Yrkande af jordegare att expropriationsnämnds beslut måtte undanrödjas på den grund att tiden för jordens afstående icke blifvit i vederbörlig ordning bestämd. Tiden för ränteberäkning å löseskillingen.
29 oktober 1879
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 410–413 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 362 för det här referatet, men referatet börjar på s. 410 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 410–413 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning den 29 Oktober 1879». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Sedan stadsfullmäktige i Falköping med jernvägsstyrelsen upprättat kontrakt angående anläggande af en hållplats invid staden, och beskrifning den 3 Maj 1876 blifvit uppgjord öfver den jord, som erfordrades, förklarade, uppå ansökning af stadsfullmäktige, Kongl. Maj:t genom resolution den 1 September 1876, stadsfullmäktige berättigade att, i öfverensstämmelse med gällande föreskrifter om jords och lägenhets afstående för allmänt behof, inlösa för stadens räkning det för anordnandet invid staden af ifrågavarande hållplats behöfliga, å insänd karta utmärkta jordområde, utgörande tillsamman 42 qvadratref 71 qvadratstänger eller 7 tid 20,1 kpld.
Då staden sedermera beslöt anlägga en ny gata ned till den nyanlagda jernvägsstationen, anhöllo stadsfullmäktige jemväl hos Kongl. Maj:t om rättighet att expropriera det för denna gata erforderliga samt det utefter gatan på båda sidor om densamma belägna jordområde enligt bifogad karta.
Då emellertid godvillig öfverenskommelse med jordegarne icke kunde träffas, fann, med anledning af vederbörandes afgifna förklarande, Kongl. Maj:t genom Br. den 19 April 1877, godt medgifva Falköpings stad rättighet att för utläggande och ordnande af den ifrågavarande gatan till sig lösa, i den ordning gällande författning om jords och lägenhets afstående för allmänt behof stadgade, den jord, som å
s. 411 Sida 411 i årgången börjar här
företedda kartan funnes utlagd och närmare betecknad och som uppginge till en areal af 4 tld 208 kpld.
Efter godvillig öfverenskommelse med en del af jordegarne, uttog den för stationens anläggande utsedda byggnadsnämnd stämning å öfrige jordegarne, F. Österberg m. fl., att inför domstolen sig inställa i de ändamål 2 § i K. F. om expropriation den 14 April 1866 omförmäler.
Parterna förklarade sig härpå å ömse sidor villige att åt särskild nämnd öfverlemna bestämmandet af ersättningsanspråken, hvarefter val i laglig ordning anstäldes.
Härefter åsatte nämnden värden å jorden, hvarjemte bestämdes, att jordegarne skulle erhålla 6 procent ränta å löseskillingen för den jord, som blefve till stationsområde och gata använd från den 1 Maj 1876 och å den öfriga jorden från och med den dag, staden deraf satte sig i besittning.
1877 den 22 Oktober meddelade rådst.r:n parterne nämndens beslut på sätt 19 § expropriationslagen föreskrifver.
Österberg m. fl. besvärade sig hos Göta hofrätt, under yrkande, att, enär tiden för ifrågavarande jords afstående till staden icke blifvit bestämd, vare sig af Kongl. Maj:t eller genom parternes öfverenskommelse, samt rådst.r:n följaktligen, jemlikt 2 § i K. F. den 14 April 1866, ej bort i det skick, ärendet vid detsammas anhängiggörande hos rätten sig befunnit, utfärda stämning och vidtaga åtgärder för särskilda nämndens tillsättande, såväl rådstr:ns åtgöranden i ärendet, som särskilda nämndens beslut måtte undanrödjas, hvarjemte klaganderne anmärkte, att nämnden gått utöfver sin befogenhet derutinnan, att den dels meddelat bestämmelse om tiden för ränteberäkningen å den stadgade löseskillingen och dels genom samma bestämmelse förunnat staden en obegränsad rätt att dröja med erläggandet af löseskillingen för den del af jorden, som vore afsedd till tomter.
I ingifven förklaring anförde stadsfullmäktige: att Österberg och hans medparter godvilligt deltagit i nämndens tillsättande; att, hvad tillträdestiden anginge, staden redan den 1 Maj 1876 satt sig i besittning af all den jord, som åtgått till
s. 412 Sida 412 i årgången börjar här
gatan och stationen; att den återstående delen, eller den, som vore afsedd till tomtplatser, skulle af staden tagas i besittning så snart nämndens beslut vunnit laga kraft; att, enligt bifogadt utdrag af protokollet, hållet vid stadsfullmäktiges sammanträde den 31 Januari 1878, dervid en del af klaganderne tillstädesvarit, stadsfullmäktige erkänt sig pligtige och fortfarande tillförbunde sig att för stadens räkning, så snart expropriationen vunnit laga kraft, genast sätta sig i besittning af ifrågavarande jord och utbetala hela ersättningsbeloppet jemte ränta från den dag besittningstagandet skett; att staden de facto tagit jemväl denna del af jorden i besittning, ehuru sjelfva försäljningen af tomtplatser blifvit instäld i afvaktan på utgången af detta mål; samt att för ôfrigt nämnden icke öfverskridit sin befogenhet om icke derutinnan, att klaganderne fått ränta utan att hafva derpå framstält anspråk.
Hofr:n utlät sig i utslag den 14 Maj 1878: att emedan parterne vid rådst.r:n å ömse sidor förklarat sig villige att åt särskild nämnd öfverlemna bestämmandet af ifrågavarande ersättningsanspråk, samt vid sådant förhållande klagandernes anmärkning, att tiden för jordens afstående till staden icke blifvit bestämd, icke utgjort hinder för rådst.r:n att med ärendet förfara på sätt som skett, blefve klagandernes på sistnämnda anmärkning grundade yrkande om undanrödjande af rådst.r:ns åtgärder i ärendet och särskildanämndens beslut af hofr:n lemnadt utan afseende; och då, enligt 20 § i förutnämnda K. F., ändring i särskilda nämndens beslut icke finge sökas, funne hofr:n hvad klaganderne i öfrigt emot samma beslut anmärkt icke kunna till pröfning upptagas.
Om detta utslag förenade sig hofrättsrådet Lejman, referent, assessoren Fagerberg och v. här.böfdingen Wennberg.
Assessoren Bratt, med hvilken hofrättsrådet Hessle instämde, yttrade: »Med referenten är jag ense derutinnan, att klaganderne, sedan de utan anmärkning öfverlemnat ärendet till domstolen för sättande af nämnd, icke med fog kunna
s. 413 Sida 413 i årgången börjar här
yrka upphäfvande af nämndens beslut på den grund att tiden för afståendet af klagandens jord till staden icke skulle blifvit behörigen bestämd; hvaremot jag anser frågan huruvida nämnden gått utöfver sin befogenhet genom föreskriften, att ränta borde erläggas å den för jorden bestämda lösen, och om nämndens beslut innefattar inskränkning i klagandernes rätt att å den tid, då jorden bör anses till staden afträdd, erhålla lösen jemväl för den del af jorden, som är afsedd till byggnadstomter, böra komma under hofr:ns bedömande.»
Österberg och hans medparter fullföljde målet till Kongl. Maj:t.
Vid målets föredragning den 29 Oktober 1879 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, Carleson, Wret~ man, Rabe, Olivecrona, von Segebaden och Lindhagen) fann H. D. skäl icke vara anfordt, som i hofr:ns utslag kunde verka ändring.