I anledning af inbördes testamente mellan man och hustru, anställa den aflidna hustruns arfvingar A., В. och C. klander och yrka testamentets upphäfvande såsom icke Llagligen tillkommet. Testamentsvittnena förklaras jäfvige såsom A:s skyldemän. Måste de derföre anses jäfvige
4 april 1878
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1878, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 757–759 i årgången 1878. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, A) Giftermålsbalken, nr 6 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 124 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 11 för det här referatet, men referatet börjar på s. 757 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Giftermålsbalken, nr 6.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femtonde årgången, 1878 i litteraturen — s. 757–759 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 4 April 1878»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom testamente den 9 November 1875 förordnade Andreas Olsson i Gåre och hans hustru Anna Brita Olsdotter, att hvilkendera af dem den andre öfverlefde skulle i sin lifstid besitta och bruka all egendom i deras bo. Detta testamente bevittnades af Andreas Hansson och Berndt Andreasson.
Sedan Andreas Olssons hustru aflidit utan att efterlemna några barn, bevakades testamentet af mannen, men i stämning till Oroust och Tjörns här.rätt yrkade hustruns arfvingar Bernt Kristiansson i Kurlanda m. fl., att testamentet måtte såsom obestyrkt och icke i laga ordning tillkommet upphäfvas.
Bernt Kristiansson och hans medparter jäfvade testamentsvittnena på den grund att Andreas Hansson vore moderbroder till och Bernt Andreasson syskonbarn med Bernt Kristiansson.
Sedan detta skyldskapsförhållande vitsordats, förklarade här.r:n genom beslut den 27 November 1876 bemälde vittnen jäfvige i saken såvidt den anginge Bernt Kristiansson, hvaremot vittnena förklarades i öfrigt ojäfvige.
I följd häraf blefvo vittnena på ed hörde, hvarefter här.r:n i : utslag den 29 December nämnda år sig utlät: att enär vittnena edeligen intygat, att Anna Brita Olsdotter den 9 November 1875 vid sundt ooh fullt förstånd samt frivilligt i begge vittnenas samtidiga närvaro förordnat, att vid hennes död eganderätten till all hennes qvarlåtenskap skulle öfvergå till Andreas Olsson, men begge vittnena voro jäfvige mot Bernt Kristiansson då deremot något lagligt jäfsförhål-
s. 758 Sida 758 i årgången börjar här
lande ej förefunnes emellan den sistnämndes medparter och vittnena; alltså underkändes Bernt Kristianssons medparters talan, men med bifall till Bernt Kristianssons talan, förklarades klandrade testamentet ej utgöra hinder för honom och hans hustru att tillgodonjuta den arfslott efter Anna Brita Olsdotter, som kunde dem lagligen tillkomma.
Parterne vädjade å ömse sidor till Gröta hofrätt, som i dom den 15 Juni 1877 fann Andreas Olssons vadetalan ej föranleda ändring i här.r:ns i jäfsfrågan meddelade beslut eller i slutliga utslaget beträffande hufvudsaken; men enär vittnena Andreas Hansson och Bernt Andreasson, såsom skylde med ene sakegaren Bernt Kristiansson, enligt 17 кар. 7 § R. B. måste i förevarande sak anses jäfvige att vittna jemväl i hvad hans medparter rörde, i följd hvaraf samma vittnens berättelser frånkändes verkan af laga bevisning; alltså och då Andreas Olsson vid detta förhållande ej styrkt att ifrågavarande testamente i laga ordning tillkommit, pröfvade hofr:n, med ändring af motvädjade utslaget, lagligt förklara testamentet ej heller utgöra hinder för Bernt Kristianssons medparter att utbekomma dem tillkommande arfslott efter Anna Brita Olsdotter.
Andreas Olsson sökte i und. ändring: Uttrycket i det af hofr:n åberopade lagrum »endera af sakegarne» förutsatte uppenbarligen, att endast två sakegare funnes, nemligen en kärande och en svarande. Funnes flera sakegare, så vore ej nämnda stadgande tillämpligt. Om Andreas Olsson anat att åt lagbudet skulle gifvas den tolkning hofr:n gjort, hade han före rättegången träffat förlikning med Bernt Kristiansson, i hvilket fall vittnena ostridigt varit ojäfvige i förhållande till den sistnämndes medparter. Andreas Olssons uraktlåtenhet härutinnan kunde ej bereda desse parter bättre rätt än dem eljest tillkommit. Vittnena vore för öfrigt i slägt med Bernt Kristiansson och ej med dennes hustru, som vore arfvinge efter Anna Brita Olsdotter. — Andreas Olsson anhöll derjemte om vittnesförhör vid här.r:n med pigan Brita Stina Olsdotter, hvilken varit närvarande vid testamentets upprättande.
s. 759 Sida 759 i årgången börjar här
I und. betänkande hemstälde N. Rev. (t. f. rev.sekr:ne Westman, Lilliestråle och Hasselrot, den sistnämnde föredragande,) att Kongl. Maj:t, med afslag å Andreas Olssons begäran om vittnesförhör, måtte pröfva rättvist gilla hofr:ns dom.
Saken föredrogs den 13 Mars 1878 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, Wretman, Naumann, von Hofsten, Rabe, Huss och Lindhagen), dervid N. Rev:s betänkande blef af H. D:s flesta ledamöter bifallet.
Just.rådet Lindhagen prôfvade rättvist att, med ändring af hofr:ns dom, gilla här.r:ns i saken meddelade utslag.
Om denna sak skulle anteckning göras i H. D:s minnesbok.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 4 April 1878.