Naumanns tidskrift 1880 s. 315

Sedan Carl Otto Groth, som i lifförsäkringsaktiebolaget Nordstjernan erhållit försäkring å sitt lif, enligt 4 särskilda den 1 April 1874 utfärdade försäkringsbref för sammanlagdt 20,000 kr., under sinnessjukdom hängt sig då han vistades på hospitalet i Malmö, samt bolaget af sådan anledning vägrat utbetala mera på grund af försäkringarne än deras s. k. mathema-tiska värde vid dödsfallet, yrkade Groths enka och syskon i stämning till Stockholms rådst.rätt att af bolaget utbekomma sammanlagda försäkringssumman jemte ränta.

Ifrågavarande försäkringsbref innehöllo, bland andra, följande vilkor och bestämmelser:

3:o) »Om den person, hvars lif är försäkradt,

a) begifver sig ut på längre sjöresa och derunder omkommer, såvida det ej sker under öfverfart i fredstid å däckadt fartyg från en af Europas hamnar till en annan; eller

b) reser utom Europas gränser; eller

c) inträder såsom militär eller sjöman till yrket i aktiv krigs- eller sjötjenst; eller

d) afhänder sig sjelf lifvet eller dör genom följderna af sjelfmordsförsök; eller

e) ljuter döden i duell eller genom följderna af en sådan; eller

f) mister lifvet under rättvisans hand, utbetalar bolaget endast försäkringsbrefvens beräknade mathematiska värde vid den tid dödsfallet inträffar.»

4:o) »Om likväl i de under d) och e) här ofvan upptagna fall inträffar att vid den försäkrade personens död

s. 316 Sida 316 i årgången börjar härKopiera citering

försäkringsbrefvet är pantsatt för skuld hos person, som icke är delegare i den försäkrades sterbhus, utbetalar bolaget så stor del af försäkringssumman, som motsvarar det belopp, för hvilket försäkringsbrefvet bevisligen står i pant, såvida försäkringen varit gällande i minst tre år näst före den dag, då sjelfmordet begicks eller försöket dertill gjordes, eller då den duell hållits, i hvilken den försäkrade fallit eller af hvilkens följder döden föranledts, samt pantsättningen varit hos bolagets styrelse anmäld minst 6 månader före samma dag.»

Enligt en af öfverläkaren vid hospitalet i Malmö utgifven attest hade Groth, hvilken den 27 November 1877 såsom sinnessjuk intagits till vård å hospitalet, derstädes den 23 Januari 1878 aflidit genom hängning verkstäld af honom sjelf under inflytande af akut sinnessjukdom; och innehöll attesten vidare, att Groth vid handlingens begående befunnit sig i ofritt sinnestillstånd, som gjort honom för den genom sjukdomstvång uppkomna handlingen fullkomligt otillräknelig.

Till stöd för yrkandet att utbekomma hela försäkringsbeloppet anförde enkan Groth och hennes medparter, att Groth, som enligt läkareattesten vid hängningens verkställande icke varit i stånd att företaga någon afsigtlig handling, följaktligen icke heller kunde sägas hafva afhändt sig sjelf lifvet. Vid jemförelse emellan 3:dje och 4:de punkterna i omförmälda vilkor och bestämmelser vore det nämligen tydligt, att med »afhända sig sjelf lifvet» förstodes detsamma som sjelfmord, till karakteren hvaraf hörde en under full bestämmelsefrihet begången viljagerning. Sjelfmord kunde derför icke ske oafsigtligt. Enligt de af bolaget utfärdade prospekter öfverensstämde det ej heller med lifförsäkringsaftalets natur och ändamål, att en af den försäkrade i ofritt sinnestillstånd begången och således oafsigtlig handling skulle föranleda upphäfvande af aftalet.

Härtill genmälde bolaget, att försäkringsaftalet uttryckligen och utan alla modifikationer innefattade, att bolaget, då den försäkrade sjelf afhände sig lifvet, endast vore skyl-

s. 317 Sida 317 i årgången börjar härKopiera citering

digt att betala det matematiska värdet af försäkringsbrefvet, hvadan det på rättsfrågan ej inverkade om den, som afhände sig lifvet, dervid vore sinnessjuk eller icke. En motsatt tolkning af nämnda bestämmelse skulle göra densamma nästan utan all betydelse, enär i de flesta om ej i alla fall det torde kunna ifrågasättas att den, som begått sjelfmord, dervid saknat förmåga att fritt bestämma sina handlingar. Dertill komme, att för bestämmande af premiernas belopp beräkningar blifvit uppgjorda efter erfarenhetsrön beträffande menniskors lifslängd, dervid hänsyn tagits till vanliga dödsorsaker, men omöjligen kunnat beräknas de fall, då menniskor sjelfve afhände sig lifvet.

