Beträffande arrendators skyldighet att ersätta husröta, som vid afträdandet förefunnits, oaktadt tillträdessyn icke blifvit hållen.
27 november 1879
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 377–382 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 377–382 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 27 November 1879»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Den 24 Mars 1850 upprättades arrendekontrakt, hvarigenom sysslomannen i friherre Wilh. Löwens konkurs under dennes lifstid till handlanden W. E. Fougt utarrenderade det till Häringe fideikomiss hörande hemmanet Hemfosa i Vesterhaninge socken, å hvilket kontrakt sonen, friherre Otto Löwen, den 25 i samma månad tecknade godkännande med utsträckning af tiden till 25 år, för den händelse fadern skulle under tiden aflida; och innehöll kontraktet bland an-
s. 378 Sida 378 i årgången börjar här
nat, att hemmanet skulle tillträdas af arrendatorn den 14 Mars 1851 i det skick detsamma vid tillträdessyn befunnes; att arrendatorn egde, om han sä för godt funne, förflytta hemmanets åbyggnad till den tjenligaste plats, som med egarens begifvande dertill kunde utses, med åliggande för honom, antingen åbyggnaderna flyttades eller icke, att iakttaga byggnadsskyldighet enligt lag och hålla alla hemmanets åbyggnader i laga skick med skyldighet att vid blifvande afträde lemna hemmanet med boningsrum för två åboer; samt att åker och äng skulle häfdas enligt lag samt ängoch betesmarker, äfvensom all mark omkring åbyggnader och bebyggda tomter ända till 50 famnar derifrån, hållas väl afröjda ifrån barrskog och buskar äfvensom all hägnad i lagligt skick hållas, brunnar och vattenkällor omkring byn hållas väl upprensade att icke vattenbrist kunde uppstå i händelse olycka genom eld skulle uppkomma.
Hofjunkaren F. A. Crusebjörn, som ingått borgen för arrendet, öfvertog efter någon kortare tid kontraktet och innehade hemmanet till den 14 Mars 1878.
Någon syn hölls icke å hemmanet, vare sig vid Fougts eller Crusebjörns tillträdande af detsamma, men den 19 Oktober och den 14 December 1877 blef, på anmodan af C. Gyllenbåga såsom förmyndare för friherre Otto Löwen, å hvilken eganderätten till hemmanet öfvergått, förrättad syn, hvarvid kostnaderna för erforderlig ombyggnad af en ladugård samt afhjelpande af brister å hemmanets öfriga byggnader och å diken uppskattades till ett sammanlagdt belopp af 4,276 kr. 21 öre.
I stämning å Gyllenbåga till Sotholms här.rätt yrkade Crusebjörn, att som någon tillträdessyn icke egt rum hvarken då Fougt tillträdde hemmanet eller då Crusebjörn öfvertog arrendet, ehuru arrendekontraktet i första punkten stadgade, att hemmanet skulle af arrendatorn tillträdas i det skick, det vid tillträdessyn befunnits, Crusebjörn måtte befrias från all skyldighet att gälda den i instrumentet öfver berörda syn upptagna husröta och vanhäfdsersättning.
Efter genstämning yrkade Gyllenbåga, att Crusebjörns
s. 379 Sida 379 i årgången börjar här
ofvanberörda påstående måtte ogillas samt på grund af bestämmelserna i ofvanomförmälda arrendekontrakt åläggande för honom att genast utgifva det vid synen bestämda husrötebelopp 4,276 kr. 21 öre jemte ränta.
Crusebjörn anförde, att då tillträdessyn icke hållits vare sig vid Fougts eller hans tillträde af hemmanet, all utredning sålunda saknades om det skick, hvari detsamma emottagits, så ock om och i hvad män bristfälligheterna å hemmanet varit större eller mindre vid Crusebjörns afträdande än vid tillträdet. I allt fall hade Crusebjörn skött hemmanet så, att det både till byggnader och häfd befunne sig i ojemförligt bättre skick än vid hans tillträde, alldenstund samtliga husen då varit alldeles nedruttna, hvadan han nödgats verkställa betydande och kostbara nybyggnader, ombyggnader och förbättringar. Vid arrendekontraktets upprättande hade, enligt Crusebjörns uppfattning, varit afsedt att syn vid arrendatorns afträdande af arrendet icke skulle ega rum. Dessutom bestämde icke kontraktet hvilka hus, som skulle finnas å egendomen, hvadan, i saknad af tillträdessyn, det vore omöjligt att bestämma hvilka hus det ålegat arrendatorn att bygga och underhålla.
Gyllenbåga genmälde: I detta mål vore icke nödigt att skaffa upplysning angående beskaffenheten af de å egendomen befintliga hus vid Crusebjörns tillträde, enär kontraktet icke innehölle någon bestämmelse om arrendatorns rätt att erhålla ersättning för den vid tillträdet befintliga husröta. Tillträdessyn vore jemväl onödig af den anledning, att 2:a och 3:e punkterna i kontraktet alldeles ovilkorligt bestämt arrendatorns skyldighet i afseende å byggnad och underhåll. De hus, som borde finnas, vore bestämda i allmänna lagen, hvadan derom icke behöfdes annan bestämmelse än i 2:a punkten, att det borde vara bygdt för 2 åboer. För öfrigt hade arrendesumman, i följd af bestämmelserna i 2:a och 3:e punkterna i kontraktet om byggnadsskyldighet, blifvit satt särdeles låg.
