Tillämpning av lagstiftningen angående rätt att fullfölja talan från hovrätt. Frågor huruvida parts rätt att fullfölja talan må begränsas till viss del av målet.
Domsdag 10 november 1916
Så kom uppgifterna hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Uppgifterna är avskrivna ur sidbilden av språkmodeller och avgjorda mot bilden; ingen människa har läst korrektur på dem.
- Källa: Svensk Juristtidning 1917, rättsfallsavdelningen, s. 54 — årgångens löpande paginering, under rubriken «FRÅN HOVRÄTTERNA». Ratio Lex egen skanning av det tryckta häftet, 2026-09.
- Avskriften: Claude Sonnet läste referathuvudena ur sidbilden och tesseract samma sidor som andra läsare; där de skilde sig avgjorde Claude Opus mot bilden. Rubrikmeningen återges ordagrant; misstryck är behållna som de står.
- I skanningen: uppslagets sida p13L. Sidbilderna publiceras inte.
- Citeringen: «SvJT 1917 rf s. 54» — så citeras avdelningen i litteraturen, hela serien igenom. Årgångens rättsfall står i årsbokens löpande paginering, så «SvJT 1917 s. 54» är samma sida och slår upp hit.
- Domstolen: häftet skriver «Göta HovR». Formerna växlar från post till post och är här samlade under ett namn — Göta hovrätt — och under samma domstolskod som Domstolsverket använder i RH, så att 1916 års hovrätt räknas som samma domstol som 1993 års.
- Referattexten: skannad men inte publicerad. Den bär parternas, målsägandenas och de tilltalades fullständiga namn — ingenting är avidentifierat i det här trycket — och den väntar på transkribering. Sidan visar de uppgifter häftet självt trycker om avgörandet.
- Hos utgivaren: svjt.se, SvJT 1917 s. 54 — årgångens huvudpaginering ligger i tidskriftens nätarkiv.
- Upphovsrätt: Årgångarna 1916–1922 är fria från upphovsrätt. Ratio Lex digitalisering — skanningen och de avskrivna uppgifterna — får återanvändas under CC BY-NC 4.0. Källa: Svensk Juristtidning, rättsfallsavdelningen. Ratio Lex ger inte ut Svensk Juristtidning och företräder inte tidskriften.
Ur häftet
Sammanfattning
Frågan gällde hur långt en parts rätt att fullfölja talan från hovrätt kunde begränsas till endast en del av målet, bland annat i ett mål om misshandel och motanklagelse om falskt åtal. Göta hovrätt fann inte skäl att ändra häradsrättens utslag.
Sammanfattningen är Ratio Lex egen, skriven ur den avskrivna referattexten av en språkmodell. Den är inte tidskriftens, och den är inte kontrolläst av någon människa.
- Domstol i häftet
- Göta HovR
- Avgörandet
- dom d. 10 nov. 1916
- Tryckt sida
- s. 54 i årgången 1917
- Referatnummer
- 1917:16 — avdelningens löpnummer, inte en citering
Hänvisningsraden i trycket
Jfr SCHLYTER: Summa revisibilis s. 4.
Delfall
Samlingsreferat med två delfall (a och b), båda avgjorda av Göta HovR. a. M. yrkade vid häradsrätt ansvar å W. för misshandel; W. yrkade i sin tur ansvar å M. för falskt åtal. Häradsrätten ogillade M:s talan och dömde M. för falskt åtal. Göta HovR (hrr Nordin, Fischer, Olsén och Palmgren) fann enligt utslag d. 1 dec. 1916 icke skäl göra ändring i häradsrättens utslag samt förklarade, att jämlikt 30 kap. 6 § rättegångsbalken M. icke ägde fullfölja talan mot utslaget i vad det avsåge hans mot W. framställda yrkande, varemot M. berättigades föra klagan över utslaget i övrigt. b. Häradsrätt hade dels ogillat ett av arrendator mot jordägaren framställt ansvarsyrkande (egenmäktigt förfarande) och dels, på jordägarens genstämningstalan, ålagt arrendatorn att avflytta. Sedan arrendatorn fullföljt talan genom besvär i ansvarsfrågan och genom vad i övriga delar, fastställde HovR:n (hrr Wrede, Rydin, Aurell och Sandström) i dom d. 10 nov. 1916 häradsrättens utslag, lämnade arrendatorn revisionshänvisning i de delar som ej angingo ansvarsfrågan (värdet av vad arrendatorn förlorat ansågs överstiga 1 500 kr.) samt gav honom tillika besvärshänvisning för fullföljd av målet i ansvarsfrågan.
Fulltext: skannad 2026-09, inte publicerad — referattexten bär parternas namn i klartext och väntar på transkribering.