Ang. gåfvo- eller köpebref utfärdadt till omyndig
28 oktober 1879
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 356–361 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Nummer saknas i OCR-lagret: bandet trycker ett löpnummer över varje post, men just det här numret har inte gått att läsa. Posten är avgränsad på kolumntiteln — sidhuvudets rubrik, som byts där nästa post börjar — och inget nummer har gissats.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Avgränsning osäker: numret saknas i OCR-lagret och rubrikraden gick inte att hitta på sidan, så referatet är avgränsat vid sidans början. Står det ett stycke av föregående post först, är det därför. Kontrollera mot det tryckta bandet innan du citerar början.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 356–361 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 28 Oktober 1879»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
sida, sträcka hans ansvar längre än den allmänna regeln om dröjsmål innehåller, eller att den kontrahent, som utan laga förfall gjort sig skyldig till dröjsmål att uppfylla sina genom ett aftal åtagna förbindelser, skall ersätta all den skada eller olägenhet, som för den andra kontrahenten härigenom uppstått.
I enlighet med denna grundsats och då i närvarande rättegång all utredning saknas om och i hvad mån skada eller olägenhet genom bolagets dröjsmål att afhemta det omtvistade partiet virke från Olof Anderssons så kallade Ulfgropsskifte uppkommit, bifaller jag N. Rev:s betänkande.»
Just.rådet Wedberg biföll det underdåniga betänkandet. Kongl. Majds dom utgafs den ’28 Oktober 1879.
fj
Angående editio documenti, hvilket skall hafva bestått i köpe- eller gåfvobref till omyndig person, som, efter numera uppnådd myndig ålder, påyrkar afhandlingens bestånd.
I stämning till Östra här.rätt yrkade And. Alfr. Larsson, att enär Z. Pettersson och hans hustru Gustafva Svensson på våren 1876 genom skriftlig af handling till Larsson och hans »tilltänkta hustru» sålt 1 mtl Wimmarp Östergården, men Pettersson, som tagit handlingen i sitt förvar i ändamål att å Larssons vägnar söka lagfart å köpet, icke allenast underlåtit att fullgöra detta åtagande utan vägrat att handlingen från sig lemna, Pettersson och hans hustru måtte varda ålagdt antingen att till Larsson utlemna handlingen eller, derest denna skulle vara förstörd, att för Larsson och hans hustru Anna Mathilda Bergqvist å hemmanet utfärda annat köpebref af lika innehåll med det omförmälda.
Det upplystes, att Larsson, som vore född den 29 April
s. 357 Sida 357 i årgången börjar här
1855 och systerson till hustru Pettersson samt varit upptagen såsom fosterson hos makarne Pettersson, redan år 1875 erhållit kontrakt om hälftenbruk å makarne Petterssons 1 mtl Wimmarp Östergården. Sedan fråga uppstått att Larsson skulle ingå äktenskap med sin sedermera blifna hustru Anna Mathilda Bergqvist, hade makarne Pettersson någon dag i Mars månad 1876, således innan Larsson var myndig, upprättat en af två personer bevittnad skriftlig handling, benämnd »gåfvo- och köpebref», hvarigenom makarne Pettersson till Larsson och dennes tilltänkta hustru (med öppet lemnadt rum för namnet) uppläto nämnda hemman mot en köpeskilling af 1,500 kr., hvaraf Larsson skulle vid makarne Petterssons död betala 1,000 kr. till en sin broder. Återstående 500 kr. borde erläggas till Pettersson, som skulle använda detta belopp till liqvid af sina skulder.
Rörande tillträdet af hemmanet intygade köpevittnena, det ena, att hemmanet skulle tillträdas först efter upplåtarnes död sådant det då befunnes, och det andra, att hemmanet intill upplåtarnes död skulle fortfarande endast på hälftenbruk innehafvas af Larsson.
I afseende å tiden för betalningen af de 500 kr., hvilka borde erläggas till Pettersson, förekom icke någon bestämd upplysning. Larsson påstod, att detta belopp skulle erläggas vid tillträdet och att han derå utfärdat skuldsedel, hvilket sistnämnda förhållande vitsordades af det ena af köpevittnena; hvarjemte makarne Petterssons vid här.r:n begagnade ombud medgaf, att de innehaft men förstört en af Larsson utgifven förbindelse, om hvars beskaffenhet ombudet dock saknade kännedom.
Begge köpevittnena intygade, att den upprättade handlingen tagits i förvar af Pettersson; och uppgaf det ena vittnet, att Pettersson skulle inlemna af handlingen till här.- r:n för fastställelse och jemväl betala derför uppkommande kostnader.
