Naumanns tidskrift 1880 s. 234

Vid Kumla här.rätt yrkade civilingeniören E. O. Rudebeck och doktor J. W. Perkins efter stämning å direktören О. Schwartzmann, i egenskap af disponent för belgiska bolaget »La vieille montagne» att som, efter det Rudebeck den 27 Janari 1874 undfått mutsedlar å två blyglans- och zinkmalm-fyndigheter, benämnda den ena Christianiagrufvan och den andra Pettersgrufvan samt belägna å mark lydande under hemmanet Isåsen, bolaget »La vieille montagne» vid en med anledning af Rudebecks begäran om bestämmande af utmål för Christianiagrufvan den 15 Oktober 1875 af tillförordnade bergmästaren C. J. Westberg hållen förrättning invändt, att Rudebeck förverkat inmutningsrätten till grufvorna, till följd hvaraf Westberg vägrat att tilldela Rudebeck något utmål, samt bolaget derefter förskaffat sig mutsedlar och den 4 Oktober 1876 utmål för grufvorna äfvensom utverkat sig förbud för Perkins, åt hvilken Rudebeck öfverlemnat arbetets verkställande vid grufvorna, att dermed fortfara, Rudebeck måtte förklaras ega bättre rätt än bolaget till dessa grufvor, samt den förrättning, hvarigenom utmål för grufvorna tilldelats bolaget, undanrödjas.

Efter genstämning yrkade Schwartzmann, i sin ofvanberörda egenskap, att som Rudebeck och Perkins icke vid

s. 235 Sida 235 i årgången börjar härKopiera citering

grufvorna utfört sådant försöksarbete, som för inmutningsrättens bibehållande vore föreskrifvet, samt i allt fall de för Rudebeck utfärdade mutsedlar icke blifvit vare sig åt rätte jordegarne eller i den ordning och inom den tid, lag förmådde, delgifne, och vid sådant förhållande den på samma mutsedlar grundade rätt till grufvorna redan varit förverkad vid den tid, då bolaget »La vieille montagne» erhöll mutsedlar å grufvorna, ifrågakomne, för Rudebeck utfärdade mutsedlar måtte förklaras ogiltiga och denne jemte Perkins eller deras rättsinnehafvare dömas all inmutningsrätt till grufvorna förlustige, samt bolaget tillerkännas eganderätten till desamma med deras fyndigheter och allt öfrigt, som till dem hörde, äfvensom Rudebeck och Perkins förpligtas att, hvilkendera bäst gitte, ej mindre utgifva ersättning för 1,200 ctr från grufvorna bortförd malm, än ock gälda de kostnader, bolaget måst vidkännas för utverkande af förbud för Perkins att bearbeta grufvorna äfvensom af qvarstad å från grufvorna bortförd malm.

Såsom ombud för Schwartzmann uppträdde vid här.r:n borgmästaren H. Waldenström på grund af en för honom eller den han i sitt ställe förordnade af Schwartzmann den 15 Augusti 1873 utfärdad fullmakt »att vid vederbörliga domstolar, landshöfdinge-embeten, kommunal- och kyrkstämmor eller andra allmänna sammankomster och tillfällen, då jag kunde ega rättighet eller vara skyldig att infinna mig eller något fullgöra i min egenskap af disponent för zinkgrufvebolaget »La vieille montagne’s» svenska egendomar, utföra samma bolags talan och dess rätt bevaka».

Behöriga mutsedlar hade af bergmästareembetet utfärdats den 8 November 1875 för Schwartzmann och H. Waldenström, för bolaget »La vieille montagne», som derom ingifvit skriftlig ansökning, den ene å Christianiagrufvan och den andra å Petersgrufvan.

Af protokollet vid utmålsläggning för berörde grufvor den 4 Oktober 1876 inhemtades, att t. f. bergmästaren då infunnit sig å hemmanet Isåsen i Lerbäcks socken för att »på begäran af disponenten för bolaget »La vieille montagne’s»

s. 236 Sida 236 i årgången börjar härKopiera citering

svenska egendomar, herr direktören och riddaren O. Schwartzmann, tilldela dessa grufvor laga utmål»; att Schwartzmann vid tillfället företett mutsedlarne och en på »Société de la vieille montagne» i Belgien den 1 Augusti 1857 öfverlåten intecknad köpeafhandling, hvarigenom jordegarne försålt alla malmanledningar på sina egor; samt att vid utmålsförrättningen 1875 Schwartzmann, enligt protokollet, tillstädeskommit biträdd af borgmästaren Waldenström »med fullmakt å bolaget »La vieille montagne’s» vägnar».

