Fråga om rätt för kärandepart att utvidga sin talan utöver stämningspåståendena.
Domsdag 7 december 1917
Så kom uppgifterna hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Uppgifterna är avskrivna ur sidbilden av språkmodeller och avgjorda mot bilden; ingen människa har läst korrektur på dem.
- Källa: Svensk Juristtidning 1918, rättsfallsavdelningen, s. 27 — rättsfallsbilagan, som har egen sidnumrering skild från årsbokens. Ratio Lex egen skanning av det tryckta häftet, 2026-09.
- Avskriften: Claude Sonnet läste referathuvudena ur sidbilden och tesseract samma sidor som andra läsare; där de skilde sig avgjorde Claude Opus mot bilden. Rubrikmeningen återges ordagrant; misstryck är behållna som de står.
- I skanningen: uppslagets sida p16R. Sidbilderna publiceras inte.
- Citeringen: «SvJT 1918 rf s. 27» — så citeras avdelningen i litteraturen, hela serien igenom. Bilagan har egen sidnumrering: «SvJT 1918 s. 27» är en annan sida, i årsbokens huvudpaginering, och leder inte hit.
- Domstolen: häftet skriver «Svea HovR.». Formerna växlar från post till post och är här samlade under ett namn — Svea hovrätt — och under samma domstolskod som Domstolsverket använder i RH, så att 1916 års hovrätt räknas som samma domstol som 1993 års.
- Läsanteckning: Referenten, hovrättsrådet Strömman, fann vittnesförhör med vissa angivna personer böra äga rum och återförvisade på den grund målet till H.R:n. Assessorn Montelius förklarade sig beredd att omedelbart företaga målet till slutligt avgörande.
- Referattexten: skannad men inte publicerad. Den bär parternas, målsägandenas och de tilltalades fullständiga namn — ingenting är avidentifierat i det här trycket — och den väntar på transkribering. Sidan visar de uppgifter häftet självt trycker om avgörandet.
- Hos utgivaren: rättsfallsbilagan 1918–1980 finns inte i Svensk Juristtidnings nätarkiv — bara huvudpagineringen ligger där. Ingen utlänk går därför att sätta för den här posten.
- Upphovsrätt: Årgångarna 1916–1922 är fria från upphovsrätt. Ratio Lex digitalisering — skanningen och de avskrivna uppgifterna — får återanvändas under CC BY-NC 4.0. Källa: Svensk Juristtidning, rättsfallsavdelningen. Ratio Lex ger inte ut Svensk Juristtidning och företräder inte tidskriften.
Ur häftet
Sammanfattning
I ett mål om klander av testamente hade käranden först under rättegången utvidgat sitt yrkande till att testamentet skulle förklaras helt ogiltigt, utöver det ursprungligen instämda yrkandet om intrång i laglotten. Hovrätten fann att det utvidgade yrkandet inte bort tas upp till prövning och visade målet åter till underrätten för prövning av laglottsyrkandet.
Sammanfattningen är Ratio Lex egen, skriven ur den avskrivna referattexten av en språkmodell. Den är inte tidskriftens, och den är inte kontrolläst av någon människa.
- Domstol i häftet
- Svea HovR.
- Avgörandet
- dom d. 7 dec. 1917
- Tryckt sida
- s. 27 i rättsfallsbilagan 1918
- Referatnummer
- 1918:20 — avdelningens löpnummer, inte en citering
Hänvisningsraden i trycket
Jfr N. J. A. 1880 s. 295 och 1908 s. 82 samt WREDE: Civilprocessrätt 2 uppl. I s. 276 och KALLENBERG: De ordinära devolutiva rättsmedlen s. 161—162.
Fulltext: skannad 2026-09, inte publicerad — referattexten bär parternas namn i klartext och väntar på transkribering.