Är landtfastighet, den hustru enligt kontrakt köpt före sitt äktenskap, men hvarå först efter äktenskapets ingående köpebref blifvit utfärdadt och lagfart erhållits för begge makarne, att anses som deras gemensamma egendom? Angående tid för klander af bodelning.

29 oktober 1879


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 0,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 371–377 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 371–377 där är samma sidor som här.
  • Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 29 Oktober 1879»
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Domstolens referat

Efter byggmästaren J. L. Flodström, som afled den 31 Augusti 1873, efterlemnande såsom sterbhusdelegare enkan Gustafva Flodström samt åtskilliga syskon och syskonbarn, hölls arfskifte den 14 Oktober 1876, dervid bland tillgångarne i boet befanns Wäsby mjöl- och sågqvarn med dertill hörande jord och åbyggnader, i bouppteckningen upptaget till 15,000 kr.

Arfvingarne yrkade, att då makarne Flodström erhållit köpebref å qvarnen och densamma betalts under äktenskapet, qvarnen måtte anses såsom gemensam egendom eller att åtminstone den erlagda köpeskillingen, 6,000 kr., måtte såsom gemensam tillgång upptagas.

Enkan Flodström bestred att qvarnen skulle anses såsom gemensam egendom, enär hon förvärfvat densamma före äktenskapet, men medgaf arfvingarnes påstående hvad köpeskillingen anginge.

Det upplystes, att makarne med hvarandra ingått äktenskap den 17 Juli 1853; att enkan Flodström derförinnan den 22 April 1853 genom köpekontrakt tillhandlat sig qvarnen med jord och åbyggnader att tillträdas den 1 November samma år emot en köpeskilling af 6,000

s. 372 Sida 372 i årgången börjar här

kronor; att första afbetalningen å köpeskillingen egt rum den 10 sistnämnde månad och år, samt att köpebref för makarne Flodström utfärdats den 12 Mars 1855, hvarefter de den 15 Mars samma år å fastigheten erhållit första uppbudet.

Skiftesmännen förklarade, att qvarnen, såsom förvärfvad före äktenskapet, icke skulle uti skiftet ingå, utan att allenast köpeskillingen, 6,000 kr., skulle såsom gemensam tillgång upptagas.

Efter stämning å enkan Flodström till Simtuna här.- rätt yrkade Carl Erik Ersson i Tistersta, å hvilken en af arfvingarne Per Erik Löfvén öfverlåtit sin rätt, dels ock åtskillige af de öfriga arfvingarne, att arfskiftet måtte ogillas i så måtto, att qvarnen med såg, verk och öfriga byggnader samt dammar och inrättningar måtte antingen å auktion försäljas eller ock af enkan Flodström efter värdering lösas samt hälften af dess värde tilldelas Flodströms arfvingar, såsom skäl hvarför åberopades, att hela köpeskillingen blifvit under äktenskapet gulden samt qvarnar, qvarnhus, öfriga byggnader och dammar blifvit under äktenskapet dels nybyggde, dels förbättrade till minst 20,000 kr:s värde.

Enkan Flodström bestred emellertid att å stämningen ingå i svaromål, enär hon icke af densamma undfått del inom natt och år efter arfskiftet, utan först den 16 Oktober 1877.

I beslut den 16 November 1877 yttrade här.r:n: att enär 13 kap. 1 § Ärfdabalken medgåfve den, som ville hafva jemkning i skiftadt arf, att å landet inom natt och år sedan skiftet skedde söka den hos domaren, samt för bevarande af rätt till klander å annans åtkomst till fast egendom, jemlikt K. Förkl. den 14 Maj 1805, erfordrades allenast, att genom uttagen stämning hos domaren inom berörda tid, efter det anledning till slikt klander för rätter égare yppades, detsamma fullfölja; förthy och då Carl Erik Ersson och hans medparter ostridigt inom den föreskrifna tiden af natt och år, sedan det i saken klandrade arfskifte

s. 373 Sida 373 i årgången börjar här

upprättats, hos domaren i orten uttagit stämning å enkan Flodström och deras derpå grundade talan sedermera fullföljt, ogillades den gjorda invändningen och förpligtades enkan Flodström att i hufvudsakligt svaromål ingå.

I sjelfva saken anförde enkan Flodström, att med undantag af qvarnen, som dock undergått någon reparation, hade väl de flesta öfriga byggnader blifvit under äktenskapet ombyggda, så att hela qvarnlägenhetens värde betydligt ökats, men då verk och byggnader, såsom uppförda å egen grund, vore fast egendom å landet, och desamma blifvit före äktenskapet af enkan Flodström förvärfvade, bestreds käromålet.

