Naumanns tidskrift 1878 s. 621

Genom kontrakt den 15 Januari 1868 bortarrenderade C. G. Sterner till A. Fagerlind 3 mtl Sem på 15 års tid från den 14 Mars samma år, under vilkor bland andra, att arrendatorn ålåge att hvart och ett af de 5 första åren stenrödja minst 6 tid träde å gamla åkerjorden, samt å hårdvallen genom uppbrytning, stenrödjning och afdikning omsorgsfullt och ändamålsenligt nyodla minst 2 tid; att minst 2/9 af all den odlade jorden skulle under hela arrendetiden årligen vara besådda med klöfver och timotej; att alla hus och hägnader skulle emottagas efter syn och vid afträde lemnas efter syn i lika godt skick som vid emottagandet; att arrendatorn vidare vore pligtig låta väl afdika den s. k. stråmaden; samt att arrendatorn skulle under l:sta arrendeåret låta, till hälften på sin ocli till hälften på egarens bekostnad, lägga vallgrop tvärs öfver egendomens utmark i visst utsatt läge;

s. 622 Sida 622 i årgången börjar härKopiera citering

och var vid kontraktet tecknadt följande tillägg: »För riktiga fallgörandet af förbindelserna i detta kontrakt såväl i afseende på betingade arrendebeloppets ordentliga erläggande som öfriga åtaganden — — — åligger det arrendatorn — — — att före tillträdet och sedan hvart 5:te år ställa borgen. Godkännes. A. Fagerlind. Förestående borgen ikläda sig undertecknade, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld, för de fem första arrendeåren. G. Eurenius. J. Beckmansson. J. A. Wennerbom. F. G. Mellin. C. A. Wallin. O. R. Erasmie.»

I Augusti 1873 gjorde emellertid Fagerlind konkurs och frånträdde arrendet i påföljande Februari månad.

I konkursen fordrade Sterner ersättning för alla af Fagerlind eftersatte arrendeskyldigheter, hvarjemte samtlige löftesmännen reservationsvis bevakade hvad de på grund af sin borgen kunde komma att få gälda.

Då Sterners bevakning, såsom tvistig, hänsköts till konkursdomstolen, Gäseneds här.rätt, förklarade Sterner, vid förhör inför r:n, sig villig att låta de af honom i konkursen bevakade fordringsanspråk till beloppen afgöras af 5 kompromissarier, hvilkas beslut ej skulle få öfverklagas; hvarjemte den öfverenskommelse vid tillfället träffades emellan Sterner och samtlige vid förhöret närvarande borgenärer, att alla Sterners bevakning rörande tvistefrågor, med undantag af förmånsrättsanspråken, skulle få afgöras af kompromissrätt, under förutsättning, att löftesmännen icke hade något deremot att erinra; och uppsköt här.r:n, med anledning deraf, ärendet till viss dag, då Sterner skulle vara beredd visa huruvida löftesmännen medgåfve ifrågavarande tvistefrågors afgörande på nämnda sätt.

Den 14 Mars 1874 hölls sammanträde i konkursen inför rättens ombudsman, dertill samtlige borgenärerne kallats för att dels antaga eller förkasta Sterners ofvannämnda erbjudande, och dels, derest erbjudandet antoges, utse kompromissarier för massans räkning.

Vid sammanträdet tillstädesvoro Eurenius och Beckmansson personligen, den sistnämnde jemväl såsom ombud

s. 623 Sida 623 i årgången börjar härKopiera citering

för de fyra öfrige löftesmännen; och antogo de närvarande borgenärerna »Sterners erbjudande att fä sine tvistige fordringsanspråk afgjorda genom lagligen sammansatt kompromiss, hvars beslut icke någon af parterne skulle få öfverklaga»; hvarjemte borgenärerne för sin del utsågo två kompromissarier jemte en suppleant.

