Servitutsaftal eller icke ? Inteckning enligt 55 § i Intecknings-förordningen den 16 juni 8875. Eiler ock inteckning för »nyttjanderätt» enligt 39 § i samma förordning.
17 mars 1879
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 94–98 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 94–98 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 17 Mars 1879». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Vid Gamla Norbergs bergslags här.rätt sökte Risbergs och Morbergs konstbolag genom Carl Nordlund inteckning jemlikt 55 § i K. F. den 16 Juni 1875, angående inteckning i fast egendom, uti Fritz Anderssons m. fl. jordegares hemman i Kallmora och Kyhlsbo byar till säkerhet för beståndet af en den 30 December 1875 emellan Carl Nordlund, å konstbolagens vägnar, å ena, samt dåvarande hemmansegare i Kallmora och Kyhlsbo, å andra sidan, upprättad afhandling, hvarigenom de senare till konstbolagen af sina hemman upplåtit mark för anläggande af en kanal från
s. 95 Sida 95 i årgången börjar här
Bålsjön till närheten af Lilla Kyhlsbo i ändamål att använda sjöns vatten såsom drifkraft för dervarande grufvors behof. Afhandlingen var i denna del af följande lydelse: »Konstbolagen ega att när som helst härefter påbörja arbetet med anläggande af en kanal öfver våra jordlotter ifrån Bålsjön till närheten af Lilla Kyhlsbo i och för användande af denna sjös vatten såsom drifkraft för grufvornas behof samt att denna anlängning fullborda, hvarefter jordegarne ega att till konstbolagen framställa sina anspråk på ersättning för all den mark, som blifvit i och för detta arbete använd eller skadad samt för all öfrig skada och olägenhet, som de genom detsamma anse sig hafva lidit eller komma att lida; förbindande oss dock härvid, båda parterna ömsesidigt, att, om ej uppgörelse på grund af dessa anspråk kan komma till stånd, låta oss å ömse sidor nöja med de ersättningsbelopp, som kunna varda faststälde af en kompromiss, som i sådant fall skall tillsättas och bestå af tre förtroendemän, af hvilka jordegarne välja gemensamt en, konstbolagen en och dessa båda utse den tredje; och ega jordegarne att de sålunda faststälda beloppen af konstbolagen uppbära inom två månader derefter. Härförutan vilja vi jordegare förbehålla oss dels att en lämplig vattningsplats anordnas vid Kallmora by, dels att nödiga öfvergångar öfver kanalen anläggas inom våra jordlotter.»
Genom beslut den 28 December 1877 förklarade här.- r:n, att enär den upplåtelse af jord, hvilken innefattades uti ifrågavarande afhandling och hvarför viss ersättning till jordegarne blifvit bestämd, icke kunde hänföras till aftal om rättighet, som funnes omförmäld uti det af inteckningssökandene åberopade lagrum, eller eljest vore af beskaffenhet att inteckning till säkerhet för aftalets bestånd lagligen kunde ega rum, kunde ansökningen icke bifallas.
Konstbolagen besvärade sig hos Svea hofrätt och anförde, att det aftal, som genom ifrågavarande afhandling träffats, afsåge rätt att öfver jordegarnes mark framdraga en kanal eller vattenledning, men ej upplåtelse af jord, hvarföre aftalet vore att hänföra till de i 55 § inteckningslagen
s. 96 Sida 96 i årgången börjar här
afhandlado servitutsaftal. Aftalets beskaffenhet kunde således ej lägga hinder i vägen för den sökta inteckningens beviljande. Den af här.r:n framhållna omständighet, att viss ersättning för vattenledningens framdragande blifvit bestämd att för en gång utgå, kunde ej något inverka vid bestämmandet af aftalets beskaffenhet, eller hafva den betydelse att aftalet till följd deraf icke skulle räknas till servitutsaftal. Grufvor voro ock i fråga om till förmån för dem träffade servitutsaftal att hänföra till fast egendom, hvaraf följde, att ej heller ur denna synpunkt något hinder kunde möta för att meddela inteckning till förmån för konstbolagen tillhöriga grufvor i Morbergs och Risbergs odalmalmfält.
Besvären utstäldes till kommunikation med här.r:ns ordförande och vederbörande jordegare.
