Naumanns tidskrift 1880 s. 190

Såsom god man i cigarrförsäljerskan Mathilda Carolina Johanssons konkurs yrkade apothekaren A. L. Sundius vid rådst.r:n i Norrköping, att som pantlånaren A. P. Svartling till betäckande af sin fordran hos Johansson egenmäktigt ock med vetskap om hennes obestånd till förfång för hennes öfriga borgenärer satt sig i besittning af åtskilliga henne tillhöriga varor, Svartling måtte dömas till ansvar härför samt förpligtas att till konkursmassan återställa varorna och utgifva ersättning för hvad af desamma kunde hafva blifvit förskingradt, jemte ränta.

För att styrka sin behörighet till rättegångens anställande åberopade Sundius utdrag af protokollet, hållet vid sammanträde med borgenärerne i Johanssons konkurs den 25 Januari 1878, utvisande, att Sundius bemyndigats att sjelf eller den han i sitt ställe förordnade mot Svartling anställa återvinningstalan i fråga om den del af Johanssons handelsvaror och bodinventarier, som Svartling tillegnat sig, äfvensom att, i fall af befogenhet, mot Svartling föra ansvarstalan för brottsligt förfarande mot Johanssons borgenärer.

Gäldenären Johansson uppgaf, att hon innehaft två cigarrbodar i Norrköping, en vid gamla och en vid nya torget, hvilken sistnämnda med deri befintliga lagret af cigarrer, tapeter m. m. Johansson öfvertagit af Svartling den 1

s. 191 Sida 191 i årgången börjar härKopiera citering

December 1876; att uti det dem emellan upprättade kontrakt Johansson förbundit sig att i hvarje månad till Svartling erlägga ett visst belopp, till dess hela lagrets genom inventering utrönta värde blefve betaldt; att hyran för boden af Johansson erlagts till Svartling, som fortfarande förhyrt densamma; att Svartling deremot icke haft den ringaste del i boden vid gamla torget; att någon dag under julen 1877 Svartling besökt Johansson i boden vid gamla torget och tillsagt henne att flytta en del tapeter från denna bod till den andra vid nya torget, å hvilken framställning Johansson icke lemnat något svar, men att Svartling sedermera i Johanssons frånvaro låtit från boden vid gamla torget till andra boden flytta tapeter till ett värde af omkring 50 kr.; att Svartling den 31 December 1877 satt sig i besittning af boden vid nya torget med hela det derstädes befintliga lagret; samt att Johansson den 5 påföljde Januari blifvit i konkurstillstånd försatt.

Svartling påstod, att Johansson sjelf föranstaltat om förflyttning af tapeterna från boden vid gamla torget till nya torget, hvilken sednare bod innehafts af Svartling, men föreståtts af Johansson, som den 1 December 1876 af honom antagits till biträde, hvarvid lagret blifvit behörigen inventeradt; att vid tillfället öfverenskommelse dem emellan träffats derom, att Johansson skulle få öfvertaga lagret, derest hon kunde betala detsamma sålunda, att 200 kr. af henne erlades i månaden från den 1 December 1876 till den 1 Maj 1877, och derefter 300 kr. till dess lagrets hela värde 3,817 kr. 94 öre blifvit guldet; att af detta belopp Johansson emellertid betalt, förutom hyran för boden, allenast 2,000 kr., hvadan öfverenskommelsen dem emellan förfallit; att skriftligt kontrakt angående öfverenskommelsen dem emellan icke varit upprättadt, utan att Svartling endast, för Johanssons rättelse, på en papperslapp tecknat hvad hon skulle månadtligen till honom betala, hvilken lapp blifvit af Johansson återstäld, men sedermera förkommit.

Svartling företedde ett hyreskontrakt af den 25 Juni 1877, hvarigenom en person vid namn Bäcklin på ett års

s. 192 Sida 192 i årgången börjar härKopiera citering

tid frän den 1 Oktober 1877 till Svartling förhyrt i uppgifven gärd en bod att bagagnas till cigarrbutik, belägen ät nya torget, emot en öfverenskommen hyressumma af 450 kr. för år.

Svartling, som uppgaf, att han innan kontrakt uppgjordes med Bäcklin, haft kontrakt med förra ägaren till gården, företedde vidare två inventeringslistor, den ena af den 1 December 1876, enligt hvilken lagret, bestående af tapeter, cigarrer, snus, tobak och andra varor, skulle uppgått till 3,817 kr. 94 öre; och den andra, som skulle utvisa värdet af de varor, som funnits i boden, då Svartling vid 1877 års slut sjelf öfvertagit boden, upptagande tapeter till 467 kr. 92 öre; cigarrer till 904 kr. 50 öre samt tobak, snus, parfymer, papper och inventarier till 220 kr., eller tillsamman 1,592 kr. 42 öre.

