Otillåtet lotteri eller icke? Se denna tidskrift årg. 1867, sid 607;årg.
4 februari 1879
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1879, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 5,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 754–755 i årgången 1879. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellag. Sjölag. Tullstadganden. Lotsreglemente. Förlagsinteckningar. Patenträtt. Värfningskontrakt *), nr 16 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 126 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 10 för det här referatet, men referatet börjar på s. 754 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellag. Sjölag. Tullstadganden. Lotsreglemente. Förlagsinteckningar. Patenträtt. Värfningskontrakt *), nr 16.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sextonde årgången, 1879 i litteraturen — s. 754–755 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 4 Februari 1879». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Efter stämning yrkade stadsfiskalen K. A. Ström hos poliskammaren i Karlskrona laga ansvar ä magikern Max Alexander för det denne under November månad 1877 utan behörigt tillstånd anstalt lotterispel genom att vid af honom hållna föreställningar bortlotta presenter åt åskådarne.
Max Alexander medgaf, att han till 4 af sina föreställningar i Karlskrona offentligt i tidningarne tillkännagifvit, att en prisutdelning skulle ske till publiken, första gången af varor till belopp af 100 kr., och andra gången till värde af 100 kr., samt att så äfven egt rum vid de annonserade representationerna, men förklarade, att han ansåg en dylik gratispremieutdelning icke vara att till lotterispel hänföras, då icke några delaktighetsbevis blifvit särskildt afyttrade.
Ett af åklagaren åberopadt vittne berättade, att vittnet, som öfvervarit 2 af representationerne, iakttagit, att dervid sålunda tillgått, att Max Alexander utur en hatt framtagit gång efter annan lappar med påskrift om vinsterna och, sedan lappens innehåll blifvit uppläst, ur en annan hatt framtagit ett platsnummer i salongen, hvarefter den på ifrågavarande plats sittande person erhållit förutnämnda vinst, samt att vid hvardera representationen 20—30 vinster sålunda utdelats.
Poliskammaren yttrade i utslag den 31 Januari 1878: att enär Max Alexanders åtgärd att emellan dem, som erhållit biljetter till hans s. k. magiska och optiska föreställningar, utdela vissa premier eller vinster, icke kunde, ehuru utdelningen skett medelst lottning, anses såsom egentligt lotterispel, funne poliskammaren Max Alexander icke kunna till ansvar derför fällas,
Åklagaren besvärade sig.
s. 755 Sida 755 i årgången börjar här
Hofr.:n öfver Skåne och Blekinge fann, enligt utslag den 22 Mars 1878, skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i poliskammarens utslag.
Åklagaren fullföljde målet till Kongl. Maj:t.
Målet föredrogs den 4 Februari 1879 inför H. D. (i närvaro af just.-råden Södergren, frih. Leuhusen, Almqvist, Carleson, Olivecrona, Hernmarck och Wedberg), hvarvid H. D. fann skäl icke vara anfördt, som i hofr.:ns utslag kunde verka ändring.