Om återvinnande till konkursbo af betalning verkställd under de sista trettio dagarne före konkursens början. Konkurslagen 36 §, 2 mom.
7 mars 1878
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1878, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 617–621 i årgången 1878. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, Om de s. k. »förlagsinteckningarna», se under rubriken Handelsbalken, nr 6 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 97 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Om de s. k. »förlagsinteckningarna», se under rubriken Handelsbalken, nr 6.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femtonde årgången, 1878 i litteraturen — s. 617–621 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 7 Mars 1878»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
"Vanliga betalningsmedel“, eller icke ?
Sysslomännen i handlanden C. W. Gybergs konkurs instämde till rådst.r:n i Amål handlanden N. H. Olsson under påstående, att som denne, efter det ansökningen om Gybergs försättande i konkurs den 5 Februari 1876 till domhafvanden ingifvits, på det sätt förskaffat sig betalning för sin fordran hos Gyberg å 278 kr. 45 öre jemte ränta, att denne lemnat Olsson handelsvaror till motsvarande belopp, Olsson alltså på grund af 36 § 2 mom. konkurslagen måtte förpligtas att till konkursboet återlemna varorna eller, om desamma icke funnes i behåll, ersätta dem efter gångbart pris.
Under rättegången upplystes, att Gyberg blifvit uppå ansökan af annan person af Näs här.rätt försatt i konkurs samt att den offentliga stämningen utfärdats den 12 Februari 1876.
Sysslomännen företedde dels det ifrågavarande dåmera öfverkorsade fordringsbeviset, som befanns utfärdadt den 22 Februari 1875 och stäldt att betalas vid anfordran, dels ett af tvenne personer undertecknadt intyg, att Gybergs hustru Amalia Gyberg den 5 Februari 1876 erhållit del af konkursansökningen med derå af domaren samma dag tecknad kommunikationsresolution, hvilket intyg jemväl var undertecknadt med namnet »Carl Gyberg», hvilkens egenhändiga underskrift var bestyrkt af ett vittne.
Olsson genmälde, att då han den 6 i oftanämnda månad, stadd på resa, passerat förbi Gybergs handelsbod, hade han stannat och ingått i boden, der han inköpt åtskilliga handelsvaror samt i liqvid lemnat dels ifrågavarande skuldebref dels ock kontant så mycket, som utgjorde skilnaden emellan varornas pris och fordringsbevisets belopp; tilläg-
s. 618 Sida 618 i årgången börjar här
gande Olsson, att Gyberg då ännu icke varit stämd på konkurs utan hade handelsboden stått öppen för allmänheten.
Ett vittne, — detsamma, som bevittnat Gybergs namnteckning å kommunikationsbeviset, — berättade, att samma dag, som Gybergs hustru fått del af konkursstämningen, hade mannen på eftermiddagen jemväl anträffats och delgifvits stämningen, men att vitnet icke kunde närmare bestämma delgifningsdagen, än att det varit en lördag och troligen samma dag som konkursstämningen uttagits eller den 5 Februari.
Olsson anmärkte: Då han den 6 Februari af Gyberg inköpte ifrågakomna varor, hade han varit okunnig om att konkursstämningen redan delgifvits Gyberg, hvilket förhållande i allt fall varit honom fullkomligt likgiltigt, då ju boden hållits öppen för handel med allmänheten.
Med anledning häraf erinrade sysslomännen, att ifrågavarande köp afslutats på en söndag, hvarjemte Gyberg, som var hos rätten tillstädes, uppgaf, att handelsboden lördagen den 5 Februari stängts och icke vidare öppnats för allmänheten; att Olsson följande dag derstädes inköpt 1 st. svart kläde, minst 10 alnar långt, efter 5 kr. pr aln, 1 st. bomullstyg, 5 ris papper, 1 st. byxtyg, 1 st. kasinett, jemte fiolsträngar och några andra »småsaker», samt att värdet af dessa artiklar jemt motsvarade skuldebrefvets innehåll, utan tillägg eller mellangift å någondera sidan.
Olsson tillade slutligen, att Gyberg oftanämnde den 6 Februari, ehuru helgedag, öppnat boden från bodkammaren för Olsson och frivilligt med honom inlåtit sig i handel.
I utslag den 31 Juli 1876 utlät sig rådst.r:n: att ehuru å Olssons sida medgifvits, att han den 6 Februari 1876 af Gyberg köpt åtskilliga handelsvaror och såsom liqvid derför till honom återstält en af denne till innehafvaren den 22 Februari 1875 utgifven skuldsedel å 278 kr. 45 öre med ränta, att betalas vid anfordran, samt genom vittnet Elias Johanssons af Olsson obestridda utsago framginge, att Gyberg redan den 5 Februari eller dagen före handeln med Olsson erhållit del af en å Gyberg uttagen konkursstämning,
s. 619 Sida 619 i årgången börjar här
hvarå konkurs jemväl följt; likväl och emedan upplyst blifvit, att offentliga stämningen i Gybergs konkurs ej förr än den 12 i sistnämnde månad utfärdats, samt med afseende å Gybergs egenskap af köpman de i liqviden ingångna varorna finge anses som för honom vanliga betalningsmedel, till följd hvaraf, då Olssons på skuldebrefvet grundade fordran varit förfallen, det af sysslomännen åberopade stadgandet i 36 § 2 mom. konkurslagen ej kunde anses tillämpligt, funne rådst.r:n skäligt ogilla käromålet.