Här.r:n utlät sig i utslag den 8 Juni 1878, att enär det uti åberopade arrendekontraktets l:a punkt förekommande
s. 380 Sida 380 i årgången börjar här
stadgande, att arrendatorn skulle emottaga hemmanet i det skick det vid tillträdessyn befunnes, icke kunde tydas så, att arrendatorn, vid det förhållande att tillträdessyn icke hållits, skulle vara befriad från den honom enligt 2:a och 3:e punkterna af kontraktet åliggande skyldighet att iakttaga byggnadsskyldighet enligt lag, hålla hemmanets hus i laga skick samt häfda åker och äng jemväl enligt lag, samt från den deraf härflytande förpligtelsen att vid afträdet lemna hemmanet med hus och jord i laggildt stånd; ty och då Crusebjörn icke gittat bestrida, att vid hans efter 27 års arrendetid den 14 Mars 1878 skedda afträde från hemmanet derå funnits de brister, som i klandrade synen upptagits, och ej heller visat, att de förbättringar, hvilka för hemmanets försättande i laga skick blifvit vid den af synemännen edligen vitsordade synen ansedde erforderliga, för högt uppskattades, samt arrendekontraktet icke innehölle någon bestämmelse derom, att arrendatorn skulle vara berättigad att vid sitt afträde erhålla afdrag å husrötebeloppet eller ersättning för de bristfälligheter, som vid tillträdet förefunnits, blefve, med ogillande af Crusebjörns påståenden, Gyllenbågas talan på det sätt bifallen, att Crusebjörn förpligtades till Gyllenbåga, såsom förmyndare för friherre Otto Löwen, genast utgifva det i klandrade syneinstrumentet upptagna belopp, 4,276 kr. 21 öre, jemte 5 procent årlig ränta derå från stämningsdagen den 20 April 1878 tills betalning komme att ske.
Crusebjörn vädjade till Svea hofrätt.
Medelst dom den 14 November 1878 yttrade hofr:n: att då Fougt och efter honom Crusebjörn fått emottaga hemmanet utan att tillträdessyn, såsom i arrendekontraktet förutsattes, blifvit derå hållen, och den syn, som den 19 Oktober och den 14 December 1877 å hemmanet förrättats, följaktligen icke innefattade bevis att Crusebjörn eftersatt honom enligt arrendekontraktet åliggande skyldigheter i afseende å hemmanets byggnader och häfd, pröfvade hofr:n rättvist att, med ändring af här.r:ns utslag och med ogillande af Gyllen-
s. 381 Sida 381 i årgången börjar här
bågas instämda talan, befria Crusebjörn från skyldighet att gälda ifrågakomna husröte- och vanhäfdsersättning.
Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Forssell samt v. här.höfdingarne Wåhlin och L. H. Montelius.
Referenten, v. här.höfdingen Edelstam, yttrade: »Enär den i åberopade arrendekontraktets 1:a punkt förekommande bestämmelse, att hemmanet skulle af arrendatorn tillträdas i det skick, det vid tillträdessyn befunnes, ej kan tolkas annorlunda, än att arrendatorn skulle vid ett blifvande afträde tillgodoräknas värdet af den husröta och vanhäfd, hvarför hemmanet vid tillträdessyn befunnits häfta, samt vid det förhållande, att Fougt och sedermera Crusebjörn, å hvilken arrendet öfverlåtits, fått emottaga hemmanet utan att syn derå hållits, det ej blifvit utrönt i hvad skick hemmanet då varit till åbyggnad och häfd, finner jag för min del Crusebjörn icke lagligen vara pligtig att ansvara för afhjelpandet af de vid nu klandrade synen anmärkta brister å hemmanet och pröfvar förty rättvist, med ändring af här.r:ns utslag och med ogillande af Gyllenbågas talan, befria Crusebjörn från skyldighet att gälda ifrågavarande husröte- och vanhäfds-ersättning.»
Gyllenbåga fullföljde saken till Kongl. Maj:t och yrkade fastställelse af här r:ns utslag eller åtminstone att tillerkännas husrötebristen å de byggnader, hvilka blifvit af arrendatorn under arrendetiden uppsatta, såsom spanmålsbodar, stall och lider samt ladugården.
N. Rev. (rev.sekr. Poignant, föredragande, och t. f. rev.sekr. Hasselrot) yttrade i afgifvet betänkande: »Enär af arrendekontraktets särskilda punkter, sinsemellan jemförda, framgår, att arrendatorn derigenom åtagit sig att vid afträdandet lemna ifrågavarande hemman i laggildt skick utan att ega rätt till ersättning för de brister, som derå vid tillträdet funnes; alltså och i öfrigt på de af här.r:n anförda skäl hemställer N. Rev. i underdånighet att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med ändring af hofr:ns dom, fastställa här.r:ns utslag.
Konst, rev.sekr. von Krusenstjerna hemstälde i under-
s. 382 Sida 382 i årgången börjar här
dånighet, att Kongl. Maj:t icke mätte finna skäl göra ändring i hofr:ns dom.
Vid sakens föredragning den 28 Oktober 1879 inför H. D. funno dess fleste ledamöter (just.råden Carleson, Wretman, Habe och Olivecrona) ej skäl göra ändring i hofr:ns dom.
Just.råden Södergren och Naumann biföllo det underdåniga betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 27 November 1879.