Fråga, huruvida ett tryckt, i erforderliga delar ifyllt inköpsbevis är förfalskningsobjekt enligt 12 kap. 4 § strafflagen.
Utslagsdag 31 december 1918
Så kom uppgifterna hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Uppgifterna är avskrivna ur sidbilden av språkmodeller och avgjorda mot bilden; ingen människa har läst korrektur på dem.
- Källa: Svensk Juristtidning 1919, rättsfallsavdelningen, s. 39 — rättsfallsbilagan, som har egen sidnumrering skild från årsbokens. Ratio Lex egen skanning av det tryckta häftet, 2026-09.
- Avskriften: Claude Sonnet läste referathuvudena ur sidbilden och tesseract samma sidor som andra läsare; där de skilde sig avgjorde Claude Opus mot bilden. Rubrikmeningen återges ordagrant; misstryck är behållna som de står.
- I skanningen: uppslagets sida p18R. Sidbilderna publiceras inte.
- Citeringen: «SvJT 1919 rf s. 39» — så citeras avdelningen i litteraturen, hela serien igenom. Bilagan har egen sidnumrering: «SvJT 1919 s. 39» är en annan sida, i årsbokens huvudpaginering, och leder inte hit.
- Domstolen: avskriften anger «Svea hovrätt» i modern form. Häftet skriver hovrätten förkortat — «Svea HovR.», «HovR:n över Skåne och Blekinge» — och just den här posten är avskriven med namnet utskrivet. Domstolen är densamma, och den räknas under samma kod som Domstolsverket använder i RH.
- Avgörandeformen: avskriftens datumfält bär bara dagen. Att det är en dom eller ett utslag står i utslagsmeningen — «yttrade i dom d. …» — och är läst där. Meningen själv publiceras inte.
- Referattexten: skannad men inte publicerad. Den bär parternas, målsägandenas och de tilltalades fullständiga namn — ingenting är avidentifierat i det här trycket — och den väntar på transkribering. Sidan visar de uppgifter häftet självt trycker om avgörandet.
- Hos utgivaren: rättsfallsbilagan 1918–1980 finns inte i Svensk Juristtidnings nätarkiv — bara huvudpagineringen ligger där. Ingen utlänk går därför att sätta för den här posten.
- Upphovsrätt: Årgångarna 1916–1922 är fria från upphovsrätt. Ratio Lex digitalisering — skanningen och de avskrivna uppgifterna — får återanvändas under CC BY-NC 4.0. Källa: Svensk Juristtidning, rättsfallsavdelningen. Ratio Lex ger inte ut Svensk Juristtidning och företräder inte tidskriften.
Ur häftet
Sammanfattning
En arbetare som tillägnat sig en annans livsmedelsnota och ändrat uppgifterna på den för att själv få ut varor åtalades för förfalskning. Hovrätten fann notan vara en sådan handling som avses i strafflagens förfalskningsbestämmelse, trots att den inte var undertecknad, och dömde till fängelse i två månader med hänsyn till synnerligen förmildrande omständigheter.
Sammanfattningen är Ratio Lex egen, skriven ur den avskrivna referattexten av en språkmodell. Den är inte tidskriftens, och den är inte kontrolläst av någon människa.
- Avgörandet
- 31 dec. 1918
- Tryckt sida
- s. 39 i rättsfallsbilagan 1919
- Referatnummer
- 1919:19 — avdelningens löpnummer, inte en citering
Hänvisningsraden i trycket
Jfr N. J. A. 1903 s. 550 och 1918 s. 379, THYRÉN: Förfalskningsbrotten s. 165, 169, 172—174 samt HAGSTRÖMER: Föreläsningar (maskinskrivna) s. 309—311. Se ock N. J. A. 1895 s. 193.
Fulltext: skannad 2026-09, inte publicerad — referattexten bär parternas namn i klartext och väntar på transkribering.