Sundius godkände förstnämnda inventeringslista, men bestred deremot allt afseende å inventeringslistan af den 31 December 1877, enär Johansson icke varit närvarande vid den sednare inventeringen, hvarjemte Sundius påstod, att Svartling transporterat sitt hyreskontrakt på Johansson, ehuru han sedermera återtagit kontraktet.

Berörde påstående bestreds af Svartling.

Sundius, som uppgaf, att Svartling verkligen försålt lagret i boden vid nya torget till Johansson och att ordentligt kontrakt derom blifvit dem emellan upprättadt, åberopade två vittnen, hvilka intygade: att Johansson den 31 Januari 1877 i ena vittnets vård öfverlemnat ett kontrakt, enligt hvilket Svartling till Johansson för ett belopp af 3 à 4,000 kr. öfverlåtit det uti boden vid nya torget befintliga lager af cigarrer och tobak m. m. jemte bodinventarier; att kontraktet varit undertecknadt med Svartlings namn och synbarligen af honom sjelf skrifvet; att kontraktet bland annat stadgat, att Johansson skulle för hvarje månad göra afbetalningar å köpeskillingen; att vittnena särskildt fästat sig vid kontraktets stadgande att, om afbetalningarne icke ordentligt fullgjordes, kontraktet skulle anses »prolongeradt» att kontraktet vidare innehållit, att Johansson skulle öfver-

s. 193 Sida 193 i årgången börjar härKopiera citering

taga sjelfva boden mot särskild hyra 300 kr., som skulle erläggas qvartalsvis i förskott; tilläggande vittnena, det ena, som haft kontraktet i sin värd, att vittnet för länge sedan återlemnat detsamma till Johansson, samt det andra, att omvittnade kontraktet varit dateradt någon dag i slutet af November 1876; att, enligt kontraktet, Johansson skulle emottaga lagret i December samma är; samt att köpeskillingen skulle vara till fullo gulden den 1 Oktober 1877.

Sundius ingaf en faktura från C. Montelius af den 14 November 1877 på tapeter, sända till Johansson, till ett värde af 440 kr. 32 öre; och uppgaf Sundius, att största delen af dessa tapeter blifvit af Svartling förflyttade från Johanssons bod vid gamla torget till boden vid nya torget och sedermera ingått uti det der befintliga lagret, hvaraf Svartling satt sig i besittning. Derjemte påstod Sundius, att de varor, som funnits i boden vid nya torget, då Johansson öfvertagit boden, naturligtvis blifvit sålda under det boden innehafts af Johansson, och att hon derefter sjelf i eget namn reqvirerat andra varor, så att det lager, som funnits i boden, bestått af sådana varor, som Johansson sjelf inköpt.

Svartling medgaf att, sedan han lemnat boden att förestås af Johansson, han sjelf icke reqvirerat några varor, men påstod, att om Johansson i eget namn gjort några varureqvisitioner, hon betalt varorna med de penningar, som influtit för Svartlings i boden försålda varor, hvaraf följde, att jemväl de nya varorna varit Svartlings.

Beträffande förflyttningen och den sednare inventeringen afhördes vittnen, hvilka berättade

ett vittne: att vittnet, som varit biträde åt Johansson i boden vid gamla torget, någon dag emellan julen 1877 och nyåret 1878 af Johansson erhållit tillsägelse att sortera de i boden befintliga tapeter, emedan desamma tillhörde lagret i boden vid nya torget och skulle af Svartling ditföras; att på vittnets invändning, att det skulle blifva så tomt i boden, om tapeterna bortflyttades, Johansson genmält, att ta-

Naumann Tidskr. f. lagstiftn. etc. 17:de arg.

