Naumanns tidskrift 1880 s. 662

gäldenärens skuld enligt mellanvarande räkning innehade alla hos honom liggande af gäldenären utfärdade reverser».

Liljesköld ansåg Göthlins fullföljda invändning emot hans behörighet så mycket mindre förtjena afseende, som originalfullmakterna funnos sammanträdesprotokollet bilagda och blifvit vid såväl borgenärssammanträden som af domstol godkända. Om också gäldenären genom åberopade beviset kunde hafva gifvit Göthlin rätt att behålla reverserne såsom hypothek, hvilket bestredes, kunde detta icke gälla emot borgenärerne. På grund häraf yrkades fastställelse af hofr:ns dom.

N. Rev. (rev.sekr. Lagergren, konst, rev.sekr. Cöster, föredragande, och t. f. rev.sekr. Hasselrot) hemstälde, att Kongl. Maj:t icke måtte finna skäl att göra ändring i hofr:ns dom.

Saken föredrogs den 17 December 1879 inför H. I). (i närvaro af just.råden Södergren, Wretman, Naumann, von Hofsten, Rabe, Huss och Lindhagen), hvarvid N. Rev:s hemställan bifölls.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 13 Januari 1880.

307.

Eger förmyndare bortsälja omyndigs fasta gods utan i nöd och trångmål och utan att begära Domarens samtycke? Eller kan detta anses vara gifvet endast derigenom att lagfart blifvit å köpet meddeladt?

Ärfdabaikens 22 kap. 3 § Jordabalkens 4 kap. 8 §

Här.höfdingen W. Enblom tillhandlade sig den 6 Juli 1844 af Jonas Bergvall hemmanet n:o 4 Krokvåg om 1/ tids skatt och erhöll derå den 6 Mars 1845 första uppbudet med vilkor dock, att Jonas Bergvalls åtkomst till fastigheten borde innan lagfartens slut styrkas.

I egenskap af förmyndare för Andersson d. ä:s omyndiga barn instämde Salomon Svensson i Gevåg Enblom jemte andre personer angående bördslösen af nämnda hemman; och

s. 663 Sida 663 i årgången börjar härKopiera citering

förpligtades Enblom genom utslag den 13 Mars 1848 att till Salomon Svensson i börd afträda hemmanet emot 2,305 rdr eller den summa, hvarför hemmanet i dens hand det först kommit utom börden blifvit inköpt, hvarpå Salomon Svensson den 12 April samma år tillträdde hemmanet.

Sedermera den 27 December 1848 hölls förut kungjord auktion till försäljning af omförmälda hemman, 14 tid, tillhörande Anders Anderssons barn, dervid bland vilkoren stadgades, att det blifvande anbudet komme att underställas Ragunda här.rätts pröfning och afgörande; och stadnade Erik Daniel Andersson i Krokvåg för högsta anbudet eller 3,300 rdr.

A auktionsprotokollet fanns följande anteckning: »Undertecknade, närmaste fränder och arftagare godkänna till alla delar omstående handel och öfverlåtelse. Salomon Svensson i Gevåg. Hans Olofsson i Krokvåg, (måg till Anders Andersson). Anders Andersson äldre, (vittnen.)

Omstående hemman med åtföljande andelar transporteras härmedelst på Wifsta varfsbolag, hvilket till fullo redovisat betingad köpeskilling, 3,450 rdr; och afhänder jag mig hemmanet och sågandelen med samma vilkor i öfrigt, som jag dem förvärfvat; försäkras. Ragunda den 2 Maj 1849. Erik Daniel Andersson. Anders Andersson äldre i Krokvåg.

Godkännes. Wifsta varfsbolag genom C. P. Gneijmen» (vittnen).

Till 1875 års vinterting med Ragunda tingslags här.- rätt uttog Anders Wågström i Gevåg jemte andre personer, såsom närmaste arfvingar till afl. Anders Andersson d. ä, stämning å Wifsta varfsbolag med yrkande, att som, såvidt af tillgängliga handlingar kunnat inhemtas, det vore sannolikt, att det / tid Krokvåg, hvartill Olof Andersson förvärfvat eganderätt, blifvit utmätt och försåldt från obehörig person, samt att förmyndaren Salomon Svensson icke i laga form begärt, än mindre erhållit här.r:ns tillstånd att försälja de omyndiga barnens fasta egendom, hvartill nöd eller trångmål följ-

s. 664 Sida 664 i årgången börjar härKopiera citering

aktligen icke kunde hafva gifvit anledning, och den exsekutiva försäljningen syntes sakna stöd af lag, bolaget måtte förpligtas att till vederparterna, emot återfående af utgifven köpesumma, afträda ifrågavarande hemman n:o 4 Krokvåg. om 11 tids skatt, eller åtminstone den del deraf, som befunnits icke hafva genom laga fång öfvergått från den ena. till den andra innehafvaren.

Bolaget invände, att motparterne icke styrkt sig behöriga att föra talan för Olof Andersson, hvilken icke visats vara död; och fann här.r:n vid sådant förhållande genom beslut den 27 November 1876 Wågström och hans medparter vara obehörige att klandra ifrågavarande försäljning för såvidt den Olof Anderssons andel i fastigheten anginge, hvilket beslut den 7 Juni 1877 af Svea hofrätt faststäldes. I fråga om öfrige % tids skatt yrkade bolaget käromålets ogillande, enär Anders Andersson lemnat sitt samtycke till försäljningen, och här.r:n genom meddelande af uppbud och fasta å hemmanet bifallit försäljningen.

