Yrkande mot H. M. Enkedrottning JOSEFINAS sterbhus, för hvilket H.
21 mars 1879
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 81–84 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 81–84 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning den 21 Mars 1879». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Yrkande mot H. M. Enkedrottning JOSEFINAS sterbhus, för hvilket H. M. KONUNGEN såsom svarande part infann sig genom ombud, om erläggande af husröte-ersättning, uppskattad till 51,535 kronor 89 öre, vid kungsgården Tullgarn med underlydande hemman och lägenheter, hvilka utan föregången syn blifvit till H. M. Enkedrottning JOSEFINA i lifstiden öfverlemnade.
Sedan Tullgarns kungsgård blifvit genom K. Br. den 1 Juni 1807 upplåten på lifstidsbesittning åt prinsessan Sofia Albertina, mot vilkor hüfvudsakligen, att hon skulle ansvara för kungsgårdens tillhörigheter af möbler, husgeråd och öfriga inventarier, beslöto rikets ständer vid 1818 års riksdag att denna kungsgård med tillhörande lägenheter och inventarier skulle, när den efter prinsessan Sofia Albertinas död blefve ledig, tillfalla dåvarande kronprinsen Josef Frans Oskar i hans lifstid under full nyttjanderätt emot samma vilkor, som voro stadgade i ofvannämnda K. Br.
På proposition af Kongl. Maj:t beslöto sedermera rikets ständer, enligt skrifvelse den 27 Augusti 1823, att Tullgarns Naumann, Tidskr. fi. lagstiftn. etc. 17:de årg. 6
s. 82 Sida 82 i årgången börjar här
kungsgård med tillhörande hemman, lägenheter och inventarier skulle, derest dåvarande kronprinsessan Josefina blefve enka, af henne tillträdas såsom enkesäte och i hennes lifstid af henne åtnjutas under full nyttjanderätt enligt ofvanberörda K. Br. den 1 Juni 1807.
Efter Enkedrottning Josefinas död aflät Kongl. Maj:t till 1877 års riksdag den proposition, att ifrågavarande kungsgård med tillhörande hemman, lägenheter och inventarier skulle till Kongl. Maj:ts disposition öfverlemnas, hvilken proposition på det sätt af riksdagen bifölls, att till disposition af Hans Maj:t Konungen för Dess lifstid öfverlemnades — derest Hans Majst ville ett sådant erbjudande antaga — ej mindre Tullgarns slott med dertill hörande byggnader, trädgård och parkanläggningar samt inventarier, allt i enlighet med bestämmelserna i 1807 års K. Br., än äfven Tullgarns kungsgård jemte dermed under eget bruk förenade 4 hemman med tillhörande torp och lägenheter, hvaremot öfriga under Tullgarn lydande hemman och lägenheter skulle till statsverket indragas; och anförde riksdagen såsom skäl för detta sitt beslut, att rikets ständer redan enligt skrifvelse af 1809, angående reglering af Kongl. Maj:ts hofstat, ansett att ifrågavarande kungsgård efter prinsessan Sofia Albertinas död borde komma under ständernas disposition; dock att slottet och byggnaderna finge af den Kongl familjen begagnas och på statens bekostnad underhållas; hvarjemte det vidare hette i samma skrifvelse: »Kunnande riksens ständer i statsverkets närvarande belägenhet ej anslå några särskilda medel till slottets och byggnadernas underhåll utöfver hvad staten härtill redan består.»
Genom K. Br. den 10 Augusti 1877 antog Kongl. Maj:t riksdagens erbjudande, med rätt dock, för Kongl. Maj:t att, derest kungsgårdens underhåll blefve för Kongl. Maj:ts hofhållning alltför betungande, kunna efter laga fardagstid till statsverket aflemna slottet och kungsgården jemte de 4 hemmanen och inventarierne.
s. 83 Sida 83 i årgången börjar här
1878 i Augusti höll domare med nämnd i Hölebo härad laga af- och tillträdessyn å de till Tullgarns kungsgård lydande, dämera till statsverket indragna hemman, torp och lägenheter, hvarvid tillstädeskommo dels ombud för kronan och dels såsom ombud för Enkedrottningen Josefinas sterbhus kabinettskammarherren Ankarcrona, på grund af fullmakt af Hans Maj:t konungen att å hans vägnar tala för Tullgarns kungsgård i alla frågor, som anginge egendomens rättigheter och skyldigheter; och tillkännagaf Ankarcrona att Hans Maj:t Konungen, som ensam öfvertagit Tullgarn, jemväl svarade för öfriga sterbhusdelegare.