Två andra vittnen berättade, hurusom vid ett senare tillfälle, den 23 April 1876 — hvarvid närvarit makarne Pettersson, Larsson och hans dåvarande fästeqvinna Anna
s. 358 Sida 358 i årgången börjar här
Mathilda Bergqvist samt Larssons fader och svärfader äfvensom vittnena — Pettersson omtalat att han sålt hemmanet till Larsson och hans blifvande hustru, hvarefter köpeafhandlingen, i hvilken Anna Mathilda Bergqvists namn då varit infördt, framtagits och blifvit uppläst, äfvensom att Larssons fader och svärfader vid tillfället yttrat sin belåtenhet med aftalet.
A stämningen genmälde Pettersson: Den ifrågavarande handlingen funnes numera icke i behåll. I betraktande af den bestämda köpeskillingen 1,500 kr. och hemmanets taxeringsvärde 4,500 kr. måste upplåtelsen anses snarare såsom gåfva än såsom köp, och Pettersson vore derföre berättigad att upphäfva densamma, enär han blifvit af Larsson så illa behandlad, att han måst lemna hemmanet och skaffa sig bostad på annat ställe. För öfrigt hade Larsson varit omyndig då af handlingen upprättades, och denna vore på sådan grund ogiltig. Att Larsson sjelf haft denna uppfattning framginge af en utaf honom den 11 December 1876 undertecknad, af två personer bevittnad handling, så lydande:
»Att min morbroder Zacharias Pettersson sjelf fortfarande eger det 1 mtl Wimmarp Östergården, som jag brukar till hälften under hans och hustruns lifstid, det får jag härmed intyga och bestyrka och bör han sålunda fortfarande stå skrifven såsom egare och jag såsom brukare af förenämnda hemman.»
I afseende å denna handling medgaf Larssons ombud vid här.r:n, att underskriften derå liknade Larssons namnteckning, men ombudet hvarken godkände eller bestred handlingens riktighet.
Här.r:n utlät sig i utslag den 6 Maj 1878: att utredt och styrkt vore, att Pettersson och hans hustru en dag i Mars månad 1876 låtit upprätta en handling benämnd »gåfvooch köpebref», hvarigenom de till Larsson på vissa vilkor öfverlåtit 1 mtl Wimmarp Östergården att af Larsson tillträdas vid makarne Petterssons död; att Zachris Pettersson derefter tagit samma handling i sin vård, samt att Larsson vid handlingens upprättande varit omyndig; och emedan vid
s. 359 Sida 359 i årgången börjar här
sistberörda förhållande och då hvarken fader eller någon förmyndare ä Larssons vägnar deri deltagit, handlingen, om Larsson vägrat uppfylla deri bestämda vilkor, icke varit för honom bindande, men hvarje afhandling, innefattande ömsesidiga åtaganden, måste, för att gälla, vara sådan att vid bristande fullgörande å ena eller andra sidan lagens biträde kunde äskas och erhållas för uppfyllande af hvad aftaladt blifvit; ty och enär omförmälda handling icke kunde hafva erhållit giltighet derigenom, att Larsson, hvilken dessutom uti ett å makarne Petterssons sida åberopadt bevis af den 11 December 1876, hvars riktighet icke blifvit af Larsson bestridd, förklarat, att ifrågavarande 1 mtl Wimmarp fortfarande egdes af makarne Pettersson, numera påyrkat, att ofvannämnda öfverlåtelse måtte stå fast; alltså kunde Larssons påstående icke bifallas.
Larsson fullföljde talan till Göta hofrätt under yrkande om bifall till sitt käromål. Hvad anginge intyget af den 11 December 1876, så bestrede Larsson afseende derå, enär han icke kunde erinra sig hafva utfärdat detsamma. För öfrigt kunde detta intyg, enligt hans åsigt, ej betraktas annorlunda än som ett medgifvande att, då Larsson ej vunnit lagfart å eller fått såsom egare tillträda hemmanet, Pettersson finge vid mantalsskifning skrifvas såsom egare och Larsson såsom brukare deraf, enär intyget ingalunda innefattade något förklarande af Larsson, att det emellan honom och hans motparter upprättade skriftliga aftal skulle anses annulleradt.
Larsson uppgaf jemväl, att, på sätt ock två af vittnesmålen vid här.r:n synas utmärka, den ifrågavarande afhandlingen innefattat upplåtelse ej mindre af hemmanet än äfven af kreatur och inventarier för ofvan omförmälda köpeskilling, men Larsson framstälde icke något anspråk på denna lösegendom, enär han redan genom brukningskontraktet fått dertill dels egande- och dels nyttjanderätt.
Makarne Pettersson yrkade fastställelse af här.r:ns utslag under erinran, bland annat, att säker upplysning saknades om af handlingens verkliga beskaffenhet, enär vittnenas
s. 360 Sida 360 i årgången börjar här
hågkomst af ordalagen i densamma ej kunde vara fullt att lita på.
