Naumanns tidskrift 1880 s. 205

I jernkramhandlaren Axel R. Abergs vid rådst.r:n i Norrköping anhängiggjorda konkurs bevakade firman G. & A. Lürman & c:ni ej mindre 20,000 kr. jemte ränta derå 351 kr. 71 öre enligt räkning, än äfven fordran till följd deraf, att firman, utan erhållen valuta, för Aberg dels accepterat två af honom den 10 November 1875 på firman dragna vexlar, den ena å 7,100 kr., förfallen till inlösen den 10 Februari 1876, och den andra å 8,200 kr. att betalas den 10

s. 206 Sida 206 i årgången börjar härKopiera citering

Mars samma är, dels ock pä Åberg den 22 December 1875 dragit en af honom sedermera till betalning tre månader derefter accepterad vexel å 2,275 kr. 63 öre.

Nämnde tre vexlar innehades ej af firman dä inställelsedagen i konkursen inföll, utan de personer, som innehade vexlarne, bevakade jemväl vexlarnes belopp.

Åberg hade såsom acceptant iklädt sig betalningsskyldighet för tre af firman G. & A. Lürman & c:ni för egen räkning dragna vexlar å tillhopa 45,062 kr. 50 öre, på grund af hvilka vexlar desses innehafvare likaledes i konkursen framstälde anspråk på betalning.

Sedan ett af Åberg erbjudet ackord af 50 procent, att betalas med ena hälften den 5 Februari 1877 och med andra hälften den 5 Maj samma år, blifvit den 4 December 1876 af rådst.r:n faststäldt, att vara bindande för alla de borgenärer, som egt rätt att sina fordringar i konkursen bevaka, utan undantag för andra än dem, hvilkas fordringar vore genom laga förmånsrätt försäkrade, har Åberg i enlighet med ackordsaftalet till vederbörande innehafvare af vexlarne utbetalt 50 procent så väl af beloppen i de vexlar, för hvilka Åberg sjelf var ansvarig, som af firman G. & A. Lürman & c:nis omförmälda vexelskuld, hvilken sistnämnda utbetalning jemte kostnader uppgick till 22,542 kr. 24 öre.

För ofvan förstnämnda af firman G. & A. Lürman & c:ni enligt räkning bevakade belopp 20,351 kr. 71 öre blef ackordet ej guldet.

Firman nödgades sedermera dels infria återstoden af o sina egna vexlar å 45,062 kr. 50 öre och dels för Abergs räkning godtgöra hans återstående skuld enligt de tre första vexlarne med tillhopa 8,891 kr. 59 öre, jemte 6 procent ränta å 7,100 kr. från den 10 Februari, å 8,200 kr. från den 10 Mars och å 2,275 kr. 63 öre från den 22 Mars, allt år 1876, till dess liqvid skedde.

I stämning till rådst.r:n i Norrköping yrkade firman, att Åberg måtte varda ålagdt dels att låta firmans genom berörda betalning uppkomna fordran hos Åberg jemte ränta gå i qvittning med motsvarande belopp å den fordran å

s. 207 Sida 207 i årgången börjar härKopiera citering

22,542 kr. 24 öre, som Åberg genom utbetalning för firman förvärfvat sig, dels ock att, sedan det härigenom till Abergs förmån uppkomna öfverskott afdragits från firmans bevakade fordran å 20,351 kr. 71 öre, till firman på grund af det faststälda ackordet utgifva 50 procent af återstoden med ränta å den ena hälften från den 5 Februari och å den andra hälften från den 5 Maj 1877.

Aberg genmälde: Firman hade i konkursen bevakat beloppet 20,351 kr. 71 öre enligt räkning, äfvensom beloppet af de 3 vexlarne å 7,100 kr., 8,200 kr. och 2,275 kr. 63 öre. För denna bevakning hade firman antagit ackord. Då Aberg såsom acceptant var skyldig att betala de tre af firman på Aberg dragna vexlarne å tillhopa 45,062 kr. 50 öre, som i konkursen bevakats, hade enligt ackordet för detta belopp till vexlarnes innehafvare erlagts det af firman erkända beloppet 22,542 kr. 24 öre. Betalningsskyldigheten för sistnämnda vexlar ålåge i sista hand firman, af hvilken anledning löftesmännen för ackordet vägrat utbetala ackord till firman å dess fordran 20,351 kr. 71 öre, enär firman på grund af det större utlägget icke vidare hade någon fordran hos utan i stället skuld till Aberg. Den i konkurslagen medgifna qvittningsrätt finge ej tolkas så, att firman först skulle ega uppbära antaget ackord å sina bevakade fordringsposter med 50 procent och det oaktadt anse sig hafva att fordra ytterligare 50 procent, som skulle gå i qvittning med de utlägg Aberg fått göra för firmans egna vexlar. Om innehafvarne af vexlarne vid förfallotiden uttagit liqvid af firman, hade firman fått betala sina egna vexelskulder och hade kunnat hålla sig till Aberg endast för de belopp, han verkligen vore skyldig. Abergs namnteckning å de vexlar, för hvilka firman behållit valutan, kunde icke gälla för annat än såsom en vanlig borgensförbindelse, d. v. s. förbinda Åberg till liqvid, derest firman ej förmått infria vexlarne. På dessa grunder bestreds käromålet.

