Arrendator, som förbundit sig att icke utan egarens medgifvande öfverlåta arrendet på annan man, öfverlåter nyttjanderätten till sjelfva jorden (således en del af egendomen) till annan, utan sådan tillåtelse.
23 september 1879
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 280–284 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 280–284 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 23 September 1879»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom kontrakt den 24 Oktober 1855 upplät enkan Anna Sofia Berg på arrende till A. F. Hellström Dalarö gästgifvaregård med tillhörande jord och ängsmark, hvilket kontrakt, efter att vid särskilda tillfällen blifvit prolongerait, den 13 Oktober 1865 af Hellström, med enkan Bergs begifvande, transporterades å J. M. Eklund.
Uti kontraktet stadgades bland annat:
att arrendeafgiften skulle utgöra 400 kr. för år räknadt;
att arrendatorn egde begagna alla gästgifvaregårdens egor och holmen Aspön samt fiskevatten och jagt jemte bete å Dalarö skog;
att foder och gödsel icke skulle få från egendomen bortföras;
att stängselvirke, äfvensom byggnadsvirke finge, efter utsyning, tagas å skogen, hvaremot arrendatorn icke skulle ega rätt till vedfång:
att arrendatorn skulle vidkännas skjutsens utgörande för | mtl Vestertorpet äfvensom väghållningen och alla onera för egendomen och gästgifverihållningen;
att arrendatorn icke finge utan egarens begifvande öfverlåta arrendet å annan person; samt
att, om arrendatorn underläte betala arrendet på bestämda tider eller vanvårdade egendomen eller på något sätt afveke ifrån eller handlade emot kontraktets föreskrifter, han skulle anses, om jordegaren sådant påstode, hafva förverkat kontraktet och vara skyldig att genast utan fardags tillgodonjutande afflytta med åliggande för honom att ändock betala arrendet till legostämmans slut samt efte mätismanna-ordom ersätta jordegaren skadan.
s. 281 Sida 281 i årgången börjar här
Enkan Berg instämde Eklund till Sotholms här.rätt med påstående, att som denne utan hennes tillstånd till P. E. J. Jansson i Tyresta bortarrenderat den till gästgifvaregården hörande jord med fiskevatten, Eklund måtte förklaras hafva förverkat kontraktet samt såväl han som Jansson förpligtas genast afflytta med åliggande för Eklund att ändock betala arrendet till legostämmans slut och efter mätismanna-ordom ersätta all den skada, som jordegaren genom hans vållande lidit.
Af det emellan Eklund och Jansson den 17 Augusti 1874 upprättade kontrakt inhemtades, att Eklund under tiden från den 1 Juli 1874 till den 14 Mars 1886 antagit Jansson att på eget ansvar och efter eget godtfinnande »för Eklunds räkning» sköta och vårda den jord, som tillhörde Dalarö gästgifvaregård och bestode af odlad jord och betesmark, jemte fiskevatten mot följande vilkor: att Jansson skulle årligen till Eklund erlägga 300 kr. med rättighet för Jansson att tillgodogöra sig all inkomst af jorden och begagna de gästgifvaregården tillhörande uthus; att Jansson skulle ega rätt till bete för sina kreatur å skogen, men deremot icke vara berättigad till vedbrand eller att från egendomen bortföra foder eller spillning; samt att skjuts och väghållning för £ mtl Vestertorp ålåge Jansson med skyldighet att iakttaga gästgifveristadgan mot erhållande af skjutslegan.
Eklund bestred allt afseende å käromålet under erinran, att han icke öfverlåtit kontraktet på Jansson, utan endast antagit honom att sköta och vårda jorden till ifrågavarande lägenhet, hvadan Jansson vore att betrakta allenast såsom Eklunds förvaltare eller inspektor.
Enkan Berg anmärkte, att kontraktet emellan Eklund och Jansson till sitt innehåll vore ett verkligt arrendekontrakt, ehuru detsamma, för att kringgå bestämmelsen i kontraktet med jordegaren, affattats på sätt som skett.