Genom utslag den 9 Augusti 1878 utlät sig här.r:n: att som här.r:n genom att den 25 Januari 1851 meddela bolaget uppbud första gången å 2 tid af omstämda hemmanet måste, äfven om sådant icke blifvit uttryckligen sagdt, anses jemväl hafva godkänt försäljningen från de omyndige, kunde käromålet i denna del icke bifallas.

Wågström och hans medparter vädjade till Svea hofrätt och yrkade bifall till påståendet om åläggande för bolaget att afträda omtvistade 1 tid; och anfördes, att af 22 kap. 3 § Ärfdabalken och 4 kap. 8 § Jordabalken vore uppenbart, att vilkoren för försäljning af omyndigs fastighet vore nöd och trångmål; att sådant skulle af förmyndaren inför öfverförmyndaren, domaren, visas, samt att domaren deröfver skulle höra samtlige fränder, innan samtycke till försäljningen finge lemnas. Allt detta hade bort föregå både köpslutet och isynnerhet lagfarten, derest det ena eller andra, skulle kunnat medföra laga verkan. Vid sådant förhållande och då hvarken nöd för den skedda försäljningen varit för handen, eller förmyndaren och domaren iakttagit sina pligter

s. 665 Sida 665 i årgången börjar härKopiera citering

samt ej ett enda ord förekomme derom, att här.r:n verkligen godkänt försäljningen, lika litet som man icke rimligen borde af här.r:ns åtgärd att bevilja lagfart draga den slutsats, att godkännande af försäljningen egt rum, hvilket alltid qvarstode såsom försummadt, hade såväl försäljningen som lagfarten olagligen tillkommit.

Bolaget genmälde: Då det tillkomme domstolen såsom öfverförmyndare att meddela tillstånd till försäljning af omyndigs egendom, hade här.r:n både varit berättigad och skyldig att pröfva om försäljningen vore till gagn för myndlingarne, innan uppbud meddelades. Här.r:n hade alltså i och med uppbuds beviljande för sin del godkänt försäljningen, hvartill komme att klandret af försäljningen vore för sent väckt.

Hofr:n yttrade i dom den 19 Juni 1879, att hofr:n, på den af här.r:n anförda grund samt enär de omyndigas närmaste fränder den gjorda försäljningen tillstyrkt, ej funne skäl att i här.r:ns utslag göra ändring.

Om denna dom förenade sig hofrättsråden friherre Leuhusen och Moberg, assessoren Almgren och fiskalen Westrin.

Referenten, v. här.höfdingen Groll, yttrade: »Som Wågström och hans medparter icke visat, att de, på den grund att de äro Anders Andersson den äldres och hans hustrus arfvingar, ega behörighet att ifrågavarande försäljning klandra, samt de icke ens uppgifvit att de äro de personer, från hvilka Salomon Svensson hemmanet afyttrat, eller innehafvare af desses rätt, pröfvar jag för min del rättvist fastställa det slut, hvari här.r:n i saken stadnat».

Wågström och hans medparter fullföljde saken till Kongl. Maj:t, anmärkande, att allenast förmyndaren Salomon Svensson, som sjelf varit säljare, samt barnens fader jemte deras svåger Hans Olofsson godkänt försäljningen, men deremot icke någon af öfrige då myndige syskon eller fränder å fäderne- eller möderne-sidan.

Bolaget ansåg, att den omständighet, att icke alla myndlingarnes fränder utryckligen tillstyrkt försäljningen, så myc-

s. 666 Sida 666 i årgången börjar härKopiera citering

ket mindre kunde föranleda till köpets upphäfvande, som lagen icke fordrade fränders samtycke för köps giltighet.

N. Rev. (rev.sekr:ne Fâhrœus, föredragande, Lagergren och Åbergsson) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t mätte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom.

Saken föredrogs den 17 December 1879 inför II. D., hvars fleste ledamöter (just.råden frih. Leuhusen, Carleson, Olivecrona, Östergren och Ryding) biföllo N. Rev:s hemställan.

Just.rådet Hernmarck yttrade: »Som den af sökanderne åberopade omständighet, att de äro Anders Andersson den äldres och hans hustrus arfvingar, icke i och för sig föranleder dertill, att sökanderne skulle vara behöriga att ifrågavarande hemmans försäljning klandra, samt tillförlitlig utredning saknas derom, att sökanderne äro de personer, från hvilka Salomon Svensson afyttrat hemmanet, eller innehafvare af dessas’ rätt, pröfvar jag rättvist fastställa hofr:ns domslut».

Just.rådet Wedberg utlät sig: »Enär ifrågavarande fasta egendom, 2 tids skatt i Krokväg, då den å auktion den 27 December 1848 för 3,300 rdr försåldes till svarandens fångesman, tillhörde Anders Andersson den äldres omyndiga barn, men icke visadt är, att här.r:n, på sätt i 22 kap. 3 § Ärfdabalken och 4 kap. 8 § Jordabalken sägs, gifvit samtycke till köpet, vid hvilket förhållande detta icke är bindande för sökanderne, hvilka ostridigt äro behörige att föra den af dem i denna sak väckta talan, pröfvar jag rättvist att, med upphäfvande af hofr:ns dom, förpligta svaranden att fardagen den 14 Mars 1880 till sökanderne afträda omförmälda fastighet, tids skatt i Krokvåg, emot det att sökanderne till svaranden utgifva köpeskillingen 3,300 kr.»

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 13 Januari 1880.