Fråga, huruvida en handling vore av sådan beskaffenhet, att dess begagnande kunde medföra ansvar för förfalskningsbrott.

Utslagsdag 15 januari 1918


Så kom uppgifterna hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Uppgifterna är avskrivna ur sidbilden av språkmodeller och avgjorda mot bilden; ingen människa har läst korrektur på dem.
  • Källa: Svensk Juristtidning 1918, rättsfallsavdelningen, s. 75 — rättsfallsbilagan, som har egen sidnumrering skild från årsbokens. Ratio Lex egen skanning av det tryckta häftet, 2026-09.
  • Avskriften: Claude Sonnet läste referathuvudena ur sidbilden och tesseract samma sidor som andra läsare; där de skilde sig avgjorde Claude Opus mot bilden. Rubrikmeningen återges ordagrant; misstryck är behållna som de står.
  • I skanningen: uppslagets sida p36R. Sidbilderna publiceras inte.
  • Citeringen: «SvJT 1918 rf s. 75» — så citeras avdelningen i litteraturen, hela serien igenom. Bilagan har egen sidnumrering: «SvJT 1918 s. 75» är en annan sida, i årsbokens huvudpaginering, och leder inte hit.
  • Domstolen: häftet skriver «HovR:n över Skåne och Blekinge». Formerna växlar från post till post och är här samlade under ett namn — Hovrätten över Skåne och Blekinge — och under samma domstolskod som Domstolsverket använder i RH, så att 1916 års hovrätt räknas som samma domstol som 1993 års.
  • Läsanteckning: R.R:n (hrr Söderbergh och Tengbom) dömde Svensson d. 10 dec. 1917, jämlikt 12 kap. 4 och 21 §§ strafflagen, till straffarbete i 8 månader för falskeligen tecknat namn på en handling som ingivits till belåning; rådmannen Lindberg var i R.R:n skiljaktig och ville ogilla åtalet, då han icke ansåg handlingen vara av den beskaffenhet 12 kap. 4 § strafflagen avser. I HovR:n var hovrättsrådet Kallenberg skiljaktig och fann, med samma bedömning som Lindberg avvisade, ej skäl göra ändring i R.R:ns utslag (dvs. ville fastställa fällande utslaget).
  • Referattexten: skannad men inte publicerad. Den bär parternas, målsägandenas och de tilltalades fullständiga namn — ingenting är avidentifierat i det här trycket — och den väntar på transkribering. Sidan visar de uppgifter häftet självt trycker om avgörandet.
  • Hos utgivaren: rättsfallsbilagan 1918–1980 finns inte i Svensk Juristtidnings nätarkiv — bara huvudpagineringen ligger där. Ingen utlänk går därför att sätta för den här posten.
  • Upphovsrätt: Årgångarna 1916–1922 är fria från upphovsrätt. Ratio Lex digitalisering — skanningen och de avskrivna uppgifterna — får återanvändas under CC BY-NC 4.0. Källa: Svensk Juristtidning, rättsfallsavdelningen. Ratio Lex ger inte ut Svensk Juristtidning och företräder inte tidskriften.

Litteratur

  • THYRÉN: Förfalskningsbrotten s. 169—170
  • AUBERT: Den nordiske Vexelret s. 85 not 4, s. 91, s. 101 och s. 102

Ur häftet

Sammanfattning

En man hade ifyllt en växelblankett med bland annat ett diktat namn och sökt belåna den i en bank. Hovrätten fann att handlingen inte var av sådan beskaffenhet att förfarandet kunde utgöra förfalskningsbrott, och upphävde underrättens fällande dom.

Sammanfattningen är Ratio Lex egen, skriven ur den avskrivna referattexten av en språkmodell. Den är inte tidskriftens, och den är inte kontrolläst av någon människa.

Domstol i häftet
HovR:n över Skåne och Blekinge
Avgörandet
utslag d. 15 jan. 1918
Tryckt sida
s. 75 i rättsfallsbilagan 1918
Referatnummer
1918:44 — avdelningens löpnummer, inte en citering

Hänvisningsraden i trycket

Jfr THYRÉN: Förfalskningsbrotten s. 169—170 och AUBERT: Den nordiske Vexelret s. 85 not 4, s. 91, s. 101 och s. 102.

Fulltext: skannad 2026-09, inte publicerad — referattexten bär parternas namn i klartext och väntar på transkribering.