Dir. 1993:113

Delegationen för genomförandet av ett regering-

ens avregleringsprogram för 1993/94, m.m.

Innehåll

Dir. 1993:113

Beslut vid regeringssammanträde 1993-09-16

Chefen för Näringsdepartementet, statsrådet P. Westerberg, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en delegation tillkallas för avregleringsfrågor och för

genomförandet av ett regeringens avregleringsprogram för 1993-94.

Bakgrund

En av de stora uppgifterna i regeringens politiska strategi är att bryta

den ekonomiska stagnationen och att återupprätta Sverige som en tillväxt-

och företagarnation med en stark och växande ekonomi i hela landet. Därför

måste det stora strukturella underskottet i de offentliga finanserna

undanröjas. Vidare måste stabiliteten i det finansiella systemet

säkerställas och företagens konkurrenskraft stärkas. Detta är nödvändigt

för att nå den ekonomiska tillväxt som dels ger de enskilda människorna

arbete och bättre inkomster, dels skapar ekonomiskt utrymme bland annat

för insatser på miljöområdet, något som kan reducera den sk miljöskulden.

Vi har i regeringens ekonomiska politik redan från början starkt

understrukit orsakssambanden mellan Sveriges långsiktiga tillväxtproblem

och negativa effekter av vissa offentliga regleringar. Tillväxtproblemen

beror i stor utsträckning på att marknadsmekanismerna har satts ur spel,

eller inte utnyttjas, på centrala områden i ekonomin.

Regeringens strategi är därför att återupprätta en fungerande mark-

nadsekonomi som skapar uthållig ekonomisk tillväxt. Endast detta

garanterar varaktigt arbete för den enskilde och ökade realinkomster för

hushållet.

Därför är det nödvändigt att undanröja hinder för ekonomisk tillväxt.

Konkurrensen pressar priserna, driver fram effektivitet samt skapar lång-

siktigt dynamik, utveckling, valfrihet och nya arbeten. Ett tillräckligt

konkurrenstryck i hela den svenska ekonomin är nödvändigt.

Konkurrenstrycket kan starkt försvagas av företagens konkurrensbe-

gränsningar, t.ex. karteller och missbruk av dominerande ställning. Också

offentliga regleringar hindrar ofta ett tillräckligt konkurrenstryck.

Detta sker i olika former. Allvarligast är när regleringarna hindrar eller

försvårar för nya företag eller produkter att komma in på marknaden eller

för befintliga små eller medelstora företag att växa. Dessutom kan

offentliga regleringar leda till onödig byråkrati, försena företagens

beslutsgång och skapa marknadsdominans för ett eller flera företag.

Regleringarna kan vidare underlätta kartellbildning eller annat skadligt

samarbete mellan företag. Detta kan då vara en följd av att de förhandlar

gemensamt med myndigheter. Etablerade, resursstarka företag gynnas ofta av

en sådan förhandlingsekonomi, på bekostnad av små och nya företag. Redan

själva storleken på den samlade regelmassa som möter företagen leder till

effektivitetsförluster. Detta beror på att det är svårt och resurskrävande

främst för mindre företag att överblicka de skyldigheter gentemot staten

som de har enligt ett stort antal regelverk m.m.

Täta regelförändringar och tolkningssvårigheter kan dessutom göra regel-

massan instabil och därigenom än mer svåröverskådlig. Vid offentlig pro-

duktion av varor och tjänster i egen regi utan verklig anbudstävlan,

uppstår en monopolliknande situation som självfallet utestänger andra

producenter men också försvagar konkurrenstrycket i hela ekonomin. Därvid

uppstår oundvikligt effektivitetsförluster.

I en ekonomi utan tävlingstryck saknar de som producerar varor och

tjänster tillräcklig drivkraft för att pressa ned kostnader och priser,

rationalisera och ta fram innovationer m.m. Merpriset för detta får

samhällsekonomin och konsumenterna betala.

De kostnader som uppstår i ekonomin är ofta dolda för människorna.

Fördelarna av en avreglering framträder normalt inte synligt förrän

avregle-ring har skett och det ökade konkurrenstrycket hunnit ge effekter

i form av sänkta kostnader. Det är därför viktigt att skapa ökad

förståelse hos den allmänna opinionen för behovet av avreglering.

Regeringen har beslutat om flera kraftfulla instrument som stärker kon-

kurrensen. En ny, skärpt konkurrenslag gäller sedan den 1 juli 1993 och

tillämpas operativt av Konkurrensverket. Vidare kommer en lag om offentlig

upphandling att börja gälla samtidigt som EES-avtalet. Regeringen har

också till Lagrådet remitterat ett förslag till lag om ingripande mot

otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling. Båda dessa lagarpå

upphandlingsområdet kommer att främja en effektiv konkurrens i den

offentliga sektorn och att därmed öka omvandlingstrycket.

Vid sidan av sådana generella åtgärder är det nödvändigt med ytterligare

avregleringar för att uppnå de mål jag har redovisat. Regeringen bedriver

ett brett upplagt arbete för detta. Konkurrensverket har getts ett

särskilt uppdrag att bl.a. lämna förslag till avregleringsåtgärder och att

följa upp genomförda åtgärder.

Självfallet måste arbetet ske med beaktande av att det offentliga måste ha

effektiva styrmetoder för bland annat skydd av liv, hälsa, säkerhet och

miljö. När regering och riksdag slutligt prövar frågor om avreglering på

ett visst område måste behovet av marknadseffektivitet vägas mot andra

angelägna mål för det allmänna. Vidare måste man beakta Sveriges

folkrättsliga förpliktelser.