s. 194 Sida 194 i årgången börjar härKopiera citering

peterna alltid hört till boden vid nya torget; att en dräng kort derefter infunnit sig i boden under uppgifvet ärende, att han skulle afhemta tapeterna i boden; att Johansson icke vid tillfallet varit tillstädes, men att, medan drängen varit sysselsatt med att utbära tapeterna, såväl Johansson som Svartling inkommit i boden, hvarvid den förstnämnde tillsagt drängen att skynda sig; att en del andra varor, såsom cigarrmunstycken och cigarrfodral, jemväl blifvit inlagda i två lådor och vid samma tillfälle bortförts från boden; att Johansson under julmarknaden samma år i ett salustånd haft försäljning af cigarrer, tobak, parfymer, tvål m. m., hvilket allt hemtats från boden vid gamla torget; att, efter marknadens slut, alla osålda varor blifvit, med Johanssons samtycke, förda från marknadsståndet till boden vid nya torget; att den 31 December 1877 kl. 7 på aftonen Johansson gått från boden vid gamla torget för att, enligt uppgift, inventera lagret i den andra boden, emedan dervarande lager, såsom hon sade, skulle öfverlåtas på Svartling; att Johansson jemväl för vittnet omtalat, att hon nödgades göra konkurs och att hennes skuld till Svartling vore så stor, att hon först och främst borde betäcka honom; att då vittnet kl. 10 på aftonen kommit till boden vid nya torget, inventeringen derstädes i Johanssons närvaro pågått; samt att, samma dag boden vid gamla torget till följd af konkursen skolat stängas, Johansson låtit derifrån till boden vid nya torget hemta en del cigarrer;

ett vittne: att någon dag emellan julen 1877 och nyåret 1878 vittnet vidtalats af Johansson att emot betalning forsla gods från boden vid gamla torget till den vid nya torget; att vittnet för sådant ändamål på Johanssons tillsägelse hemtat en lår hos Svartling och uti densamma nedlagt alla tapeter, som funnos i boden vid gamla torget, och enligt Johanssons föreskrift fört låren till boden vid nya torget; samt att vittnet efter julmarknadens slut, likaledes på uppdrag af Johansson, från ett af salustånden forslat åtskilliga lådor cigarrer och tobakskarduser jemte andra smärre artiklar,

s. 195 Sida 195 i årgången börjar härKopiera citering

som vanligen förekomma i en cigarrhandel, till boden vid nya torget;

två vittnen: att Johansson varit närvarande vid inventeringen i boden vid nya torget den 31 December 1877, enligt ena vittnets utsago dock icke under det tapeterna från boden vid gamla torget inventerats; samt att vid inventeringen cigarrer och tapeter upptagits efter fakturapriser, men öfriga småartiklar efter pris, hvarom Johansson och Svartling vid tillfället träffat öfverenskommelse; tilläggande ena vittnet, att vittnet icke hört Svartling yttra något derom, att Johansson skulle göra konkurs, men att Johansson sjelf meddelat vittnet förhållandet.

Svartling bestred, att han vid lagrets återtagande från Johansson egt vetskap om hennes obestånd och uppgaf, att han den 31 December entledigat henne på egen begäran från föreståndarebefattningen i boden. Några dagar före sista inventeringen hade Svartling upptäckt, att Johansson vore på ganska stor balans, hvarvid Johansson för att betala Svartling en del af sin skuld erbjudit honom att för 300 kr. köpa en del tapeter, hvilka derefter förts från boden vid gamla torget till andra boden.

Rådst.r:n utlät sig genom utslag den 30 Mars 1878: att enär genom Svartlings egna uppgifter och de berättelser, som i målet hörde vittnen afgifvit, måste anses ådagalagdt att, sedan Svartling den 1 December 1876 till Johansson försålt ett lager af tapeter, cigarrer och andra voror mot ett pris af 3,817 kr. 94 öre, som Johansson genom månadtliga afbetalningar skulle till Svartling erlägga, Svartling, efter det Johansson å sagda köpeskilling afbetalt 2,000 kr., den 31 December 1877 såsom godtgörelse för sin återstående fordran af Johansson emottagit en del henne tillhöriga varor, hvilka i en samma dag deröfver upprättad inventarieförteckning värderats till 1,592 kr. 42 öre; alltså och då Johansson således under de sista 30 dagarne före sin konkurs, som börjat den 5 Januari 1878, betalt skuld till Svartling annorledes än med vanliga betalningsmedel, förklarades den betalning, som Svartling erhållit, jemlikt 36 § 2 mom. kon-

s. 196 Sida 196 i årgången börjar härKopiera citering

kurslagen, böra återgå, i följd hvaraf Svartling förpligtades att genast, emot qvitto, till Sundius, såsom god man i Johanssons afträdda bo, antingen återlemna de i inventarieförteckningen den 31 December 1877 upptagna varor eller ock, derest samma varor vore så förskingrade, att de ej kunde återställas, utgifva varornas i förteckningen uppgifna värde 1,592 kr. 42 öre tillika med 5 procent ränta derå från stämningsdagen den 15 Februari 1878 tills betalning komme att ske, Svartling obetaget att i konkursen göra sin fordran gällande.

