Erlagdt vad mot underrätts dom uppsäges hos vederparten på det sätt, att den vädjande tillkännagifver sig ej skola fullfölja vadet. Men han gör det likväl. Hofrättens i anledning deraf utgifna dom undanrödjes.
13 januari 1880
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 638–640 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 2 för det här referatet, men referatet börjar på s. 638 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 638–640 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 13 Januari 1880»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
I stämning till Nås tingslags här.rätt yrkade Lasses Lars Ersson i Holsåker, att på grund af en utaf Spik Erik Larsson i Holsåker för Floda handelsförening den 10 Mars 1874 utfärdad förbindelse af innehåll, att han nämnde dag för föreningens räkning bekommit 300 rdr, som skulle betalas till innehafvaren af förbindelsen efter en månads uppsägning jemte 5 procent ränta till dess full liqvid skedde, Eljas Per Persson och Lars Danielsson i Handbacken, Eljas Erik Persson i Björbo och Erik Larsson, hvilka alla vore delegare i handelsföreningen, måtte varda ålagdt att till Lasses Lars Ersson utgifva det i förbindelsen föreskrifna belopp jemte ränta från den 10 Mars 1876.
Här.r:n utlät sig i utslag den 13 December 1878: att emedan ostridigt vore, ej mindre att den till grund för krafvet åberopade skuldförbindelsen af den 10 Mars 1874 blifvit af Erik Larsson å Floda handelsförenings vägnar utfärdad, än äfven att Erik Larsson, då skuldförbindelsen utgafs varit delegare uti föreningen och i egenskap af dess handelsföreståndare omhänderhaft föreningens handelsrörelse, samt dertill komme, dels att föreningens ledamöter vid allmänt sammanträde den 6 Oktober 1872 särskildt uppdragit åt Erik Larsson och föreningens ordförande Olof Jöns Erik Olsson i Fallriset att till betalande af föreningens förfallna skulder inom socknen upptaga lån samt att med föreningens angelägenheter syssla, såsom dem bäst syntes, hvilket bemyndigande icke emot Erik Larssons och Lasses Lars Erssons bestridande kunde anses vara genom föreningens sednare beslut af den 3 November 1872 upphäfdt, dels att Erik Larsson med företedd, af bemälde Erik Olsson, å föreningens vägnar, sedermera utfärdad och till riktigheten ej
s. 639 Sida 639 i årgången börjar här
bestridd fullmakt visat sig hafva erhållit dennes bemyndidande att för föreningens räkning ensam »uppgöra alla affärer», hvilket, då något annat förhållande icke blifvit ådagalagdt, jemväl måste anses innefatta rättighet för Erik Larsson att för föreningens räkning upptaga erforderliga lån, dels ock att föreningen, enligt hvad genom vittnesberättelser som för dödsfalls skull hörde Kung Erik Olsson och Kung Olof Olsson afgifvit och som i saken åberopats, måste anses vara lagligen styrkt, å bolagsstämma den 12 November 1876 iklädt sig ansvarighet för de i föreningens namn af Erik Larsson utfärdade skuldförbindelser, emot vilkor, med hvilka Erik Larsson förklarat sig åtnöjas och dem han jemväl visat sig redan hafva åtminstone till någon del uppfyllt; ty och då delegare i bolag eller föreningar af ifrågavarande beskaffenhet, jemlikt stadgandet i 15 kap. 2 § Handelsbalken, ansvarade en för alla och alla för en, för den handel som för bolaget slötes, vid hvilket förhållande de ock, utan afseende på stadgar och öfverenskommelser, som dem emellan eljest kunde vara uppgjorda, måste anses pligtige att, försåvidt tredje mans rätt deraf berördes, hvar för sig ansvara för de förbindelser, som af enskilde delegare å bolagets eller föreningens vägnar ingingos, samt upplyst och medgifvet vore, att Eljas Per Persson, Lars Danielsson, Eljas Erik Persson och Erik Larsson voro delegare i Floda handelsförening, förpligtades de, hvem af dem bäst gälda förmådde, att till Lasses Lars Ersson ofördröjligen, vid tvång af utmätning, emot bekommande af skuldebrefvet, utgifva omstämda beloppet 300 kr. jemte 5 procent ränta derå från den 10 Mars 1876 tills betalning skedde.
Eljas Per Persson och hans medparter vädjade till Svea hofrätt.
Uti dom den 10 Juli 1879 yttrade hofr:n: att som hvad i saken förekommit icke föranledde dertill, att Eljas Per Persson och hans medparter finge anses hafva lemnat Erik Larsson uppdrag att utfärda ifrågavarande förbindelse eller att de på annan grund vore lagligen pligtige samma förbindelse infria; alltså blefve, med ändring af här.r:ns ut-
s. 640 Sida 640 i årgången börjar här
slag, i hvad det blifvit öfverklagadt, den af Lasses Lars Ersson i saken förda talan ogillad.
Om denna dom förenade sig assessoren Gripensköld, fiskalen frih. J. Staël von Holstein och v. här.höfdingen Ryman.
V. här.höfdingen Westdahl fann icke skäl att i öfverklagade utslaget göra ändring.
Lasses Lars Ersson fullföljde saken till Kongl. Maj:t och företedde intyg af 2 personer att svaranderne genom Eljas Erik Persson den 7 Januari 1879 kungjort Lasses Lars Ersson att de öfvergåfve och icke komme att fullfölja sina erlagda vad emot här.r:ns dom; och yrkade Lasses Lars Ersson på grund häraf, att, enär vederparterne icke bort efter uppsägelsen njuta sitt vad till godo, hofr:ns dom mätte upphäfvas.
N. Rev. (rev.sekr:ne Fâhræus, föredragande, Lagergren och Åbergsson) yttrade i afgifvet betänkande: »Enär, enligt hvad 2 personer uti ett af Lasses Lars Ersson hos Kongl. Maj:t företedt bevis, som Eljas Per Persson och hans medparter lemnat obestridt, intygat, desse den 7 Januari 1879 kungjort Lasses Lars Ersson att de öfvergåfve och ej komme att fullfölja sitt vad emot här.r:ns i saken meddelade utslag, samt Eljas Per Persson och hans medparter torde böra anses derigenom hafva försatt saken i det skick, den innehaft, om vad ej blifvit erlagdt; ty och som följaktligen nämnda utslag, jemlikt 25 kap. 1 § Rättegångsbalken, lärer böra stå fast, hemställer N. Rev. i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist undanrödja hofr:ns dom samt förpligta Eljas Per Persson och hans medparter att med fordrade 121 kr. 12 öre, jemte hvad till lösen för Kongl. Maj:ts dom i målet åtgår, ersätta Lasses Lars Erssons kostnader i anledning af sakens underdåniga fullföljd».
Saken föredrogs den 16 Desember 1879 inför H. D. (i närvaro af just.råden frih. Leuhusen, Carleson, Olivecrona, Hernmarck, Östergren, Wedberg och Ryding), hvarvid N. Rev:s betänkande bifölls.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 13 Januari 1880.