Genom utslag den 30 Juli 1877 utlät sig rådst.r:n: att emedan den tillfälliga, ej af någondera parten beroende om-

s. 208 Sida 208 i årgången börjar härKopiera citering

ständighet, att de personer, som varit innehafvare af ofvannämnde vexlar, för hvilka firman G. & A. Lürman & c:ni haft betalningsskyldighet ensam, icke uttagit vexlarnes hela belopp hos firman utan, på grund af Abergs å vexlarne tecknade accepter, lyftat en del af vexelbeloppen i Abergs konkurs, ej kunde medföra laglig rätt för firman att, sedan Aberg uti konkursen förklarats berättigad att mot sina oprioriterade borgenärer tillgodonjuta 50 procents ackord, qvitta den skuld å 13,650 kr. 65 öre, som firman sålunda fått till Aberg emot firmans i konkursen bevakade fordran å 20,000 kr., hvilken qvittningsåtgärd, på samma gång den komme att bereda firman långt större utdelning å sin fordran än någon annan borgenär, jemväl skulle betaga Aberg förmånen att å sin skuld till firman tillgodonjuta det faststälda ackordet, ogillades ifrågavarande qvittningsanspråk; och som det belopp af 13,650 kr. 65 öre, hvilket Aberg sålunda, utan qvittningsrätt för firman, hade af firman att fordra, öfversköte det belopp, som enligt faststälda ackordet skulle tillkomma firman för dess i konkursen bevakade fordran å 20,000 kr. jemte ränta, samt firman således ej visat sig hafva någon fordran af Aberg, lemnades firmans yrkande att utbekomma något tillgodohafvande af Aberg utan afseende.

Två ledamöter voro skiljaktige:

Rådmannen Hertzman yttrade: »Emedan, efter det i Abergs konkurs till innehafvarne af de vexlar, för hvilka Aberg bort ansvara, utdelats 50 procent, firman G. & A. Lürman & c:ni fått för Abergs räkning utbetala till innehafvarne af samma vexlar dessas återstående belopp med o omkostnader och ränta, hvarmedelst firman hos Aberg erhållit en fordran, för hvilken, oansedt den eftergift Åberg vunnit genom ackordet, firman måste vara berättigad till godtgörelse så långt Abergs genom utbetalning för firmans vexlar förvärfvade genfordran försloge; ty och då firman derförutom i Åbergs konkurs bevakat ett ostridigt fordringsbelopp af 20,351 kr. 71 öre samt ackordet, först sedan qvittning egt rum för ömsesidiga fordringsanspråk, finge tillämpas beträffande det öfverskott, som till firmans fördel

s. 209 Sida 209 i årgången börjar härKopiera citering

kunnat uppstå, förpligtade denne ledamot Åberg att qvittningsvis mot den fordran till belopp af 22,542 kr. 24 öre, som Åberg genom utbetalning för af firman dragna vexlar förvärfvat, gälda firmans på enahanda sätt mot Åberg vunna fordran 8,891 kr. 59 öre jemte upplupen ränta å de särskilda vexelbeloppen från de olika förfallodagarne, samt att, sedan det härigenom till Åbergs förmån uppkommande öfverskott afdragits från de af firman i konkursen jemväl bevakade 20,351 kr. 71 öre, på grund af ackordet till firman utgifva 50 procent af återstoden med ränta å ena hälften från den 5 Februari och å andra hälften från den 5 Maj 1877».

Justitieborgmästaren Stolpe fann qvittning af parternas hvar mot annan framstälda fordringsanspråk icke kunna i vidsträcktare mån bifallas, än att de 8,891 kr. 59 öre, som firman utbetalt för vexlar, hvilka det ålegat Åberg att ensam gälda, finge afräknas från de 22,542 kr. 24 öre, som Åberg i följd af ackordet till vexelinnehafvarne för firmans räkning utbetalt å vexlar, för hvilka firman ensamt haft betalningsansvar. Yrkandet att skilnaden 13,650 kr. 65 öre, hvilket belopp sålunda rätteligen vore att betrakta såsom en firmans efter konkursen uppkomna skuld till Åberg, likaledes skulle gå i qvittning mot firmans öfriga fordran 20,000 kr. med ränta, afslogs af denne ledamot; och som firmans skuld till Åberg, 13,650 kr. 65 öre, öfversköte det belopp, som på grund af ackordet skulle tillkomma firman för dess fordran 20,000 kr., vid hvilket förhållande något öfverskott firman tillgodo ej fanns, ansåg samme ledamot käromålet, i hvad det afsåg utbekommande af ett sådant förment öfverskott, ej förtjena uppmärksamhet.