Svartling besvärade sig hos Göta hofrätt: Under målets handläggning vid rådst.r:n vore ådagalagdt, att han icke gått egenmäktigt till väga, hvadan den grund, hvarpå Sundius velat stödja sitt påstående, icke förefunnes. Någon sådan handling, som Johansson, enligt två vittnens utsago, skulle för dem uppvisat, hade aldrig blifvit af honom underskrifven. Sjelfva innehållet i handlingen om »prolongation», derest Johansson icke fullgjorde sina utfästelser, vore så uppenbart stridande emot Svartlings intresse, att det icke skäligen kunde antagas, att han utfärdat en sådan handling. Uppgiften, att Johansson skulle fört några af henne inköpta varor till det lager, som funnits i Svartlings bod, då Johansson började förestå försäljningen derstädes, vore icke öfverensstämmande med verkliga förhållandet, utan hade Johansson deremot flyttat åtskilliga varor derifrån till sin bod vid gamla torget äfvensom till marknadsståndet. Innan Svartling hade skiljt Johansson från föreståndarebefattningen, hade hon emellertid låtit återföra en del af dessa varor till Svartlings bod. Omtvistade lagret hade sålunda ingalunda tillhört Johansson.

Sundius menade, att det vore likgiltigt om Svartling egenmäktigt eller icke satt sig i besittning af lagret, enär borgenärerne inom laga tid klandrat öfverlåtelsen på Svartling. Svartlings uppgift, att Johansson icke skulle flyttat några varor till boden vid nya torget, vore vederlagd genom vittnesmålen i saken; och den omständigheten, att hyreskontraktet angående boden vid nya torget icke vore öfver-

s. 197 Sida 197 i årgången börjar härKopiera citering

lätet på Johansson, kunde icke förringa hennes eganderätt till det der förvarade lagret.

Svartling anmärkte, att motparten icke styrkt, att Johansson varit berättigad att disponera lagret under andra vilkor än Svartling medgifvit; att minskningen i lagret vid sista inventeringen utvisade, att lagret icke blifvit förökadt med af Johansson inköpta varor, och att, om borgenärer bevakat fordringar för varor, dessa varor funnits i boden vid gamla torget.

Hofr:n yttrade i utslag den 27 December 1878: att enär Sundius grundade sitt påstående om förpligtande för Svartling att återlemna ifrågavarande varor eller utgifva ersättning för desamma endast på det uppgifna förhållande, att Svartling skulle på obehörigt sätt och med vetskap om Johanssons obestånd satt sig i besittning af varorna, men detta icke blifvit i någon mån styrkt, blefve, med upphäfvande af rådst.r:ns utslag, den af Sundius i målet förda talan ogillad..

Sundius fullföljde saken till Kongl. Maj:t och företedde utdrag af protokollet, hållet vid sammanträde med borgenärerne i Johanssons konkurs den 28 Januari 1879, utvisande, att närvarande borgenärerne uppdragit åt Sundius att fullfölja talan; anmärkande Sundius, att konkursboets rättighet till återvinning vore ostridig; att hofr:n förbisett borgenärernes beslut att anhängiggöra ifrågavarande rättegång; samt att i detta beslut yrkandet om återvinning först förekomme och sålunda vore hufvudsak.

Målet föredrogs den 15 Maj 1879 inför H. D., hvars fleste ledamöter (just.råden Södergren, Olivecrona, Huss och Svedelius) icke funno skäl vara anfördt, som i hofr:ns utslag kunde verka ändring.

Just.råden frih. Leuhusen och von Hofsten funno skäligt att, med upphäfvande af hofr:ns utslag, gilla rådst.r:ns i målet meddelade beslut.

Just.rådet Wedberg yttrade: »Enär uti den i målet uttagna, inom den i 37 § konkurslagen stadgade tid faststälda stämning, Sundius till stöd för påståendet om åläggande för

s. 198 Sida 198 i årgången börjar härKopiera citering

Svartling att återställa ifrågakomna varor, åberopat jemväl att Svartling till betäckande af sin fordran hos Johansson frånhändt henne samma varor till förfång för hennes borgenärer och under sådane omständigheter, att Svartling haft skälig anledning att sådant antaga; ty och då följaktligen käromålet icke, på sätt hofr:n antagit, må anses vara grundadt allenast derå, att Svartling skulle på obehörigt sätt och med vetskap om Johanssons obestånd satt sig i besittning af varorna, samt vid sådant förhållande hofr:n icke bort inskränka pröfningen af målet endast till detta af hofr:n såsom grund för käromålet antagna förhållande, finner jag skäligt att, med undanrödjande af hofr:ns utslag, visa målet åter till hofr:n, som har att det uppå anmälan åter företaga och dermed vidare lagligen förfara.»