Här.r:ns ordförande yttrade, att, som bestämmandet af ersättning för den till kanalanläggningen erforderliga jord genom utsedde gode män egt rum i hufvudsaklig öfverensstämmelse med föreskrifterna i K. F. den 14 April 1866 angående jords eller lägenhets afstående till allmänt behof, ordföranden åberopade de skäl här.r:ns utslag innehölle.
Jordegarne yrkade, att, då de ej fått någon ersättningför den konstbolagen medgifna rättigheten att anlägga kanal öfver deras egor samt de i afhandlingen den 30 December 1875 ej medgifvit någon inteckningsrätt, deras egendomar måtte få vara från den sökta inteckningen befriade.
Enligt utslag den 18 September 1878 fann hofr:n ej skäl att i här.r:ns beslut göra ändring.
Om detta utslag förenade sig hofrättsrådet Forssell. assessoren Boivie och v. här.höfd. Wåhlin.
Referenten, v. här.höfd. Edelstam, yttrade: »Som ifrågavarande afhandling afser servitut, som omförmäles i 55 § af K. F. den 16 Juni 1875, angående inteckning i fast egendom, varder, meo voto, med undanrödjande af här.r:ns öfverklagade beslut, ärendet visadt åter till här.r:n, som har att detsamma på anmälan ånyo företaga och dermed vidare lagligen förfara; dock böra konstbolagen sist å det ting, som infaller näst efter tre månader från det hofr:ns utslag vun-
s. 97 Sida 97 i årgången börjar här
nit laga kraft, hos här.r:n förete detsamma, vid äfventyr att i annat fall den inteckning, som må varda beviljad, gäller som vore den sökt först å den dag utslaget vid här.r:n företes».
Vice här.höfd. Montelius anförde: »För min del finner jag väl, lika med här.r:n, att i förevarande fall, der fråga icke är om besvär eller last, som blifvit lagd å fast egendom till förmån för annan fastighet, den å konstbolagens sida anförda 55 § i K. F. den 16 Juni 1875 ej är tillämplig; men, som den genom åberopade afhandling konstbolagen medgifna rättighet innebär nyttjanderätt till fast egendom, samt vid sådant förhållande bolagens anhållan om inteckning för afhandlingens bestånd, enligt min åsigt, icke bort på de af här.r:n angifne grunder afslås; alltså varder, meo veto, med undanrödjande af det öfverklagade beslutet, ärendet visadt åter till här.r:n, att detsamma på anmälan ånyo företaga och dermed vidare lagligen förfara; börande, derest detta blifver hofr:ns beslut, klagandena lemnas hänvisning att, vid den i 65 § af omförmälda K. F. stadgade påföljd, iakttaga de i samma § gifna föreskrifter.»
I hofr:ns utslag sökte konstbolagen i und. ändring och yrkade, att Kongl. Maj:t måtte förklara, att hinder i lag icke mötte för meddelande af den sökta inteckningen, samt att målet i följd häraf måtte till här.r:n återförvisas för ny laglikmätig behandling.
Jordegarne bestredo fortfarande konstbolagens inteckningsansökning.
Målet föredrogs den 17 Mars 1879 inför H. D. (i närvaro af just.råden frih. Leuhusen, Almqvist, Carleson, Rabe, Olivecrona, von Segebaden och Lindhagen); och enär den afhandling, till säkerhet hvarför inteckning jemlikt 55 § i К. F. den 16 Juni 1875 blifvit sökt i förklarandenes hemman, icke emot de sistnämndes bestridande må på grund af hvad i detta ärende förekommit anses innefatta sådant aftal, hvarom åberopade lagrum handlar, funno H. D:s fleste ledamöter ej skäl att i hofr:ns utslag göra ändring.
Naumann Tidskr. f. lagstiftn. etc. 17:de årg. 7
s. 98 Sida 98 i årgången börjar här
Just.råden frih. Leuhusen, Almqvist och Carleson förenade sig uti följande yttrande: Som den hos här.r:n gjorda inteckningsansökningen innefattat anhållan om inteckning till säkerhet för framtida beståndet af den upplåtelse af jord, som innefattades i nu ifrågavarande afhandling, samt den omständighet att afhandlingen ej innehåller aftal om sådan rättighet, som omförmäles i 55 § i K. F. den 16 Juni 1875 angående inteckning i fast egendom, icke utgjort hinder för aftalets intecknande i öfverensstämmelse med stadgandet i § 39 i nämnda förordning; alltså funno bemälde just.råd skäligt att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, visa ärendet åter till här.r:n att detsamma uppå anmälan ånyo företaga.