Naumanns tidskrift 1880 s. 309

5L

Rättighet för égaré af stadstomt, som angränsar sjö, att der anlägga brygga, eller icke.

Efter stämning till rådst.rm i Strömstad yrkade handlanden Martin Pejlitz, å drätselkammarens vägnar, att bankbokhållaren Roger Smith, hvilken skulle utan behörigt tillstånd hafva utanför sin i vester till saltsjön gränsande tomt n:o 63 i Strömstads första rote, uti det för staden gemensamma vattnet anlagt en brygga af sten, måtte varda ålagdt borttaga densamma och återställa platsen, hvarest bryggan uppförts, i förut befintligt skick.

A kärandesidan anfördes, att stadens bruk af dess stränder till anläggande af kajer och hamnplatser för trafikens behof skulle på ett högst känbart sätt inskränkas, om de vid stranden belägna tomters égare skulle få godtyckligt anlägga bryggor, samt att ifrågakomna bryggas uppförande icke ens blifvit hos byggnadsnämnden anmäldt.

Härtill genmälde Smith, att bryggan vore uppförd å samma ställe, der brygga förut af ålder funnits, och icke ginge längre ut i sjön än tillförene; att Smith så mycket hellre vore berättigad att anlägga brygga så långt ut i sjön han behagade, som hvarje tomtegare, hvilken med sin tomt angränsade sjön, egde rätt att begagna sig af vattnet, och då detta invid tomten vore endast 6 tum djupt, vore nödigt hafva brygga för att få djupare vatten; att bryggan ingalunda låge till hinder, om kajanläggning der skulle ifrågakomma, samt att det ju i allt fall tillåtits den närbelägna badinrättningen att uppföra ett torn längre ut i sjön än bryggan, hvilken omständighet för alla tider stängde kajanläggning derstädes; och åberopade Smith dels en bestyrkt afskrift af en utaf borgmästaren Hegardt vidimerad afskrift af en utaf magistraten i närvaro af stadens äldste den 3 Mars 1820 hållen besigtning och afmätning af tomten n:o

s. 310 Sida 310 i årgången börjar härKopiera citering

63 i stadens l:a rote, utvisande, att tomten vore 54 alnar lång emellan Hangqvistska tomten å norra samt allmänningen vid rådstugan å södra sidan utmed gatan; och hette det i nämnda handling bland annat: »Denna å fri och egen grund belägna tomt, som nu eges af herr handelsman R. W. Smith, går ifrån gatan ut i sjön och är å ömse sidor af lika längd och bredd»; dels rådst.r:ns den 11 Augusti 1817 meddelade fastebref för S. Lundström å huset och tomten n:o 63, hvilken egendom emellan rådstugutomten och tomten n:o 64 innehölle 14 famnar och »ginge från gatan ut i sjön».

Vid af rådst.r:n på stället företagen syn inhemtades, att vattnets djup invid bryggan vid magasinet å ömse sidor utgjorde 6 tum;

» » » vid bryggans ytterkant på norra sidan utgjorde 3 fot;

» » » vid bryggans ytterkant på södra sidan utgjorde 2 fot 6 tum;

» » » vid bryggans norra sida, 4 alnar från dess början, utgjorde 1 fot 7 tum; samt att utanför bryggan på sjöbotten låge några större och mindre kullerstenar, hvilka, enligt hvad Smith uppgifvit, skulle utgöra lemningar efter den brygga, som funnits derstädes i äldre tider.

Drätselkammaren, som icke ville medgifva vitsord åt den ingifna afskriften af 1820 års instrument, bestred att anmärkta stenarne voro lemningar efter en äldre brygga, samt erinrade, att om också en sådan funnits, så hade tomtegaren dertill icke haft laga rätt, alldenstund staden ovedersägligen vore grundegare; att i allt fall med uttrycket »i sjön» icke kunde menas annat än till sjön eller till vattnet; att när allmänna lagen i 4 kap. 2 § Jordabalken stadgade, att i fastebref tomts dimensioner skulle utsättas, så kunde dermed icke afses sjön, i hvilket fall man hade en ytterligare sida i figuren att taga i betraktande, nämligen djupet; att tomt på sjön väl kunde förekomma i inbillningen men icke i verkligheten; samt att förhållandet med badhusinrättningen icke det ringaste inverkade på förevarande sak.

s. 311 Sida 311 i årgången börjar härKopiera citering

I saken åberopade vittnen intygade:

Ett vittne: att i vittnets ungdom utanför ifrågavarande tomt funnits en träbrygga, hvilande på pålar, hvilken brygga gått så långt ut i sjön, att den kunnat användas såsom anlöpningsplats af jakter;

ett vittne (55 år): lika med föregående vittnet med tillägg, att utanför bryggan funnes ett stenkar;

två vittnen sammanstämmande: att vittnena, som uppå -ackord uppfört ifrågavarande brygga, varit tillsagda att icke utdraga bryggan längre än lemningarne efter den gamla bryggan utvisade, hvilken tillsägelse vittnena jemväl efterkommit; samt att vittnena icke med bestämdhet kunde uppgifva huruvida derstädes förut funnits någon brygga, men att några stenar, som legat derutanför på sjöbotten, af vittnena antagits utgöra lemningar efter en brygga.

Rådst.r:n yttrade i utslag den 1 Juli 1878: att rådst.- r:n, vid öfvervägande af hvad i målet ingifna handlingar innehölle, hörda vittnen intygat och parterne emot hvarandra anfört, funnit, att såväl ett i afskrift företedt besigtningsinstrument af den 3 Mars 1820 som ett den 11 Augusti 1817 af rådst.r:n för dåvarande egaren till tomten n:o 63, här.höfdingen S. Lundström utfärdadt fastebref antydde, att samma tomt ginge från gatan ut i sjön; att vittnena C. Hansson och J. Lagerberg sammanstämmande intygat, att fordomdags under vittnenas ungdomstid en brygga af trä gått ut i sjön från tomten n:o 63, likasom vittnena A. Solberg och A. Otter, hvilka för Smith uppfört den brygga, hvars nedrifvande drätselkammaren påyrkat, upplyst, att samma brygga ej ginge längre ut i hafvet, än till några der qvarliggande stenar, hvilka syntes vara lemningar af en äldre bryggbyggnad; och emedan hufvudsakliga skälet, hvarför Strömstads stadsfullmäktige uppdragit åt drätselkammaren att instämma Smith om ifrågavarande bryggas borttagande syntes vara, att densammas qvarstående skulle omintetgöra stadens rätt att vid den intill tomten varande stranden anlägga kaj och, hamnplats, men dervid förekomme dels att den af Smith uppförda bryggan icke kunde i ringaste

s. 312 Sida 312 i årgången börjar härKopiera citering

mån hindra anläggandet af kaj vid samma strand, när staden kunde blifva sinnad att arbetet dervid företaga, dels ock att stadens badhusbolag oåtspordt fått vid det intill tomten n:o 63 och i närheten af ifrågavarande brygga belägna norra badhuset uppföra en tornbyggnad, som sträckte sig längre ut i sjön än bryggan och i följd af byggnadssättet omöjliggjorde uppförandet af en kaj förbi samma badhus; ty och då Smith icke kunde anses hafva obehörigen och till inskränkning i annans rätt sagda brygga uppfört, förklarade rådst.r:n, att skäl icke voro förebringade, som kunde verka till bifall af drätselkammarens påstående om åläggande för Smith att nu borttaga sin uppförda brygga,, hvadan käromålet alltså för närvarande underkändes.

Drätselkammaren vädjade till Göta hofrätt: De vittnen, som intygat, att en träbrygga funnits å ifrågavarande plats, hade icke kunnat vitsorda att densamma, som syntes hafva varit af provisionel beskaffenhet, blifvit med vederbörligt tillstånd uppförd, hvilken bevisningsskyldighet tillkomme Smith. Den plats, som låge utanför en tomt, vore kommunens gemensamma tillhörighet. En brygga i sjön vore närmast jemförlig med trappan till ett hus, hvilken endast med ett trappsteg finge läggas utanför tomtlinien. Rådst.r:n hade förklarat, att bryggan icke utgjorde hinder för kajbyggnad, hvadan bryggan sålunda måste ingå i den eventuela kajbyggnaden och tomtgränsen alltså sluta vid sjön, enär anläggandet i hafvet utanför den 28 fot långa bryggan på djupt vatten af en kaj skulle medföra alltför stora kostnader för en fattig kommun. Drätselkammaren hade ingalunda endast med hänsyn till framtida kajbyggnad beifrat den olagliga inkräktningen, utan äfven i den offentliga rättvisans och ordningens intresse. Om badhusbolaget förfarit lika egenmäktigt som Smith, borde väl icke en sådan olaglig handling försvara en annan dylik handling. Bryggan vore emellertid i alla händelser obehörigen uppförd, då. icke någon anmälan eller ansökning om behörigt tillstånd till vederbörande ingifvits. Då medgifvande erfordrades, der eganderätten vore ostridig, så vore sådant så mycket nöd-

