Angående användande af kronohemmans skog för reparation af åbyggnader å annat hemman, som brukades tillsamman med det förra.
16 oktober 1879
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 391–394 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 391–394 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 16 Oktober 1879». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Efter stämning till Tierps tingslags här.rätt yrkade jägmästaren A. Cnattingius å tjenstens vägnar ansvar å hemmansegarne Jan Petter Levin, Erik Ersson, Anders Persson och Anders Petter Skytt, alla i Månkarbo, för det de skulle hafva föröfvat åverkan å kronohemmanet Winningsbergs skog.
Under rättegången upplystes att de tilltalade, som jemte öfriga byamännen i Månkarbo under ständig besittningsrätt innehade kronohemmanet, hvilket vore skiftadt emellan byamännen, å kronohemmanets skog afverkat, Levin 26 sågtimmer och 95 hustimmer, Erik Ersson 105 hustimmer, 29 gärdselstänger, 54 famnar kastved och 1% lass långved, Anders Persson 19 sågtimmer, 81 hustimmer, 5 famnar kastved och 1 lass långved, samt Skytt 34 sågtimmer, 120 hus-
s. 392 Sida 392 i årgången börjar här
timmer, 16 sparrar, 200 gärdselstänger, 33 famnar kastved och 100 par stör.
De tilltalade anförde: Deras andelar i kronohemmanet hade alltid varit obebyggda och åbyggnaderne ä Månkarbo städse användts för kronohemmanets behof. Deras afsigt hade varit att använda virket till reparationer och dylikt å Månkarbo åbyggnader, eller till husbehof, sålunda icke till afsalu. Derest deras förfarande vore olagligt, ansågo de sig befogade att använda virket till åbyggnaders uppförande å sina andelar i kronohemmanet, ehuru sådant skulle lända till stor skada för skogen, då hvarje andel vore obetydlig. I allt fall hade hygget allenast varit en väl behöflig gallring.
Cnattingius ville icke bestrida de tilltalades uppgifter, men fullföljde emellertid sitt ansvarsyrkande, enär virket icke afverkats för kronohemmanets behof; dock hemställde Cnattingius, att så lindrigt ansvar som möjligt måtte de tilltalade ådömas.
Här.r:n yttrade i utslag den 11 December 1878: att enär emot Jan Petter Levin och hans medparter icke förekommit annat än att de, hvilka under besittningsrätt innehade hvar sin andel af kronohemmanet Winningsberg n:o 1 om % mtl, derå afverkat ett parti virke, utgörande inalles 79 sågtimmer, 401 hustimmer, 16 sparrar, 229 gärdselstänger, 143 famnar kastved, 2% lass långved och 100 par stör, som de, i uppgifven afsigt att använda detsamma vid deras hemmansdelar i Månkarbo by, synnerligast till reparationer å åbyggnaderne derstädes, dels upplagt å Winningsberg och invid vägen derifrån samt å den s. k. Yfres myrn, dels ock hemfört till Månkarbo, å hvilka ställen virket sedermera blifvit af Cnattingius taget i beslag; förty och då vid det förhållande, att de tilltalades andelar af kronohemmanet vore obebyggde och af dem brukades tillsamman med deras i Månkarbo by egande hemmansdelar, hvilkas åbyggnader sålunda äfven för kronohemmanets behof användes, de tilltalade genom sitt ofvanberörda förfarande så mycket mindre kunde anses hafva öfverskridit den dem tillkommande rättighet till skogens begagnande och derigenom gjort sig till
s. 393 Sida 393 i årgången börjar här
ansvar för åverkan förfallne, som ej ens ifrågasatt blifvit, än mindre styrkts, att afverkningen skett till afsalu eller till men för skogsväxten å kronohemmanet, befriades de tilltalade från åtalet.
Cnattingius besvärade sig hos Svea hofrätt.
Hofr:n fann, enligt utslag den 18 Februari 1879, som utan kommunikation meddelades, skäl icke vara anfördt, som kunde föranleda ändring i här.r:ns utslag.
Vice här.höfdingen Wåhlin var skiljaktig och ville öfver besvären infordra vederbörandes förklaring.
Cnattingius fullföljde saken till Kongl. Maj:t: Något sambruk emellan Månkarbo och Winningsberg kunde näppeligen anses förefinnas, enär Winningsberg nästan uteslutande utgjordes af skogs- och betesmark. Dessutom funnes till Levins och Anders Perssons andelar icke någon åker, till Erik Erssons 1 tld och till Skytts 1^ tld, hvadan man sålunda icke kunde påstå, att åbyggnaderna vid Månkarbo begagnades för kronohemmanets behof. Till stöd för åtalet åberopades 29 § i K. F. den 29 Juni 1866 och 23 § 2:a punkten i 1805 års skogsordning.
Målet föredrogs den 16 Oktober 1879 inför H. D.; och enär Levin, Erik Ersson, Anders Persson och Skytt medgifvit, att de å kronohemmanet Winningsbergs skog afverkat, Levin 26 sågtimmer och 95 hustimmer, Erik Ersson 105 hustimmer, 29 gärdselstänger, 54 famnar kastved och 1% lass långved, Anders Persson 19 sågtimmer, 81 hustimmer, 5 famnar kastved och 1 lass långved samt Skytt 34 sågtimmer, 120 hustimmer, 16 sparrar, 200 gärdselstänger, 31 famnar kastved och 100 par stör, i afsigt att använda det afverkade virket vid sina hemmansdelar i ett annat hemman; alltså och då vid detta förhållande afverkningen icke kunde anses hafva skett till husbehof, och Levin, Erik Ersson, Anders Persson och Skytt således ôfverskridit den dem enligt 29 § i K. F. angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket den 29 Juni 1866 tillkommande rätt i afseende å skogens begagnande, pröfvade H. D:s fleste ledamöter (just.- råden Södergren, Carleson, Wretman, Ottvecrona och Hern-
s. 394 Sida 394 i årgången börjar här
marek} rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, jemlikt 40 § i nyssåberopade K. F. och 24 kap. 3 och 7 §§ Strafflagen, fålla Levin, Erik Ersson, Anders Persson och Skytt att, för åverkan, hvar böta 50 kr., hvilka tillföllo kronan.
Just.råden Naumann och Lindhagen funno ej skäl att i hofr:ns utslag ändring göra.