Rådst.r:n yttrade i dom den 5 Juni 1878: att emedan den försäkring, aktiebolaget Nordstjernan, enligt försäkringsbrefven n:o 3258—3261 meddelat Groth å hans eget lif till ett sammanlagdt belopp af 20,000 kr., att betalas 3 månader efter erhållna nöjaktiga bevis att Groth aflidit, lemnats under förbehåll, bland annat, att, om Groth afhände sig lifvet, bolaget utbetalade endast försäkringsbrefvens beräknade mathematiska värde vid den tid dödsfallet inträffade, samt ostridigt vore, att Groth den 23 Januari 1878 afhändt sig sjelf lifvet genom hängning; ty och som den omständigheten, att Groth vid sjelfmordets begående varit genom sinnessjukdom beröfvad sitt förstånds bruk, icke, på sätt enkan Groth och hennes medparter vid rådst.r:n förmenat, kunnat föranleda dertill, att berörda ovilkorliga bestämmelse vid försäkringsaftalet finge anses i förevarande fall sakna tilllämplighet, kunde käromålet icke i vidsträcktare mån bifallas, än att lifförsäkringsaktiebolaget Nordstjernan, hos hvilket Groths död, enligt bolagets egen uppgift, blifvit den 28 Januari 1878 anmäld, förpligtades att till enkan Groth och hennes medparter vid rådst.r:n, såsom delegare i sterbhuset efter Groth, genast utgifva försäkringsbrefvens till beloppet ostridiga mathematiska värde vid dödsfallet, 850 kr., jemte 6 procent årlig ränta derå från den 28 April 1878 till dess liqvid komme att ske.

Enkan Groth och hennes medparter fullföljde talan till

s. 318 Sida 318 i årgången börjar härKopiera citering

Svea hofrätt och åberopade, att, enligt företedt protokoll ôfver svenska läkaresällskapets förhandlingar den 15 och 23 Oktober 1878, dervid nu ifrågavarande fall diskuterats, bolaget Nordstjernans öfverläkare yttrat, bland annat: »Den ifrågavarande personen var, då han afhände sig lifvet, lika otillräknelig som en febersjuk är, om han i yrsel hoppar ut genom ett fönster och slår ihjäl sig.»

Vidare företeddes transsumt af journalen angående Groth, under hans vistande å hospitalet; och framgick deraf att Groths sjukdom varit känslorubbning med melankolisk reaktion (tungsinne) med sjelfaflifningsdrift (melancholia suicidalis) samt att Groth flera gånger sökt taga sig afdaga; och hade hospitalets öfverläkare å journalen tecknat intyg af bland annat följande innehåll:

»att den sinnessjukdom, hvaraf Groth led, var så beskaffad, att sjelfaflifningsdrift tillhörde den såsom ett väsentligt sjukdomssymptom;»

»att den af Groth verkstälda hängningen, som han trots alla deremot vidtagna försigtighetsmått lyckades utföra, var en omedelbar följd af hans sjukdom och den för sjukdomen utmärkande sjelfaflifningsdriften;»

»att Groths sjelfaflifning ur medicinskt vetenskaplig: synpunkt var en verkan af sjukdom såsom orsak;»

»att den var ett i den suicidala sjukdomsarten grundadt utgångssätt på sjelfva sjukdomen, d. v. s. ett symptom af suicidal sinnessjukdom»; och

»att förty, enligt min åsigt, den art af sjukdom, hvaraf Groth led, var orsaken till hans död».

Under rättegången upplystes vidare, att domstolar i Tyskland i likartade fall dömt försäkringsbolag att utgifva försäkringsbeloppen, äfvensom att lifförsäkringsbolag i Sverige i flere fall godvilligt utbetalat dylika belopp.

Häremot erinrade bolaget, att enligt 6 kap. 6 § Strafflagen en sinnessjuk skulle ersätta skada, som af honom gjorts, såvida denna ersättningsskyldighet ej kunde drabba annan för underlåten vård, samt att häraf följde, att en sinnessjuk ej genom att taga lifvet af sig sjelf borde kunna

s. 319 Sida 319 i årgången börjar härKopiera citering

tillfoga ett försäkringsbolag skada och förskaffa vinst ät sina rättsinnehafvare.

I hofr:n anmälde enkan Groth, att hon efter sin mans död nedkommit med en med honom sammanaflad son, för hvilken hon i egenskap af förmyndare anmälde sig att såsom mellankommande part föra talan.

