Skeppare nekar att till fullo utlossa gods innan betingad frakt blifvit betald samt behåller en del af godset, låter offentligen försälja detsamma och godtgör sig af köpeskillingen för frakt, kaplake, liggedagar m. m. Tvist härom.
14 januari 1879
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1879, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 515–519 i årgången 1879. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sextonde årgången, 1879 i litteraturen — s. 515–519 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 14 Januari 1879»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Enligt konnossement den 7 November 1877 mottog J. Kohfahl, skeppare å tyska fartyget »Junge Heinrich», i rummet af fartyget utaf herrar Steel et Bunken i Bremen 31 fat tobak emot förbindelse att allt, såsom han det emottagit, efter lyckad ankomst till Kalmar aflemna till »fru Charlotta Engström et son» eller deras order mot frakt af 22 kr. 50 öre och 15 procent kaplake per fat.
Den 24 i samma månad ankom Kohfahl till Kalmar och påbörjade den 30 nämnda månad lossningen samt fortsatte dermed följande dag så långt, att endast fyra fat funnos qvar; men sedan Kohfahl påyrkat, att, innan lossningen fortsattes, utfå den betingade frakten, och Engström vägrat att densamma erlägga förr än allt godset lossats, behöll Kohfahl nämnda fyra fat och lät, efter protest, å offentlig auktion den 8 påföljande December försälja två af dem samt innehöll af den derför erhållna betalningen 4,000 kr., icke blott frakt med kaplake 802 kr. 12 öre, tull för berörda fyra fat 1,910 kr. 23 öre och hamnumgälder 16 kr. 47 öre utan ock 42 kr. för tre öfverliggedagar och 177 kr. 63 öre för protester, auktionskostnader och andra utgifter i anledning af försäljningen, hvaremot återstående beloppet till Engström öfverlemnades.
Efter stämning till rådst.r:n i Kalmar yrkade Engström:
s. 516 Sida 516 i årgången börjar här
att som Kohfahl icke varit berättigad att bekomma frakten med kaplake förr, än allt det inlastade till Engström bestämda godset blifvit lossadt och i oskadadt skick af Engström emottaget, och Kohfahls åtgärd att såsom säkerhet för frakten och kaplake qvarhålla omförmälda fyra fat tobak och deraf låta försälja två fat således varit obehörig, samt Kohfahl så mycket mindre egt tillgodoräkna sig ersättning för öfverliggedagar, som Engström icke blifvit, på sätt och i den ordning 77 och 90 §§ Sjölagen bestämde, tillsagd att godset afhemta, och lossningen af godset i allt fall utån svårighet kunnat medhinnas under de i lag bestämda liggedagar och blivit fördröjdt endast genom Kohfahls vägran att emottaga honom erbjudet biträde vid lossningsarbetet, Kohfahl måtte förpligtas dels till Engström utgifva hvad af köpeskillingen för försålda tobaken återstode, sedan derifrån afdragits frakt med kaplake 802 kr. 12 öre, tull 1,910 kr. 23 öre, hamnumgälder 16 kr. 47 öre och kontant bekomna 1,051 kr. 55 öre, med 219 kr. 63 öre jemte ränta, dels till Engström, som anmält godset till uppläggning på nederlag och varit berättigad att utan erläggande af tull hafva tobaken på nederlag under 5 år, utgifva 5 års ränta å ofvannämnda tullumgälder efter afdrag af nederlagsafgiften, en procent af densamma, dels ock återbetala Engström 120 kr., som han för biträde vid ofvanberörda auktion utbetalt till sjömanshusnotarien H. Gleijer, hvilken inropat den dervid försålda tobaken.
Kohfahls ombud uppgaf först, att då fartyget helt och hållit befraktats för Engström och certeparti ej utfärdats, liggedagarne enligt sjölagen bort beräknas till sex, hvilka tilländagått den 1 December, men förklarade sedermera, att Kohfahl endast åtagit sig att för Engström föra 31 collies styckegods, hvadan denne ej varit att anse såsom befraktare utan såsom godsemottagare, den der varit skyldig att genast afhemta' godset, på sätt skepparen bestämde, utan rätt till afgiftsfria liggedagar; att, ehuru Kohfahl genast sökt Engström med tillsägelse att afhemta godset, denne först den 30 November förklarat sig vilja lossa detsamma; att, då
s. 517 Sida 517 i årgången börjar här
Kohfahl följande dag icke kunnat bekomma frakt ens för utlossade 27 fat och Engström äfven sedermera vägrat ersätta honom tidspillan, Kohfahl varit nödsakad, på sätt som skett, protestera och sälja, samt att Engströms invändning, att han först ville förvissa sig derom, att godset varit oskadadt, så mycket mindre förtjenade afseende, som Engström icke visat ringaste anledning till att godset tagit skada; och företedde Kohfahl en af skeppsklareraren Fisser i Brehmen den 2 November 1877 utfärdad s. k. aflastningsuppgift af innehåll, att »herrar Steel et Bunken aflastat med tyska fartyget »Junge Heinrich», skepparen J. Kohfahl, till frakt af 22 kr. 50 öre och 15 procent kaplake per fat 31 fat tobak, med rättighet för skepparen att medtaga gods till Eider eller Kiel.»