Här.r:n utlät sig i utslag den 2 November 1877: att här.r:n funne det kontrakt af den 17 Augusti 1874, hvarmedelst Eklund för tiden från den 1 Juli 1874 till den 14 Mars 1886 antagit Jansson att på eget ansvar och efter
s. 282 Sida 282 i årgången börjar här
eget godtfinnande »för Eklunds räkning sköta och värda den jord, som tillhörde Dalarö gästgifvaregård och bestode af odlad jord och betesmark, jemte tillhörande fiskevatten», icke kunna annorlunda förstås, än såsom en öfverlåtelse af det om arrende af samma jord och mark den 24 Oktober 1855 emellan enkan Berg och Hellström upprättade, sedermera utaf samma jordegare för tiden från den 14 Mars 1876 till den 14 Mars 1886 på Eklund transporterade kontrakt; och som i detta kontrakts 9:de punkt föreskrefves, att arrendet ej finge utan egarens begifvande öfverlåtas på annan person, och dess 10:de punkt innehölle, att, om arrendatorn på något sätt afveke ifrån eller gjorde något utom kontraktets föreskrifter, han då, om jordegaren sådant påstode, ansåges hafva förverkat detsamma och vore skyldig att genast utan fardags tillgodonjutande afflytta, med åliggande att ändock betala arrendet till legostämmans slut och efter mätismanna-ordom ersätta den skada jordegaren genom hans vållande lidit; alltså pröfvade här.- r:n rättvist att, med förklarande att Eklund sålunda förverkat ifrågavarande arrende, döma såväl honom som Jansson att genast vid vräkningspåföljd afflytta från omförmälda Dalarö gästgifvaregård med dess jord och mark äfvensom förpligta Eklund att till enkan Berg erlägga det i omförmälda arrendekontrakt bestämda, ännu oguldna arrende af 400 kr. årligen för tiden intill den 14 Mars 1886 och att ersätta henne den skada, Eklund härutinnan vållat henne och hvilken skada, i händelse parterna ej annorledes åsämjdes, skulle till beloppet bestämmas af tre gode män, deraf enkan Berg utsåge en, Eklund en, eller, derest han tredskades, vederbörande executor den andre och dessa begge den tredje.
Eklund fullföljde saken till Svea hofrätt: Som Eklund varit boende på annan ort, hade han icke sjelf kunnat öfvervaka egendomens skötsel, hvadan han sålunda nödgats så affatta kontraktet, att Jansson skulle erhålla fördel af egendomens af kastning. Aftalet liknade möjligen en öfverlåtelse af arrenderätten, ehuru Eklund allenast afsett att antaga en förvaltare, såsom jemväl framginge af ordalagen i kon-
s. 283 Sida 283 i årgången börjar här
traktet: »för min räkning». Yrkade upphäfvande af här.- r:ns utslag.
Medelst dom den 12 December 1878 utlät sig hofr:n: att, enär Eklund genom omförmälda emellan honom och Jansson den 17 Augusti 1874 upprättade kontrakt, hvarigenom Eklund antagit Jansson att för Eklunds räkning sköta och vårda jorden till Dalarö gästgifvaregård, icke kunde, med afseende å innehållet af samma kontrakt, jemfördt med det emellan Eklund och enkan Berg upprättade arrendekontrakt, samt då Eklund sjelf fortfarande innehaft gästgifvaregården, anses hafva på Jansson öfverlåtit sistnämnda kontrakt om arrende af Dalarö gästgifvaregård med dertill hörande jord, blefve, med ändring af här.r:ns utslag, den emot Eklund förda talan ogillad.
Sterbhusdelegarne efter enkan Berg, som allidit under rättegången, fullföljde saken till Kongl. Maj:t.
N. Rev. (rev.sekr. Åbergsson, föredragande, konst, rev.- sekr. Westman och t. f. rev.sekr. Hasselrot) yttrade i afgifvet betänkande: »Som Eklund genom ofvanberörda, den 17 Augusti 1874 upprättade kontrakt till Jansson under vilkor, som i flera afseenden varit öfverensstämmande med de i arrendekontraktet med jordegaren bestämda, till brukande upplåtit den till Dalarö gästgifvaregård hörande jord med fiskevatten mot viss årlig afgift och med rättighet för Jansson att tillgodogöra sig jordens afkastning och åtnjuta andra enligt Eklunds arrendekontrakt arrendatorn tillkommande förmåner, samt Eklund, hvilken härigenom måste anses hafva till annan person öfverlåtit arrendet af jorden, icke härtill haft jordegarens tillstånd; alltså och då Eklund härigenom, på grund af ofvan omförmälda stadgande i det med jordegaren afslutade kontrakt, arrendet förverkat, hemställer N. Rev. i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med ändring af hofr:ns dom, fastställa här.r:ns utslag, såvidt derigenom Eklund förpligtats att den arrenderade lägenheten genast afträda och enligt bestämmande af gode män ersätta skadan; men enär arrendekontraktets stadgande om skyldighet för Eklund att, oaktadt han nödgades genast af-
s. 284 Sida 284 i årgången börjar här
flytta, dock betala arrendet till legostämmans slut, icke rimligen torde kunna tolkas annorlunda, än att Eklund i sådant fall ålåge att betala arrendet till nästa fardag efter afflyttningen, lärer Kongl. Maj:t finna Eklund icke kunna förpligtas gälda oguldna arrendet, 400 kr. årligen, för längre tid än till den 14 Mars näst efter det Eklund från lägenheten afträdt eller blifvit derifrån vräkt.»
Vid sakens föredragning den 1 September 1879 inför II. D. funno dess fleste ledamöter (just.råden von Hofsten, Lindhagen, Svedelius, Östergren, Wedberg och Ryding) skäl ej vara anfördt, som kunde verka ändring i hofr:ns dom.
Just.rådet Naumann pröfvade rättvist, med ändring af hofr:ns dom, gilla det slut, hvari här.r:n stadnat.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 23 September 1879.