Sysslomännen fullföljde saken till Göta hofrätt: Konkursen hade börjat den 5 Februari, hvaremot liqviden egt rum följande dag, hvadan affären sålunda uppgjorts efter konkursens början. Den omständigheten, att offentliga stämningen icke vid tillfället varit utfärdad, kunde ej på saken inverka. Dessutom framginge af hvad i saken förekommit, att Olsson icke handlat i god tro, hvartill komme, att varor icke voro vanliga betalningsmedel för en köpman.
Olsson bestred ändringssökandet, anmärkande: Att Olsson betalt de af honom inköpte varorne med Gybergs förfallna skuldförbindelse vore väl lika giltigt, som om han guldit med penningar. Om Olsson köpt på kredit, hade han ju likafullt haft rätt att qvitta denna sin skuld mot sin på ifrågavarande revers grundade fordran. Vid handelns afslutande hade Olsson ej ens afvetat, att Gyberg råkat på obestånd.
Hofr:n yttrade i dom den 20 April 1877: att emedan i saken vore upplyst, att Gyberg, sedan han den 5 Februari 1876 erhållit del af en ansökning om hans försättande i konkurs, följande dag eller söndagen den 6 Februari på det sätt infriat en af honom den 22 Februari 1875 till innehafvaren utgifven, vid anfordran till inlösen förfallen och i Olssons ego befintlig skuldsedel å 278 kr. 45 öre jemte ränta, att Gyberg till Olsson öfverlemnat handelsvaror till belopp, motsvarande skuldsedelns värde; ty och enär på nyssnämnda ansökning konkurs följt samt det af Gyberg till skuldsedelns infriande använda betalningsmedlet icke kunde såsom »vanligt» anses, pröfvade hofr:n, med stöd af 36 § 2 mom. kon-
s. 620 Sida 620 i årgången börjar här
kurslagen, lagligt att, med upphäfvande af rådst.r:ns utslag, ålägga Olsson att till sysslomännen återlemna de varor, Olsson såsom liqvid för skuldsedeln erhållit, eller, om varorne ej kunde af honom återställas, till sysslomännen utgifva ersättning derför med 278 kr. 45 öre jemte 6 procent ränta derå från den 22 Februari 1875 till den 6 Februari 1876; dock egde Olsson att, jemlikt 37 § konkurslagen, på hvad han till sysslomännen skulle återbära, afräkna så mycket som på Olssons fordran enligt skuldsedeln belöpa bort, om fordringen å inställelsedagen bevakats.
Om denna dom förenade sig presidenten Lemchen, hofrättsrådet Lejman och assessoren Stålberg, referent, hvaremot hofrättsrådet Hessle samt assessorerne Fagerberg och Bratt funno skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i motvädjade utslaget.
Olsson sökte ändring hos Kongl. Maj:t och yrkade fastställelse af rådst.r:ns utslag: Om också Gyberg fått del af konkursstämningen vid tiden för handelns afslutande, hade dock Olsson vid samma tid derom ej egt kännedom. Det använda betalningsmedlet måste anses vara för en köpman vanligt. Då affären egde rum, var Gyberg fullt oförhindrad att sälja sina varor. Vid liqviden blef den Olsson tillhörige reversen öfverkorsad och sålunda dödad, och då hofr:n icke förelagt sysslomännen eller Gyberg att till Olsson utfärda nytt skuldebref, så skulle Olsson för hvad å hans fordran återstode, efter afdrag af hvad i konkursen erhölles, ej kunna göra sin fordringsrätt mot gäldenären i framtiden gällande, hvadan sålunda hofr:ns dom icke kunde tillämpas, utan att Olsson derigenom beröfvades sin lagliga framtida krafsrätt mot Gyberg.
Sysslomännen uteblefvo.
N. Rev. (rev.sekr:ne von Bahr och Herslow, föredragande, samt t. f. rev.sekr. Cöster) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist sålunda fastställa hofr:ns dom, att mot det ifrågavarande skuldebref, sedan derå afskrifvits hvad å Olssons fordran såsom utdelning ur afträdda tillgångarne belöpte, till honom återstäldes, försedt
s. 621 Sida 621 i årgången börjar här
med gäldenären Gybergs eller sysslomannens bevis att detsamma, ehuru öfverkorsadt, fortfarande gälde för återstående beloppet, Olsson skulle, på sätt hofr:n stadgat, återlemna eller ersätta de varor, han såsom liqvid för skuldebrefvet erhållit.
Saken föredrogs den 13 Februari 1878 inför H. D., hvars fleste ledamöter, just.råden Wretman, Naumann, von Hofsten och Ostergren biföllo det underdåniga betänkandet.
Just.råden Lindhagen och Svedelius pröfvade rättvist gilla hofr:ns dom.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 7 Mars 1878.