Vid nytt sammanträde inför konkursdomstolen den 13 April 1874 anförde Sterner, att de personer, som närvarit vid sammanträdet inför rättens ombudsman, allenast yttrat sig i egenskap af borgenärer i konkursen, men att det ingalunda vore Sterners mening, att den ifrågasatta kompromissen skulle ega förminska hans rätt att hålla sig till löftesmännen, hvadan Sterner anhöll om ytterligare anstånd med ärendet, på det att löftesmännen måtte komma i tillfälle att yttra sig öfver i hvad förhållande de ställde kompromissens blifvande beslut till sina förbindelser såsom löftesmän.

Sedan rättens ombudsman och sysslomännen i konkursen bestridt vidare uppskof i saken, resolverade här.r:n den 8 Juni 1874, att, som det vilkor, hvarunder Sterner förut inför rätten medgifvit, att alla hans bevakning rörande tvistefrågor, med undantag af förmånsrättsyrkandena, finge af kompromiss afgöras, dåmera vore uppfyldt, sedan löftesmännen vid sammanträdet den 14 förutgångne Mars förklarat sig icke hafva något att erinra emot ett sådant sätt för berörde tvistefrågors afgörande, kunde Sterners anhållan om vidare uppskof för löftesmännens hörande icke bifallas.

Efter det här.r:n genom dom den 15 Juli 1874 till kompromiss hänskjutit Sterners tvistiga fordringsanspråk i öfriga delar, sammanträdde kompromissen den 28 i samma månad för första gången; och utgjordes densamma af 5 personer, utsedde 2 å hvardera sidan och den 5:te af de sålunda valde.

Vid sammanträdet tillstädeskommo Sterner, Fagerlind samt dåvarande sysslomännen, bland dem Beckmansson, som var försedd med fullmakt af samtlige sine medlöftesmän, med undantag af Eurenius; och hade icke någon af parterne något jäf emot de utsedde kompromissarierne att framställa.

s. 624 Sida 624 i årgången börjar härKopiera citering

I Mars 1874 instämde Sterner till Gäseneds här.rätt fyra af löftesmännen â kontraktet, nemligen Eurenius, Beckmansson, Wennerbom och Mellin, med yrkande om deras förpligtande att på grund af sin borgen utgifva ersättning för de af Fagerlind eftersatte odlings- och dikningsarbeten äfvensom för hvad Fagerlind brutit emot arrendekontraktet i afseende å hus och hägnader, allt med det belopp, som i sådant afseende blefve bestämdt antingen af den i konkursen öfverenskomna kompromissen eller, derest detta bestredes, af här.r:n.

Kompromissens den 10 Augusti 1875 meddelade beslut åberopades sedermera under rättegårgen af Sterner jemväl emot löftesmännen, under yrkande, att detsamma måtte läggas till grund för hans instämda talan.

Löftesmännen bestredo berörde påstående under förklarande, att de godkänt kompromissen allenast i egenskap af borgenärer i konkursen, icke såsom Fagerlinds löftesmän, hvarjemte anmärktes, att en af kompromissarierne icke varit behörigen vald, enär, sedan en af de utaf konkursmassan utsedde ledamöterne i kompromissen fått förfall och vederbörande suppleant vägrat träda i hans ställe, annan person obehörigen blifvit kallad att deltaga i kompromissen.

Med anledning häraf erinrade Sterner, hurusom såväl sysslomännen som samtlige löftesmännen, med undantag af Eurenius, varit representerade vid kompromissens sammanträden och på fråga förklarat, att de icke hade något jäf mot de utsedde ledamöterne att framställa.

