Egare af lägenhet bortarrenderar densamma, men antecknar derefter, utan arrendatorns medgifvande, å samma kontrakt att det ej finge utan egarens samtycke intecknas. Föranleder ett sådant förfarande ansvar eller ersättningsskyldighet?
19 augusti 1879
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 276–279 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 276–279 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 19 Augusti 1879». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Vid Säfvedahls här.rätt tilltalade P. E. Cederholm handlanden F. G. Rahmn för det denne, som genom kontrakt den 20 Januari 1877 till Cederholm bortarrenderat fargeriet och blekeriet Mariedahl, sedermera, utan Cederholms vetskap eller samtycke, å kontraktet gjort anteckning derom, att det ej finge utan Rahmns medgifvande intecknas, i följd hvaraf en utaf Cederholm gjord ansökan om inteckning till säkerhet för kontraktets bestånd blifvit afslagen, och yrkade Cederholm på grund häraf godtgörelse för kostnaderna å inteckningsärendet.
A baksidan af kontraktet var tecknadt: »Detta kontrakt får ej utan mitt medgifvande intecknas. G. F. Rahmn.»
Rahmn genmälde, att han å kontraktet tillskrifvit ifrågavarande anteckning, utan föregången öfverläggning, endast i afsigt att Cederholm skulle, innan kontraktet i och för antecknande till domstol inlemnades, derom först underrätta Rahmn; att Rahmn med sitt ifrågavarande beteende ingalunda haft för afsigt att bereda sig eller annan nytta eller att dermed skada göra; att, som Cederholm, efter det till-
s. 277 Sida 277 i årgången börjar här
lägget blifvit verkstäldt, tagit kontraktet till sig och jemväl betalt arrendet, han alltså måste anses hafva godkänt ifrågavarande tillägg; att, sedan ansökningen om inteckning blifvit af här.r:n utstäld till förklaring af Rahmn, han, som samtidigt varit stadd på resor, af glömska försummat att å utsatt tid afgifva förklaring, samt att, då i allt fall Cederholm icke kunnat erhålla inteckning utan Rahmns hörande, alldenstund dennes åtkomsthandlingar varit för inteckningens erhållande nödiga, men dessa handlingar icke honom affordrats, Rahmn bestrede allt afseende å Cederholms instämda talan.
Härå genmälde Cederholm, att Rahmn i vittnens närvaro förvägrat Cederholm att få inteckna kontraktet; att Rahmns försummelse att afgifva förklaring tydligen haft till ändamål att åstadkomma, det inteckningen skulle afslås; att Rahmn, kort efter arrendekontraktets upprättande, uppdragit åt mäklare i Göteborg att försälja egendomen, hvarom ock kungörelse varit i tidningarne införd; att, om försäljning kommit till stånd, Cederholm blifvit sitt kontrakt förlustig; samt att den osäkerhet, hvarmed Cederholm innehaft kontraktet, vållat honom förlust jemväl derutinnan, att de närboende med afseende derpå icke velat anförtro honom gods till färgning.
Ett vittne, länsmannen Lundgren, intygade, att vittnet vid ett tillfälle hört Rahmn, på fråga af Cederholm huruvida han ämnade sälja sin fabrik och om dennes kontrakt i sådant fall skulle ega gällande kraft, yttra, att »det beror på köparen» eller något dylikt; samt att Rahmn vid ett annat tillfälle för vittnet uppgifvit, det han hade för afsigt underrätta Cederholm derom, att han icke finge inteckna kontraktet.
I utslag den 13 Augusti 1878 utlät sig här.r:n: att ehuru Rahmn genom eget erkännande vore förvunnen att hafva å ofvannämnda kontrakt utan Cederholms tillstånd tecknat förbud att inteckna kontraktet utan Rahmns medgifvande, i följd hvaraf Cederholms i sådant afseende gjorda ansökan blifvit den 27 November 1877 afslagen; likväl och
s. 278 Sida 278 i årgången börjar här
som Cederholm, efter det förbudet blifvit å kontraktet tecknadt, tagit detsamma till sig utan att emot Rahmns förfarande göra anmärkning, samt denne, såvidt visadt vore, ej begagnat handlingen sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, ogillades Cederholms i målet förda talan.