Hofr:n yttrade i dom den 24 Januari 1879: att upplyst och styrkt vore, att, sedan makarne Pettersson i Mars månad 1876 genom skriftlig, af två ojäfvige vittnen styrkt, handling till Larsson och »hans tilltänkta hustru», hvars namn då icke blifvit i handlingen infördt, sålt 1 mtl Wimmarp Östergården, att af köparne tillträdas när makarne Pettersson aflidit, emot en köpeskilling af 1,500 kr., deraf dock 1,000 kr. skulle innestå oguldne till dess Larsson tillträdde hemmanet och då betalas till hans broder Frans Edvard Larsson, makarne Pettersson den 23 påföljande April i närvaro af Larsson och hans fader Lars Magnus Johansson, Larssons dåvarande fästeqvinna och sedermera blifna hustru Anna Mathilda Bergqvist och hennes fader Jonas Petter Bergqvist jemte två vittnen, ytterligare godkänt nämnda köpeafhandling, hvarmed Lars Magnus Johansson och Jonas Petter Bergqvist vid tillfället jemväl förklarat sig nöjde och hvari Anna Mathilda Bergqvists namn då varit inskrifvet; och emedan verkligheten af ifrågavarande hemmansköp således blifvit styrkt samt, med afseende å det godkännande, som makarne Pettersson jemte Larssons och Anna Mathilda Bergqvists målsmän vid omförmälda tillfälle den 23 April 1876 gifvit åt köpeafhandlingen, den omständighet, att Larsson först den 29 i sistnämnda månad uppnått myndig ålder icke kunde utöfva inflytande på frågan om köpets giltighet; ty och då upplyst och medgifvet vore, att Zachris Pettersson, som tagit köpeafhandlingen i sitt förvar, sedermera, i ändamål att omintetgöra köpet, undanhållit Larsson handlingen; alltså pröfvade hofr:n lagligt, med upphäfvande af här.r:ns utslag, ålägga Zachris Pettersson, vid vite af 100 kr., att inom 6 veckor från hofr:ns doms dag antingen till Larsson återställa berörde köpeafhandling eller ock, emot det att Larsson å köpeskillingen betalade det belopp 500 kr., med hvars gäldande icke, såvidt upplyst blifvit, skulle anstå till makarne Petterssons död, tillhandahålla Larsson nytt, för honom och hans tilltänkta hustru Anna Mathilda
s. 361 Sida 361 i årgången börjar här
Bergqvist utfärdadt köpebref å hemmanet, innehållande de vilkor, som här ofvan voro upptagna.
Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Andersson samt assessorerne Uggla och Runbäck, den senare referent.
Hofrättsrådet Backman och v. häradshöfdingen W. Andersson funno skäl icke hafva förekommit till ändring i här.- r:ns utslag.
Pettersson och hans hustru sökte ändring.
N. Rev. (rev.sekr. Poignant samt t. f. rev.sekr:ne Cöster och Hasselrot, den senare föredragande) hemstälde, att Kongl. Maj:t på de af här.r:n anförde skäl samt enär Lars Magnus Johanssons och Jonas Petter Bergqvists godkännande af ifrågavarande afhandling icke skett skriftligen och sålunda icke heller torde hafva medfört den verkan, att aftalet blifvit för såväl köparne som säljarne förbindande, måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af hofr:ns dom, fastställa här.r:ns i saken meddelade utslag.
Saken föredrogs den 1 Oktober 1879 inför H. D.; och enär, med afseende å hvad i saken förekommit, icke antagas kunde, att omstämda gåfvo- och köpebref innehades af makarne Pettersson, men af dem undanhölles, samt full laga bevisning icke åstadkommits angående omförmälda handlings innehåll i alla dess delar, pröfvade H. D:s fleste ledamöter (just.råden Södergren, Wretman, von Hofsten, Rabe, von Segebaden och Hernmarck) rättvist att, med ändring af hofr:ns dom, fastställa det slut, hvari här.r:n i saken stannat.
Just.rådet Naumann yttrade: »Emedan, äfven om parterne ingått det omvittnade aftalet, de vittnen, som undertecknat den derom upprättade skriftliga afhandling, hvilken numera icke kunnat företes, angående densamma haft olika uppgifter, hvartill kommer, att Larsson den 11 December 1876, efter uppnådd myndighetsålder, utfärdat ett skriftligt intyg, deri han uttryckligen förklarat, att ifrågavarande ± mtl Wimmarp fortfarande egdes af makarne Pettersson, gillar jag det slut, betänkandet innefattar.»
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 28 Oktober 1879.