Under rättegången upplystes af de vid kompromissens sammanträden förda protokoll, att kompromissarierne, beträffande Fagerlinds underlåtenhet att, på sätt arrendekontraktet stadgade, under de fem första åren stenrödja och nyodla viss jordrymd, funnit, efter verkställd uppmätning och besigtning :

att Fagerlind stenröjt tillsamman 19 tld 253/10 kpl., men som denna stenröjdning befunnits ofullständig, hade kom-

s. 625 Sida 625 i årgången börjar härKopiera citering

promissen uppskattat bristen i detta hänseende, à 75 kr.

pr tid, till ...........................................1,484: 30,

hvarjemte Fagerlind medgaf, att han bort, men underlåtit rödja ytterligare 10 tid 67/10 kpl, hvilken eftersatta rödjning kompromissen uppskattat, efter 175 kr pr tid, till 1,786: 64, samt att Fagerlind nyodlat 5 tld 204/10 kpl, men ofullständigt; och hade bristen af kompromissen taxerats, efter 75 kr. pr tld, till 422: 81, hvarjemte af Fagerlind försummad nyodling af tillsammans 7 tld 110/10 kpl upptogs, efter

200 kr. pr tld, till....................................1,472: 50.

S:a 5,166: 25.

Sterner yrkade nu åläggande för löftesmännen att till honom utgifva nämnda belopp, dock med den inskränkning, att, enär den af kompromissen bestämda ersättning för bristande nyodling af 7 tld 11 6/io kpl à 200 kr. pr tld afsåge jemväl den på 6:te arrendeåret belöpande men eftersatta odling af 3 tld, men löftesmännen borgat allenast för de fem första åren, Sterner icke utkräfde ersättning för bristande nyodling för mera än 4 tld 116/ю kpl.

Löftesmännen anförde: Derest Fagerlind verkligen något år eftersatt sin skyldighet att stenrödja och nyodla, hade Sterner, derest han velat bevara sin talan emot löftesmännen, bort för hvarje år stämma dem inom 1 år. Ifrågavarande arbeten hade bort verkställas på hösten hvarje år, hvadan arbetet för det sista år, deras borgen afsåge, skolat ske på hösten 1872; och då de blifvit i saken stämde Wennerbom den 7, Eurenius den 8, Beckmansson den 12 och Mellin den 17, allt Mars 1874, vore krafvet emot dem i dessa delar för sent väckt.

Med anledning af arrendatorns försummelse att i föreskrifven ordning utdika åkerjorden, hade kompromissen bestämt Sterners ersättning af konkursmassan till 500 kr.

Sterner anförde, att han i förevarande mål för bristande

Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 15:de årg. 40

s. 626 Sida 626 i årgången börjar härKopiera citering

dikning åtnöjdes med 13 af det utaf kompromissen bestämda ersättningshelopp.

Berörde kraf bestreds af löftesmännen på samma grunder, som anförts i fråga om den försummade rödjningen och nyodlingen.

I fråga om bristande dikning af stråmaden hade kompromissen tillerkänt Sterner godtgörelse med 1,000 kr.

Sterner uppgaf nu: att, ehuru han ansåge det hafva ålegat Fagerlind att fullständigt afdika stråmaden, innan han företoge någon odling derå, men Fagerlind, utan att hafva vidtagit annat än en mycket ofullständig dikning, flåhackat, bränt och besått maden, Sterner dock icke ville af löftesmännen utkräfva mer än /3 af det utaf kompromissen i detta afseende bestämda belopp.

Berörda yrkande bestreds af löftesmännen på den grund, att kontraktet icke innehölle något stadgande om viss tid för verkställandet af ifrågavarande dikning, hvadan försummelsen i detta hänseende följaktligen icke vore att hänföra till de fem första arrendeåren; åberopande löftesmännen två vittnen, hvilka intygade:

det ena: att under de tre första arrendeåren stråmaden uppdikats till V^delar, men att vittnet icke hade sig bekant huruvida dikningen varit tillräcklig; samt

det andra: att vittnet sett dikning verkställas å stråmaden samt att de derstädes befintliga diken befunnits i godt stånd vid Fagerlinds frånträdande af arrendet.

Med afseende å bestämmelsen i kontraktet, att arrendatorn ålåge årligen beså minst V9:delar af den odlade jorden med klöfver och timotej, hade Sterner inför kompromissen uppgifvit, att Fagerlind allenast i två år haft 8 tld 19 kpl klöfvervall och de öfriga åren brustit i detta sitt åliggande; och hade, med anledning häraf, ersättningen af kompromissen blifvit bestämd till 3,000 kr.