Cederholm besvärade sig hos Göta hofrätt och erinrade, att här.r:ns skäl att han utan anmärkning tagit handlingen till sig vore ogrundadt, enär han verkligen framstält anmärkning emot det å kontraktet gjorda tillägget, ehuru Rahmn lemnat hans framställning utan afseende.
Hofr:n yttrade i utslag den 21 Januari 1879: att hofr:n funne, lika med här.r:n, Rahmn vara öfvertygad att hafva ä ifrågavarande kontrakt utan Cederholms tillstånd tecknat förbud att inteckna detsamma utan Rahmns medgifvande; och som Rahmn sålunda uppsåtligen med kontraktet vidtagit en åtgärd, hvarigenom Cederholm förhindrats att utan tillstånd af Rahmn komma i åtnjutande af sin rätt att till säkerhet för kontraktets bestånd erhålla inteckning, blefve, med ändring af här.r:ns utslag, Rahmn, jemlikt 22 kap. 2 § 5 mom. Strafflagen, dömd att för hvad sålunda låge honom till last böta 100 kr., hvilka böter skulle tillfalla kronan, samt att godtgöra Cederholms kostnader å inteckningsärendet med 27 kr. 85 öre.
Rahmn fullföljde målet till Kongl. Maj:t och uppgaf rörande tillkomsten af ifrågavarande anteckning, att, sedan kontraktet blifvit i Rahmns bostad skrifvet och der qvarlemnadt, Rahmn verkstält anteckningen och med skriftlig underrättelse härom sändt kontraktet till Cederholm, som utan anmärkning emottagit detsamma.
Cederholm bestred sanningsenligheten häraf och uppgaf, att Rahmn tillnarrat sig kontraktet från ena kontraktsvittnet, till hvilket Cederholm lemnat detsamma; samt att Rahmn ingalunda, på sätt han uppgifvit, underrättat Cederholm om tillägget eller tillsändt honom kontraktet, utan hade Cederholm i Rahmns frånvaro afhemtat detsamma i hans bostad.
Målet föredrogs den 19 Augusti 1879 inför H. D., hvarvid just.råden frih. Leuhusen, Rabe och Svedelius funno
s. 279 Sida 279 i årgången börjar här
Rahmns åtalade förfarande icke vara af beskaffenhet att kunna till ansvar eller ersättningsskyldighet för Rahmn föranleda och pröfvade förthy skäligt att, med ändring af hofr:ns utslag, fastställa det slut, hvaruti här.r:n stadnat.
Just.rådet Södergren yttrade, att som Rahmn, då han å det af parterna underskrifna kontraktets baksida ensamt i sitt namn tecknade ett anspråk, att kontraktet icke finge utan hans medgifvande intecknas, ingalunda kunde anses dermed hafva gifvit detta anspråk något sken af ett emellan parterne slutet aftal eller något af Cederholm godkändt beting, så att denne deraf kunde vara betaget att för kontraktet söka inteckning, eller den domstol, der inteckningen komme att sökas, skulle vara förhindrad att med inteckningsärendet så förfara som lagligen ske skolat, derest icke Rahmn på nämnda sätt i förväg gifvit antydan om hvad han i möjligen blifvande förklaring öfver inteckningsansökning kunde komma att andraga; alltså och ena:-, vid sådant förhållande, Rahmns utan Cederholms samtycke vidtagna förfogande med dennes exemplar af kontraktet, fastän obehörigt, dock icke finge antagas hafva varit af beskaffenhet att kunna åstadkomma skada, biträdde just.rådet den af just.råden frih. Leuhusen, Rabe och Svedelius yttrade mening.
Just.råden Lindhagen och Östergren funno ej skäl att i hofr:ns utslag göra ändring.
Just.rådet Ryding anförde: »Enär, enligt min åsigt, Rahmn genom hvad i omstämda hänseendet kommit honom till last är öfvertygad om svikligt förfarande, hvaraf förlust annan tillskyndats, finner jag för min del, med stöd af 6 kap. 1 § och 22 kap. 1 § Strafflagen, ej skäl att i hofr:ns öfverklagade beslut göra ändring».