Genom utslag den 31 December 1877 utlät sig här.r:n: att emedan ifrågavarande qvarn och såg med dertill hörande verk och byggnader, såsom uppförde på egen grund, måste anses för fastighet på landet, samt vid sådant förhållande och då enkan Flodström berörda lägenhet förvärfvat före giftermålet med J. L. Flodström, densamma utgjorde hennes enskilda egendom, deri mannens slägtingar ej egde taga arf; ty och då såsom en för makarne Flodström gemensam tillgång i öfverklagade arfskiftet upptagits det belopp, som i köpeskilling för den under makarnes äktenskap ostridigt betalade lägenheten blifvit erlagdt, samt den omständighet, att likaledes under makarne Flodströms äktenskap, å ifrågavarande lägenhet vidtagits omfattande byggnadsarbeten, deraf densamma betydligt stigit i värde, icke, äfven om till nya förbättringar användts makarne Flodströms gemensamma andel i boet, kunde berättiga mannens arfvingar till vederlag för hvad af hans del utgått, blefve käromålet ogilladt och det efter J. L. Flodström den 14 Oktober 1876 upprättade arfskifte faststäldt.

Carl Erik Ersson fullföljde saken å egna och öfriga medparters vägnar och yrkade bifall till sitt påstående under åberopande deraf, att qvarnen, genom ofvan anmärkta köpebref, försålts till begge makarne, och att den vid bouppteckningen af enkan Flodström uppgifvits såsom en tillgång i boet.

Enkan Flodström vidhöll den gjorda invändningen och bestred ändringssökandet.

s. 374 Sida 374 i årgången börjar här

Svea hofrätt yttrade i dom den 19 December 1878, att hvad anginge enkan Flodströms i hofr:n fullföljda anmärkning, att hon icke blifvit i saken stämd inom natt och är efter det klandrade arfskiftets upprättande, i anseende hvartill hon i hofr:n yrkat, att Carl Erik Erssons och hans medparters instämda talan måtte, såsom för sent väckt, förklaras icke hafva bort af här.r:n till pröfning upptagas; så enär berörda yrkande saknade stöd af lag, funne hofr:n, att hvad enkan Flodström sålunda anmärkt och yrkat ej förtjenade afseende, samt att, beträffande sjelfva saken, hofr:n ej funne skäl att i här.r:ns utslag, såvidt derigenom Carl Erik Erssons och hans medparters talan blifvit ogillad, ändring göra.

Carl Erik Ersson och hans medparter sökte ändring under åberopande af hvad förut anfördt blifvit.

Enkan Flodström fullföljde sin förut gjorda invändning.

N. Rev. (konst, rev. sekr. von Krusenstjerna, föredragande, samt t. f. rev.sekr:ne Hasselrot och Dickson) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom.

Saken föredrogs den 15 Oktober 1879 inför H. D., hvars fleste ledamöter (just.råden Wretman, Naumann, Olivecrona, Lindhagen och Hernmarck) biföllo det underdåniga betänkandet.

Just.rådet Södergren, som biträdde den af H. D:s fleste ledamöter sålunda antagna mening, förklarade sig hafva för domslutet i hufvudsaken fästat väsentlig vigt dervid, att det åberopade köpekontraktet af den 28 April 1853, som i sin helhet varit hos här.r:n i förevarande tvist företedt och i protokollet blifvit inskrifvet i de för tvistens utredning erforderliga ansedda delar, emot hvilket urskiljande icke något klander å parternes sida hos hofr:n eller hos Kongl. Maj:t förekommit, funnes stäldt i ordalag som innefattade bestämd försäljning af den i kontraktet omförmälda fastighet, så att redan på denna handling lagfart kunnat grundas; att i denna sak icke ens är vordet uppgifvet, att svaranden skulle hafva genom någon skriftlig handling samtyckt till

s. 375 Sida 375 i årgången börjar här

det slutna köpets återgång eller förändring, utan deremot det af säljarne den 12 Mars 1855, efter svarandens inträdande i giftermål med J. L. Flodström, utfärdade, endast af dem undertecknade köpebref, på grund hvaraf lagfart å egendomen för svaranden och Flodström skett, genom sitt åberopande af det om fastigheten slutna köpekontraktet, som erkändes vara genom köpeskillingens inbetalning fullgjordt, derom ock qvittobref blifvit å förutnämnda kontrakt af den 28 April 1853 tecknade, tydligen utmärkte, att detta köpebref icke tillkommit i ändamål af fristående ny försäljning, utan endast för att i en för lagfart mera vanlig form erkänna den redan genom kontraktet gjorda försäljning; i anseende hvartill, då sålunda, på grund af ett i enlighet med lagens bud i 1 kap. 2 § Jordabalken uppgjordt och icke sedermera i enahanda ordning återgånget köp, svaranden vid sitt den 17 Juli 1853 med Flodström ingångna giftermål ensam hade eganderätten till ifrågavarande fastighet, hvaruti, enär äktenskapsförord ej varit att åberopa, någon andel icke kunde Flodström genom äktenskapet såsom giftorätt tillkomma, någon förändring häruti icke heller lagligen finge anses hafva under äktenskapet skett derigenom, att svarandens målsman, Flodström, i stället för att ombesörja lagfart å hustruns fångeshandling, emottagit och till lagfart å köpet begagnat det för honom jemte svaranden skrifna köpebrefvet, eller att köpeskillingens betalning ur makarnes gemensamma bo utgått, i hvilken rättsfråga svaranden först efter hennes bemälde målsmans död kom i tillfälle att sitt anspråk väcka och utföra.