Sterner sade sig emellertid af löftesmännen fordra endast 5/б af sistnämnda belopp.

Jemväl denna fordringspost bestreds af löftesmännen, enär, utom det att ersättningen i denna del först blifvit kräfd

s. 627 Sida 627 i årgången börjar härKopiera citering

vid kompromissens sammanträde den 10 Augusti 1875 och således för sent hvad dem anginge, Fagerlind i detta afseende icke gjort sig skyldig till någon försummelse.

Afhörde vittnen intygade:

ett vittne: att under hvarje af de tre första arrendeåren igensåtts med gräsfrö af den gamla åkern en areal, motsvarande ett rågutsäde af omkring fyra tunnor, samt under de följande åren endast ett par tld af samma åker, hvaremot betydliga sträckor af madodlingarne blifvit igensådda.

ett annat vittne: att vittnet hade sig bekant, att Fagerlind låtit årligen med gräsfrö igenså vissa delar af egendomen, men att vittnet icke kunde uppgifva huru många tld blifvit besådda.

Vidkommande arrendatorns anmärkta försummelse att, på sätt honom ålegat, under första arrendeåret låta till hälften på egen och till hälften på Sterners bekostnad, lägga vallgrop öfver utmarken, hade kompromissen tillagt Sterner ersättning för berörda uraktlåtenhet med 20 kr., men i rättegången fordrade Sterner allenast att utbekomma 5/6 af nämnda belopp.

Löftesmännen anförde, att då de icke blifvit kräfde inom ett år efter första arrendeårets utgång, voro de från sin borgen i berörde hänseende frie.

Hvad slutligen anginge den omständigheten, att Fagerlind skulle låtit nedrifva och för egen del användt en del af ladugårdsbyggnaden samt 629 famnar trägärdesgård, hade konkursmassan af kompromissen förpligtats att till Sterner utgifva godtgörelse med 521 kr. 60 öre för »ladugårdens förminskande» och 154 kr. 50 öre för »hägnaders bortförande».-

Med anledning häraf påstod nu Sterner löftesmännen vara skyldige att ersätta berörde belopp jemte 6 procent årlig ränta från den 14 Mars 1873, derifrån ränta å samtlige ofvannämnda fordringsposter jemväl äskades.

Löftesmännen uppgåfvo, att på våren 1873, då deras borgensansvarighet redan upphört, en gammal vedbod nedblåst, men att virket qvarlemnats vid gården; att Fagerlind

s. 628 Sida 628 i årgången börjar härKopiera citering

derjemte förändrat ett intill ladugården bygdt skjul till ett mindre sådant, hvartill allt det dugliga virket i det nedrifna skjulet användts; att Fagerlind sålunda icke för egen del användt något virke af ladugårdsbyggnaden, samt att, hvad hägnaderna anginge, Fagerlind aldrig borttagit några sådana utan att uppföra andra i stället, äfven om desse icke blifvit uppförde på samma plats som de nedrifna.