Regeringens avregleringsarbete inriktas på att mönstra ut eller minska

sådana system som bedöms sänka konkurrenstrycket och som inte försvaras av

andra allmänna intressen. Det handlar också om att förenkla enskilda

regelsystem. I en offensiv näringspolitik ligger även att bevaka den

samlade regelgivningens effekter på näringslivet.

I avregleringsarbetet bör man enligt min uppfattning särskilt uppmärk-

samma behovet av insatser som bl.a.

- underlättar för nya företag att etablera sig och för befintliga små och

medelstora företag att växa,

- begränsar offentliga monopol o.d.,

- minskar offentligt ägande i näringsverksamhet,

- vidgar sektorn för privat näringsverksamhet,

- ökar den konkurrensutsatta sektorn,

- höjer marknadseffektiviteten,

- främjar konkurrens på lika villkor.

Genom näringspolitikens övergripande mål såsom konkurrens, ekonomisk

effektivitet och tillväxt är det en naturlig funktion för

Näringsdepartementet att löpande överblicka avregleringsarbetet i

regeringskansliet. Chefen för Näringsdepartementet kan självfallet även

initiera reformer,i fråga om avreglering och regelreformering, men

huvudansvaret för de regelsystem och andra offentliga åtgärder som kan

beröras och insatser som behövs är i stort spritt över alla departement.

Som framhölls i regeringens första regeringsförklaring hösten 1991 är det

nyföretagandet som måste bli ekonomins spjutspets mot framtiden. Det är i

de nya och små företagen som tillskottet av nya arbetstilltillfällen kan

bli störst.

Som ett led i avregleringsarbetet bildade jag i början av år 1993 en

informell arbetsgrupp med representanter för vissa departement och under

ledning av statssekreteraren i Näringsdepartementet. Arbetsgruppen

föreslog den 29 april 1993 bl.a. att regeringen på ett mer samlat och

systematiskt sätt bör redovisa avregleringsåtgärder i ett särskilt

program.

Regeringen har nyligen redovisat sitt principbeslut om att inrätta en

sådan avregleringsdelegation som jag nu föreslår och vars uppgifter här

anges mer konkret. Beslutet innebär att takten i avregleringsarbetet

intensifieras ytterligare.

Jag vill nämna att jag tycker att det är angeläget att nu pröva att arbeta

med en direktkanal som de mindre företagarna kan vända sig till med pro-

blem som de anser att det finns skäl för regeringen att uppmärksamma. Vi

kan då få en konkret bild av de vardagsnära problemen kring det som

framförallt små och medelstora företag upplever som byråkrati, onödiga

eller betungande regleringar eller allmänt som hinder för utveckling av

det egna företagandet eller nyföretagande. Med en sådan konkret

information som underlag kan vi pröva om det går att göra förenklingar,

avregleringar och andra åtgärder för att underlätta småföretagandets

villkor på ett sätt som är till övervägande nytta från allmän suynpunkt. I

fråga om offentliga regleringar bör det därvid finnas koppling till

delegationsarbetetet.

Uppdraget

En särskild avregleringsdelegation bör tillkallas för följande uppgifter.

Det arbete som planeras och genomförs i fråga om avregleringsåtgärder i de

olika departementen bör av delegationen ställas samman, konkretiseras,

löpande följas upp samt i systematisk och strukturerad form föras ihop

till ett regeringens avregleringsprogram för 1993-94. Programmet bör ge en

bred och generell redovisning av avregleringsinsatserna i stort, så att

strategin och mönstret i fråga om marknadseffektivitet belyses.

Delegationen bör verka för genomförandet av programmets åtgärder.

Delegationen skall tillgodogöra sig information om konkurrensbegräns-

ningar och etableringshinder som delar av det offentliga regelverket

medför. Därvid får delegationen vid behov ta lämpliga initiativ för att

väcka frågor om förändringar som stärker konkurrensen och ökar utrymmet

för nyetable-ringar. I detta ingår att delegationen kan låta utföra

särskilda studier och att den kan peka ut sektorer där det speciellt bör

studeras möjligheter till förenklingar och avregleringar som underlättar

företagande.

I arbetet bör ingå att belysa problem och konsekvenser som kan upp-komma

vid genomförande av konkreta avregleringsåtgärder.

Delegationen bör också ägna uppmärksamhet åt det offentliga utred-

ningsväsendets förslag om nya eller ändrade regleringar och i förekommande

fall låta bredda beredningsunderlaget för ett visst förslag genom

granskning som görs av experter angående dess effekter för

marknadseffektiviteten. Därvid handlar det bl.a. om hur tillgänglig

marknaden är för nya företag, vilka möjligheter de små och medelstora

företagen har att växa, riskerna för marknadsdominans och vidare

förseningar i beslutsprocessen på marknaden m.m. Frågeställningar av detta

slag gäller ytterst alltid graden av konkurrenstryck på den enskilda

marknaden.

Vidare bör delegationen sprida information om och bilda opinion för av-

regleringsarbetets ekonomiska funktioner och för betydelsen av marknads-

effektivitet när det gäller att trygga sysselsättningen och att tillgodose

samhällsekonomins och konsumenternas intressen.

Delegationen bör vara sammansatt av företrädare för berörda departement.

Delegationen bör följa hur arbetet med avreglering fortskrider i de olika

departementen och redovisa detta till regeringen senast dels den 1

december 1993, dels den 31 mars 1994.

För arbetet gäller regeringens direktiv 1984:5, 1988:43 och 1992:50.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för Näringsdepartementet

att tillkalla en delegation, omfattad av kommittéförordningen (1976:119)

och med företrädare för berörda departement som ledamöter, för avregle-

ringsfrågor och för genomförandet av ett regeringens avregleringsprogram

för 1993-94 enligt uppdraget (Avregleringsdelegationen),

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter och annat biträde åt delegationen.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta tolfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hemställan.

(Näringsdepartementet)