s. 313 Sida 313 i årgången börjar härKopiera citering

vändigare, då eganderätt icke förefunnes. Staden vore icke pligtig visa något trängande behof af sitt ifrågavarande af Smith inkräktade område; och företedde drätselkammarer ett intyg af två äldre personer (64 och 57 år), att, så långt de kunde minnas, ifrågavarande tomt haft sin gränslinia mot sjön utmärkt af den emot stranden löpande undermur till uthusbyggnader, hvilka upptoge tomtens hela bredd utmed sjön, och emot hvilken grundmur bryggan bildade en rät vinkel.

Hofr:n utlät sig i dom den 7 Februari 1879: att enär Smith hvarken genom de i målet åberopade handlingarne eller den af vittnen upplysta omständigheten, att brygga förut varit uppförd å det ställe, der ifrågavarande brygga anlagts, kunde anses hafva styrkt, att han till bryggans anläggande varit berättigad, upphäfdes rådst.r:ns utslag och ålades Smith att före den 1 September 1879 borttaga samma brygga och återställa den plats, hvarest den vore belägen, i förut befintligt skick, vid påföljd att drätselkammaren eljest egde att nämnda arbete på Smiths bekostnad verkställa.

Smith sökte ändring hos Kongl. Maj:t, anmärkande att orden »ut i sjön» väl icke meningslöst förekomme i ett så vigtigt dokument, som en eganderättshandling; att icke ovanligt vore, att i våra kuststäder tomtegare egde begagna stranden, hvilket hade sitt berättigande dels i laga fång och dels i urgammal häfd från den tid då städerna varit fisklägen eller köpingar, såsom fallet vore med Lysekil, Grebbestad, Fiskebäckskil m. fl. platser, der de fleste tomtegare utmed sjön haft egna lastbryggor för bedrifvande af sina näringar; att Göteborgs kommun måst anvisa millioner för att åt staden förvärfva enskildas strandrättigheter för utvidgande af stadens hamn; samt att Strömstads kommun icke i strid med Smiths åtkomsthandlingar och bevisad gammal häfd kunde ega rätt att förfoga öfver hafsstranden, helst bryggan icke vore till hinder vare sig för allmänna rörelsen eller för enskild person; åberopande Smith ett intyg af kronofogden Hedenskog, deraf inhemtades, att denne.

s. 314 Sida 314 i årgången börjar härKopiera citering

som vore född och uppvuxen i Strömstad, med full visshet ihågkomme, att för omkring 50 år sedan till ifrågavarande tomt, som då tillhört Smiths fader, funnits en gammal träbrygga som sträckt sig ungefär 15 alnar ut i sjön. Smith yrkade fastställelse af rådst.r:ns utslag.

Drätselkammaren erinrade, att stadens rätt till vattenområdet vore lika gammal som stadens tillvaro, samt att stor skilnad vore, om en kommun sjelf bygde och underhölle för trafiken erforderliga broar och kajer eller om en hvar enskild finge efter behag sjelf sörja för sitt behof, hvilket sednare förhållande icke borde få existera i ett ordnadt samhälle.

N. Rev. (rev.sekr. Fahræus och Lagergren, föredragande, samt konst, rev.sekr. Herslow) hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte finna skäl icke hafva förekommit ledande till ändring i hofr:ns dom, dock att Smith borde lemnas anstånd med fullgörandet af hvad honom blifvit i saken ålagdt intill 1879 års slut.

Saken föredrogs den 9 Juli 1879 inför H. D., hvars flesta ledamöter (just.råden frih. Leuhusen, Rate, Huss, von Segebaden och Hernmarck) biföllo N. Rev:s hemställan.

Just.råden Carleson och Ryding förenade sig i det yttrande, att enär det icke blifvit å drätselkammarens sida styrkt, att Smith vid uppförandet af ifrågavarande brygga öfverskridit gränserna för den af honom innehafda tomt, pröfvade bemälde just.råd rättvist att, med ändring af hofr:ns dom i sjelfva saken, fastställa rådst.r:ns derutinnan meddelade beslut.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 23 Juli 1879.