Här sr:n utlät sig i utslag den 5 Augusti 1876: att alldenstund genom kompromissrätts beslut af den 10 Augusti 1875 vore utredt såväl i livad mån Fagerlind brustit i fullgörande af de skyldigheter, honom enligt arrendekontraktet ålegat, som ock hvad Sterner på grund af dessa försummelser vore berättigad att i ersättning utbekomma; fördenskull och enär genom i målet åberopade handlingar måste anses vara utredt, att Eurenius och hans medparter, hvilka, en för alla och alla för en, ingått borgen såsom för egen skuld för Fagerlinds fullgörande af förenämnda arrendekontrakt från och med den 14 Mars 1868 till den 14 Mars 1873, förklarat sig nöjde med att kompromissbeslutet, hvilket Eurenius och hans medparter i likhet med öfrige borgenärer i Fagerlinds konkurs förbundit sig att icke öfverklaga, lades till grund för bestämmandet af Eurenius’ och hans medparters ansvarighet såsom borgesmän; ty och som nämnde löftesmän icke bestridt Sterners påstående af det skäl, att kompromissrätten icke skulle varit behörigen sammansatt, förpligtades Eurenius och hans medparter att, i enlighet med kompromissrättens beslut, med de eftergifter Sterner under rättegången gjort, genast och vid utmätningstvång till Sterner emot qvitto i ersättning utgifva 251 kr. 60 öre för en ladugårds förminskande, 154 kr. 50 öre för hägnaders bortförande, 200 kr. pr tld för bristande odling af 4 tld 11,6 kpl hårdvall, 175 kr. pr tld för bristande stenrödjning å 10 tld 6,7 kpl, 75 kr. pr tld för ofullständig nyodling af 5 tld 20,4 kpl, 75 kr. pr tld för ofullständig stenrödjning af 19 tld 25,3 kpld, 384 kr. 61 7/13 öre för bristande dikning i åkerjorden, 333 kr. 331/8 öre för bristande dikning i stråmaden, 2,500 kr. för bristande odling af foderväxter samt 16 kr. 67 öre för underlåtenhet att iståndsätta

s. 629 Sida 629 i årgången börjar härKopiera citering

en vallgrop, äfvensom 6 procent ränta ä förenämnda belopp från den 14 Mars 1873 till dess betalning komme att ske.

Löftesmännen vädjade till Göta hofrätt under yrkande om ogillande af Sterners instämda talan jemväl på den grund, att kompromissrätten icke varit behörigen sammansatt; och anfördes i berörde afseende att de lemnat de »utsedde» gode männen, men icke några andra, utan jäf.

Särskildt förmenade Mellin, att, enär han blifvit stämd först den 17 Mars 1874 och således icke inom ett år från den 14 Mars 1873, han borde från krafvet befrias eller åtminstone icke åläggas ansvara för större belopp än efter hufvudtalet, enär Sterner allenast instämt fyra af löftesmännen och sålunda afstått från sin fordran hos de två öfrige löftesmännen.

Hofr:n yttrade i dom den 6 April 1877: att hofr:n, som genom dom samma dag i mål emellan Beckmansson, såsom syssloman i Fagerlinds konkurs, kärande, samt Sterner, svarande, ogillat Beckmanssons anmärkning att kompromissrätten icke skulle varit behörigen sammansatt, lemnade utan afseende hvad Eurenius och hans medparter i sådant hänseende i nu förevarande sak invändt; och enär, beträffande Mellins i hofr:n framstälda anmärkningar, att saken icke blifvit i behörig tid anhängiggjord och att han, då Sterner uraktlåtit instämma Wallin och Erasmie, hvilka han förmenat derigenom hafva blifvit för sin borgen frie, icke vore skyldig att betala mer än en sjettedel af det belopp, Sterner kunde blifva tilldömdt, stämningen i saken, enligt den af Mellin i hofr:n företedda afskrift af densamma, uttagits medan Mellins borgen ännu varit gällande och saken sedermera af Sterner fullföljts inom den i K. Förkl. den 29 Juli 1812 stadgade tid, samt Eurenius och hans medparter jemte Wallin och Erasmie iklädt sig ifrågavarande borgen en för alla och alla för en såsom för egen skuld, och Sterner vid sådant förhållande egt med sin talan vända sig mot hvilken af löftesmännen, han helst ville, blefve berörda anmärkningar ogillade; hvarjemte hofr:n funne skäl ej heller

s. 630 Sida 630 i årgången börjar härKopiera citering

i ôfrigt hafva förekommit, ledande till ändring i här.r:ns utslag.