Firman G. & A. Lürman & c:ni vädjade till Göta hofrätt: Rådst.r:n hade helt och hållit förbisett den gemensamma och ömsesidiga ansvarighet, som i följd af de ifrågavarande vexlarnes natur ålegat parterne i förhållande till borgenärer och ömsesidigt till hvarandra, i händelse af bristande uppfyllelse å den enes eller den andres sida. Om

Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 17:de årg. 14

s. 210 Sida 210 i årgången börjar härKopiera citering

firman nödgats infria alla vexlarne, hade firman ock varit berättigad att göra dem alla gällande mot Åberg och hans borgenärer, intill dess firman blifvit betäckt för hvad firman utgifvit mera än på dess anpart belöpte. — Parternas ömsesidiga utbetalningar för hvarandra voro för öfrigt beroende på ett rättsförhållande, som uppstått före konkursens början.

I dom den 1 Februari 1878 yttrade hofr:n: att emedan Åberg, i detsamma han såsom acceptant iklädt sig betalningsskyldighet för ofvannämnde tre af firman G. & A. Lürman & c:ni för dess egen räkning dragne vexlar å 45,042 kr. 50 öre, fått fordringsrätt till motsvarande belopp hos firman, och Åbergs ofvannämnda fordran hos firman å 22,522 kr. 24 öre, som han utgifvit till innehafvarne af berörde vexlar, hvarför fordran i hans konkurs anmälts, således måste anses hafva tillkommit före konkursens början; ty och som firman vid detta förhållande desto heldre vore berättigad till qvittning för sin berörda skuld till Åberg med motsvarande belopp af sina ifrågavarande ostridiga, jemväl i konkursen bevakade fordringar hos Åberg, som dylik rätt tillkommit firman, derest kraf för samma fordringar ej framstälts i konkursen, och åtgärden att dem bevaka ej kunde medföra sämre rätt för firman; alltså och då bifall till firmans yrkande att för sin efter dylik qvittning återstående fordran utfå hvad derpå enligt det i Åbergs konkurs faststälda ackordet belöpte sig, ej kunde antagas leda dertill, att Åberg skulle gå miste om någon honom genom ackordet förvärfvad förmån, helst Åberg i allt fall ej komme att till fullo utbetala sammanlagda ackordsbeloppet för alla ofvansagda i konkursen bevakade fordringar, pröfvade hofr:n lagligt, med upphäfvande af rådst.r:ns utslag, förklara, att Åbergs sagda fordran 22,542 kr. 24 öre, jemte 6 procent ränta å hälften från den 5 Februari och å hälften från den 5 Maj 1877, skulle qvittas med motsvarande belopp af firmans fordringar hos Åberg dels å 8,891 kr. 59 öre, jemte 6 procent ränta å 7,100 kr. från den 10 Februari, å 8,200 kr. från den 10 Mars och å 2,275 kr. 63 öre, från den 22 Mars, allt 1876, dels ock å 20,351 kr. 71 öre, samt på grund, af ackordet i Åbergs konkurs förpligta honom att emot qvitto

s. 211 Sida 211 i årgången börjar härKopiera citering

till firman utgifva 50 procent af dess efter qvittningen återstående fordran jemte 6 procents ränta å ena hälften af samma återstod från den 5 Februari och å andra hälften från den 5 Maj 1877.

I denna dom sökte Aberg i und. ändring.

N. Rev. (konst, rev.sekr. Lilienberg samt t. f. rev.- sekr.ne Cöster, föredragande, och Dickson) hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte prôfva rättvist fastställa hofr:ns dom.

Sedan i anledning af H. D:s beslut den 21 November 1878 handlingarne i saken cirkulerat emellan H. D:s ledamöter, företogs den 5 Maj 1879 saken till afgörande i närvaro af just.råden Södergren, Naumann, Olivecrona, Huss, Lindhagen, Svedelius och Östergren; och emedan Aberg genom accepterandet af ifrågavarande utaf firman G. & A. Lürman & c:ni dragne tre vexlar, för hvilkas infriande firman i förhållande till Aberg vore ensam ansvarig, icke erhållit någon fordran hos firman, utan dylik fordran uppkommit först derigenom, att, sedan de accepterade vexlarne blifvit i Abergs konkurs bevakade, Aberg måst till vexlarnes innehafvare jemlikt det uti konkursen faststälda ackord utbetala 50 procent af vexlarnes belopp; ty och som berörda fordran således efter konkursens början tillkommit och vid sådant förhållande qvittning af samma fordran, på sätt firman yrkat, mot firmans i konkursen bevakade fordran å 20,000 kr. med ränta, icke lagligen må ega rum, pröfvade H. D:s fleste ledamöter rättvist att, med ändring af hofr:ns öfverklagade dom, fastställa rådst.r:ns beslut, såvidt derigenom firmans nyssnämnde qvittningsyrkande äfvensom firmans i sammanhang dermed framstälda fordringsanspråk blifvit af rådst.r:n ogillade.

Just.råden Naumann och Östergren biföllo det und. betänkandet.

Just.rådet Huss yttrade: »Jag pröfvar för min del rättvist att, med upphäfvande af hofr:ns dom, fastställa rådst.- r:ns i saken gifna utslag.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 23 Maj 1879.