Hof.r:n pröfvade i dom den 24 April 1879 rättvist gilla rådst.r:ns dom.

Enkan Groth för egen del och såsom förmyndare för sin son sökte ändring under åberopande af hvad hon förut anfört.

N. Rev. (rev.sekr. Skarin, konst, rev.sekr. Westman och t. f. rev.sekr. Hasselrot, föredragande) hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hof.r:ns dom.

Saken föredrogs den 2 Oktober 1879 inför H. D.

Just.råden Wretman, Rabe och Olivecrona förenade sig i det yttrande, att emedan vid jemförelse af 3 och 4 mom., af de vilkor och bestämmelser, som enligt ifrågavarande lifförsäkringsbref skulle gälla för rättighet att utbekomma de belopp, hvarå försäkringsbrefven lydde, uppenbart vore, att. det i 3 momentet stadgade förbehåll, att den försäkrade ej skulle afhända sig sjelf lifvet, afsåge, att han icke skulle begå sjelfmord, samt till karakteren af sjelfmord i rättslig betydelse hörde, bland annat, att den handling, som haft döden till följd, begåtts af fri vilja; ty och som de omstämda lifförsäkringsbrefven icke gåfvo särskild anledning att tolka förenämnda stadgande annorlunda, än i öfverensstämmelse med den betydelse, sjelfmord i rättsligt hänseende egde, funne just.råden ofvanomförmälda, af bolaget emot sökandens anspråk åberopade förbehåll icke vara tillämpligt i förevarande fall, der, jemlikt vederbörande läkares intyg, förståndets bruk vore den försäkrade, när han afhände sig lifvet, beröfvadt genom sinnessjukdom med sjelfaflifningsdrift; i följd hvaraf och då någon anmärkning i öfrigt icke blifvit mot krafvet framstäld, just.råden pröfvade rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, förpligta lifförsäkringsaktiebolaget Nordstjernan att till sökanden, emot återbekommande af lifförsäkrings-

s. 320 Sida 320 i årgången börjar härKopiera citering

brefven, genast utgifva 20,000 kr., jemte 6 procent ärlig ränta derå från den 28 April 1878 till dess betalning skedde.

Just.rådet Naumann yttrade: att då det i 3 mom. litt. d. af »vilkor och bestämmelser», som finnas fogade vid försäkringsbrefven, meddelade stadgande, att lifförsäkringen blir ogiltig om försäkringstagaren »afhänder sig lifvet eller dör genom följderna af sjelfmordsförsök», så mycket hellre måste afse tillräknelig viljagerning, som samma stadgande, jemlikt de i lifförsäkringsbolagets utfärdade prospekter uppgifna allmänna grunder beträffande lifförsäkringens natur och bolagets ställning till försäkringstagaren, uppenbarligen har för ändamål att betaga denne sistnämnde frestelsen att genom en dylik våldshandling söka, på ett emot bolaget bedrägligt sätt, åtkomma för sina rättsinnehafvare hela försäkringssumman och såmedelst tillskynda bolaget förlust; — då vederbörande läkare i sina på embetsed afgifna två intyg, med hvarandra jemförda, förklarat, att t. f. bataljonsläkaren C. O. Groth aflidit på Malmö hospital genom hängning, verkstäld af honom sjelf under inflytande af insania acuta; att han vid hängningens verkställande var, i följd af denna sinnessjukdom, fullkomligt beröfvad sitt förstånds bruk; att samma sjukdom var så beskaffad, »att sjelfaflifningsdrift tillhörde den såsom ett väsentligt sjukdomssymptom»; att den af Groth verkstälda hängningen, som han, trots alla deremot vidtagna försigtighetsmått, lyckades utföra, var en omedelbar följd af hans sjukdom och den för sjukdomen utmärkande ofvannämnda oemotståndliga drift; »att Groths sjelfaflifvande ur medicinsk-vetenskaplig synpunkt var en verkan af sjukdomen såsom orsak, och att förthy den art af sjukdom, hvaraf Groth led, var orsaken till hans död» ; samt enär således Groth, vid gerningens utförande, saknade fri vilja och förmåga att bedöma verkningarne af denna gerning, så instämde just.- rådet med just.råden Wretman, Rabe och Olivecrona.

Just.råden Södergren, von Segebaden och Hernmarck biföllo N. Revs, hemställan.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 28 Oktober 1879.

s. 321 Sida 321 i årgången börjar härKopiera citering

(Insändt.)

Svar på frågan: Hvad innebär titeln "Väpnare", “Sven af vapen“, “Af