Här.r:n, hvarest icke ifrågasattes annat än att Schwartzmann var bolagets ombud och disponent, gaf slutligt utslag den 21 December 1877 och förklarade Rudebeck hafva lagligen förvarat sin inmutarerätt till ifrågavarande grufvor och sålunda framför bolaget »La vieille montagne» vara egare deraf samt undanröjde bergmästarens åtgärd den 4 Oktober 1876 att för bolagets räkning lägga utmål till grufvorna, till följd hvaraf Schwartzmanns, å bolagets vägnar, i saken förda talan ogillades.

Schwartzmann fullföljde saken till Svea hofrätt genom ombud, som företedde fullmakt för innehafvaren af Schwartzmann i egenskap af disponent för bolaget.

För Rudebeck instälde sig ombud på grund af fullmakt att föra hans talan i rättegången emot »La vieille montagne», hvaremot Perkins uteblef.

Hofr:n yttrade i dom den 31 December 1878: att som, äfven om antagas finge, att Schwartzmann vore disponent för bolaget »La vieille montagne’s» svenska egendomar, Schwartzmann i allt fall icke ådagalagt, att han i sådan egenskap eller eljest vore behörig att i hofr:n föra bolagets talan i saken, funne hofr:n ändringssökandet icke kunna komma under pröfning.

Schwartzmann sökte ändring hos Kongl. Maj:t och företedde dels Kongl. Maj:ts resolution den 9 Oktober 1857, hvarigenom, på ansökning af Louis Alexandre St. Paul de Sinçay i egenskap af generaldirektör för La société des mines et fonderies de Zinc de la vieille montagne i Belgien, Kongl. Maj:t tillåtit nämnda bolag att besitta egendomarne

s. 237 Sida 237 i årgången börjar härKopiera citering

Ämmestorp och Àmmeberg med underlydande och derå söka lagfart, dock med skyldighet för bolaget att alltid hafva ett i orten bosatt ombud, som skulle ega att i angelägenheter, hvilka rörde nämnda fasta egendomar, vid domstolar och andra embetsmyndigheter ä bolagets vägnar svara, i hvilket afseende det skulle åligga bolaget att hos domaren, ej mindre då ansökning om lagfart gjordes, uppgifva ombudets namn och vistelseort, än ock sedermera anmäla inträffande ombyten af sådant ombud, dels ock bevittnad fullmakt den 10 Augusti 1857 af Louis Alexandre St. Paul de Sinçay, hvarigenom denne, som i sin nämnda egenskap inköpt berörda fasta egendomar äfvensom ett större antal grufvor ocli inmutade malmanledningar, innehållande zinkblände m. m. samt belägna dels å nämnda egendomar och dels å Isåsen m. fl. egendomars områden samt till disponent öfver ifrågavarande fasta egendomar, grufvor och malmanledningar antagit Schwartzmann, befullmäktigade honom i sådan egenskap att vidtaga alla för skötseln af samma egendomar och grufvornas bearbetande erforderliga åtgärder samt utöfva alla egaren tillkommande rättigheter äfvensom att vid domstolar å egarens vägnar föra talan och annat ombud i sitt ställe förordna. Schwartzmann yrkade att, med upphäfvande af hofr:ns dom, saken måtte dit återförvisas eller, om detta icke kunde bifallas, att Kongl. Maj:t måtte tillåta Schwartzmann att, med företeende af Kongl. Maj:ts Res. och anmärkta fullmakt anmäla målet till pröfning i hofr:n eller annorledes så föreskrifva, att Schwartzmanns vadetalan blefve bibehållen. Schwartzmann hade genom föreskriften i den Kongl. Res. och fullmaktens uppvisande vid domstol samt dess intagande i domboken legaliserats såsom bolagets ombud och disponent på så sätt, att hans rätt att bevaka och föra bolagets talan uti dess angelägenheter vid domstolar i Sverige icke kunde ifrågasättas; och detta ombudsmannaskap hade blifvit allmängjordt, så att något vidare i den vägen ej vore behöfligt så länge icke annan disponent blifvit antagen samt ingen anmärkning emot Schwartzmanns behörighet blifvit framstäld. Dessutom hade veder-

s. 238 Sida 238 i årgången börjar härKopiera citering

parten i stämningsansökningen angifvit Schwartzmann vara ombud och disponent, såsom jemväl här.r:n benämnt honom och derigenom vitsordat förhållandet.