Löftesmännen sökte ändring hos Kongl. Maj:t: Med afseende ä beskaffenheten af ifrågavarande borgen, hade Sterner, för hvad af stenrödjning och nyodling årligen blifvit af Fagerlind eftersatt, bort inom tolf månader från hvarje års slut lagsöka löftesmännen, hvilken prescriptionstid allenast iakttagits med afseende å det femte arrendeåret. Löftesmännen vore derföre väl pligtige att betala det belopp, som motsvarade kostnaden för försummad rödjning och odling under femte året, men borde deremot befrias från betalningsskyldigheten med afseende å de fyra föregående åren; och bestredes jemväl den ådömda ersättningen för bristande odling på den grund, att detta anspråk blifvit väckt först vid kompromiss-sammanträdet den 10 Augusti 1875.

Sterner bestred ändringssökandet.

N. Rev. (rev.sekr:ne von Bahr och Herslow, föredragande, samt t. f. rev.sekr. Cöster) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofr:ns dom.

Saken föredrogs den 13 Februari 1878 inför H. D.; och hvad anginge Eurenius’ och hans medparters i de underdåniga påminnelserna gjorda invändning, att Sterner icke iakttagit laga tid för att hos dem, hvilka jemte andre personer, en för alla och alla för en, ingått borgen såsom för egen skuld för arrendevilkorens fullgörande, utsöka skadestånd för underlåten nyodling och stenrödjning under de fyra första arrendeåren, så enär någon viss tid för betalning af det skadestånd, som i följd af sådan underlåtenhet kunde Fagerlind åligga, icke blifvit i kontraktet bestämd, funno H. D:s flesta ledamöter (just.råden Carleson, Wretman, von Hofsten och Lindhagen) berörda invändning icke förtjena afseende; och som genom kompromissariernes beslut det måste anses vara utredt, ej mindre att Fagerlind under de fem åren från den 14 Mars 1868 till samma dag 1873 underlåtit fullgöra i kontraktet föreskrifne nyodlings- och stenrödjningsarbeten å de ägovidder, kompromissarierne upptagit, än äfven att den förlust, Sterner härigenom tillskyn-

s. 631 Sida 631 i årgången börjar härKopiera citering

dats, uppgått till det belopp, hvartill den af kompromissarierne blifvit beräknad; alltså och då Eurenius och hans medparter på grund af sin borgen vore skyldige att för denna förlust ansvara, gillade bemälde ledamöter hofr:ns dom, såvidt derigenom Eurenius och hans medparter förpligtats till Sterner utgifva ersättning för dels bristande och dels ofullständig nyodling och stenrödjning med stadgade belopp; men i fråga om ränta härå blefve hofr:ns dom sålunda ändrad, att enär viss förfallodag icke vore bestämd, Eurenius och hans medparter ålades att å det sålunda ådömda beloppet gälda fem procent ränta från stämningsdagen den 7 Mars 1874.

Vidkommande åter af Sterner framstälda påståenden om ersättning för borttagne hus och hägnader, underlåten dikning i åkerjorden och stråmaden, bristande odling af foderväxter samt försummadt iståndsättande af en vallgrop; så emedan alla dessa ersättningar afsåge vanhäfd å hemmanet under arrendetiden, men upplyst vore, att Fagerlind på arrende innehaft egendomen Sem ej blott under de fem år, hvarunder Eurenius och hans medparter iklädt sig borgen för arrendevilkorens fullgörande, utan äfven sedermera under följande år intill den 24 Februari 1874; ty och som det icke genom syn eller annorledes blifvit ådagalagdt om och i hvad mån den vanhäfd, hvarför ersättning fordrats, tillkommit genom Fagerlinds åtgörande eller försummelse under de förenämnda fem åren, och sålunda all grund saknades för bestämmande af Eurenius’ och hans medparters ersättningsskyldighet i detta hänseende, pröfvade ofvanbemälde ledamöter rättvist att, med upphäfvande af domstolarnes beslut i denna del, förklara Sterners omförmälda påståenden icke kunna bifallas.

Just.råden Naumann, Svedelius och Östergren biföllo det underdåniga betänkandet.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 7 Mars 1878.