I utslag den 18 Februari 1878 utlät sig rådst.r:n: att emedan Kohfahl hvarken deraf, att Engström vägrat betala frakten förr än hela lasten lossats, eller, såvidt handlingarne visade, af andra förhållanden haft anledning frukta att frakten icke efter lossningens fullbordande skulle varda utbetald, och i saken icke förekommit någon annan omständighet, på grund hvaraf Kohfahl varit berättigad att, enligt 115 § sjölagen, försälja godset; ty och som följaktligen Engström, hvilken icke orsakat att lastens lossning fördröjts efter den ] December och fördenskull ej behöfde vidkännas ersättning derför, icke heller varit skyldig godtgöra Kohfahl de belopp han utgifvit utöfver frakt med kaplake samt tull- och hamnumgälder, nämligen 219 kr. 63 öre, men Engströms anspråk att få tillgodonjuta ränta å tullafgifterna efter afdrag af nederlagsafgift saknade fog, blefve käromålet sålunda godkändt, att Kohfahl ålades emot qvitto till Engström genast utgifva 219 kr. 63 öre med 5 procent ränta derå från stämningsdagen den 8 December 1877 till dess liqvid komme att ske.
En ledamot, rådmannen Mettin, var ifrån beslutet skiljaktig och ansåg, att då det ej lagligen ålegat Kohfahl utlemna godset förr än frakten blifvit betald, och Engström
s. 518 Sida 518 i årgången börjar här
genom sin vägran att gälda frakten uppehållit fartyget utöfver dess liggetid, Engströms käromål borde ogillas.
Parterne fullföljde livar för sig, såvidt dem emotgått, talan till Göta hofrätt.
Hofr:n fann, enligt dom den 23 Augusti 1878, ej skäl att på Engströms vad göra ändring i rådst.r:ns utslag samt yttrade, beträffande Kohfahls ändringssökande, att, enär Kohfahl ej varit lagligen förbunden att låta utlossa allt det uti ifrågavarande af honom förda fartyget »Junge Heinrich» inlastade, till Engströms firma bestämda gods, förr än den för detsamma betingade frakten blifvit gulden eller säkerhet derför stäld, men Engström, efter det större delen af lasten lossats, vägrat att erlägga frakten, innan lossningen afslutats, samt Kohfahl i följd häraf nödgats att med sitt fartyg qvarstanna i Kalmar utöfver den för Engström fördelaktigast beräknade liggetid, Kohfahl i sina protester angifvit; ty och som Kohfahl vid sådant förhållande egt att, på sätt som skett, låta genom offentligt utrop försälja en del af lasten och af köpeskillingen derför räkna sig till godo ej blott frakt med kaplake, tull- och hamnumgälder, utan äfven godtgörelse för de dagar fartyget, såsom ofvan blifvit nämndt, onödigt uppehållits och för de kostnader i öfrigt, som Kohfahl i följd af Engströms vägran att erlägga frakten fått vidkännas; alltså och då Engström ej framställt någon anmärkning emot beloppet af den ersättning, Kohfahl i nämnda hänseende fordrat, pröfvade hofr:n lagligt att, med upphäfvande af rådst.r:ns utslag i de delar detsamma gått Kohfahl emot, ogilla Engströms i dessa delar förda talan.
Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Björkman, assessoren Svalander samt v. här.höfdingarne O. Lothigius, referent, och S. Arfvidsson.
V. här.höfdingen Aurell yttrade: »Efter granskning af handlingarnes innehåll finner jag icke skäl att i rådst.r:ns utslag beträffande hufvudsaken göra annan ändring än att, då, enligt hvad utredt är, ifrågakomne 31 fat tobak af Kohfahl fraktats såsom styckegods, vid hvilket förhållande hemtningen deraf, jemlikt 2 mom. i 90 § sjölagen, af Engström
s. 519 Sida 519 i årgången börjar här
bort genast på Kohfahls tillsägelse företagas, samt Kohfahl låtit mer än tre dagar före den 30 November 1877 meddela Engströms antagna ombud, bokhållaren Karl Rudebeck, dylik tillsägelse, men afhemtningen det oaktadt icke påbörjats förr än sistnämnde dag, Kohfahl berättigas att, såsom han fordrat, njuta ersättning för tre dagars uppehåll med 42 kr., till följd hvaraf Kohfahl af mig ålägges till Engström utgifva allenast 177 kr. 63 öre jemte ränta derå på sätt rådst.r:n stadgat.»
Engström fullföljde saken till Kong! Maj:t.
N. Rev. (rev.sekr:ne Lagergren och von Bahr, den senare föredragande, samt t. f. rev.sekr. Hasselrot) hemstälde i und. att Kongl. Maj:t måtte prôfva rättvist fastställa hofr:ns dom.
Saken föredrogs den 18 December 1878 inför H. D., hvars flesta ledamöter (just.råden frih. Leuhusen, Naumann, Olivecrona, von Segebaden och Wedberg) biföllo N. Rev:s und. betänkande.
Just.råden Rabe och Hernmarck pröfvade rättvist att, med ändring af hofr:ns dom, såvidt Kohfahls i hofrätten fullföljda talan bifallits, fastställa rådst.r:ns utslag, hvarigenom Kohfahl ålagts att till Engström af det belopp, som Kohfahl innehållit af köpeskillingen för de af honom sålda två fat tobak, utgifva 219 kr. 63 öre med ränta.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 14 Januari 1879.