Rudebeck bestred resning, i målet och anmärkte, att föreskriften i den Kongl. Res. icke kunde anses åsyfta att befria hvarken bolaget från den hvar och en, som ville genom representant göra sin talan gällande, åliggande skyldighet att i hvarje fall förse sin ställföreträdare med laga fullmakt, eller den, som å bolagets vägnar talade och svarade, att med behörig fullmakt i hvarje fall styrka sin behörighet. För öfrigt kunde ifrågasättas om den Kongl. Res. och fullmakten, hvilka afsåge de egendomar och fyndigheter, bolaget egde 1857, kunde hänföras till de i denna sak omtvistade fyndigheter, hvilka bolaget först långt derefter inmutat. Benämningen disponent innefattade icke befogenhet att å egarens af en egendom vägnar inmuta fyndigheter eller förvärfva annan egendom och i afseende derå, utan företeende af fullmakt, uppträda inför domstol.

Schwartzmann genmälde: Ställföreträdaren egde, sedan han blifvit behörigen legaliserad, att utan vidare för bolaget föra talan och svara. Företeende af fullmakt vore obehöfligt, då behörighet icke ifrågasattes. Beviset för hans rätt innefattades deri, att den, som anhängiggjort en sak emot honom för det bolag, han representerade, dymedelst ock vitsordat att ställföreträdaren egde att med laga verkan tala och svara för bolaget. Om Schwartzmanns för bolaget gjorda inmutning vore ogiltig, borde densamma gälla för Schwartzmann personligen såsom stäld å honom jemte annan person för bolagets räkning.

N. Rev. (rev.sekr. Fàhrœus, föredragande, konst, rev.- sekr. Cöster och t. f. rev.sekr. Hasselrot) yttrade i afgifvet betänkande: »Enär den af Rudebeck och Perkins instämda talan riktats emot Schwartzmann i hans egenskap af ombud och representant för bolaget »La vieille montagne» samt här.r:n i sitt protokoll antecknat, att Schwartzmann var part i målet såsom ombud och disponent här i riket för nämnda bolag, hvilket ej heller blifvit å vederdelosidan förnekadt

s. 239 Sida 239 i årgången börjar härKopiera citering

vare sig vid här.r:n eller hos hofr:n; ty torde Kongl. Maj:t finna Schwartzmann hafva varit behörig att hos hofr:n föra bolagets talan i saken; samt till följd häraf undanrödja hofr:ns öfverklagade dom och visa saken åter till hofr:n, som skulle hafva att densamma, på anmälan, företaga och dermed lagligen förfara, utan hinder af dess förra, nu undanröjda beslut.

Saken föredrogs den 17 Juni 1879 inför H. D., hvars fleste ledamöter (just.råden Wretman, Naumann, von Hofsten, Huss, Hernmarck och Östergren) biföllo det underdåniga betänkandet.

Just.rådet Carleson yttrade: »Som, efter det hüfvudkäromålet är vordet instämdt emot Schwartzmann, i egenskap af ombud och representant för bolaget »La vieille montagne» och genkäromålet blifvit väckt af Schwartzmann såsom disponent för samma bolag, här.r:n upptagit saken till hufvudsaklig pröfning och ålagt Schwartzmann att godtgöra Rudebecks rättegångskostnader; alltså och då Schwartzmann, som varit af här.r:n erkänd såsom part i saken, ej kan hafva varit skyldig att åtnöjas med hvad deruti gått honom emot, utan egt sin talan hos hofr:n fullfölja, biträdde just.- rådet det slut, N. Rev:s underdåniga betänkande tillstyrkte.» Kongl. Maj:ts dom utgafs den 10 Juli 1879.