skett under vilkor, att densamma skulle förfalla, derest den icke af domstol godkändes, samt ostridigt är, att den person, som förrättat arfskiftet efter landtbrukaren Pettersson och hans hustru redan i April 1876 blifvit anmodad att så fort ske kunde detsamma upprätta, hvarigenom sjökaptenen Pettersson och gode mannen Pettersson torde anses, i hvad på dem berott, hafva gått i författning om arfskiftets verkställande inom den af Kongl. Maj:t föreskrifna tid, hemställer N. Rev. i und., att Kongl. Maj:t måtte finna skäligt fastställa domstolarnes beslut, såvidt Fogelins talan mot gode mannen Pettersson och hans yrkande om sjökaptenen Petterssons fällande till det föresätta vitet lemnats utan afseende.
s. 616 Sida 616 i årgången börjar här
Hvad deremot angår saken i öfrigt, så och alldenstund sjökaptenen Pettersson och hustru Wingård i arf efter landtbrukaren Pettersson tillskiftats hvardera 2/9 af onistämda fastigheterna, samt den i arfskiftet intagna bestämmelse om förbud för dem att dessa fastighetslotter försälja, till hvilken bestämmelse stadgandena i landtbrukaren Petterssons testamente ej torde gifva skälig anledning, icke lärer böra medföra någon inskränkning i Fogelins efter öfverlåtelse af behörigen upprättade köpeafhandlingar förvärfvade rätt att af samma fastighetslotter komma i besittning; fördenskull hemställer N. Rev. i und., att Kongl. Maj:t, med ändring af domstolarnes beslut, måtte pröfva rättvist förpligta sjökaptenen Pettersson och kommissionslandtmätaren Wingård, den sistnämnde i egenskap af målsman för sin hustru, att, utöfver hvad här.r:n föreskrifvit, till Fogelin genast afträda hvardera /9 af ifrågavarande fastigheter, emot det Fogelin i öfverensstämmelse med köpeafhandlingarne liqviderar de på dessa lotter belöpande köpeskillingar.»
Saken föredrogs den 12 Mars 1878 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södgergren, Wretman, Naumann, von Hofsten, Babe, Huss och Lindhagen); och enär vid arfskiftesförrättningen efter landtbrukaren Pettersson det af honom i lifstiden den 17 December 1858 upprättade testamente antagits skola lända till efterrättelse, samt i följd deraf och med hänsyn till testamentets och skiftesinstrumentets innehåll, landtbrukaren Petterssons barn icke kunna anses hafva i arf och med eganderätt bekommit hvad emellan dem fördelats af landtbrukaren Petterssons lott i de till hans och hans hustrus bo hörande fastigheter; alltså och på de af här.r:n i öfriga fullföljda delar af saken anförda skäl pröfvade H. D:s fleste ledamöter rättvist fastställa hofr.ns domslut.
Just.rådet Naumann gillade N. Rev:s betänkande.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 4 April 1878.