Kronoombudet yrkade åläggande för Hans Maj:t Konungen att ersätta tilläfventyrs befintlig husröta, hvilket yrkande af Ankarcrona bestreds på den grund, att aldrig någon tillträdessyn hållits till de Kongl. personer, som innehaft Tullgarn.
Sedan såsom ostridigt antecknats, att Tullgarn öfverlemnats till Enkedrottningen Josefina utan föregången syn, hölls sådan af synerätten, dervid nybyggnader och reparationer ansågos nödiga till värde af 51,535 kr. 89 öre.
Uti utslag den 12 September 1878 utlät sig häradssynerätten: att enär vid det ostridiga förhållande, att ifrågavarande hemman och lägenheter utan förutgången syn blifvit till Hennes Maj:t Enkedrottningen Josefina i lifstiden öfverlemnade, all grund saknades för bestämmande af det husrötebelopp, som tilläfventyrs borde af Hennes Maj:t Enkedrottningens sterbhusdelegare gäldas, ansåges kronoombudets yrkande om åläggande för Hans Maj:t Konungen, hvilken iklädt sig ersättningsskyldighet, der sådan, mot hans bestridande, kunde ifrågakomma, jemväl för öfriga sterbhusdelegare efter Hennes Maj:t Enkedrottningen, att gälda kostnader för nybyggnader och reparationer, som af synerätten aktats nödiga, icke kunna bifallas, hvarjemte förklarades, att annat yttrande icke erfordrades, än att de under synegången anmärkta såsom nödiga ansedda nybyggnader och reparationer, i värde uppskattade till 51,535 kr. 89 öre, borde
s. 84 Sida 84 i årgången börjar här
verkställas för att de synade hemmanen och lägenheterna skulle kunna anses vara lagligen bebyggda.
Kronan besvärade sig hos Svea hofrätt och yrkade åläggande för sterbhuset att antingen vid afträdesdagen hafva ifrågavarande hemman och lägenheter så iståndsatta, som synerätten föreskrifvit, eller ock till statsverket gälda kostnaden 51,535 kr. 89 öre eller den del deraf, som icke vid nämnda tid kunde med föreskrifna verkstälda nybyggnader och reparationer redovisas; anförande kronans ombud: Då Tullgarn tillträddes af Enkedrottningen Josefina, hade kungsgården alltsedan prinsessan Sofia Albertinas död innehafts af konung Oskar. Att någon syn då icke hållits kunde endast hafva berott på vederbörande af- och tillträdare sjelfve, äfvensom derå att ifrågavarande hemman och lägenheter vid den tiden antagits såsom lagligen bebygda, men borde icke föranleda dertill, att desamma skulle af staten emottagas i bristfälligt skick. Då annat förhållande icke blifvit visadt, borde de påsynte bristerna anses hafva tillkommit under Enkedrottningen Josefinas besittningstid. Vid dessa hemmans och lägenheters upplåtande till de Kongl. personerne, hade staten icke åtagit sig att bekosta under besittningstiden erforderliga nybyggnader och reparationer, hvartill några statsmedel icke heller sedermera blifvit anslagna.
Hofr:n fann, enligt utslag den 8 November 1878, skäl icke vara anfördt, som kunde till ändring i häradssynerättens utslag föranleda.
Kronan fullföljde saken till Kongl. Maj:t.
Vid målets föredragning den 21 Mars 1879 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, Wretman, Naumann, Huss, Svedelius och Östergren) fann H. D. skäl icke vara anfördt, som kunde verka ändring i hofr:ns öfverklagade utslag.