EU-rätt · Förordning · CELEX 32026R2280
Artikel 8 i förordning (EU) 2026/2280
Utfärdande av ett inreseförbud
EU-rätten
Artikelns text
1. Beslut om återvändande ska åtföljas av ett inreseförbud om
a) tredjelandsmedborgaren är föremål för avlägsnande i enlighet med artikel 10,
b) skyldigheten att lämna medlemsstaternas territorium inte har fullgjorts inom de tidsfrister som fastställts i enlighet med artikel 5, eller
c) tredjelandsmedborgaren utgör en säkerhetsrisk i den mening som avses i artikel 13.
2. I andra fall än de som förtecknas i punkt 1 får de behöriga myndigheterna låta ett beslut om återvändande eller ett beslut om avlägsnande åtföljas av ett inreseförbud, med beaktande av relevanta omständigheter, särskilt i vilken grad tredjelandsmedborgaren samarbetar.
3. Inreseförbudet ska utfärdas som en del av beslutet om återvändande eller som en del av beslutet om avlägsnande eller separat skriftligen. Tredjelandsmedborgaren ska underrättas om inreseförbudet på ett språk som han eller hon förstår eller rimligen kan förväntas förstå. I detta syfte får de behöriga myndigheterna i lämpliga fall använda standardiserade översättningsmallar eller verktyg för datorstödd eller datorgenererad översättning.
4. De behöriga myndigheterna får ålägga ett inreseförbud utan att utfärda ett beslut om återvändande till en tredjelandsmedborgare som har vistats olagligt på medlemsstaternas territorium och vars olagliga vistelse upptäcks i samband med utresekontroller i enlighet med artikel 8 i förordning (EU) 2016/399 eller, när det gäller medlemsstater som inte är bundna av den förordningen, motsvarande kontroller i enlighet med nationell rätt. I sådana fall får inreseförbudet åläggas, och underrättelse därom lämnas, efter det att tredjelandsmedborgaren avrest från medlemsstaternas territorium, varvid det i så stor utsträckning som möjligt undviks att den berörda tredjelandsmedborgarens avresa skjuts upp.
5. Om en tredjelandsmedborgare vars vistelse är olaglig avreser från medlemsstaternas territorium innan ett beslut om återvändande har utfärdats får de behöriga myndigheterna ålägga ett inreseförbud utan att utfärda ett beslut om återvändande.
6. Om skälen för att utfärda ett inreseförbud har uppstått efter det att ett beslut om återvändande har utfärdats får de behöriga myndigheterna utfärda ett inreseförbud utan att utfärda ett nytt beslut om återvändande.
7. De behöriga myndigheterna får avstå från att utfärda ett inreseförbud i enskilda fall av humanitära skäl, om tredjelandsmedborgaren fallit offer för människohandel eller om tredjelandsmedborgaren vederbörligen samarbetar med de behöriga myndigheterna, inbegripet genom att anmäla sig till ett program för återvändande och återintegrering.
8. Ett inreseförbuds varaktighet ska fastställas med vederbörlig hänsyn till alla relevanta omständigheter i det enskilda fallet och vara högst 10 år. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13.5 a får ett inreseförbud utfärdas för högst 20 år av vederbörligen motiverade skäl när det anses nödvändigt för att hindra tredjelandsmedborgaren från att resa in på medlemsstaternas territorium.
9. Ett inreseförbuds varaktighet ska börja löpa den dag då tredjelandsmedborgaren lämnade medlemsstaternas territorium.