Just.rådet Carleson yttrade: »I fråga om svarandens fullföljda invändning mot käromålets upptagande till pröfning fastställer jag hofr:ns dom.

Beträffande åter sjelfva saken, så emedan upplyst är, att för mjölnaren J. L. Flodström och hans hustru Gustafva Flodström uppbud blifvit vid Simtuna här.rätt meddeladt på grund af ett för sådant ändamål till här.r:n ingifvet, den 12 Mars 1855 dagtecknadt köpebref, hvarigenom J. Persson, J. Olofsson och E. E. Ericsson samt deras hustrur Christina

s. 376 Sida 376 i årgången börjar här

Jansdotter, Elisabeth. Andersdotter och Brita Gustafva Jansdotter förklarat sig till bemälde Flodström och hans hustru upplåta och försälja Wäsby qvarn med såg, uppskattad till 4^ mantal; att här.r:n derefter den 29 April 1856 för samme Flodström och hans hustru utfärdat fasta å Wäsby såg- och tullmjölqvarn om |^ mantal, såsom af dem begge genom nämnde köpebref förvärfvade, och att sagde egendom blifvit efter Flodströms död af hans enka, eller svaranden, uppgifven bland tillgångarne i deras gemensamma bo; men att vid afvittring och arfskifte efter Flodström lägenheten blifvit af afvittrings- och skiftesmännen, på yrkande af svaranden, tilllagd henne enskildt, såsom af henne före äktenskapet med Flodström förvärfvad; hvaremot ett belopp af 6,000 kr., motsvarande för lägenheten erlagd köpeskilling, är vordet med derå beräknad ränta från boupptecknings- till skiftesdagen upptaget och deladt såsom tillgång i det gemensamma, boet; ty och fastän svaranden, som tillförene varit gift med byggmästaren Walén och efter dennes död trädt i äktenskap med Flodström den 17 Juli 1853, till stöd för sitt fullföljda yrkande, att omförmälda lägenhet måtte anses vara hennes enskilda tillhörighet, åberopat en den 28 April 1853 dagtecknad, samt af J. Olofsson, J. Persson och E. E. Ericsson, såsom säljare, och Gustafva Walén, såsom köpare, underskrifven afhandling, deruti de tre förre förklarat sig med sina hustrurs ja och samtycke till enkan Gustafva Walén under hvarjehanda vilkor försälja sin, såsom orden lyda »gemensamt egande uti Westmanlands län, Simtuna härad,. Sevalla socken och Wäsby rusthålls egor belägna skattetullmjölqvarn med 3 par stenar jemte ett enbladigt sågverk»; samt afhandlingen är försedd med påskrifter om att afbetalningar å köpeskillingen egt rum den 10 November och den 23 December 1853; dock som, äfven med antagande af det ingalunda utredda förhållandet att sistnämnde köpeaftal, om hvars fullständiga innehåll handlingarne i målet ej lemna upplysning, afsett i alla delar och således icke blott till hus, utan ock till jord och annat, samma lägenhet och egendom, som i det af J. Persson, J. Olofsson och E. E. Ericsson samt

s. 377 Sida 377 i årgången börjar här

deras ofvanbemälda hustrur den 12 Mars 1855 till Flodström och svaranden gemensamt utfärdade köpebrefvet omförmälas, samt att öfverenskomna vilkor för lägenhetens öfverlåtande till svaranden enskildt kommit till fullbordan, i allt fall är att märka, det lagfart är vorden sökt, icke på den genom köpeaftalet den 28 April 1853 till svaranden ensam, utan på den genom köpebrefvet den 12 Mars 1855 till henne och hennes dåvarande man gemensamt gjorda öfverlåtelsen, hvilken sednare följaktligen och då derå sedermera utfärdad fasta utmärker, att laga åtkomsthandlingar varit vid lagfarten företedda, skolat, jemlikt K. F. den 19 Maj 1845, anses gällande och hör fortfarande så anses; alltså pröfvar jag för min del rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, ogilla och upphäfva den klandrade bodelningen i hvad den angår omstämda lägenhet och sökandernes rätt till andel i samma egendom eller dess värde, samt förklara en hvar af sökanderne berättigad att uti hälften af lägenheten taga den del, som å honom i mån af hans eller hans fångesmans arfsrätt efter Flodström belöper.»

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 29 Oktober 1879.