Beträffande förnyelse af inteckning i en landtfastighet, hvilken, när förnyelsen sökes, befinnes icke vara belägen inom häradets domvärjo.
20 januari 1880
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 682–684 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 10 för det här referatet, men referatet börjar på s. 682 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 682–684 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 20 Januari 1880». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
På grund af fyra den 14, 15 och 16 Oktober 1843 utfärdade skuldebref å tillhopa 133,000 rdr bko jemte ränta och lånepåkostnader meddelade Kumla här.rätt inteckningar i särskilda delar af Skogaholms bruks- och landtegendom underlydande fastigheter, bland hvilka sednare upptogs frälseräntan af 1 mtl Lilla Aleby. Den 22 November 1869 blefvo berörda inteckningar, som voro stälda till bruksegarnes hypothekskassa, sednast förnyade.
1878 söktes ånyo förnyelse, men sedan upplyst blifvit, att något hemman med namnet Lilla Aleby icke funnes inom Kumla härad, beviljades förnyelsen endast i de öfriga intecknade fastigheterna och frälseräntorna.
Det upplystes emellertid, att Skogaholms bruksegare egt och fortfarande egde frälseräntan af 4 mtl Lilla Alberg i Hardemo härad, med anledning hvaraf och då antagas kunde, att hemmanet i fråga af förbiseende blifvit kalladt Lilla Aleby i stället för Lilla Alberg, frågan om den begärda inteckningsförnyelsen föredrogs inför Hardemo här.- rätt, som fann skäligt förnya berörda inteckningar, såvidt de meddelats uti 00 af Lilla Aleby.
Ombudsmannen vid bruksegarnes hypotekskassa, v. här.-
s. 683 Sida 683 i årgången börjar här
höfdingen Carlsson, åtnöjdes icke härmed, utan begärde, att Kumla här.rätt måtte bevilja den sökta förnyelsen i frälseräntan till Lilla Åleby.
I beslut den 20 December 1878 yttrade här.r:n: att enär, enligt hvad upplyst och styrkt vore, något hemman med namnet Lilla Åleby ej funnes inom Kumla uti Vestra Nerikes fögderi belägne härad, och således ej heller upptagits i här.r:ns inteckningsbok, hvaruti, jemlikt K. F. angående inteckning i fast egendom den 16 Juni 1875, anteckning skulle göras om, bland annat, hvarje inteckningsförnyelse, som af här.r:n meddelades: förty och af i öfrigt anförd orsak förklarades Carlssons ofvanberörda anhållan icke kunna bifallas.
Ombudsmannen Carlsson besvärade sig hos Svea Hofrätt, som, enligt utslag den 9 Maj 1879, icke fann skäl göra ändring i här.r:ns utslag.
Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Forssell, assessoren frih. O. W. Stael von Holstein och v. här.höfdingen Edelstam.
Referenten, v. här.höfdingen Wåhlin, yttrade: »Som v. här.höfdingen Carlsson inom föreskrifven tid och i behörig ordning hos här.r:n sökt förnyelse .af de inteckningar, hvilka här.r:n den 23 Oktober 1843 meddelat i frälseräntan af | mtl Lilla Åleby, och de af här.r:n åberopade omständigheter icke utgjort laga hinder för bifall till Carlssons ifrågavarande ansökning; alltså varder, meo veto, med upphäfvande af här.r:ns öfverklagade beslut, ärendet visadt åter till här.r:n, som har att det på anmälan åter företaga och dermed vidare lagligen förfara.»
Ombudsmannen Carlsson sökte ändring hos Kongl. Maj:t och ansåg här.r:n ovillkorligen skyldig meddela förnyelse af inteckningar, som den sjelf meddelat, då förnyelsen blifvit i rätt tid och ordning sökt. Om den intecknade fastighetens namn blifvit oriktigt upptaget, borde verkan deraf icke kunna komma under pröfning förr än inteckningsrätten gjordes gällande. Kunde anteckning i inteckningsboken icke
s. 684 Sida 684 i årgången börjar här
ske, vore väl tillräckligt, att erinran om anledningen härtill gjordes uti inteckningsprotokollet.
Här.höfdingen i Kumla härad, A. F. Wetterström, som hördes öfver besvären, anförde: att om inteckningen i fråga verkligen afsett Lilla Alberg, hvilket han ansåge otvifvelaktigt, hade rätteligen förfarits, dä Hardemo här.rätt beviljat den begärda inteckningsförnyelsen, och, om den afsett ett annat hemman, hade i allt fall Kumla här.rätt, emot stadgandet i 61 § af inteckningslagen, icke kunnat meddela den begärda inteckningsförnyelsen; hvarjemte Wetterström, emot Carlssons förslag att i stället för anteckning i fastighetsboken göra erinran om förhållandet uti inteckningsprotokollet, anmärkte, att sådant komme att medföra olägenheter för det sannolika fall, att inteckningsboken och icke inteckningsprotokollet framdeles komme att läggas till grund för utfärdande af gravationsbevis, en omständighet, som tydligen visade, att intet undantag kunde tillåtas från föreskriften, att alla inteckningsåtgärder skulle anmärkas uti inteckningsboken.
Målet föredrogs den 20 Januari 1880 inför IL D. (i närvaro af just.råden Södergren, frih. Leuhusen, Wretman, von Hofsten, Huss, von Segebaden och Svedelius), dervid H. D. fann skäl icke vara anfördt, som i hofr:ns utslag kunde verka ändning.